...

Eh. Flåt. Kom av mig. Såg... eh... det här...

Film: Lawabiding Citizen

Vad var det jag skulle... Eh... Äh, jag... eh...

Ok. Bara en titt till.

Mmmm... Ser inte polisen till höger l-i-t-e nöjd ut..? Hm, fast jag föredrar ändå när Gerry Butler inte är så himla vältränad. Muskler är hårda, flabb är mjukt och gosigt...

Mmmm...

Ok. Nu går jag och lägger mig.

...

Söndag med Carola och 3D-film

Efter en synnerligen händelselös helg satte jag mig igår med både DN och internet och ställde mig den eviga sommarlovsfrågan; "Vad finns det att gööööööra?"

Det fanns gratisteater med Parkteatern. "Carola & Jag", en komedi-monolog om religion, uppväxt och strävan att finna sig själv, typ. Lät faktiskt kul! Dessutom spelades den på sköna Djurgården, så planen var klar.

Om någon skulle fråga mig vad "Sommar" är för mig så skulle nog ett av svaren bli, att åka Djurgårdsfärjan. Den gör sig inte alls lika bra övriga året, men just på sommaren så killar havslukten så där skönt i näsborrarna, tjuten från Gröna Lund ackompanjeras med fiskmåsar och utländska språk, och solen skiner från klarblå himmer. Ja, till och med en molnig dag som igår.

Utanför Gröna Lund började jag nästan överväga med mig själv. 599kr för ett "all inclusive" med både åkband, femkampsbiljetter, matbiljetter för 160kr, 10 lotterier och entré - det var ju helt ok ju! Jämfört med hur mycket man gör av med i alla fall... Och 199kr för ett femkampshäfte är också överkomligt, så med en femhundring kan man ha kul!

En annan dag.

Igår knallade jag längs vattnet till Galärparken och slog mig ner i en obekväm vinkel på en sluttning för lite kultur. Pjäsen var befriande rolig! Jag skrattade i alla fall gott, men jag antar att Carola inte är något fan... inte av delarna som drev med hennes självupptagna person i alla fall. Fast tyvärr speglade det ju bara vad många upplevt själva. Ehrm.

På glatt humör knallade jag ett tag i sommarkvällen, tills jag fann mig nära Hötorget. Klockan var nästan nio men jag hade inte alls lust att åka hem - för ännu en skrivar-/film-/tv-kväll i vardagsrummet. Så jag bestämde mig för att sätta lite sprätt på min veckopeng.

Till min glädje har jag upptäckt att 3D-film även kommit till Stockholm och att man dessutom visade Ice Age 3 på engelska utan text. Yess, som att gå på film hemma ju! :-) Så jag gick på bio.

Och jag menar BIO. Jag har sagt det flera gånger förut, men det tål att upprepas - film ÄR bäst i 3D! Det inser man om inte annat medan man kollar. Man glömmer snart formatet och det känns helt naturligt att mammutarna har runda former och att man tycks befinna sig mitt i djungeln. Så lyfter man på solglasögonen och ser filmen "normalt" - och inser hur platt den är!! Man tar snabbt på sig glasögonen igen, vill jag lova.

3D är filmens framtid, det är jag övertygad om. Jag har sett både tecknad film, spelfilm och konsert (U2, kommer till Stockholm i höst såg jag) i 3D och efter det vill man inte gärna gå tillbaka till platta 2D. Det handlar inte om utskjutande pilar, berg-och-dalbanor eller andra typiska 3D-effekter från 80-talet. Det handlar om helt vanlig film - med en känsla av att vara där.

För dagens 3D är ingenting som de röd-blå kräkframkallande upplevelserna på Tv-piraternas tid. Glasögonen ser till exempel ut som svarta solglasögon, och använder man dem "normalt" så ser också allt ut som vanligt, inga konstiga effekter alls. Effekterna syns bara om man ser på 3D-modifierad film/bilder.

Filmerna är fortfarande i sin vagga. De första två filmerna jag såg gjorde sak av 3D och man fick både utskjutande pilar och berg-och-dalbanor. Spelfilmen ("Resan till jordens medelpunkt") var kass storymässigt, troligen för att man fokuserade helt på 3D-teknik och effekter. Men senaste alstren har varit helt "normala". T ex släpptes både "Coraline" och "Ice Age3" i både vanligt format och 3D. Det är främst tecknad film, för tillfället. Troligen för att det är enklare och billigare än att filma en spelfilm i 3D. Men jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi får både komedier, actionfilmer och science fiction i 3D.

Tänk er Harry Potter i 3D! Hisnande tanke - och troligen upplevelse. För det är det fina med 3D, man ser inte filmen - man upplever den.

