Mon the Hoops!

Jag tyckte det var kul när det blev klart att Fredrik Ljungberg skulle lira säsongen ut i mitt Celtic. En svensk i Celtic är kul, en bra svensk är kuligare, en snygg bra svensk är alldeles förträffligt. :) Fast det bästa var nog när tv4 sport direkt nappade på det här och beslöt sig för att visa dagens Old Firm. Rangers - Celtic. Fatta hur glad jag blev! Det är ju sååå sällan någon Celtic-match visas här borta i Sverige.

Så iklädd Celtic-tröja tog jag en 45 minuters promenad till mina föräldrars hem och lånade deras tv. Sedan kollade jag både på och vid sidan av planen i 90 minuter.

Ja, det har ju blivit så, nästan som en yrkesskada. Eftersom jag inte bara varit publikvärd i Djurgården utan även för Rangers (och i många matcher för Celtic) så kan jag liksom inte låta bli att kolla in säkerhetsjobbet på matcherna, och se vilka som jobbar. Idag var jag så klart nyfiken på att se ifall mina gamla kollegor fortfarande var kvar. Jodå, Big-Jim såg jag, och han som inte gillade mig (för att jag var Celtic) och några killar till. Skojsigt!

Lika skojsigt som att Celtic äntligen vann på Ibrox! Tror inte det har hänt sedan, tja 2008, va? Och jag äääälskar när vi vinner på Ibrox. Överhuvudtaget derbyna där. Det är något speciellt att stå packade på en läktare och ha tre emot sig. Vi mot världen, liksom. På Celtic Park är man ju i övertag, så känslan blir inte lika intensiv, tycker jag. Ååh, så gissa om det kom minnen tillbaka under matchen. Hur tjockt med folk det är före och efter matcherna när ett grönvitt HAV knallar till arenan. De läskigt nationalistiska sångerna som spelas på Ibrox i halvtid. Lukten av mince pie och chips. Sångerna...

Fick minsann en släng av hemlängtan. För att inte tala om när tv-sporten senare visade ett reportage från Baird's bar vid The Barras. Där har man ju sett ett antal matcher! Och den där ägaren de intervjuade, han kan ju vara mer än lite stingslig, ha, ha. Och gubbarna i hörnet, som alltid sitter vid samma bord. Och fylletanten från min gata som brukar raggla in och ut mellan pubarna vid Barrowland... Nostalgi.

Förresten, Fredrik var sjuk. Tack och lov drog tv4 inte in matchen p.g.a. det. Fast töntkommentatorn verkade ju tro att det skulle vara ett avbräck! När Celtic vann med 2-0 sa han att "de klarade sig ju riktigt bra utan Ljungberg". Tacka fan för det, det har de ju gjort hela säsongen!!

Suck. Glömde. Nackdelen med att ha Ljungberg i laget är att svenska töntkommentatorer kommer tro att han är nån jäkla Messias som "räddar" laget. Pfft!

Mon the Hoops!

Världens elakaste mamma?

Så du är benhård Celticsupporter ända in i benmärgen. Du hatar Rangers passionerat. Du hatar Rangersspelaren Nacho Novo ännu mer passionerat (he, he, som de flesta Celtic...). Du är väldigt sjuk och åker in och ut på sjukhuset hela tiden. Strax före din 18-årsdag ligger du så inne, mycket sjuk och mycket svag. Mamma är vid din sida varje dag.

Celtic och Rangersspelare besöker regelbundet diverse barnsjukhus et c. När Celticspelarna kom till din avdelning så var du alldeles för omtöcknad och dålig för att ens orka titta mot dörren när dina idoler knackade på. När Rangersspelarna kom så låg du medvetslös.

Så vad gör mamma?

Hon vinkar in Nacho Novo, som intet ont anande leende poserar för ett foto bredvid dig - nu lyckligtvis medvetslös - och din flinande mamma.

Du kommer se fotot intejpat i gratulationskortet på din 18-årsdag på lördag...

Ingen kommer klandra dig om du därefter stryper din mamma!

(*skratt* Fast samtidigt som jag måste säga att min kompis är en mycket, mycket elak mamma så kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är lite busigt roligt. Så pass att jag gjorde mig själv till medbrottsling när jag hjälpte henne att få färgutskrift på jobbet. Ska bli kul att höra vad som händer sen! Ni skulle se fotot... fast det publicerar jag så klart inte.)

Radioreferat av Celtic - Rangers; som om jag vore där

Årets Match i Glasgow spelades igår, cupfinalen (Co-operative insurance cup, det finns en eller två till...) mellan Celtic och Rangers. Jag hade planer på att A) åka till Hampden Park och försöka köpa en övergiven biljett till den slutsålda fajten, eller B) se matchen på någon pub.

Men jag hade alldeles för mycket att göra, vad med personaltidningen och jobbsökande, så jag kände liksom stressen redan när jag vaknade framåt förmiddagen och insåg att jag var en zombie. Kunde då rakt inte vakna...

