Det finns vissa brott som har "större status" än andra och så finns det dem som befinner sig längst ner i botten av botten på skalan. Både bland allmänhet och bland "skurkar". Till bottenskrapet hör bl a våldtäktsmän, hustrumisshandlare och barnmisshandlare.
Ibland hörs gnäll om att en ovanstående skurk fått ett par månader för lite i fängelse, men saken är att det inte spelar någon roll om han får en månad eller tio år - snubben är dömd till inofficiellt prygelstraff och ett liv i terror värre än fängelsedomen i sig. Såvida man inte lyckas isolera honom från de andra fångarna...
Vissa cyniker menar att det är detta inofficiella straff som är det effektiva, det är det gärningsmännen fruktar (fast inte förrän de sitter i rättssalen förstås...), alltså kan man lika gärna hoppa över täckmanteln, d.v.s själva fängelsedomen. "Spöstraff och skampåle åt slöddret".
Jag har ett förslag på alternativ till skampåle: Låt snubben spela ett antal matcher i högsta serien i en stor sport, exempelvis fotboll.
I Malmö FF finns en lirare som tidigare i år blev dömd för både hustru- och barnmisshandel. Idag på Råsunda var det ca 13000 i publiken, varav ca 6000 (Dvs Djurgårdsklacken) matchen igenom sjöng hatramsor om honom. Rättare sagt EN ramsa;
"Slå sin fru!
Slå sina barn!
Bort med NN från fotbollsplan!"
Och om någon inte visste vem NN var så kunde en ledtråd vara bu-ropen och visslingarna från dessa 6000 varje gång NN rörde bollen.
Jag satt mitt i larmet på Råsunda och fick gåshud av den kompakta kören mansröster som så tydligt fördömde denna man. Jag fick definitivt en känsla av att ha flyttat mig bakåt till medeltidens kyrkbacke där hela byn reagerar mot skamfläcken. Fast de sjöng säkert inte lika taktfast.
Jag har svårt att tänka mig att NN själv var helt oberörd av situationen. Tänk er själva att bli utpekade inför 13000 människor plus ett X antal tv-tittare! Åtminstone såg det ut som om han ibland, när talkören var som högljuddast, gav sig på en tjurrusning på en omöjlig boll bara för att få något annat att tänka på.
Jag vill inte ha detta typ av "rättssamhälle" i praktiken, där folk blir uthängda och godtyckligt bestraffade av massorna, men det var sannerligen en intressant upplevelse. Och lite skönt kändes det allt...
14 July 2004
Tankar från reservbänken
Har precis fått antagningsbesked till höstens kurser. Jo ja vet, jag ska ju inte plugga mer, men... Å andra sidan ska jag tydligen inte jobba heller, så då kan jag väl åtminstone utnyttja tiden!
Nåväl, nu har jag definitivt hamnat i gruppen "överliggare, överkvalificerade och annat mindre behövande patrask". Jodå, det finns en sådan grupp, det har jag kunnat se vartefter åren gått. Först var jag reserv 200 och över p.g.a. för låga betyg/för få högskolepoäng. Sedan blev jag begriplig reserv nr 50-80 p.g.a. tillräckliga betyg/antal högskolepoäng men många sökande. Nu är jag reserv 200 och över igen, p.g.a. alldeles för många högskolepoäng! När klev jag över den gränsen? Exakt vid vilken månad ligger tröskeln?
Det finns nämligen en kurs jag sökt vartenda år, Rättspsykologi. Jag har kunnat följa min vandring från reserv 358 ner till 52 och så upp igen. Så någonstans måste jag ha klivit över gränsen.
Det är hur som helst för sent att göra något åt saken. Och i år är den kursen till och med struken. Jodå, den går att söka som specialkurs, men den platsen har jag redan förverkat och på listan över antagna var jag således reserven längs-ner-sist-på-sista-sidan, ungefär. Den enda kurs jag verkligen, verkligen vill gå. Bajs.
Äh, hoppas jag nu hittar ett jobb som jag kan kombinera med mitt nya företag - spanska för nybörjare, halvtid. Hola, Española!
Nåväl, nu har jag definitivt hamnat i gruppen "överliggare, överkvalificerade och annat mindre behövande patrask". Jodå, det finns en sådan grupp, det har jag kunnat se vartefter åren gått. Först var jag reserv 200 och över p.g.a. för låga betyg/för få högskolepoäng. Sedan blev jag begriplig reserv nr 50-80 p.g.a. tillräckliga betyg/antal högskolepoäng men många sökande. Nu är jag reserv 200 och över igen, p.g.a. alldeles för många högskolepoäng! När klev jag över den gränsen? Exakt vid vilken månad ligger tröskeln?
Det finns nämligen en kurs jag sökt vartenda år, Rättspsykologi. Jag har kunnat följa min vandring från reserv 358 ner till 52 och så upp igen. Så någonstans måste jag ha klivit över gränsen.
Det är hur som helst för sent att göra något åt saken. Och i år är den kursen till och med struken. Jodå, den går att söka som specialkurs, men den platsen har jag redan förverkat och på listan över antagna var jag således reserven längs-ner-sist-på-sista-sidan, ungefär. Den enda kurs jag verkligen, verkligen vill gå. Bajs.
Äh, hoppas jag nu hittar ett jobb som jag kan kombinera med mitt nya företag - spanska för nybörjare, halvtid. Hola, Española!
12 July 2004
Jag gillar Café och det står jag för
Jag vill ha Kill Bill vol 1 på DVD. Den kostar över 200 spänn. Om man köper senaste numret av Café för 56 spänn får man DVDn på köpet. Café har länge varit min favorittidning (ända sedan de tvingades lägga ner Café Sport) och dessutom utlovade omslaget en intervju med min gamla favvo Stellan Skarsgård, så det var liksom inget snack om saken.
Berättade om min goda affär för en arbetskamrat som höll på att ramla av chock. Hon sa: "Är du allvarlig? Gillar du Café, den värsta sexistiska tidningen av alla!"
Ja och nej. Ja, jag gillar Café. Nej, det är inte den värsta sexistiska tidningen av alla.
För det första; det är den enda tidning som skriver om sådant jag är intresserad av att läsa om. Artiklarna behandlar spännande ämnen, intervjuerna handlar om intressanta människor och även om ämnet eller intervjun verkar aptrist så gör de den intressant med sina frågor, sin vinkel och sitt sätt att skriva. Jag har roat mig med både intervjuer av grå politiker och artiklar om tumbrottning i Texas! Artiklarna i damtidningar rör oftast inte mitt intresseområde, och gör de det så är de en halv sida långa och innehåller i princip ingenting. Inget som inte redan skrivits djupare om på annat håll.