Harry Potter-landet i norr

Aftonbladet ger idag några fesljumma tips på var man kan besöka Harry Potter - i England. Men jag känner att det är på sin plats att göra ett tillägg till artikeln, för hela världen vet ju att Harry Potter Land ligger längre norrut - i Skottland.

Visst skulle jag vilja behålla hemligheterna för mig själv, men å andra sidan är jag smärtsamt medveten om betydelsen av turism för Skotska landsbygden. Så av den anledningen tänker jag tipsa om en weekend i Harry Potter Land.

Fredag: Besök Edinburgh, där J.K Rowling bor. Om ni vill kan ni leta upp Nicolson Street och spana in restaurangen China Buffet King, som förut hetter Nicolson Café. Det var där hon satt och skrev på första Potter-boken. Det finns en plakett på huset som skvallrar om detta. Vet i och för sig inte om det fortfarande är en Kina-restaurang, för huset var till salu tidigare i år. Någon surrade också om ett café som heter "The Elephant House", så jag antar att man kan besöka båda.

Om inte annat torde staden i sig räcka för att hamna i magisk Harry Potter-stämning. Slott och medeltida gator, det är nästan så att man ser dementorer flyga runt bland hustaken och Hagrids djur smyga runt i gränderna. Och varenda människa på The Royal Mile kunde vara en förklädd trollkarl. Ni förstår när ni är där!

Lördag: Ta bilen och kör upp mot Fort William. På vägen kommer du först komma till utkanten av Rannoch Moor, ett kargt ödelandskap. Hade du här tagit tåget så hade du sett vad Harry och polarna såg genom tågfönstret i senaste filmen, "Halvblodsprinsen", fast du får samma karga utsikt bilvägen också.

Strax efter ett brant och dramatiskt bergspass i Glen Coe, men strax före vägens skarpa högersväng, så går en liten väg in till höger skyltad "Village of Glencoe" och troligen till "Clachaig Inn" också. Sväng av där och ni får inte mindre än TVÅ Harry Potter-ställen. Står man vid Clachaig Inn och kollar mot berget mitt emot, framförallt mot den utskjutande delen till höger så ser man stället där den där täckta bron vid Hogwarts i "Phoenixordern" spelats in.

Fortsätter man längre fram på vägen, i höjd med en liten sjö på vänster sida, så har man på bergssluttningen på sin högra sida Hagrids trädgård, som figurerar i nästan varje film. Det lönar sig faktiskt att gå runt den lilla sjön (står skyltat till en stugby) för att få bättre överblick. Du kan lätt se var både stugan och trädgårdslandet är, och i vilken skogsdunge som Harry Potter gömde sig i en scen.

Sov antingen här eller i Fort William.

Söndag: I Fort William åker ni förslagsvis in i Glen Nevis. När ni kommit längre in så ser ni i "slutet" av dalen hur berget på vänster sida skjuter ut omlott precis i "böjen" där dalen svänger år vänster. Kolla upp i skyn så kanske ni ser den flygande bilen som svängde runt just den här kröken! (Och får ni för er att ni ser Wallace i Braveheart så gör ni nog det för hans by låg här också.)

Fortsätt tills dalen tar slut och ställ bilen där. Ta på er ordentliga skor, förslagsvis vandrarkängor, och följ stigen upp genom bergsskrevan. Efter ca 30min kommer ni till en dal på höjden, en stor gräsmatta breder ut sig och vid bortre väggen faller ett gigantiskt vattenfall - om det nyss regnat. Den här dalen figurerar i flera av filmerna, framförallt som bakgrund i quidditch-matcher, så sent som i "Halvblodsprinsen" t ex, men den flygande bilen flög förbi här också.

Ta sedan bilen och kör till Glenfinnan en dryg halvtimme från Fort William. Det här stället förknippas nog mest av allt med Harry Potter. Av två skäl. Vid bilparkeringen finns en utsiktskulle som jag rekommenderar att man knallar upp på. Där uppe satt förresten Harry Potter i en bortklippt scen (finns på DVD:n) där han funderar över vem han är, tror det är i första eller andra filmen... Bakom kullen löper viadukten som Hogwarts Express åker över i nästan varenda film. Framför breder Glenfinnan-viken ut sig. Hogwarts hem. Det är här skolan ligger i filmerna. Främst på högra bergssluttningarna, men jag har upptäckt att det har en tendens att flytta på sig, höger, vänster, höger.... och i senaste filmen verkade det t o m ligga nästan vid utsiktskullen! Troligen för att man skulle få snygg utsikt.

Jag kan även rekommendera att åka tåg mellan Fort William och Glenfinnan, då får man åka över den där viadukten och känna sig som Harry Potter själv. Framförallt på somrarna då det finns chans att åka ånglok.