Så det slutade med att jag klocken 3 satt framför datorn och växlade mellan att redigera tidningen och knappa ansökningsbrev.

Tack gode Oden för radion.

Det är ändå något visst med att följa en match på radion. Visst, man saknar bilden, man saknar att själv kunna se om det är offside eller om spelaren flög av sig själv. Men förvånansvärt ofta framgår även detaljer i ett radioreferat. Man hör halva stadion bua, halva applådera och kommentatorerna tjäbbla - ingen solklar frispark där inte.

Kommentatorerna brukar dessutom kunna ge sig in i matchen med sådan inlevelse att de nästan kunde ta inträde för showen. Hugh Stevens på Clyde1 är som en sån där gammal gubbe med rutig keps och mustasch. Han ger en saklig bild, analyserar lite tankfullt, men så plötsligt muttrar han buttert och man kan nästan se honom sitta med armarna i kors med de buskiga ögonbrynen i ett djupt V.

Och visst är det något speciellt med måltillfällen via radion. Den där tempoväxlingen och uppgången i falsett, och så det där avgrundsvrålet. Man håller andan. För signalerade avgrundsvrålet en missad chans eller ett mål? Man hör stadion explodera i bakgrunden. Vilken del? Vilken målgörare? O'Dea? JAAAA!

Igår höll jag andan två gånger. I förlängningen! Sedan sträckte jag nävarna i skyn. 2-0. Celtic är cupmästare!

Och med ett leende sjöng jag med i "You'll never walk alone" medan hjärtat återfick sin normala frekvens. Sedan kunde jag fortsätta min effektiva söndag framför datorn.

You'll never walk alone.

Förra onsdagen torskade Rangers UEFA-cupfinalen och Rangersfans och Manchesterligister-förklädda-i-billiga-Rangers-tröjor slogs med polis och kvaddade stan. Men dagen efter var Glasgowinvånarnas tankar ändå hos Celtic. I ett kontorsfönster vid Centralstationen byttes Rangersflaggan redan före lunch ut mot ett vitt lakan med texten R.I.P Tommy. Celticlegendaren Tommy Burns avled tidigare på morgonen, 51 år gammal, av hudcancer.

Folk strömmade till Celtic Park under hela dagen, och har gjort så sedan dess, och bilderna därifrån är på samma gång mäktiga och känslosamma. Marken framför huvudbyggnaden fylldes snabbt av tröjor, blommor, halsdukar och hälsningar. Även Rangersfans - en del av dem hade bokstavligt talat just klivit av bussen från Manchester - kom förbi och la ut halsdukar och tröjor. De gjorde så under varma applåder från folkmassan.

Tommy Burns var omtyckt över gränserna. Han var en av Celtics mest omtyckta spelare och sedan han slutade spela har han varit tränare och ledare både för landslaget och Celtic, där han på senare år jobbat på ungdomssidan.

Idag begravdes han. I kyrkan fick naturligtvis bara familj och fotbollsvärlden plats, men hundratals människor stod utanför. Tusentals fans följde dessutom begravningen på Celtic Park, direktsänt. Och ytterligare tusentals människor kantade gatorna när kortegen körde från kyrkan via Celtic Park till begravningsplatsen. En vanlig tisdag, mitt på dagen.

Tommy Burns var en omtyckt spelare, en legendar. Men jag tror ändå det är svårt att tänka sig liknande scener i Sverige. Det är synd. Det är ok att känna. Hedra. Delta. Tillsammans.

Rest in Peace, Tommy.
You'll never walk alone.

Nakenfis på fotbolls vis

Fotograferingen av nakna fotbollssupportrar på Hampden Park är genomförd. Utan mig. Lagom till att jag skulle åka till flygplatsen för att åka till Sverige så kom ett email som bad mig dyka upp på en pub då och då så att arrangörerna kunde möta deltagarna. Närvaro var en förutsättning för att få vara med. Och det gick ju inte för pubmötet krockade med DIF - Trelleborg på Stockholms Stadion!

Nu får jag komma på något annat att skrämma barnbarnen med.

Football strip - bokstavligt talat

Klä av sig naken en söndag i September, låter det lockande? Kanske om platsen vore en avlägsen strand på Haiti, men vad sägs om fotbollsarenan Hampden Park i Glasgow, Skottland, och dessutom göra det tillsammans med hundratals främlingar?

Jag har anmält mig för att göra just detta.

Alistair Devine tänker slå ett konstnärligt slag för kampen mot sektarianismen, detta ständigt aktuella samhällsproblem i Glasgow. 1980 tog han en prisbelönt bild av ett upplopp under ett Old Firm (derby mellan Celtic - Rangers) på Hampden Park och nu vill han föra supportrar samman för att visa att vi faktiskt kan vara vänner... och lite djupsinnigt kan man väl även tillägga att visa att den enda skillnaden mellan oss är halsdukarna vi bär.