För det andra; Jag slipper betala en massa pengar för att sedan inte titta på 85% av sidorna. I damtidningar bläddrar jag förbi både mode, skönhet, det mesta av inredning, alla tillhörande rådssidor och deras test-sidor, som oftast behandlar senaste handväskorna eller foundation (vad det nu är)... Sedan finns inte så mycket kvar att läsa faktiskt. I Café är testerna skitkul; skidor, klockor, tekniska-prylar-du-inte-visste-att-du-saknade, mössor... Och även om jag inte har nytta av vare sig mode eller skönhetstips (jodå, det har de!) så säger jag bara en sak - modellerna. Såna puddingar hittar du definitivt inte i Amelia eller Veckorevyn!!!
För det tredje; Annonserna. Om igen, modellerna! I damtidningar annonseras "kvinnovaror", alltså är det ingen sexig karl som bär klockan/bikinin/paketet med bindor... I en herrtidning är det således inte heller en kvinna som bär "herrvaror" utan mycket, mycket fina män i skäggstubb... (kolla in parfymannonserna!)
För det fjärde; Ok, så kommer vi till "feminist"-tjejernas standardinvändning - de kvinnliga modellerna. Jag säger bara en sak - och? "Fotoreportaget" (helsidesbilder med några raders ursäkt till intervju) är med en företrädelsevis sportig tjej. De har gjort det till sin grej att hitta aerobicstjejer, simmare, cyklare och gud vet allt. Och de ser bra mycket mer hälsosamma ut än vissa modemodeller i damtidningarna! Jag har inga problem med det, bilderna är snygga (vilket förresten alla bilder i denna tidning är. De har otroligt bra fotografer till sitt förfogande!) och inte mer än sexiga.
Det enda trista är att utvecklingen gått mot mer och mer sexanspelningar - men det gäller media generellt. Omslagen för 5-6 år sedan var mest med killar faktiskt (framförallt Café Sport) men så byttes de ut mot bikinitjejer. Trist. (Btw, se PSet i slutet...)
Till sist; Det finns inte en invändning mot Café som inte kan vändas tillbaka mot en damtidning. De skojar om hur en "riktig kvinna" ska vara, damtidningar skojar om "vår drömman". De berättar hur de hämnats taskiga flickvänner, kvinnor berättar hur de hämnats taskiga pojkvänner. Och männen får minst lika mycket tips om hur de ska bli "bättre och snyggare" som kvinnor får!
De enda skillnaderna mellan tidningarna ligger i det naturliga att den ena riktar sig till män medan den andra riktar sig till kvinnor. Oftast har sådana som min arbetskamrat inte ens läst tidningen i fråga. Men det har jag (prenumererade i över två år förut). Och det tänker jag fortsätta med - för den är skitbra!
===========================
P.S. Hm... bara för det öppnade jag tidningen nu. Det var visserligen över ett år sedan jag läste Café sist, men... Det där fotoreportaget... vad var den där närbilden på skrevet om??? Close ups, klädd eller ej, måste jag nog säga att jag tycker är lite väl porrigt. Jisses. Dessutom var både omslaget och följande sidor mer avklädda än jag trott. När slutade intervjuade tjejer bli fotade med tröjan på??? Fasen vad trist att utvecklingen gått så långt. Men med senate årens dokusåpor etc så ska man kanske inte vara förvånad. Dags att någon höjer ribban igen och visar att något kan vara sexigt utan att vara avklätt också?! D.S
Berättade om min goda affär för en arbetskamrat som höll på att ramla av chock. Hon sa: "Är du allvarlig? Gillar du Café, den värsta sexistiska tidningen av alla!"
Ja och nej. Ja, jag gillar Café. Nej, det är inte den värsta sexistiska tidningen av alla.
För det första; det är den enda tidning som skriver om sådant jag är intresserad av att läsa om. Artiklarna behandlar spännande ämnen, intervjuerna handlar om intressanta människor och även om ämnet eller intervjun verkar aptrist så gör de den intressant med sina frågor, sin vinkel och sitt sätt att skriva. Jag har roat mig med både intervjuer av grå politiker och artiklar om tumbrottning i Texas! Artiklarna i damtidningar rör oftast inte mitt intresseområde, och gör de det så är de en halv sida långa och innehåller i princip ingenting. Inget som inte redan skrivits djupare om på annat håll.
För det andra; Jag slipper betala en massa pengar för att sedan inte titta på 85% av sidorna. I damtidningar bläddrar jag förbi både mode, skönhet, det mesta av inredning, alla tillhörande rådssidor och deras test-sidor, som oftast behandlar senaste handväskorna eller foundation (vad det nu är)... Sedan finns inte så mycket kvar att läsa faktiskt. I Café är testerna skitkul; skidor, klockor, tekniska-prylar-du-inte-visste-att-du-saknade, mössor... Och även om jag inte har nytta av vare sig mode eller skönhetstips (jodå, det har de!) så säger jag bara en sak - modellerna. Såna puddingar hittar du definitivt inte i Amelia eller Veckorevyn!!!
För det tredje; Annonserna. Om igen, modellerna! I damtidningar annonseras "kvinnovaror", alltså är det ingen sexig karl som bär klockan/bikinin/paketet med bindor... I en herrtidning är det således inte heller en kvinna som bär "herrvaror" utan mycket, mycket fina män i skäggstubb... (kolla in parfymannonserna!)
För det fjärde; Ok, så kommer vi till "feminist"-tjejernas standardinvändning - de kvinnliga modellerna. Jag säger bara en sak - och? "Fotoreportaget" (helsidesbilder med några raders ursäkt till intervju) är med en företrädelsevis sportig tjej. De har gjort det till sin grej att hitta aerobicstjejer, simmare, cyklare och gud vet allt. Och de ser bra mycket mer hälsosamma ut än vissa modemodeller i damtidningarna! Jag har inga problem med det, bilderna är snygga (vilket förresten alla bilder i denna tidning är. De har otroligt bra fotografer till sitt förfogande!) och inte mer än sexiga.
Det enda trista är att utvecklingen gått mot mer och mer sexanspelningar - men det gäller media generellt. Omslagen för 5-6 år sedan var mest med killar faktiskt (framförallt Café Sport) men så byttes de ut mot bikinitjejer. Trist. (Btw, se PSet i slutet...)
Till sist; Det finns inte en invändning mot Café som inte kan vändas tillbaka mot en damtidning. De skojar om hur en "riktig kvinna" ska vara, damtidningar skojar om "vår drömman". De berättar hur de hämnats taskiga flickvänner, kvinnor berättar hur de hämnats taskiga pojkvänner. Och männen får minst lika mycket tips om hur de ska bli "bättre och snyggare" som kvinnor får!