Dessutom, att åka runt bland de här ställena ger något för både vuxna och barn, Harry Potter-fan och inte. Jag rekommenderar denna Harry Potter-helg starkt!

Dags att läsa svensk film på engelska

När jag var i Stockholm nyligen fick jag boken "Låt den rätta komma in" av syrran. Hon varnade hätskt för att gå och se filmen, vilken i hennes tycke var helt avskalad och därmed både platt och fånig. "Men läs boken, den är skitbra."

Så nu läser jag boken. Men jag måste lägga på ett kol, för på fredag kommer filmen, "Let the right one in". Hit! Till Storbritannien! På vanlig biograf!!

Är inte det lite coolt i alla fall? Jag känner mig i varje fall lite stolt. Ingen filmfestival eller annan ursäkt, utan den kommer liksom bara hit - för att den är bra. Den har i vart fall fått finfina recensioner även i prestigefyllda filmtidningar som Empire och Total Film. Och jag har faktiskt redan sett trailern, före en annan film förra veckan.

Så jag ska så klart se denna svenska vampyrrulle. Jag tycker den verkar sevärd. Och den kanske är bättre textad?!

Veckan efter kommer dessutom en film jag länge velat se, men liksom prioriterat bort både i höstas och i julas. Maria Larssons eviga ögonblick, den där med Persbrandt... hon hustrun som blir misshandlad och får en kamera och börjar ta kort... här kommer den heta "Everlasting moments" i alla fall.

Stolt svensk ser fram emot båda två.

Och Oscarn går till... rätt vinnare för en gångs skull.

Oscarsgalan har än en gång förlupit. Och liksom de fyra senaste åren utan mig framför tv:n... Jäkla ofog att visa det på betalkanal, jag som bara har "council TV"!

Nåväl. Tack vare mitt Unlimited Card och taskigt TV-utbud så har jag faktiskt sett varenda film i årets gala - utom de 'utländska' samt kortfilmerna. Och för en gångs skull tycker jag faktiskt att akademin fick saker och ting rätt!

Jag har sett Slumdog Millionaire och rekommenderar den varmt. En underbar film som är tragisk mest hela tiden men som lämnar en riktigt upplyft efteråt. Åtta Oscars kammade den hem, däribland Bästa Film och Bästa Regi.

Sean Penn fick en Oscar för insatsen i Milk. Han spelar en homosexuell man som ger sig in i politiken för att slåss för de homosexuellas rätt i samhället. Den första i sitt slag - på 70-talet! Sean Penn är kanon i rollen och blev ännu mer så när jag såg den riktiga Milk i en TV-snutt efteråt. Killen är ju på prick! Skådespeleri eller härmeri...? Hur som helst, stark insats. Å andra sidan hade jag inte protesterat om Mickey Rourke vunnit. Trodde faktiskt att Oscaren var hans...

Kate Winslet fick efter sex nomineringar så äntligen kliva upp på podiet, för sin roll i The Reader. Förutom en skum dialekt (men alla som försöker spela utlänningar får ju en skum dialekt...) så var hon nästan given efter att ha spelat allt mellan ungdom och pensionär. Personligen tycker jag hon har bättre insatser i sitt CV, men som vanligt väger de säkert in lång och trogen tjänst också... Hon var f ö inte helt fel i Revolutionary Road heller. Å andra sidan, även i denna kategori fanns fler vinnare. Hade vare sig protesterat mot Meryl Streep (Doubt) eller Angelina Jolie (Changeling).

Märkligt att inte ABBA fick Oscars för bästa filmmusik... ;-)

Animerad film hade väl det svagaste året i mannaminne. Wall-E var ingen favorit hos mig (hoppas dialogförfattaren inte skrev på ackord, med tanke på att det bara fanns två repliker: "Waaaall-eee" och "Eeeeevaaaa"), men i jämförelse med Bolt och Kung Fu Panda... Jag lutar nästan åt att utnämna "Fly me to the moon" eller vilken 3D-film som helst istället. De var åtminstone innovativa och bjöd på något extra - en känsla av att vara där!

Heath Ledger fick en välförtjänt Oscar postumt för sin genomknäppa Joker och det var han värd, i mina ögon. Har hört att Penelope Cruz är värd sin också, men jag tänker banne mig inte chansa och somna till ännu en Woody Allen-film. Jag har gett upp honom nu.

Förhoppningsvis var det här sista Oscarsgalan i sovande tillstånd. Jag räknar med att vara tillbaka i Sverige och kunna kolla på festen nästa år! Vi syns då.

Grattis på födelsedagen, önskar Cineworld

Vem har skvallrat?!
Hur visste Cineworld att jag fyller år på tisdag?
Hm, de kanske har mina uppgifter i Unlimited kortregistren.