För det är det enda vi ska bära. En "typisk fotbollsbild" tas av hundratals spritt språngande nakna människor, som av en händelse råkar få sina mest privata delar skyddade av klubbhalsdukar. Kvinnor ombeds ta med två halsdukar och männen en. Jag antar att fem halsdukar för att skyla bilringarna inte kommer på fråga dårå ? Nähä, ja.

Om någon är i krokarna och också vill vara med så kan ni anmäla er här.

Celtic-Hearts (1-... vem bryr sig, vi ar redan MASTARE!!!)

Och tyvarr verkade det som om spelarna tankte detsamma i forsta halvlek. Inte mycket som hande dar inte. I andra hande allt. Hearts vann med 1-3, men jag och 60'000 andra var inte ledsna for det. Det basta, det vi egentligen kom for, var det som skulle utspela sig efterat. Da nar Celtic skulle ta emot segerbucklan! Till skillnad mot forra aret (da jag stod fint upradad med ett koppel andra publikvardar utanfor sjalva arenan) sa satt jag i ar pa insidan.

Efter en kort paminnelse om hur harlig stamningen ar pa Celtic Park sa fick jag med mig Mia pa matchen ocksa. Den var naturligtvis slutsald, men likt forra gangen vi gick tillsammans (Celtic-Hearts, lustigt nog, tidigare i hostas) sa knallade vi runt utanfor arenan och letade overblivna biljetter. Trots att vi var mycket nara - mindre an en meter och tre sekunder - fran att fa platser bredvid varandra sa insag vi till slut att vi var tvungna att splitta pa oss om vi ville komma in.

Jag maste nu forklara for er som kant mig lange att jag faktiskt - jag lovar - var helt ok med att skippa matchen om Mia inte var beredd att ga med pa att sitta separerade. Sa pass mogen har jag gatt och blivit. Men till min gladje lockade stamningen och vi satte snart kurs mot varsin snubbe.

Mia foljde med sin snubbe till Norra laktaren. Jag foljde med min till Sodra. Kanonplatser nara planen och snubben var skon. Vi klagade, kommenterade, sjong och skrattade och jag borjade undra om det inte var vart att ga pa fotboll och ragga biljetter utanfor stadion bara for nojet att traffa folk!

Jag maste erkanna; det pirrade lite nar laget samlats pa podiet, Neil Lennon steg fram och publiken raknade ner infor ogonblicket da han lyfte bucklan upp i luften. Sedan exploderade stadion i konfetti och jubel. Och sedan brast vi alla ut i allsang. You'll never walk alone. Snart kommer ni kunna se ett klipp i hogra hornet. Jag har just lagt ut filmen pa YouTube. I arlighetens namn var sangen inte lika maktig som just fore avspark, men da hade jag inte videon beredd.

Sedan tog spelarna med sig sina ungar och defilerade runt arenan pa innerplan. Det var en ren familjefest och jag maste erkanna att jag inte trott att sa pass manga spelare var stadgade(?) familjefader!

Markligt nog; trots att serien ar 'over', vi har vunnit och jag har sett oss lyfta bucklan sa kanner jag anda att jag faktiskt jattegarna vill aka till Ibrox och ragga biljett till sasongens sista old firm pa lordag ocksa... Det ar sant som det sags; vissa saker kan man aldrig fa for mycket av.

Pa rygg for Celtic - Skotska Mastare 2007!

Det blir sa nar man inte kan bestamma sig. Kilmarnock - Celtic, om Celtic vann skulle de sakra titeln - redan.

Forst hade jag tankt aka till Kilmarnock (mindre an en timme med pendeltaget) och chansa pa att lyckas lura in mig pa Rugby Park. Kilmarnock hade beslutat sig for att INTE avsatta fler biljetter an 'den normala bortalaktaren' for Celticsupportrarna. Kilmarnocks matcher brukar gapa tomma och tydligen kande de att de inte behovde de sakra extrapengar det hade betytt om de t ex flyttat hemmapubliken till bortalaktaren bara for denna match. Den hade i alla fall inte fyllts, men Celtic hade latt fyllt resten av arenan. Naval, beslutet var taget och jag tankte att jag kanske kunde passera som Kilmarnocksupporter och sedan sitta tyst tills segern var ett faktum.

Men sedan fick jag hora att de, Kilmarnock, inte tankt salja biljetter pa matchdagen. Helt enkelt for att de inte ville riskera att folk gjorde precis vad jag tankt gora...

Sa da tankte jag promenera till Gallowgate och kolla pa matchen pa nagon av alla Celticpubar.

Imorse var jag inte alls pa humor langre. Jag var slo, jag hade fatt en plotslig slang av varstadarvirus och tanken pa att sitta 1.5 timme fore match och smutta Irn Bru tilltalade mig inte. Tro mig, kommer man senare kommer man inte in. Pubarna fylls i en handvandning fore match.

Sa jag stannade hemma, varstadade och lyssnade pa matchen pa radion.

Fick ett rosenskimrande nostalgimoln runt huvudet nar jag tankte pa att detta anda var hur jag oftast faktiskt foljt mina lag till framgang. Jag var pa plats forra aret nar Celtic vann och en gang med Djurgarden, men i ovrigt har jag firat pa avstand sa att saga. Jag tankte pa alla ganger sportradion bidragit med rafflande referat och sag fram emot nagot liknande.