De enda skillnaderna mellan tidningarna ligger i det naturliga att den ena riktar sig till män medan den andra riktar sig till kvinnor. Oftast har sådana som min arbetskamrat inte ens läst tidningen i fråga. Men det har jag (prenumererade i över två år förut). Och det tänker jag fortsätta med - för den är skitbra!
===========================
P.S. Hm... bara för det öppnade jag tidningen nu. Det var visserligen över ett år sedan jag läste Café sist, men... Det där fotoreportaget... vad var den där närbilden på skrevet om??? Close ups, klädd eller ej, måste jag nog säga att jag tycker är lite väl porrigt. Jisses. Dessutom var både omslaget och följande sidor mer avklädda än jag trott. När slutade intervjuade tjejer bli fotade med tröjan på??? Fasen vad trist att utvecklingen gått så långt. Men med senate årens dokusåpor etc så ska man kanske inte vara förvånad. Dags att någon höjer ribban igen och visar att något kan vara sexigt utan att vara avklätt också?! D.S
10 July 2004
Fågeldeckaren informerar
I veckan promenerade jag och en kompis genom stan. Eftersom Stockholm ligger vid vattnet vimlar det av sjöfåglar även i city. Bl a såg vi en jättemås, tänk fiskmås fast i albatrosstorlek med stor näbb. Jag sa att det var en fiskmås, min kompis en trut. Igår såg jag små måsar i Sollentuna och började fundera på vad det nu var vi faktiskt såg inne i city. Fiskmås som fiskmås, men ändå.
Ok, fågeldeckaren har nu upptäckt att det är en hel måsarmé ute och flyger! Det jag såg igår var en fiskmås. Det vi såg inne i city var en gråtrut. (Och för att riktigt "rub it in" så står det överallt att dessa två ofta förväxlas...) Men sedan ska man hålla isär dessa från skrattmås, havstrut, silltrut, långnäbbad mås, medelhavstrut, vittrut, vitvingad trut, tretåig mås...
Vad hände med "stor pippi" och "liten pippi"?
Men min nya favorit är ändå den lille snacksalige kalle anka-fågel jag såg igår. Den sprang runt och verkade reta gallfeber på de andra och dess långa, oranga näbb klapprade lika febrilt som hos den jobbiga pippin på julafton... Tydligen var det en strandskata.
Ok, fågeldeckaren har nu upptäckt att det är en hel måsarmé ute och flyger! Det jag såg igår var en fiskmås. Det vi såg inne i city var en gråtrut. (Och för att riktigt "rub it in" så står det överallt att dessa två ofta förväxlas...) Men sedan ska man hålla isär dessa från skrattmås, havstrut, silltrut, långnäbbad mås, medelhavstrut, vittrut, vitvingad trut, tretåig mås...
Vad hände med "stor pippi" och "liten pippi"?
Men min nya favorit är ändå den lille snacksalige kalle anka-fågel jag såg igår. Den sprang runt och verkade reta gallfeber på de andra och dess långa, oranga näbb klapprade lika febrilt som hos den jobbiga pippin på julafton... Tydligen var det en strandskata.
Telefonlek
Nyss ringde min gamle vän "Skyddat nr" igen. Han (min fantasi vill att det är en han) ringer med jämna mellanrum. Går telefonsvararen igång lämnar han inga meddelanden och svarar jag lägger han på. Synd. Det hade varit kul att få prata med typen. Nu kan jag ju bara gissa mig till om det är en feg försäljare, blyg beundrare eller en inbrottstjuv som kollar läget.
Han är ingen flåsare i alla fall. Tyvärr har jag nog skrämt hela släktet på flykten. Jag hade en för ett par år sedan. Han ringde någongång mellan 2 och 4 på morgonen och flåsade. Jag hade ingen nummerpresentatör på den tiden, så jag trodde först det var en polare. Jodå, jag har polare som skulle kunnat göra så. Andra gången talade han också, flåsade "är du naken", men jag la på utan att svara. När han ringde tredje gången hade jag kollat med varenda polare jag kunde tänka på, men alla nekade på ett sätt som gjorde att jag faktiskt trodde dem. Tredje gången var jag på bra humör när han väckte mig. Han flåsade som vanligt och jag sa "hallå".
Han flåsade: "Heeej, Carina..." (hm, han hade inte ringt fel alltså)
Jag: "Ja, hej du. Vem är det?"
Han: "Vad har du på dig?"
Jag fick lite deja vu känslor från när jag busringde heta linjen som 12-åring. Var det en gammal beundrare som ringde upp?
Jag spelade med och flåsade: "Jag är naken. Sånär som på ett par röda stringtrosor. Vad har du på dig?"
Han bara flåsade, men verkade lite snopen över mitt svar. Jag fortsatte att prata om hur jag låg bland lakanen och smekte mina bara bröst och hur kåt jag var och... flåsande frågade jag om han också var naken.
Då la han på. Vilken typ, precis när jag börjat komma igång!
Jag hörde aldrig av honom igen.
Han är ingen flåsare i alla fall. Tyvärr har jag nog skrämt hela släktet på flykten. Jag hade en för ett par år sedan. Han ringde någongång mellan 2 och 4 på morgonen och flåsade. Jag hade ingen nummerpresentatör på den tiden, så jag trodde först det var en polare. Jodå, jag har polare som skulle kunnat göra så. Andra gången talade han också, flåsade "är du naken", men jag la på utan att svara. När han ringde tredje gången hade jag kollat med varenda polare jag kunde tänka på, men alla nekade på ett sätt som gjorde att jag faktiskt trodde dem. Tredje gången var jag på bra humör när han väckte mig. Han flåsade som vanligt och jag sa "hallå".
Han flåsade: "Heeej, Carina..." (hm, han hade inte ringt fel alltså)
Jag: "Ja, hej du. Vem är det?"
Han: "Vad har du på dig?"
Jag fick lite deja vu känslor från när jag busringde heta linjen som 12-åring. Var det en gammal beundrare som ringde upp?
Jag spelade med och flåsade: "Jag är naken. Sånär som på ett par röda stringtrosor. Vad har du på dig?"
Han bara flåsade, men verkade lite snopen över mitt svar. Jag fortsatte att prata om hur jag låg bland lakanen och smekte mina bara bröst och hur kåt jag var och... flåsande frågade jag om han också var naken.
Då la han på. Vilken typ, precis när jag börjat komma igång!
Jag hörde aldrig av honom igen.