Hur som helst så tackar jag ödmjukast för min fina födelsedagspresent, som redan utannonserats. Kl 18.00 på tisdag så visas EN reprisvisning av Rocknrolla, Guy Ritchies roliga action med Gerry Butler.

Jag kan tänka mig sämre sätt att spendera sin födelsedagskväll.

Tack!

Q&A Far North utan större entusiasm

Glasgow Film Festival är i full gång. Igår valde jag att gå på en Q&A-visning av Asif Kapadias (The Warrior) nya film "Far North".

Två enuitkvinnor (En av dem spelades av Michelle Yeoh som man kan se i En Geishas Memoarer och i Bond-filmen Tomorrow never dies) lever ensamma någonstans vid Nordpolen. En av dem stöter på en döende man (Sean Bean) ute på isen, tar honom efter viss tveksamhet hem och tar hand om honom och detta sätter hela deras lugna tillvaro i gungning.

Filmen var full av mycket vackra vidvinkelbilder - rena tavlor - och filmen har ett minst sagt överraskande slut. Men jag skulle ändå inte vilja kalla den "bra". Det var för mycket ologiska brovinker i manus. T ex var det en del soldater där, som man aldrig förstod syftet med, förutom att ge mannen en ursäkt att dyka upp. Desto svårare blev det att placera dem när de talade en blandning av svenska, norska, något som i bästa fall föreställde ryska och något gobbledigok som påminde om fantasispråken man talade när man var liten. Fast ibland pratade de engelska, så det kunde de väl fått göra hela tiden tycker jag.

Med min inte helt positiva åsikt i huvudet var jag nyfiken på Q&An. Fast så mycket intressant fick man inte veta, förutom att de bodde på en isbrytare under inspelningen och åkte runt på natten för att vakna upp på olika inspelningsställen runt Svalbard varje morgon. En kille vågade ifrågasätta ett manusblipp och fick ett "jaa... kanske... har inte tänkt på det" till svar, men annars höll sig folk väldigt artiga. Jag blev efteråt tillfrågad om jag ville fylla i en enkät om filmen, så det gjorde jag. Att döma av folk som stod runt mig så var det fler som inte tänkte rekommendera filmen... Ärligt talat tror jag att den hade gjort sig bäst som en 30min kortfilm, när man klippt bort alla onödiga och ologiska kullerbyttor.

Ikväll kollar jag på Roy Anderssons "Du Levande". Textad.

Vacker filminspelningsplats på Isle of Skye

Om du har sett eller kommer se filmen Stardust (med Michelle Pfeiffer, Robert DeNiro, Ricky Gervais mfl) så är chansen stor att du känner igen följander vyer: Den nedre vyn har i filmen en vägvisare vid vägkanten. Stardust är nämligen inspelad på Isle of Skye på Skottlands västkust och har du inte redan haft turen att vara där kan jag rekommendera ett besök, eller två, eller tre...

Bilderna är tagna vid The Quaraing, en fascinerande klippformation som är väl värt sin lilla vandring. Håll utkik efter The Prison, The Neddle och The Table. På den nedre bilden kan man se Fängelset om man tänker sig att man följer klippväggen rakt upp i bild. Fängelset är den fristående klippan man till slut passerar. Nålen syns inte här men är en rak, smal pelare som smalnar av som en nål och verkar sylvass på toppen. Så här ser i alla fall Bordet ut ovanifrån.

Förr i tiden brukade man spela Shinty på det! (En livsfarlig sport med bandyklubbor och till synes utan regler...) Men idag betar får bland lekande barn och vuxna.

Kaffekompisen och jag var där förra året och nästa gång jag åker dit ska jag komma ihåg att slingra mig in och ut mellan klipporna också.

Film/drömkrönikan del 2

Hm, filmen jag fick skeppad från Schweiz - och som visade sig vara en TV-film på 3 timmar varav jag nu sett 2 - var varken Attila the Hun eller Attila der Hunne. Det var helt klart Attila the Hunk! Oh. My. God. Jag är rätt säker på att Attila inte var så där sexig, charmig och oemotståndlig i verkligheten! Men vem bryr sig om historisk korrekthet i de här sammanhangen. Slurp!

Och som en uppföljning av drömbloggen häromdagen så kan jag meddela att Attila dök upp i min dröm - ja, Gerry-Butler-Attila alltså. Men han var inte alls snäll. Jag minns inte alla omständigheter men han skulle döda mig och min syster. Sedan beslutade han att nöja sig med att spöa upp oss, och när han drog med henne in i ett rum tänkte jag att det ju i alla fall inte var lika farligt som att bli dödad, så jag ingrep inte. Men sedan grät hon så förskräckligt så jag kikade in och såg - att han våldtog henne! Jag blev helt skogstokig och tog en pall och gav mig på honom och slog honom blodig. Och sedan ändrade drömmen tack och lov karaktär. Men himla Petter, så där skulle det ju inte vara!