Det tar emot att saga det, men... jag saknade Lasse Kinch. Jag vet, han har forstort fler matcher an vad som borde vara manskligt mojligt, men han talade atminstone - nagorlunda - om vad som hande pa plan! De skotska kommentatorerna diskuterade spelare, statistik och fan och hans moster, men handelserna namndes i paranteser, i efterhand. "Jo, forresten, Celtic hade ett inkast nyss".

Det var anda rafflande, och slutet var som taget ur Buster. Nakamura, denna japanska (jo, ni laste ratt) bollkonstnar och frisparksstankare fick en frispark pa ett for honom perfekt avstand fran malet (20m). Matchen var i princip slut, det stod 1-1, Nakamura hade precis idag blivit utsedd till Arets Spelare i Skottland, alla forvantade Celtic att sakra titeln, da... slar han en typisk Nakamura-frispark i bortre andan av malet - 2-1 - SEGER!!!

Och jag lag pa rygg pa sangen och strackte armar och ben rakt upp i luften i ett euforiskt YYYEEEEEAAAAHHHH!!!!!

Och sedan hallde jag upp en single malt och njot segerns starka, fruktiga sotma.

Men nasta ar tar jag banne mig 15-minuterspromenaden till Gallowgate sa jag kan vandas och fira med alla andra Celticsupportrar.

Bara det att, varje gang jag foljer en upplosning pa en pub sa torskar de...

Jag far se till att vara pa plats!

Babyrevolt!

Basta nyheten fran dagens Metro:

Foraldrarna ar helhjartade Rangerssupporters och deras bebis har inte mindre an tva Rangerstrojor med sitt namn pa. Babyns forsta ord?
- Celtic!

Lysande!

Jag tror bestamt min egen pappa var mer lyckosam; han sag till att jag kunde skandera "Heja Djurgarn, heja Djurgarn, AIK - usch" innan jag ens kunna saga mamma ordentligt...

Ett juligt Old Firm med pengar i fokus

Jag borjar sloa till, helt klart. Igar kom jag till Ibrox sa sent som 11.45 (avspark 12.30), men foljde jag de trettiotal mannen som heller inte hade biljett till Rangers - Celtic och stallde mig och viftade med sedlar, vadjandes "any spare tickets, folks"? Napp.

"Man far i alla fall inte napp forran de sista 10-15 minuterna." muttrade en morgontrott, cynisk och luttrad Old Firm-biljett-jagare, aka jag.

12.10 strackte jag upp ett par sedlar i luften. Det ar jagarnas satt att visa att de soker biljett. "Vanliga" matcher brukar man se folk ga runt med biljetter i luften istallet, i hopp om att nagon koper av biljetten som den dar kompisen som inte dok upp skulle ha haft. Det var sa jag och Mia fick kanonplatser pa Celtic - Hearts (mitt pa langsidan bakom spelarbankarna), nar en man salde tva sasongkortsplatser at as for £20/st - ca fem pund under ordinarie biljettpris.

Fast sadant ser man inte pa Old Firm. Da ser man pengar i luften. Och det hor till att man far sta dar och ta emot usla skamt; "hur mycket ska du ha for sedelbunten?", "kolla, den dar tjejen saljer pengar!", "ar det har ditt horn, raring?"... Och inte en enda av jultomtarna som knallade forbi verkade vilja uppfylla en snall flickas onskan. Men tragen vinner och 5 minuter fore avspark knackade en man mig pa axeln och sa att han hade en biljett.

Mannen kom anda ifran Vancouver, dar han bott de senaste atta aren och jobbat som motivationskonsult. Han flog fortfarande till Glasgow for alla viktiga matcher. Vi satt bredvid varandra mitt pa Celtics laktare och jag kan inte hjalpa det, men jag alskar att se Old Firm pa Ibrox. Kanske ar det kanslan av att sitta packade pa en kortsida - en sammansvetsad gronvit skara - med tre sidor bla trojor emot sig. VI mot DOM. Nu javlar!!!

Fast det holl bara Celtics spelare med om de forsta 45 minuterna, sedan vet jag inte vad som hande och matchen slutade 1-1. Tyvarr var det rattvist.

Celtics laktare hade ett... well, man kan val kalla det ett TIFO. Man hade tryckt upp sedlar som indikerade hur starka Celtic ar just nu jamfort med katastrof-Rangers och dessa sedlar kastas som konfetti nar spelarna marscherade ut. Jag tankte lite for mig sjalv hur fult ekonomiskt starka lag ses hos manga fotbollssupportrar - framforallt i kretsar jag umgatts i. Man accepterar pengar och sponsorer som ett nodvandigt ont men pratar inte garna om det. Fast jag antar att saken hamnar i ett annat fokus nar det ar varsta fienden som ligger pyrt till.