9 July 2004
Fredagsfyran, v. 28
Tema: Semester
1. Har du någon semester?
Jag vet inte än hur den där veckan i slutet av Augusti blir, det beror på hur det blir med jobb och grejer, annars hoppas jag den kan bli semester. Annars har jag mer "semester", för jag jobbar på ICA och skriver uppsats i sommar, så de 2 veckor jag nu inte jobbat på ICA har jag jobbat med uppsatsen på. Men jag har faktiskt tagit 2 dagar semester nu. Troligen tar jag det i helgen också. 4 dagar sommarsemester - tjoho!
2. Vad ska man göra på semestern?
Inget som har prefixet "ska" i alla fall.
3. Vilken är den bästa semestern du haft?
De två sista veckorna i Skottland förra året. Först bilade jag runt i Skottland i en vecka (skulle varit mer vandra än bila, men i det där landet är det vädret som bestämmer), sedan kom min syster och vi åkte till England i fyra dagar. Resten av tiden var "sista gången jag..." och "the Bard in the botanic". Underbart. Älskade varenda sekund.
4. Vad är semester för dig?
Att inte ha en massa måsten och krav. Kunna koppla bort ALL typ av jobb och förpliktelser och bara ägna sig åt sig själv och det/dem man tycker om. Att leva. Mina och Mias 4 dagar i London i våras var semester.
1. Har du någon semester?
Jag vet inte än hur den där veckan i slutet av Augusti blir, det beror på hur det blir med jobb och grejer, annars hoppas jag den kan bli semester. Annars har jag mer "semester", för jag jobbar på ICA och skriver uppsats i sommar, så de 2 veckor jag nu inte jobbat på ICA har jag jobbat med uppsatsen på. Men jag har faktiskt tagit 2 dagar semester nu. Troligen tar jag det i helgen också. 4 dagar sommarsemester - tjoho!
2. Vad ska man göra på semestern?
Inget som har prefixet "ska" i alla fall.
3. Vilken är den bästa semestern du haft?
De två sista veckorna i Skottland förra året. Först bilade jag runt i Skottland i en vecka (skulle varit mer vandra än bila, men i det där landet är det vädret som bestämmer), sedan kom min syster och vi åkte till England i fyra dagar. Resten av tiden var "sista gången jag..." och "the Bard in the botanic". Underbart. Älskade varenda sekund.
4. Vad är semester för dig?
Att inte ha en massa måsten och krav. Kunna koppla bort ALL typ av jobb och förpliktelser och bara ägna sig åt sig själv och det/dem man tycker om. Att leva. Mina och Mias 4 dagar i London i våras var semester.
8 July 2004
Lilja 4-ever på riktigt
Jag tycker den här artikeln säger allt om vad det är för verksamhet vi har att göra med vad gäller människohandel. Utan röveri a la klubba ner någon och släpa den i håret så är det naturligtvis svårt att bevisa tvång. Och naturligtvis tar både offer och anhöriga tillbaka uppgifterna. Man behöver inte ens ha fantasi för att gissa sig till hur det gick till.
Jag hoppas på ett lyckligt slut på denna story - med svinen bakom galler. Något säger mig att det finns fler chanser att ta dem...
Jag hoppas på ett lyckligt slut på denna story - med svinen bakom galler. Något säger mig att det finns fler chanser att ta dem...
Hovrättsdomen mot Mijailovic
Än är inte sista ordet sagt, fallet kommer säkert överklagas till HD, men för tillfället har Mijailovic dömts till rättspsykiatrisk vård. Påföljden i sig är jag mindre intresserad av eftersom vård i större utsträckning tillfredställer snubbens behov medan fängelse tillfredställer den hämndlystna delen av allmänheten.
Det intressanta är att följa den rättsfilosofiska diskussionen kring det hela. Vem bör hållas straffrättsligt ansvarig? En diskussion som förts sedan medeltiden och där tonvikten på straff och vård skiftat som värsta handbollsmatchen. Vad är straffets roll? Bör straffet vara allmänpreventivt, individualpreventivt, fungera som hämnd, inte vara hämnd? Har stränghet någon betydelse, vad är syftet med olika påföljder?
Den enda diskussion som är ointressant i sammanhanget är den om risken för återfall. Återfall i mord/dråp är ytterst sällsynt. Drygt 2% återfaller i mord, dråp eller försök till mord/dråp. Och det oberoende av om de dömts till fängelse eller psykiatrisk vård. (källa: von Hofer; "Brott och straff i Sverige 1750-2000")
Så, resten är ren kriminalpolitik och rättsfilosofi.
P.S. Ni som är rädda för att Mijailovic kommer "slippa undan" och vara fri om några år; Jag säger bara tre namn - Flink, Quick, Svartenbrandt. Killar som kommit ut fortare om de dömts till fängelse. Vilket den sistnämnde också blev då och då. Mijailovic kommer nog sitta där han sitter ett tag, framförallt som det inte är läkare utan Länsrätten som beslutar när han ska friges.
Det intressanta är att följa den rättsfilosofiska diskussionen kring det hela. Vem bör hållas straffrättsligt ansvarig? En diskussion som förts sedan medeltiden och där tonvikten på straff och vård skiftat som värsta handbollsmatchen. Vad är straffets roll? Bör straffet vara allmänpreventivt, individualpreventivt, fungera som hämnd, inte vara hämnd? Har stränghet någon betydelse, vad är syftet med olika påföljder?
Den enda diskussion som är ointressant i sammanhanget är den om risken för återfall. Återfall i mord/dråp är ytterst sällsynt. Drygt 2% återfaller i mord, dråp eller försök till mord/dråp. Och det oberoende av om de dömts till fängelse eller psykiatrisk vård. (källa: von Hofer; "Brott och straff i Sverige 1750-2000")
Så, resten är ren kriminalpolitik och rättsfilosofi.
P.S. Ni som är rädda för att Mijailovic kommer "slippa undan" och vara fri om några år; Jag säger bara tre namn - Flink, Quick, Svartenbrandt. Killar som kommit ut fortare om de dömts till fängelse. Vilket den sistnämnde också blev då och då. Mijailovic kommer nog sitta där han sitter ett tag, framförallt som det inte är läkare utan Länsrätten som beslutar när han ska friges.
7 July 2004
"Det blev fel när jag tänkte"
Man vet att man stött på "en bra tanke" när resultatet är gräsligt men man någonstans kan förstå hur någon kom på idén, samtidigt som redan prototypen borde ha fått typen att låta tanken stanna vid en tanke...
Igår köpte jag och Lille Skutt en bra tanke på Överskottsbolaget i Råcksta. En valentinupplaga av Pringles chips. Tuben var rosa men små rara hjärtan på och chipsen var... rosa. Låt oss stanna vid det. Blundade man smakade de dock helt normalt.
