Ett ögonblicks kärlek

Jag ser dig framför mig
omkring mig
Du omsluter mig
jag är mitt bland dig

Din doft smyger i mina näsborrar
sött, salt, flottigt kvalmigt
friskt, daggvått, maltigt avgasigt
en fish supper i vattenpölen utanför Tennents

Sandstenshusen böljar längs gatorna
Slantarna rasslar på First Bus
De två tornen markerar hemmets härd
I horisonten vakar kullarna över dig

Jag ser upp på månen och vet att den lyser även över dig
Jag ser karlavagnen och vet att den gömmer sig hos dig
Jag blinkar och ser Stockholms gator igen
Men du finns hos mig ändå, kära Glasgow,
i all din enkelhet

Självmord

Du föds till livet och vet inte mer

Du växer och hoppas att någonting sker

Du är del av en grupp men ensam ändå

Utanför hänger du tills du ser ni är två

Tillsammans så vänder ni gruppen ryggen

Gemenskap är inte till för en skygg en

Ni håller ihop där på tillvarons kant

Du mognar och vännen din gör likadant

Gruppen ser mening med livet, så bra

Men du och din vän, er vill ingen ha

Ni väntar och väntar och tvingas se på

medan andra blir valda framför ni två

Ni ser på varandra sen ut över världen

Glad att trots allt få sällskap på färden

Ni ser er om hoppfullt en sista gång

Men allt ni ser är en tom balkong

Tillsammans så släpper ni taget om livet

Ett sexvåningsfall är långt, det är givet

Blickarna möts och ni tänker detsamma:

Är det självmord när man gör det tillsammans?

Vila i frid mina två kära smultron.

Jag kom en dag för sent.

? > .

Jag vet nu

Jag förstår

Men jag visste inte då

Du kan inte förvänta dig att jag skulle förstå

När jag inte visste.

Jag förstår nu att det inte var du

att det var mörkret som talade

att mörkret fördunklade ditt sinne

att du inte kunde se

Jag förstår nu att min verklighet inte var din

att du var ensam med din verklighet

ensam i din verklighet

Jag kan omöjligt veta hur det kändes att vara ensam i din verklighet

att stå ensam och skrika utan att någon lyssnade

utan att någon förstod

förstod dig.

Men jag förstår nu

Jag förstår din verklighet

att mörkret förvandlat din värld, gjort den ondskefull

gjort människor ondskefulla.

Jag kan inte rädda dig ur mörkret

jag kan inte väcka dig ur mardrömmen

jag förstår nu att allt jag gör och säger

förvrids och vanställs av mörkret

att min kärlek förvandlas till illvilja

att svart och vitt inte kan existera jämsides i din värld

där allt är svart

Jag förstår nu

Försent

Förstår du?