Ok. Idag såg jag Pixars nya film Ratatouille. (nja, den var inget vidare; inget kul, ingen story och inget att minnas.) Och såvida jag inte drömmer om förskärare och råttor som kokar soppa på mig så ska jag nog klara mig igenom natten utan obehagligheter. Fast... om råttorna kokar soppa på mig så kan ju alltid den där sexiga barbaren få söka upprättelse genom att komma och rädda mig... är han riktigt snäll i natt skulle jag kanske t o m kunna förlåta honom. Litegrann i alla fall. Men då är det bäst att han dyker upp igen!

Filmkrönikan

Gick till bion med intentionen att se Jim Broadbent och Colin Firth i den nya "When did you last see you father?" Väl där annonserade de "when did you last see your fat" och jag undrade förstås om det var en ny samhällskritisk skapelse av Michael Moore eller om det var en uppfriskande bantningskomedi. Hur som helst lät det intressant så jag tog en biljett.

Jodå, Broadbent och Firth var med och det var en finstämd liten film om våra nära och kära och hur vi kan hata dem när de lever men hur vi saknar dem när de dör. Så rådet den ville ge var nog att försonas innan de dör så att man får tid att uppskatta varandra i rensad luft eftersom det efteråt liksom är för sent. Broadbent spelade en underbart o-perfekt fader och jag tyckte filmen lyckades skildra de ljusa OCH de mörka stunderna och att det sällan är glasklart hur situationer, människor och sinnesstämningar uppfattas av alla inblandade. Jo, tror att jag kan rekommendera filmen.

Poststrejken har tagit en kort paus här borta (på måndag är det dags igen) så igår kom sista filmen jag köpte på Amazon. "Attila the Hun", eller, "Attila der Hunne" som det står på konvolutet... Den skeppades från Schweiz. Med hjälp av skoltyskan klurade jag ut att den handlar om två stora ledare av sin tid och att de kommer mötas i en stor fajt. Nu råkar jag redan ha läst att dessa två aldrig möttes, för den romerska snubben dog ett par decennier innan Attila kom till världen. Men vem bryr sig? Man får se Gerry Butler i skrattretande frilla och bar överkropp!

Fredagsfyran om Filmen on ditt liv

Har vi inte haft det här temat förut... Nåväl;

1) Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?
Jag - för regissören och de som skulle ha birollerna är så fantastiska att jag skulle klara det. Om jag inte får vara med :-( så vill jag att Vanna Rosenberg eller Queen Latifah spelar mig. De liknar mig, en med finare solbränna än den andra...

2) Vem skulle spela skurken?
Hm... beror på vinkeln... Vem är skurken i mitt liv? Tror inte det finns någon i vuxen ålder. Äh, får väl hitta på nåt åt Sean Bean, det ska väl inte vara så svårt. Black Alec som jagar mig om nätterna kanske, ha, ha.

3) Vad skulle filmen heta?
Humlan

4) Vad skulle den få för betyg av filmrecensenterna?
En fyra. Det finns plats för förbättringar - som vi förhoppningsvis ser i uppföljaren.



Inte för att det efterfrågades, men Gerard Butler spelar kärleksintresset. :-)

Betona Ny i nyinspelning, tack!

Haromdagen diskuterades det film och nagon tog upp Liftaren som snart har premiar. Ja, premiar. Den ar ny. Nej, det ar inte den med Rutger Hauer. Det ar den med Sean Bean.

Och det var da Sucken kom.

"Ah nej, inte annu en remake! Jag hatar remakes!"

Jag var nastan bojd att halla med, men jag har funderat over det har med nyinspelningar ett tag nu och nagonstans maste jag anda forsvara dem. Nar det galler "performing art" sa maste det val nastan bara vara i filmkretsar som nyinspelningar ses med sadan enorm aversion. Jag hor aldrig nagon sucka:

"Oh nej, inte annu en remake av Hamlet/Carmen/Svansjon!"

Vad ar egentligen skillnaden?

Efter lite mer grunnande tror jag att jag har funnit vad jag personligen inte gillar med nyinspelningar av filmer. Man gor inget nytt, man forsoker oftast bara gora en modern kopia av den tidigare versionen.

Ta bara Miraklet pa 34:e gatan, Alfie, All the king's men, The Amityville Horror och The Italian Job. Spela dem bredvid varandra och du har battre farger i den moderna versionen men i princip allt annat ar likadant och fragan ar om inte sjalen finns kvar i den tidiga versionen...