Det fick mig att minnas min egna "bra tanke" när jag passade morsans dagbarn någongång i övre tonåren (något brådskande dök upp så hon var tvungen att lämna slagfältet). Några av dem hade starka anti-fisk-känslor, men mamma hade ändå tänkt göra fiskgratäng till lunch. Mammas fiskgratäng består av fiskblock med vit dillsås och spritsade potatismostoppar runt hela formen. Bara för att illustrera vad vi pratar om.
Mitt stora problem för stunden var dock att tjejerna ville leka prinsessa med mig som sminkdocka medan killarna ville leka krig med mig som fiende. Jag är expert på att leka två lekar samtidigt, så jag fick killarna att leka riddare istället. Jag var drake. Tjejerna fick sminka och kamma håret på mig och då och då kröp jag in till killarnas rum och fräste och fick några svärdhugg. Ibland dök riddarna upp och försökte rädda prinsessorna från draken, men de värnlösa offren skrek oftast "ut, du förstör frisyren"... Mina två lekar funkade jättebra. Till slut hade killarna dödat mig och då tyckte jag att jag skulle ta draken till köket och laga lunch av honom. Eftersom både prinsessorna och prinsarna/riddarna var involverade i drakleken så tyckte de att det lät jättespännande, även om några (med extremt bra minne) gnällde att de inte gillade fisk.
Det var då Carina fick "en bra tanke"...
Fram med karamellfärgen. Fiskblocken kokades och blev ljusgröna. Dillsåsen blev knallröd. Potatismoset gult. Ungarna bara gapade när jag serverade Ugnsstekt Drake. Någon började förstås knota att det såg äckligt ut, vilket jag var böjd att hålla med om, men majoriteten köpte min dramatiska presentation. Deras tallrikar såg ut som något Robert Broberg rapat upp, men jag (med hjälp av fantasifulla killar) pekade ut det gröna drakköttet och blodet det simmade i och... potatisen kommer jag inte ihåg vad det var, men det var väl det minst kontroversiella.
Poängen är att ungarna åt! Till och med dem som hatade fisk. Nåja, en liten tjej vägrade fortfarande, men ett misslyckande kunde jag bjuda på. Morsan trodde mig knappt, men ungarna tjatade om ugnsstekt drake i flera veckor så tanken var kanske bra i alla fall, trots att resultatet var minst sagt gräsligt... Någon som vill komma på middag i helgen? :-)
Igår köpte jag och Lille Skutt en bra tanke på Överskottsbolaget i Råcksta. En valentinupplaga av Pringles chips. Tuben var rosa men små rara hjärtan på och chipsen var... rosa. Låt oss stanna vid det. Blundade man smakade de dock helt normalt.
Det fick mig att minnas min egna "bra tanke" när jag passade morsans dagbarn någongång i övre tonåren (något brådskande dök upp så hon var tvungen att lämna slagfältet). Några av dem hade starka anti-fisk-känslor, men mamma hade ändå tänkt göra fiskgratäng till lunch. Mammas fiskgratäng består av fiskblock med vit dillsås och spritsade potatismostoppar runt hela formen. Bara för att illustrera vad vi pratar om.
Mitt stora problem för stunden var dock att tjejerna ville leka prinsessa med mig som sminkdocka medan killarna ville leka krig med mig som fiende. Jag är expert på att leka två lekar samtidigt, så jag fick killarna att leka riddare istället. Jag var drake. Tjejerna fick sminka och kamma håret på mig och då och då kröp jag in till killarnas rum och fräste och fick några svärdhugg. Ibland dök riddarna upp och försökte rädda prinsessorna från draken, men de värnlösa offren skrek oftast "ut, du förstör frisyren"... Mina två lekar funkade jättebra. Till slut hade killarna dödat mig och då tyckte jag att jag skulle ta draken till köket och laga lunch av honom. Eftersom både prinsessorna och prinsarna/riddarna var involverade i drakleken så tyckte de att det lät jättespännande, även om några (med extremt bra minne) gnällde att de inte gillade fisk.
Det var då Carina fick "en bra tanke"...
Fram med karamellfärgen. Fiskblocken kokades och blev ljusgröna. Dillsåsen blev knallröd. Potatismoset gult. Ungarna bara gapade när jag serverade Ugnsstekt Drake. Någon började förstås knota att det såg äckligt ut, vilket jag var böjd att hålla med om, men majoriteten köpte min dramatiska presentation. Deras tallrikar såg ut som något Robert Broberg rapat upp, men jag (med hjälp av fantasifulla killar) pekade ut det gröna drakköttet och blodet det simmade i och... potatisen kommer jag inte ihåg vad det var, men det var väl det minst kontroversiella.
Poängen är att ungarna åt! Till och med dem som hatade fisk. Nåja, en liten tjej vägrade fortfarande, men ett misslyckande kunde jag bjuda på. Morsan trodde mig knappt, men ungarna tjatade om ugnsstekt drake i flera veckor så tanken var kanske bra i alla fall, trots att resultatet var minst sagt gräsligt... Någon som vill komma på middag i helgen? :-)
4 July 2004
Svarsförslag från några omgångar av spelet "När & Fjärran".
Av hänsyn till samtliga inblandade och deras familjer har namn och övriga kännetecken uteslutits från texten. Läsare ombedes ha förståelse för trötthet, tillfällig sinnesförvirring samt övriga omständigheter som kan ha påverkat deltagarna negativt.
Vad kallas urinvånarna i Australien?
Auberginer
(kommentar: nåja, de var inga zucchinis i alla fall...)
Vilket slags djur var Timon i filmen Lejonkungen?
- En lemur. Nej, en sukat! En sukett? Nej, en sukat!
- Hörde jag ordet surikat...?
Vad är det här för flagga?
- Om jag säger Tyskland, måste jag säga vilket av de två det är?
- Ursäkta, vilket av de två?
- Oh nej, säg inte att det finns flera!
Frågan gällde Tasmanien
- Tasmanien? Är inte det den där hunden i den där tecknade filmen med kaninen som springer?
- Nej, Dracula kommer från Tasmanien.
(kommentar: Tasmanien är en ö söder om Australien och Dracula kommer från Transylvanien...)
I vilket land är Budapest huvudstad?
- Budapest? Det är ju ett land, och Sofia är huvudstad i det!
(kommentar: och Norge är huvudstad i Stockholm...)
Utanför vilken huvudstad ligger den berömda sfinxen?
- Vänta nu, Gaza, Ginza, Tibe... Eller, inte på Gaza-remsan förresten...
(kommentar: huvudstaden i Egypten heter förstås Kairo...)
Vad för slags djur är en Wallaby?
- En björn. En sån där känguru du vet.
(kommentar: hur fel måste det bli innan det blir rätt?)
Vad kallas urinvånarna i Australien?
