Varfor foddes inte Jesus i Glasgow?

Lasarbrev i Metro dag 1:
"Orsaken till att Jesus inte foddes i Glasgow var for att man inte kunde hitta tre vise man och en oskuld."

Lasarbrev i Metro foljande dag:
"Ang inlagget igar. Som alla vet kom de tre vise mannen fran ost. Det ar ratt att Jesus inte foddes i Glasgow, av den enkla orsaken att det var omojligt att hitta tre vise man i Edinburgh."

Ett juligt Old Firm med pengar i fokus

Jag borjar sloa till, helt klart. Igar kom jag till Ibrox sa sent som 11.45 (avspark 12.30), men foljde jag de trettiotal mannen som heller inte hade biljett till Rangers - Celtic och stallde mig och viftade med sedlar, vadjandes "any spare tickets, folks"? Napp.

"Man far i alla fall inte napp forran de sista 10-15 minuterna." muttrade en morgontrott, cynisk och luttrad Old Firm-biljett-jagare, aka jag.

12.10 strackte jag upp ett par sedlar i luften. Det ar jagarnas satt att visa att de soker biljett. "Vanliga" matcher brukar man se folk ga runt med biljetter i luften istallet, i hopp om att nagon koper av biljetten som den dar kompisen som inte dok upp skulle ha haft. Det var sa jag och Mia fick kanonplatser pa Celtic - Hearts (mitt pa langsidan bakom spelarbankarna), nar en man salde tva sasongkortsplatser at as for £20/st - ca fem pund under ordinarie biljettpris.

Fast sadant ser man inte pa Old Firm. Da ser man pengar i luften. Och det hor till att man far sta dar och ta emot usla skamt; "hur mycket ska du ha for sedelbunten?", "kolla, den dar tjejen saljer pengar!", "ar det har ditt horn, raring?"... Och inte en enda av jultomtarna som knallade forbi verkade vilja uppfylla en snall flickas onskan. Men tragen vinner och 5 minuter fore avspark knackade en man mig pa axeln och sa att han hade en biljett.

Mannen kom anda ifran Vancouver, dar han bott de senaste atta aren och jobbat som motivationskonsult. Han flog fortfarande till Glasgow for alla viktiga matcher. Vi satt bredvid varandra mitt pa Celtics laktare och jag kan inte hjalpa det, men jag alskar att se Old Firm pa Ibrox. Kanske ar det kanslan av att sitta packade pa en kortsida - en sammansvetsad gronvit skara - med tre sidor bla trojor emot sig. VI mot DOM. Nu javlar!!!

Fast det holl bara Celtics spelare med om de forsta 45 minuterna, sedan vet jag inte vad som hande och matchen slutade 1-1. Tyvarr var det rattvist.

Celtics laktare hade ett... well, man kan val kalla det ett TIFO. Man hade tryckt upp sedlar som indikerade hur starka Celtic ar just nu jamfort med katastrof-Rangers och dessa sedlar kastas som konfetti nar spelarna marscherade ut. Jag tankte lite for mig sjalv hur fult ekonomiskt starka lag ses hos manga fotbollssupportrar - framforallt i kretsar jag umgatts i. Man accepterar pengar och sponsorer som ett nodvandigt ont men pratar inte garna om det. Fast jag antar att saken hamnar i ett annat fokus nar det ar varsta fienden som ligger pyrt till.

Typiskt skotskt

Var sydafrikanska kollega slutar till jul och en av cheferna tog upp att vi nog skulle borja tanka pa vad vi kunde ge honom i avskedspresent.

Chefen: "Nagot som far honom att minnas hans tid har i Glasgow kanske?"
Kanadensisk kollega: "Buckfast (kan mest liknas vid Vino Tinto) och traningsoverall."
[kollegor skrattar]
Chefen: "Nja, nagot skotskt kanske."
Kanadicken och jag i kor: "Buckfast och traningsoverall!"

Resten av dagen undrade vara kollegor smatt oroligt vilken bild vi hade av Skottland egentligen...

Tja... Unga Neds kladda i traningsoverall, dyra Berghausjackor och burberry-vad-som-helst, med barnvagn och som pa kvallarna aker runt i sma bilar fulla med gosedjur, dekaler och polare som lyssnar pa vad som bara kan beskrivas som Smurftechno och alla dricker sig fulla pa Buckfast.