Kanske skulle det bli annorlunda om filmmakarna vagade gora som teaterfolket gjort i alla tider; utga ifran manus, skala bort resten och gora en egen produktion! Jag har sett ungefar 10 olika versioner av Hamlet - ingen av dem har varit den andre lik, vare sig pa film eller pa teater. Storyn ar densamma, men produktionen (miljon, tidsaldern, personligheterna, stamningen, till och med genren) ar ny och frasch varje gang. Skillnaden i genre var pataglig i de tva versionerna jag sett av Christopher Marlowes Edward II; pjasen var en hjartlig feel-good-komedi medan filmen var ett morkt, seriost drama. Bada hade samma manus, replik for replik.

Nar nagon satter upp en pjas, opera eller balett hor man aldrig "vi har forsokt behalla sa mycket som mojligt fran originalet". Teaterfolk kanner ingen aganderatt till en pjas eller en karaktar. Det ar nog dar skillnaden ligger, det ar dar problemet med "irriterande nyinspelningar" kommer in. Jag erkanner, jag har svart att se nagon annan an Harrison Ford som Indiana Jones och Christopher Reeves ar Stalmannen for mig - men det ar sadana som mig som ska utmanas! At skogen med original och hoga hastar!

Jag vill se en nyinspelning av "Gudfadern" med Jack Nicholson som Don Corleone. Jag vill se Ben Affleck som Indiana Jones. Jag vill se "A Clockwork Orange" utspela sig i Stockholm. Och jag vill se nyinspelningen av "Liftaren" for, trots allt, jag tror att de i alla fall har prickat ratt i rollbesattningen av John Ryder...

Fredagsfyran om Bond. James Bond.

1) Senaste Bond-filmen, Casino Royale, har premiär den här veckan. Ska du gå och se den?
Japp. Det har blivit en grej liksom, att se den, vare sig man tror att den ar bra eller inte. Jag har inte alls hoga forvantningar pa den har, i mitt tycke gar det utfor med Bond...

2) Daniel Craig, den sjätte att spela James Bond, fick före filmen kritik från många håll. Verkar han vara en “riktig” Bond, tycker du?
Inte alls!!! Men chefen sager att han ar skitlacker och mer "edgy" an de senaste versionerna sa nu maste jag se efter sjalv.

3) Vem är den bästa som har spelat James Bond? (Alternativt: Vilken valfri skådis skulle du helst vilja se i rollen?)
Skulle vilja se Clive Owen som Bond, av dem som varit hittills sa... Roger Moore har jag alltid gillat, men det ar nog for att han var den forsta jag sag som liten.

4) Kvinnor faller som käglor för 007 och tycks sällan ha något större djup. Har Bond-filmerna en dålig kvinnosyn?
Kvinnorna ar dar som utsmycknad. Eller? Gillade de tva tuffa brudarna i Goldeneye dock.

Va, e Nyqvist redan borta?

Jag maste erkanna att for det mesta nar jag laser om dodsfall inom nojesbranschen sa ar min spontana tanke "oj, jag trodde h-n var dod redan, jag trodde h-n var bra mycket aldre".

Nar jag laste om Sven Nyqvists bortgang hojde jag pa ogonbrynen och fragade mig nar han blev sa gammal. Tror jag har en bild av honom som "50-nanting", fasen vet var jag fatt den ifran for filmerna som fick mig att alska honom var gjorda under min livstid...

Arligt talat, jag fullkomligt alskar det han gor med kameran. Jag kan t o m kolla pa en kass film (Celebrity...) bara for att njuta av bilderna. Jag kan inte namna manga fotografer, men jag har lange vetat att Sven var min favorit. Han skulle fa filma filmen om mitt liv och jag ar overtygad om att han till och med skulle lyckas fa regnhelvetet pa bortamatchen i Sundsvall att se tilltalande ut.

Det ar inte direkt panoramabilderna jag tanker pa nar jag tanker pa Nyqvist utan snarare hur kameran liksom smyger med bland manniskorna och forflyttar en in i filmerna, sa.... Anglarna far nog inga fagelvyer pa sina biografer, Nyqvist kommer nog fortsatta smyga runt bland oss och erbjuda dem sin flugvinkel. Inte en fluga pa vaggen utan en fluga mitt ibland oss.

Baksmallekurer och en titt pa Silent Hill

Som alla (i Skottland) vet sa finns bara EN verkligt fungerande kur mot baksmalla - Irn Bru. Nyligen lanserades Irn Bru 32, en korsning mellan Irn Bru och Red Bull. Det sager sig sjalvt att det ar superdundermedicin!