Korstecknet, en kriminell handling i Glasgow

I Februari skrev jag om kalabaliken nar Celtics malvakt gjorde korstecknet under ett Glasgowderby. Nu har historien fatt ett juridiskt efterspel. Celtics polska malvakt Boruc har blivit varnad av aklagaren, ett alternativ till atal, for brott mot allmana ordningen.

The Crown Office said Boruc's behaviour had taken place before a crowd in the charged atmosphere of a match between Celtic and rivals Rangers.

As such, it constituted a breach of the peace.

(BBC.co.uk)

Det var alltsa inte korstecknet i sig som var problemet utan sammanhanget det gjordes i. I det har fallet nar Boruc i borjan av andra halvlek gar till malet omringat av 3 sidor Rangersfans. Lat mig da bara fa kommentera att den dar laddade stamningen faktiskt inte fanns pa Ibrox forran efter denna incident. Celtic har en kortsida pa Ibrox och precis vid den sidan, dar fansen sa att saga mots, sa ar det klart att det hacklas och provoceras. (Men i arlighetens namn, stamningen ar faktiskt mer hatsk under ett DIF-AIK derby!) Andra halvan av Ibrox ar Rent Rangers och i denna match kolugn. Som sagt, tills Boruc gor korstecknet...

Jag vet inte, men det kanns som att den har rigida approachen mot Secterian Abuse biter sig sjalv i svansen. Korstecknet blev provocerande for att de officiella myndigheterna bestamt att det kunde vara provocerande. Da ar det klart att motstandarfansen tar varje tillfalle i akt att leta sma detaljer som de kan anvanda emot arkerivalerna. Lagstiftningen har funnits i tva ar nu. Ar det inte dags for en utvardering snart?

Rangers - Hearts (2-0): Vardigt avslut pa sasongen

Jahapp, nu ar fotbollssasongen over, vad ska jag gora nu da? Det kanns konstigt att inte kunna avnjuta de varma manaderna pa fotbollslaktaren, men a andra sidan borjar rugbysasongen nu...

Jag bryr mig knappast om Rangers, men nar man jobbar dar varenda match och har foljt frustrationen (det ar ju katastrof for ett lag som ar van att sluta 1:a och 2:a att helt plotsligt sluta 3:a!) sa kandes det anda ratt pa nagot satt att de fick avsluta med en vinst, over laget som snodde deras 2;a plats. Alex McLeish stannade tappert kvar in i det sista och fick ta emot rungande applader fran ca 50000 pers pa laktarna. Det var inte alla som tyckte att han gjorde ratt i att stanna kvar nar Rangers akte rutschkana (10 matcher i rad utan vinst...) men det verkade som att de anda uppskattade allt han gjort for klubben under sina 5 ar.

En tanke slog mig efter matchen. Heartsfansen holls kvar pa laktarna och det var en liten klutt i ett horn som sjong och holl lada infor ett odsligt stadium. Vad som slog mig var att den lilla klutten i hornet faktiskt representerar en hel publiksiffra for vissa lag och ett duktigt bortafolje i Sverige. 1000 pers ser valdigt futtigt ut pa en stor arena.

Rangers sasongskort ar ett Smart Card och jag maste saga att det ar valdigt smart. Askadarna haller upp det framfor en lasare och knallar in genom vandkors som ar mer hightech och verkar mer palitliga an snurrorna pa t ex Parkhead. Jag gastspelade i ett av vandkorsen fore matchen och stod val mest och hejade pa folk. Jag reagerade pa antalet aldre herrar och damer, men a andra sidan tar det ju hundra ar att koa for ett sasongskort...

Pa tal om gamlingar sa stoppades jag av tva cirkus 80-ariga systrar utanfor arenan som ventilerade allt mellan himmel och jord; fran Rangers till skrapiga trappupgangar till sist de var pa Ibrox till polishastarnas dynga pa gatorna. Att hanga med i deras tjatter var som att forsoka halla jamna steg med en bubblig 5-aring. En san tant vill jag bli.

Oh, oh, oh! Sasongen ar inte helt slut! Nasta lordag ar det Hearts-Gretna, finalen i Skotska Cupen. (Annu en, tror att de har tre...) Gretna? Joda, det ar en by pa ostsidan med 3000 invanare och deras supportrar har snappat up 12000 biljetter sa nu planerar polisen extrapatrullering i spokstaden medan byns alla invanare (och slaktingar, formodar jag) aker till Glasgow. Skrallganget hor hemma i division 2 och har naturligtvis inte en chans mot Hearts, men under ar ju till for att ske. Jag tycker det ska bli kul och efter matchen har gruppledaren lovat oss ol pa en pub i narheten. Det vill man ju inte missa.

Det ska vara i Glasgow som...

...2 av 3 medlemmar i ett 'team' pa en kurs visar sig vara Celticfans och darmed doper det lekfulla 'teamet' till The Hoops, Celtic's smeknamn, varpa en kvinna fran Belfast muttrar "lite kontroversiellt, va".

Jag bor i ett land, och framforallt en del av ett land, dar ett lekfullt smeknamn pa ett fotbollslag betraktas som kontroversiellt.