Vi funderar pa att kanske noja oss med att ge honom en flaska IrnBru och en tallrik chips & curry...

Spanarna pa Duke Street

Just som jag ska ga och lagga mig sa hors en dov BANG och sekunden efter en siren pa mycket nara hall. Fran burspraksfonstret i vardagsrummet ser jag en bil som korsat korbanan och kraschat in i hornet pa ett relativt nyoppnat cafe. Polisbilen star mitt i gatan med blaljusen pa och med oppna framdorrar. Det gar nagon minut innan tva poliser dyker upp med en luvjacka i handfangsel, en luvjacka som forsokt springa darifran, samtidigt som polisbil nummer tva kommer till platsen.

Nu, tio minuter senare, har fler poliser och nagra slipsnissar med vaskor (tekniker sakert) kommit till gathornet. Fasiken vad snabbt de var pa plats! Jag ska inspektera skadorna pa vag till jobbet imorgon.

Tja. Det var inget bra pa tv ikvall, men vem behover dumburken nar man bor i Dennistoun!
:-D

En ko for koandets skull?

Mitt pa George Square formade kravallstaket en 20 meter lang falla. Inne i fallan stod en femton meter lang ko och en handfull fler manniskor dok up medan jag korsade torget pa vag till jobbet imorse. Femton meter ko och ett tjugotal guljackor. Varfor da?

Ingen scen, inga attraktioner, inga biljettkontor, ingenting forutom en liten bygghut bredvid en staty. Vad sjutton koade manniskor for?

Nu ikvall fick jag svaret. Biljetterna for nar Julbelysningen tands pa Geroge Square slapptes och kunde endast hamtas under dagen. Troligen kunde dessa fribiljetter hamtas i bygghutten. Aha... Kunde man inte satta upp en skylt pa hutten i sa fall? Eller halls det hemligt for alla som inte rakar luslasa kommunens hemsida och har jarnkoll pa kalendariet? Ah, tur att jag inte tankt ga.

Och tur att jag vet att biljetterna till Hogmanay inte slappts an. Det har jag koll pa!

Lord Wellington - han med vagkonen pa huv'et

Utanfor Moderna Museet i Glasgow star en staty av en man pa en hast. Statyn ar varldsberomd atminstone i hela Skottland for att nio dagar av tio ha en vagkon pa huvudet. Det ar nastan sa att man tycker att de kan gjuta fast konen for sa fort kommunen plockar ner den sa satts en ny pa under natten.

En tysk van ar pa besok och medan en del av mig undrar hur hon nadde universitetet sa maste jag erkanna att den andra delen ar otroligt road just nu. Tyskan ar en stjarna!

Vi passerade statyn och jag har aldrig riktigt tankt pa vem gubben ar, forran Tyskan fragade. Jag laste pa sockeln: "Wellington".
Tyskan: Vem?
Jag: Han var engelsk general. Du vet Napoleon? Lord Wellington slog honom vid slaget vid Waterloo.
Tyskan: Hm. Har jag aldrig hort talas om. Men jag kanner till sangen! Det var ABBA, va?

Tva dagar senare kollar vi pa en film som av en handelse utspelar sig under slaget vid Waterloo. Jag forklarar vilka snubbarna i rutan ar och vid ett tillfalle star de i givakt infor en ny snubbe.
Tyskan: Ar det dar deras ledare, eller?
Jag: Ja, det dar ar Lord Wellington.
Tyskan: Ah, just ja, han med vagkonen pa huvudet.

Eh... japp. Det ar nog precis sa han vill att vi ska komma ihag honom. Och naturligtvis ar det sa jag fortsattningsvis kommer se honom. He, he, snacka om shock-taktik; rida ut pa slagfaltet med en orange vagkon pa skallen.

Det ar nog ingen dum ide att gora Modern Konst av gubben och gjuta fast konen, om inte annat sa kanske det kan bevara statyn fran 'vandaler'...

En dag i Glasgows grona lunga.

I lordags var det sista dagen pa mitt "Zonecard" sa jag bestamde mig for att utnyttja det och ta pendeln (har kallat "low level train") till de dar fororterna jag sedan sakert anda aldrig kommer besoka igen. Mycket gronska och fina hus, som det ska vara. Newton kandes helt ute pa landet. "Right in the spinach", som jag sa till engelsmannen. Han skrattade lange at svengelskan, men alskade uttrycket och idag horde jag honom fora det vidare till skotten.