Auberginer
(kommentar: nåja, de var inga zucchinis i alla fall...)
Vilket slags djur var Timon i filmen Lejonkungen?
- En lemur. Nej, en sukat! En sukett? Nej, en sukat!
- Hörde jag ordet surikat...?
Vad är det här för flagga?
- Om jag säger Tyskland, måste jag säga vilket av de två det är?
- Ursäkta, vilket av de två?
- Oh nej, säg inte att det finns flera!
Frågan gällde Tasmanien
- Tasmanien? Är inte det den där hunden i den där tecknade filmen med kaninen som springer?
- Nej, Dracula kommer från Tasmanien.
(kommentar: Tasmanien är en ö söder om Australien och Dracula kommer från Transylvanien...)
I vilket land är Budapest huvudstad?
- Budapest? Det är ju ett land, och Sofia är huvudstad i det!
(kommentar: och Norge är huvudstad i Stockholm...)
Utanför vilken huvudstad ligger den berömda sfinxen?
- Vänta nu, Gaza, Ginza, Tibe... Eller, inte på Gaza-remsan förresten...
(kommentar: huvudstaden i Egypten heter förstås Kairo...)
Vad för slags djur är en Wallaby?
- En björn. En sån där känguru du vet.
(kommentar: hur fel måste det bli innan det blir rätt?)
12 timmar svensk sommar
Solen sken, små vita bomullsmoln prydde den ljusblå himlen och huden smektes varsamt av den ljumma sommarvinden. Så kunde en taskig sommarroman ha börjat och så också denna 12-timmars novell.
Åkte till Lille Skutt vid halv fyra tiden och utan minsta övertalning fick jag med henne ut i sommarsolen. Knallade genom sommarhagar och grön skog ner mot Mälaren. Min favoritbild av Stockholm är den man får när man står mitt ute på en äng omgiven av tyst, grön skog och så i horisonten sticker ett hyreshus av betong upp. Mitt i spenaten, ändå mitt i civilisationen.
Längs vägen stannade vi och köpte glass. Har ni hört talas om något som heter Havtorn förut? Inte jag heller. Men glassen smakade gott!
Meningen var att vi skulle ha stekt marinerat kött och potatissallad till middag, men det grillades i varenda buske längs vår promenadväg och alla väldoftande akrylamider blev för svåra för oss att motstå – vi förlängde vår promenad till Hemköp och skaffade en engångsgrill.
På en gräsplätt mellan hyreshus, lekparker och gångvägar, med visst insynsskydd av några buskar, la vi ut filten. Grillen monterade vi föredömligt upp på en grusplätt och vi hoppas vän av ordning gav oss en guldstjärna för den stora hinken vatten vi ställde bredvid.
Grillat är godast, så är det bara. Det doftar gott, smakar gott och hela proceduren höjer mysfaktorn rejält. Det bästa med en grill är att man kan äta tvårätters och ta vara på hela eldningsförfarandet. Kött ska grillas på glöd, men i mitt tycke ska korv grillas över eld. Alltså blev det grillad falukorv med ketchup till förrätt. Fördelen med att grilla korv över öppen eld är att man får den där härligt brända kanten. Akrylamider är gott!
Det fanns väl en tanke på att åka in till Gamla Stan efteråt och gå en spökvandring, men för det första tror jag inte spöken är ute i kvällssolen och för det andra "trivs vi bättre här, där vi kan lukta på blommorna". Så vi låg kvar på filten, smälte maten och umgicks a la Fucking Åmål. D.v.s. vi bytte ringsignaler och provade varandras mobilspel.
En riktig vän är någon man kan ligga bredvid på en filt medan båda tyst spelar mobilspel, utan att det känns knäppt.
Vid åttatiden klev vi inomhus och prövade ett av Lille Skutts nya spel – När och fjärran. Jag tror ett gott betyg åt det spelet är att vi tvingade oss själva att bryta upp vid tretiden på morgonen, hur mysigt det än var att följa gryningen tillsammans. Närmare känslan av forna sommarlov kommer man inte, känslan av att inte vara det minsta trött och att hur sent det än blir kunna sova ut dagen efter. Men som de tråkiga vuxna vi är insåg vi att om vi inte kom i säng innan tidningsbudet dök upp så skulle vi vara för pigga för att komma i säng på söndagen och därmed för trötta att kliva upp måndag morgon… De bekymren brydde man sig föga om som sommarlovare.
Utan ingående detaljer kan jag säga att jag körde som en biltjuv för att hinna parkera bilen hemma hos sig innan bussen gick hem till mig. Bussen skulle, enligt mig, gå 3.29 så när jag 3.11 såg den köra förbi blev jag iskall. Bussen går bara en gång i timmen den här tiden på dygnet. Väntade till 3.35 innan jag konstaterade att sommarschemat svängt tiderna, så den hade faktiskt kommit punktligt 20 minuter tidigare. Fan! Det tar ca 30 min att promenera hem till mig, så jag beslöt att göra så.
De första hundratals metrarna muttrade jag och förbannade min otur, sedan insåg jag att jag var dum som klagade. Jag var inte ett dugg trött, hade ingen tid att passa och sommarnatten var både ljus, ljum och tyst så varför inte njuta av stunden? I den ljumma sommarnatten finns inga fiender. Man är ensam i hela världen och kan njuta av att få ha naturen för sig själv. Nästa fördel växte i diket bara några meter ifrån mig. Vilda, mogna, mörkröda smultron. Och ingen mer än jag som var på plats för att plocka dem.
Promenaden hem tog nästan en timme. Med mig hem hade jag ungefär två fulla nävar röda smultron, plockade på ett flertal ställen längs vägen, och ett tiotal nästan böldstora myggbett i ryggslutet. Myggbettsbölderna var borta när jag vaknade vid 11-tiden idag, men smultronen var ingen synvilla. Belöningen för nattens slit blev den godaste tallrik fil och flingor jag någonsin ätit!
Åkte till Lille Skutt vid halv fyra tiden och utan minsta övertalning fick jag med henne ut i sommarsolen. Knallade genom sommarhagar och grön skog ner mot Mälaren. Min favoritbild av Stockholm är den man får när man står mitt ute på en äng omgiven av tyst, grön skog och så i horisonten sticker ett hyreshus av betong upp. Mitt i spenaten, ändå mitt i civilisationen.
Längs vägen stannade vi och köpte glass. Har ni hört talas om något som heter Havtorn förut? Inte jag heller. Men glassen smakade gott!
Meningen var att vi skulle ha stekt marinerat kött och potatissallad till middag, men det grillades i varenda buske längs vår promenadväg och alla väldoftande akrylamider blev för svåra för oss att motstå – vi förlängde vår promenad till Hemköp och skaffade en engångsgrill.