Stamningen blev avvaktande och jag havdade ju till forsvar att vi dopt oss efter Hula Hoops (som OLWs potatisskruvar) och kursledaren syftade pa ena kvinnans randiga scarf. Kvinnan fran Belfast fortsatte muttra.

Ja, ja, jag ser fram emot AIK-Djurgarden pa torsdag. (Jag aker pa utlandssemester till Sverige imorgon!) Dar kan jag i vart fall vrala GNAGARSVIN utan att bli anmald for "sectarian abuse".

Celtic - Hibs (1-1): Och pa 3:e dagen tog Celtic emot bucklan

Jag minns nar jag var 10-11 ar och religionslararen i skolan havdade att man inte spelade fotboll i England pa sondagar. Jag protesterade att jag faktiskt sag en match just forra sondagen och lararinnan havdade att jag maste ha sett en repris... Jag minns att jag da kollade upp saken och att aven om lordagen av tradition ar Fotbollsdagen sa hade aven Engelska ligan latit modernisering ga fore religios tradition och sa spelades faktiskt "nufortiden" nagra matcher aven pa sondagar. Fast larobockerna hade forstas inte uppdaterats sedan forra arhundradet.

Idag tankte jag pa detta igen. Det ar inte bara sondag utan paskdagen och med tanke pa att jag under en bussresa i fredags sag inte mindre an 2 folksamlingar som bar kors sa var jag imorse inte forvanad over att se sa manga uppkladda manniskor pa vag till de kyrkor jag gar forbi pa vag till Celtic Park.

Sondag, paskdag, Jesu uppstandelse, katoliker och allt annat till trots - kl 14.00 var det 60'000 pers som kollade nar tva katolsk-anknutna lag spelade fotboll.

Jag borde skicka ett vykort till min gamla larare.

Efter matchen skulle Celtic ta emot bucklan (vi har ju redan vunnit ligan!) sa jag korde favorit i repris. Det gick sa dar. Det gick inte alls. Efter vandkorset sag jag andra halvlek pa tv i korridorerna, men precis nar vi skulle mobiliseras for att sla ring pa innerplan sa fick gruppledaren ett anrop och vi blev instruerade att bilda avsparrning! Utanfor arenan!! I ett horn som maste vara stans varsta blashal!!! Dessutom hade det under matchen slagit om fran senvar till midvinter.

Det ar tydligt att nagon vill att jag ska lara mig odmjukhet. Man kan inte alls fa allt.

Det lat maktigt nar hela stadion sjong Campione, You'll never walk alone, It's a grand old team to play for, Fields of Athenry och alla andra Celtic-hits och vaggarna skakade nar, vad vi antar, laget lyfte bucklan.

Nagon borde skicka mig ett vykort.

F o ar dagens laxa; skrattar bast som skrattar sist.
Vi var ett tjugotal pers som stod pa led utanfor arenan nar blasten tog tag i en killes keps och han fick springa ivag och hamta den. Nastan ingen lade marke till det forran jag borjade skratta. Sekunden efter kom nasta vindpust och min keps flog annu langre. Och gruppen skrattade annu hogre.

Odmjukhet, var det.
Glad Pask!

Rangers - Motherwell (1-0): Frisprakiga hollandare, kanns det igen, DIF?

Jag trodde jag horde fel nar Rangers malvakt Ronald Waterreus kom emot mitt mal pa uppvarmningen och mottes av burop fran en hel kortsida. Nar matchen borjade och han tog emot bollen blev han utbuad av tre laktare, fran mittlinjen, vilket motsvarar halva stadion. Josses, vad hade han gjort?!?

Han hade varit frisprakig i hollandsk media och kritiserat klubben samt vissa spelare. Deja vu - fast tvartom. Minns Geert den Oden i DIF harom aret. Han var ocksa frisprakig. Fast han blev inte utbuad av ett halvt stadion. (Nej, det var inte som BBC sager "en sektion", det var halva stadion.)

Som tur var hade Waterreus supportrar ocksa och snart blandades buropen med applader varje gang han rorde bollen. Det tog ett tag innan monstret utkristalliserade sig, men det maste bero pa att fler an jag undrade vem sjutton han hade mordat, dar i inledningen.

Kan man tro att denna frisprakighet ar ett hollandskt drag? Waterreus, den Oden och jag vill tillagga att min hollandska kompis aldrig varit radd att uttrycka sin mening, aven nar den ar obekvam. Jag vet att det retade manniskor nar vi pluggade ihop, inklusive mig, men det kanske ar ett hollandskt drag, som sagt...

F o var detta forsta matchen efter Rokforbudet introducerades. Jag hade inte sett fram emot det och vantade mig sisadar 55000 frustrerande fotbollsskorstenar som gav blanka sjutton i det. trots att 75% av sasongskortshallarna var positiva till forbudet enligt en undersokning fore sasongen.