Till slut hamnade jag i "Pollok Park". Ett av de dar stallena jag bara hort talas om, med tva museum som finns upptagna i precis varenda turistbroschyr. Det var sommar i lordags sa jag beslost att ta en promenad i skogen-mitt-i-stan.

Vilket underbart stalle! Det kandes som att vara i Stockholm igen. Forst gar man i storstadstrafik, sedan gar man runt en buske och da ar det bara jag, traden och fagelsangen som existerar. Vad som inte ar som Stockholm ar att gronomradena inte ar lika manga, valskotta och allmanna har. Antingen ar de bara odemark, eller sa har de staket runtom. I Polloks Park fanns stora gronytor att leka (spela brannboll!) pa, gangvagar genom alleer att promenera pa och buskar att gomma sig bakom. Har och dar fanns lite hagar med Hoglandskossor ocksa. I slutet av parken lag en golfbana till och med. Det enda jag saknade var en sjo att plaska med fotterna i, an som ringlar genom parken var brun...

Mitt i skogen star ett tegel-och-glas-schabrak. Det ar Burrell's Collection, ett gratis museum med en massa sant dar stoldgods fran Egypten, China, kyrkor i Europa och annat intressant. Jag vet atminstone en kompis som skulle kunna spendera en hel eftermiddag dar inne... Sjalv tog jag en snabbtitt pa en timme eftersom det var sol ute, sedan ville jag ut och ha picknick.

Nu ska jag beratta om min nya upptackt; "Kid's boxarna" ar perfekt`a luncher! Om man inte ar vralhungrig sa ar det lagom mycket for en munsbit i grongraset. Den jag kopte, for £2.25, inneholl en skinkfralla, apelsinjuice, en 30g pase chips, en liten yoghurt och en liten chokladbit. Precis lagom att mumsa pa medan jag tittade pa familjer som spelade fotboll, ungar som tittade pa kossor, foralskade par som matade varandra med kakor och en hund som vagrade springa dit matte ville.

Till slut gick jag till Pollok's hus. Det var dar agarna till denna jattepark bodde. Saken ar att de bodde i huset, vilket ar ett museum nu (och kostar hiskeliga £8 att ga in i!), tradgarden utanfor ar bevarad som den var da de bodde dar - och den ar helt underbar, och gratis - och hela parken var deras agor. Sedan pa 60-talet gav de bort hela fastigheten till Glasgow Stad och dess invanare. Den ar till for att anvandas. Och den anvands!

Det var sa underbart att se, for trots att tradgarden (rosor, trad, buskar, arrangemang) ar otroligt valarrangerad och trots att grasmattan pa baksidan ar som tva bowling-greener (sa fint klippt att golfbanan ar gron av avund) sa anvands de. Folk ligger och solar nere vid an, har picknick pa grasmattan, barn och foraldrar jagar varandra i "bibliotekstradgarden" (sma, tata hackar som bildar ett labyrintlikt monster, en dekoration i tradgarden), det klattras i traden och det pussas pa parkbankarna. Tradgarden lever verkligen. Hela parken sjuder av liv.

Jag kommer helt klart atervanda en solig dag. Kanske med sallskap och en picknick-korg. Och jag vet precis vart jag ska ta mitt span pa en andra date, hela Pollok's tradgard andades romantik...

Bevara de utrotade arterna!

Voffo gor di pa detta vise? Ta bort Dinosaurien. Voffo da da?

University of Glasgow har fatt for sig att Tekla (mitt namn), Tyrannosaurius Rex-statyn som statt under tradet framfor huvudbyggnaden i urminnes tider, inte langre passar in i den image man vill ge. Vad da inte passar in? Kan den passa battre in?! Det ar en gammal, gotisk byggnad. I museet inne pa universitetet finns bade dinosaurieben, fotspar och agg med riktiga bebisar i. Sa vitt jag vet sa alskar alla Tekla. Hon far en ballong i handen ibland, en sko i munnen ibland, hon ar supercool!

Det florerar protestlistor, men det verkar inte som att stofilerna pa Uni bryr sig. Enligt ett rykte ar hon idag borttagen. Jag vet inte om jag vagar titta efter sjalv pa vagen hem...