På en gräsplätt mellan hyreshus, lekparker och gångvägar, med visst insynsskydd av några buskar, la vi ut filten. Grillen monterade vi föredömligt upp på en grusplätt och vi hoppas vän av ordning gav oss en guldstjärna för den stora hinken vatten vi ställde bredvid.
Grillat är godast, så är det bara. Det doftar gott, smakar gott och hela proceduren höjer mysfaktorn rejält. Det bästa med en grill är att man kan äta tvårätters och ta vara på hela eldningsförfarandet. Kött ska grillas på glöd, men i mitt tycke ska korv grillas över eld. Alltså blev det grillad falukorv med ketchup till förrätt. Fördelen med att grilla korv över öppen eld är att man får den där härligt brända kanten. Akrylamider är gott!
Det fanns väl en tanke på att åka in till Gamla Stan efteråt och gå en spökvandring, men för det första tror jag inte spöken är ute i kvällssolen och för det andra "trivs vi bättre här, där vi kan lukta på blommorna". Så vi låg kvar på filten, smälte maten och umgicks a la Fucking Åmål. D.v.s. vi bytte ringsignaler och provade varandras mobilspel.
En riktig vän är någon man kan ligga bredvid på en filt medan båda tyst spelar mobilspel, utan att det känns knäppt.
Vid åttatiden klev vi inomhus och prövade ett av Lille Skutts nya spel – När och fjärran. Jag tror ett gott betyg åt det spelet är att vi tvingade oss själva att bryta upp vid tretiden på morgonen, hur mysigt det än var att följa gryningen tillsammans. Närmare känslan av forna sommarlov kommer man inte, känslan av att inte vara det minsta trött och att hur sent det än blir kunna sova ut dagen efter. Men som de tråkiga vuxna vi är insåg vi att om vi inte kom i säng innan tidningsbudet dök upp så skulle vi vara för pigga för att komma i säng på söndagen och därmed för trötta att kliva upp måndag morgon… De bekymren brydde man sig föga om som sommarlovare.
Utan ingående detaljer kan jag säga att jag körde som en biltjuv för att hinna parkera bilen hemma hos sig innan bussen gick hem till mig. Bussen skulle, enligt mig, gå 3.29 så när jag 3.11 såg den köra förbi blev jag iskall. Bussen går bara en gång i timmen den här tiden på dygnet. Väntade till 3.35 innan jag konstaterade att sommarschemat svängt tiderna, så den hade faktiskt kommit punktligt 20 minuter tidigare. Fan! Det tar ca 30 min att promenera hem till mig, så jag beslöt att göra så.
De första hundratals metrarna muttrade jag och förbannade min otur, sedan insåg jag att jag var dum som klagade. Jag var inte ett dugg trött, hade ingen tid att passa och sommarnatten var både ljus, ljum och tyst så varför inte njuta av stunden? I den ljumma sommarnatten finns inga fiender. Man är ensam i hela världen och kan njuta av att få ha naturen för sig själv. Nästa fördel växte i diket bara några meter ifrån mig. Vilda, mogna, mörkröda smultron. Och ingen mer än jag som var på plats för att plocka dem.
Promenaden hem tog nästan en timme. Med mig hem hade jag ungefär två fulla nävar röda smultron, plockade på ett flertal ställen längs vägen, och ett tiotal nästan böldstora myggbett i ryggslutet. Myggbettsbölderna var borta när jag vaknade vid 11-tiden idag, men smultronen var ingen synvilla. Belöningen för nattens slit blev den godaste tallrik fil och flingor jag någonsin ätit!
3 July 2004
Som alla andra
Om du tittar på en flock av djur, vilken som helst, så ser du snart ett visst beteendemönster. De kanske rör sig på visst sätt eller låter på visst sätt. Finns det en till flock av samma djur i närheten så märker du snart att de också har ett beteendemönster. Men inte ett exakt lika som den första flocken! Den ena gruppen kan skria/kackla/låta högt medan den andra är tyst, den ena kan irra runt planlöst medan den andre står relativt still.
Testa gärna detta enkla experiment. Jag har gjort det med både höns, änder, får och kor och kommit fram till samma resultat.
Och nu till min poäng: Grunden till stereotypa föreställningar.
Det är inte den enskilde människan var för sig inom en gruppering som gett upphov till dem utan flockbeteendet. Och inte vilket flockbeteende som helst, utan det som stämmer in med den förutfattade bilden, vilket i och för sig måste kommit någonstans ifrån, men det betecknar jag som det stereotypa transcenderingsproblemet. Någonstans måste skåningar varit dryga, Stockholmare kaxiga och norrlänningar tystlåtna, men ett enkelt experiment visar att det inte är en rättvis bild. Det är lika vanligt med bullriga norrlänningar som tysta Stockholmare och trevliga skåningar.
För det första är det en myt att det är Stockholmare och amerikaner som är högljudda. Alla grupperingar är högljudda. Min teori är att det uppstår ett slags majoritetssituation där gruppen av naturliga skäl är i majoritet och därför blir gruppen normen för gruppmedlemmarna, även när de drastiskt byter miljö och förvandlas till en minoritetsgrupp. Kommer gruppen in på vägkrogen från en skojig och stimmig bussresa så följer beteendet med. Har gruppen halvsovit och kollat på video är gruppen lugn. En högljudd grupp är därför ett tecken på hur deras resa varit, snarare än det personliga beteendet.
Ett enkelt men tydligt exempel från en vägkrog utanför Jönköping när ett gäng Stockholmare åkte ner till Göteborg för att jobba på UEFA-cupfinalen:
Först kom bussen med Djurgårdare. De känner varandra väl och hela resan har de gnabbats, skämtat, pratat och haft kul. Det både skrattades, gnabbades och pratades i kön. I en stor grupp kan man inte viska om man ska häckla någon femton gubbar bakåt i kön och folk hade verkligen spring i benen.
Sedan kom bussen med AIKare och Hammarbyare. De känner inte varandra (gillar inte varandra) och under resan hade det rått reserverad stämning med lite småprat men mestadels videotittande. Gruppen var lågmäld och stod still i den raka kön.
Sedan kom en buss med blandade utländska turister. De grupperingar som fanns var bullriga medan stora flertalet blygt höll sig på sin kant. De bullriga var både polacker, amerikaner och fransmän.
Till sist kom en minibuss med spelemän från Dalarna. De skrattade, pratade och skickade personliga pikar kors och tvärs under hela vistelsen. Även pikar riktade mot några högst förvånade Stockholmare.
Men det är kul med stereotyper, för alla har exempel på att de stämmer. Fulla svenskar utomlands, fulla tyskar utomlands, fulla britter utomlands... turistande amerikaner, turistande japaner, tjattrande latinos...