Jag maste erkanna att jag ar imponerad. Under matcherna promenerar jag fran ena hornflaggan langs kortsidan till mitt pa langsidan och sa tillbaka igen. Oavbrutet. Inte en cigarett sag jag. Inte en rokslinga. Inte en kotte rokte! Fast en fotograf gjorde det, och sag skamsen ut nar kollegan sa at honom.

Jisses, nu borjar jag tro att precis allt ar mojligt.

Celtic - Hearts (1-0): Campione! Och jag var dar!!

Med lite planering kan du faktiskt fa allt, det galler bara att kunna systemet och utnyttja det. Alltsa anmalde jag mig frivilligt till vandkors-tjanst ikvall, det tristaste av allt. Forsta halvlek stod jag i ett bas och knep biljetter, forutom nar jag jagade tva killar som forsokte smita in med fel vouchers och en jakel som plankade. I halvtid gick jag runt och sa at rokare att inte roka och hela andra halvlek stod jag i en glugg, forsokte se upptagen ut sa att ingen skulle flytta pa mig och sa kollade jag pa matchen, medan jag invantade att bli placerad pa innerplan for festligheterna efterat.

Allt gick enligt planerna. Jag fick bade se matchen och vara nara handelsernas centrum. Och Celtic vann! Och 56000 stannade pa laktarna och sjong You'll never walk alone sa att nackharen reste sig. Och spelarna gick ett arevarv och fick en massa halsdukar kastade pa sig. Och jag flinade hela tiden. Och jag flinar fortfarande. Celtic ar Skotska Mastare. Och jag var dar! Och ingen forbannelse i varlden kunde andra pa det!! (De enda aren Celtic forlorat titeln efter 2000 var 2003 och 2005, aren nar jag bodde i Glasgow. Klart jag tror jag har med saken att gora!)

Och nu lyssnar jag nar supportrar sjunger "Champione" nere pa gatan pa vagen hem. Det ar mitt i natten, men det gor inget. Det ar underbar musik. Jag kommer sova gott inatt. Till skillnad mot ifjol...

Aaah, Celtic ar Skotska Mastare, med 6 matcher kvar att spela. Ibland ar livet bara for harligt.

Rangers - Dunfermline (1-0); Sscch, det ar fotboll...

Var i luften, sol och varmt och skont och USA har beslutat att visa skotsk fotboll pa tv. Jag vet inte vem som ar PR-ansvarig i USA, men han har nog inget jobb pa mandag.

Rangers - Dunfermline ar fesljummen aven utan det faktum att Rangers just akt ur Champions League (det enda roliga de haft i ar), Celtic just har vunnit CIS cupen, Rangers forsoker intala sig att deras mal ar att komma 2:a i serien och Dunfermline har ca 22 supportrar. Totalt.

Jag och mina kollegor gick runt och viskade. Vi var overtygade om att nagon strikt bibliotekarie annars skulla komma fram och hyscha oss. Det var knapptyst pa Ibrox. Ca 50'000 manniskor holl 90 tysta minutrar. Kanske for Rangers sorgliga sasong. Troligen var de bara uttrakade. Jag var uttrakad. Kollegorna var uttrakade. Jag tror banne mig spelarna trakade ut sig sjalva med sitt spel. Kors i Amalia vilken trakig match!

Och den visades pa tv i USA. Amerikanarna maste ha blivit imponerade av europeisk fotboll, av spelet och av stamningen pa laktarna. Forhoppningsvis somnade de vid avspark. Liksom resten av oss gjorde.

Rangers - Celtic (0-1) med Wayne Rooney & religiost hat

Om Wayne Rooney och Rio Ferdinand gar pa fotboll (for att kolla pa polaren Roy Keane), var hittar man dem da? I VIP-logen? Pa VIP-laktaren? Valbevakade bakom avbytarbanken? Na, prova mitt bland Celticfansen pa Celtics laktare! Jag maste erkanna att jag trodde min kollega hade sett fel, tills jag sag bildbevis pa Rooney i tidningarna idag. Lite coolt ar det val anda.

Nagot som inte ar lika coolt ar nar halva Ibrox (naturligtvis den halvan dar jag patrullerade) precis i borjan av 2:a halvlek fullkomligt exploderade av ilska. Nagon som slangde en bengal pa Prso? Ful benkapning av Keane? Nagon dare som hoppade pa McLeish? Na, Celtics polska malvakt Boruc som intar position och - gor korstecknet...

Vem behover blanda in andra religioner i hatmatchen nar inte ens troende inom samma religion tal varandra?

Hela andra halvlek gick tva stackars poliser runt och tog upp anmalningar mot Boruc for "sectarian abuse". Publiken tillkallade aven oss och kravde att vi skulle arrestera och/eller slanga ut Boruc for detta brott. Sa smaningom ville vissa till och med gora anmalningar mot oss for att vi inte arresterade Celticmalvakten... De sista 20 minutrarna var hatet sa stort mot Boruc att vi var tva (jag och en storvaxt man) som satt bakom malet, beredda pa i princip vad som helst. Hade jag varit troende sa hade jag sagt; Jesus...