Och jag tog en till frukost idag. "Irn bru cuckoon" holl sig borta tack och lov; galningen som jag vet inte hur manga mornar har lyckats tajma sin radioreklam sa att klockradion vralat Wakey, wakey!!! i orat pa mig.

Det ar tur att Skottland har Irn Bru, for med sin alkoholkultur sa kommer de ge mig skrumplever.

I tisdags annonserade en av mina vanner att hon skulle flytta till London och jobbade sin sista dag, sa hela den kvallen spenderade jag pa krogen - och hade huvudvark innan jag gick hem!

I onsdags traffade jag vannen for sista gangen och det blev nagra rundor till.

Igar skulle jobbet ga pa kasino och leka James Bond. Vi gick till tre krogar/klubbar och kom inte langre. Efter 5 timmars drickande utan mat och i ett tempo som paminner mig om hogstadiefester(...) sa hade ett mindre gang fatt nog och skulle se nagon rysare pa bio medan resten planerade att starta det "riktiga" klubbhoppandet. Bade jag och huvet snurrade sa jag foljde med pa bio. Det har blivit lite av en tradition nu, tror jag, och det AR lite speciellt att ga pa bio full. Exempelvis sa tycket man att Orange-reklamen med Sean Astin ar kul... (En som ar rolig ar den med Dart Vadar.)

Filmen, Silent Hill, skulle vara en rysare/thriller. Jag tyckte det kandes som att sitta och kolla nar brorsan spelar dataspel. Ah, just ja, det var ju ett filmat dataspel vi kollade pa. "Varldens basta skrackspel", enligt brorsan. Jo, jag anar nog hur man springer runt i korridorer pa olika plan och forsoker undvika mysko demoner som knappt gor nagot. Jag vantade annars pa att tripods skulle komma och blasa spokstaden i smabitar. Atminstone lat det som War of the World's ljudkuliss.

De som forvantade sig att sitta och hoppa (jag och de andra tjejerna) blev besvikna for det var valdigt o-thriller-rysaraktigt anda fram till Grand Finale. Fast jag kan inte pasta att det var en dalig film, jag glomde bort huvudvarken och intresset holl i sig filmen ut. Det var val just det, man ville se om bruden hittade nat till slut.

Och det var val det coolaste av allt. Det handlade i princip uteslutande om kvinnor. Alla roller av vikt var kvinnliga och forutom en serietidningaktig kvinnlig polis i tajta Buttericksklader sa var de varken vata sexdrommar (Lara Croft...) eller hysteriska skrik-o-panik kvinnor som i sa manga andra filmer. Pappan i filmen kandes t.o.m. ditklippt, for han tillforde inte direkt nagot utan verkade mest vara med som en jamnvikt (se mammor i actionfilmer). Kandes bra pa nat satt, det gar att gora 'action' (naja, men de kallade det for rysare ocksa...)-film utan machoman och anda attrahera en manlig publik. 80% av besokarna var man vill jag pasta.

Och mannen i var grupp var nojda. "Basta spelfilmen hittills", menade de. Jag vet inte vad det innebar riktigt for sedan Supermario Bros sa har jag undvikit dylikt. Sag till nar Tetris - The Movie kommer istallet.

Natten da jag var tvungen att sova vidare

Allt var tajmat och klart in i minsta detailj, jag hade till och med tagit ledigt fran jobbet mandag formiddag sa jag kunde sova efter Oscarsgalan. Fast jag hade glomt att kolla om det verkligen visades... hade liksom tagit det for givet! Det visades pa Sky Movies, och den kanalen har vi forstas inte...

Satt uppe vid internet mellan 3-3.30, men det ar definitivt inte samma sak att folja galan pa natet. Det ar inte direkt resultatet som raknas... Naval, for att slippa upprepa allt jag anda sagt om vinnarna sa hanvisar jag till mitt inlagg pa Inspired by a true story.

Nasta ar tar jag banne mig in pa hotell.

En valdigt Happy Birthday...

Att inte planera nagot och inte forvanta sig nagot; det kan vara formeln for en perfekt dag.

Jag fyllde ar igar. Det var bara tva som kande till det. Vi skulle kaka lunch ihop men annars hade jag inte planerat nagot alls. Hade tankt kolla pa nagon film pa kvallen bara. Sag framfor mig en lugn dag.

Sa blev det icke.

Jag fick kort och present fran en kompis pa jobbet och snart kom det mail fran i princip alla i teamet - och utanfor! En mystisk man fran en annan avdelning gratulerade mig t.o.m. nar han skulle koppla ett samtal. Det skramde mig duktigt, fast pa lunchen visade det sig att den mystiske mannen var min kompis kille. Jag andades ut. Lunchen var sa kul att vi beslot att fortsatta pa Wetherspoon efter jobbet. Det slutade med att vi var 12 pers pa jobbet som gick ut och tog en drink. Eller... alla ville kopa en drink at mig. Jag kan inte dricka 12! Men manga blev det...