Rangers - Hibs (0-3); Uppvarmning infor Old Firm

Hibs ar Edinburghs motsvarighet till Celtic. Rangers - Hibs i skotska cupen lat darfor som en fin uppvarmning infor Old Firm nasta helg, framforallt eftersom Rangers ar pa dekis och behover cupframgangen, Rangers supportrar ar frustrerade, Rangers supportrar bakom avbytarbanken hatar allt Celtic och Hibs tranare har spelat dar och Hibs kom till Ibrox med 5600 supportrar, mer an de nagonsin skrapat ihop pa en bortamatch.

Det var en bra uppvarmning, vi fick verkligen jobba, och det var Ordeal by Fire for den nya tjejen i var grupp...

Bada supporterlagren var i sitt esse med hatramsor och hacklanden. Stamningen var intensiv och tryckande och jag gick runt och funderade over vad det basta resultatet vore. For oss som jobbade. Det fanns inget optimalt resultat, men det basta vore om det inte blev jamnt och tajt...

Nar Hibs gjorde 0-1 oppnade ett pucko en grind och ledde ut ett jublande gang pa innerplan. Den nya tjejen och jag foste dem tillbaka upp pa laktaren, men dom om min forvaning nar jag skulle stanga grinden och en trotsig grabbjavel holl fast den! Jag erkanner, jag smallde till honom pa fingrarna.
"Vad fan pysslar du med!" tjoade han.
"Vad pysslar du med!" kontrade jag.
Sedan nadde kollegorna och polisen fram sa killen var klok nog att slappa amnet, grinden hade han redan slappt nar jag smallde till honom. Idiot.

0-3 var ett bra resultat for oss, givet hur laget lag, och under eftermotet raknade gruppchefen antal "verbal abuse" (har svenskan nagon bra motsvarighet?) mot oss. Kom igen. I Sverige var Fitta mitt fornamn, Hora mitt efternamn och Din Javel mitt smeknamn. Det var inte direkt sa att jag raknade de "fuck off" jag fick under matchen, for inget av dem efterfoljdes av minsta lilla bitch, bastard eller cunt. Jag funderade istallet over vilken situation som var mest knasig; Sveriges, dar man sa ledigt kallar folk fula saker rakt upp i ansiktet eller Skottlands, dar det ar sa ovanligt att ett Dra At Helvete uppfattas som grovt? Jag vet vilken arbetsmiljo jag foredrar i alla fall.

Celtic - Dundee (3-3); en match i reserven

Vissa saker tar tid att vanja sig vid. Som t ex att ga fran standig underbemanning pa fotbollsmatcherna till att befinna sig i en "reservgrupp", en av fyra grupper a 8-10 pers och en gruppledare vars enda syfte ar att sta pa ett visst stalle pa arenan och vanta pa att behovas. Vilken sakerhetschef som helst i Sverige skulle fa lyckotarar i ogonen om han hade det mannskapet.

Men de 2 timmarna fore matchstart har aldrig kants langre, i de andra grupperna gor du atminstone nagot! Gruppen kanner inte varanda tillrackligt val for oavbrutet smaprat, sa mellan historierna behovde vi aktivera oss.
Vi radade upp oss i langdordning.
Vi drog igenom tva olika namnlekar.
Vi gissade alder pa publiken.
Och det ulitmata;
Vi stallde oss i nummerordning.

Det var da den operativa chefen valde att komma runt hornet. Gruppchefen hade sitt manskap i givakt. I nummerordning. Den operativa chefen gapade, sedan torkade han bort en fikitiv tar ur ogonvran, sedan lovade han gruppchefen en fet bonus. Den dag de inforde det.

Jag var pa fotbollshumor och det humoret sjonk i takt med att jag insag att jag nog inte skulle fa se mer an det dar hornet av korridoren. Da blev vi forflyttade till avsparrningen mellan Dundees supportrar och ovriga stadion. Jag satt pa en stol sa dar langt ner pa laktaren att man kanner bade gras- och svettdoft, och medan jag sakta vred huvudet mellan de bada sektionerna stal jag blickar av matchen.

Det var en bra match. Celtic ledde med 3-1, det var inte langt kvar och jag tankte pa hur mycket jag alskar den har sporten.

Da gjorde Dundee 3-2. Sedan vete sjutton vad som hande, men tva oranga gubbar promenerade forbi var malvakt och sa stod det 3-3. Jag hatar att forlora med 3-3!

Efter matchen, under samlingen pa laktaren, kom karleken tillbaka. Tre smakillar och pappan till en av dem (en Celticspelare) lattjade runt i malomradet. Vi hejade nar ena lillkillen dribblade bort den andre, vi buade nar Celticspelaren brot anfallet och vi appladerade nar den tredje lillkillen gjorde mal. Smakillarna gjorde manga mal och for varje mal gjorde de nya malgester. Garna alla tre samtidigt, aven han som agerade malvakt. Da ville jag ocksa ut och spela fotboll. Jag alskar fanimig den sporten! Trots att man ibland forlorar med 3-3.