Nagra av oss gick vidare till bion, glada och fina. Vi sag "North Country". Det ar en drama om sexuell trakassering pa en mansdominerad arbetsplats. Upprorande, typ. Men inte om man ar fulla som spjut. Vi fnissade ohammat at daliga amerikanska dialekter, taskiga skamt och Hollywoodfjantiga snyftprovokationer. Fast jag tror vi alla kom overrens om att den anda var bra... maste nog se om den. Med nyktra ogon.

Nar jag krop i sang nagon gang efter midnatt, fortfarande bubblig, sa slog det mig att jag glomt att ata middag. Sa kan det ga nar man har roligt. Det var nog darfor det var sa roligt.

Den som vantar pa nagot gott...

Sa. Datorn ar ur spel och jag kanner SAAA for en filmkvall. En DVD-kvall. Efter att ha somnat till den otroligt langtrakiga "The New World" (las Pocahontas...) pa bion kvallen innan sa kande jag mig inte taggad for 3 timmar "Munich" kvallen darpa. Jag kande for karlek, romantik och snygga man. Jag kande for att antligen ta mig tid och kolla pa Lady Chatterley.

Det enda jag fann hemma var Skotten och hans polare som satt med ol och kollade pa Bolton-Arsenal. Jag ville oppna en burk och sla mig ner med dem, men kande att det kanske skulle inkrakta pa deras fotbollskvall, vilken jag frankt utgick ifran skulle overga till en utekvall... Sa jag gick in pa mitt rum och vantade. Och vantade. Och malade ett par ramar som jag haft liggande. Och vantade.

Till slut akte jag in till bion i alla fall, stod 20 min i ko, insag att jag sett alla filmer utom dem som jag maste vanta minst 1 timme pa och Munich var slutsald varje forestallning fore 23. Sa jag akte hem igen, laste ut tva tidningar och vantade pa att grabbarna skulle ga.

Det gjorde de inte. Jag overgick darmed till att vanta pa att polaren skulle ga och Skotten ga och lagga sig. Jag la mig pa sangen och pillade pa mobilen. Det var da jag gjorde Upptackten.

Tva enkla klick och jag var pa Googles sida. En timme senare hade jag hela mobilen full med puddingar! Nedladdade alldeles gratis! Gerald Butler, Matthew MacFadyen och resten av Dream Team aterfinns nu under "My pictures". Pa bildskarmen lyser Celtics klubbmarke.

Jag anar att denna upptackt kommer losa manga, langa vantetider framover...

Till slut var jag sa trott av allt flinande och stonande att jag struntade i grabbarnas tvkvall och gick och la mig. Jag hade tillrackligt med material for sota drommar i vilket fall.

Utan dator forsmaktar jag pa denna o....

Jag ar handikappad. Laptopen morknade i mandags - bara nagon timme efter att jag basunerat ut att jag - moi - kopt mitt livs forsta sot-slisk-romantiska film (pa REA naturligtvis, jag ar inte helt forbytt), men nu vete hakon nar jag kan gora min sotsliskdebut.

Efter mycket sokande (tack och lov for internet!) och efter att ha engagerat halva kontoret sa har jag nu luskat ut att det ar "backlighten" det ar fel pa. Ljuset i skarmen. Typ det enda man inte kan fixa sjalv utan maste lamna in till en (dyr) expert.

Jag har inte rad att lamna in nagon dator.
Jag kan inte vara utan laptopen!
Jag har problem.

Dessutom har jag fatt en himla massa fritid. Dotid. Nar jag inte kan rycka at mig en halvtimme vid internetdatorn sa traskar jag runt planlost och vantar pa att fa ga och sova. Det ar orovackande. Har datorn varit sa central i mitt liv?

Det har den nog. Jag kollar pa film, skriver, spelar spel, fixar med foton, gor projekt, skissar pa uppsats, kollar pa nagot avsnitt pa nagon serie jag har pa DVD, lyssnar pa musik... Jag skulle vilja pasta att datorn ar den viktigaste agodelen, mojligen jamstallt mobilen.

Shit.
Kris anno 2006.

Svensk film i Glasgow - Hip, hip, hurra!

I februari rullar Glasgow Film Festival. Den 20:e ska jag nog sjalv pallra mig dit, da visas namligen "Hip, hip, hora". Fast den heter inte "Hip, hip, whore" utan "The ketchup effect"... Hm, jag minns att jag inte gillade ursprungstiteln, men nog tycker jag att den forlorar en poang i oversattningen.