Men om du får tillfälle, använd djurförsöket i början och applicera det på en stereotyp grupp. Du kommer bli förvånad över hur ofta du finner både bullriga och tysta amerikaner i en busslast, kaxiga och ödmjuka Stockholmare och dryga och trevliga skåningar.
Trevlig semester!
Testa gärna detta enkla experiment. Jag har gjort det med både höns, änder, får och kor och kommit fram till samma resultat.
Och nu till min poäng: Grunden till stereotypa föreställningar.
Det är inte den enskilde människan var för sig inom en gruppering som gett upphov till dem utan flockbeteendet. Och inte vilket flockbeteende som helst, utan det som stämmer in med den förutfattade bilden, vilket i och för sig måste kommit någonstans ifrån, men det betecknar jag som det stereotypa transcenderingsproblemet. Någonstans måste skåningar varit dryga, Stockholmare kaxiga och norrlänningar tystlåtna, men ett enkelt experiment visar att det inte är en rättvis bild. Det är lika vanligt med bullriga norrlänningar som tysta Stockholmare och trevliga skåningar.
För det första är det en myt att det är Stockholmare och amerikaner som är högljudda. Alla grupperingar är högljudda. Min teori är att det uppstår ett slags majoritetssituation där gruppen av naturliga skäl är i majoritet och därför blir gruppen normen för gruppmedlemmarna, även när de drastiskt byter miljö och förvandlas till en minoritetsgrupp. Kommer gruppen in på vägkrogen från en skojig och stimmig bussresa så följer beteendet med. Har gruppen halvsovit och kollat på video är gruppen lugn. En högljudd grupp är därför ett tecken på hur deras resa varit, snarare än det personliga beteendet.
Ett enkelt men tydligt exempel från en vägkrog utanför Jönköping när ett gäng Stockholmare åkte ner till Göteborg för att jobba på UEFA-cupfinalen:
Först kom bussen med Djurgårdare. De känner varandra väl och hela resan har de gnabbats, skämtat, pratat och haft kul. Det både skrattades, gnabbades och pratades i kön. I en stor grupp kan man inte viska om man ska häckla någon femton gubbar bakåt i kön och folk hade verkligen spring i benen.
Sedan kom bussen med AIKare och Hammarbyare. De känner inte varandra (gillar inte varandra) och under resan hade det rått reserverad stämning med lite småprat men mestadels videotittande. Gruppen var lågmäld och stod still i den raka kön.
Sedan kom en buss med blandade utländska turister. De grupperingar som fanns var bullriga medan stora flertalet blygt höll sig på sin kant. De bullriga var både polacker, amerikaner och fransmän.
Till sist kom en minibuss med spelemän från Dalarna. De skrattade, pratade och skickade personliga pikar kors och tvärs under hela vistelsen. Även pikar riktade mot några högst förvånade Stockholmare.
Men det är kul med stereotyper, för alla har exempel på att de stämmer. Fulla svenskar utomlands, fulla tyskar utomlands, fulla britter utomlands... turistande amerikaner, turistande japaner, tjattrande latinos...
Men om du får tillfälle, använd djurförsöket i början och applicera det på en stereotyp grupp. Du kommer bli förvånad över hur ofta du finner både bullriga och tysta amerikaner i en busslast, kaxiga och ödmjuka Stockholmare och dryga och trevliga skåningar.
Trevlig semester!
Inte så trist som det låter
Jurister är roliga. Jag vet inte vem som konstruerade Juristspelet, men det är väldigt... juristiskt. Tänk TP möter Monopol, med Advokatfirmor som spelpjäser och frågor gällande allt från fria culpabedömningar till järtecken. Bara jurister kan skratta sig igenom en helkväll med ett sådant spel.
Spelade med 3 f.d. klasskamrater igår och för att slippa bli totalt bortgjorda ensamma så delade vi in oss i två par. Ingen opartisk domare - kan bara sluta på ett sätt.
Man vet att man spelar med jurister när...
... man börjar dividera om vem som har tolkningsföreträde vid oklara spelregler
... en förfördelad spelare börjar ropa efter en mer extensiv lagtolkning
... när högljudda protester gör mot obsoleta frågor
... när deltagare ens överväger att tala i ovanstående termer.
Det finns en del mycket viktiga grundläggande regler i juridiken, men jag tvivlar på att det strikta ansvaret för djurägare är en av grundpelarna. Ändå poängterades denna skyldighet på fyrtioåtta olika sätt. "Trassenter", "tantiem" och konsumentkreditlagen dök också upp i var och varannan fråga.
Det var mycket hum och lite detaljkunskap runt bordet, om man säger så. Men vi börjar bli övertygade om att en juridisk firma ihop skulle funka, för det var fyra specialområden och ett gemensamt intresse för folkrätt som spelade igår.
Och nej, jag vann inte. Men jag gick hem med hedern i behåll. Så mycket hade inte försvunnit från bakhuvudet!
Spelade med 3 f.d. klasskamrater igår och för att slippa bli totalt bortgjorda ensamma så delade vi in oss i två par. Ingen opartisk domare - kan bara sluta på ett sätt.
Man vet att man spelar med jurister när...
... man börjar dividera om vem som har tolkningsföreträde vid oklara spelregler
... en förfördelad spelare börjar ropa efter en mer extensiv lagtolkning
... när högljudda protester gör mot obsoleta frågor
... när deltagare ens överväger att tala i ovanstående termer.
Det finns en del mycket viktiga grundläggande regler i juridiken, men jag tvivlar på att det strikta ansvaret för djurägare är en av grundpelarna. Ändå poängterades denna skyldighet på fyrtioåtta olika sätt. "Trassenter", "tantiem" och konsumentkreditlagen dök också upp i var och varannan fråga.
Det var mycket hum och lite detaljkunskap runt bordet, om man säger så. Men vi börjar bli övertygade om att en juridisk firma ihop skulle funka, för det var fyra specialområden och ett gemensamt intresse för folkrätt som spelade igår.
Och nej, jag vann inte. Men jag gick hem med hedern i behåll. Så mycket hade inte försvunnit från bakhuvudet!
1 July 2004
Inte direkt Tyskland - England...
Vad underbart sjukt; Portugal(!) - Grekland(!!) i EM-final!!! VEM hade satsat på det? Den i särklass roligaste avslutningen på detta skrällarnas EM. Och JAG tänker definitivt kolla på söndag.
Kan inte vara många "experter" som haft många rätt denna turnering. He, he.
Kan inte vara många "experter" som haft många rätt denna turnering. He, he.
Vinna eller försvinna
Sitter och lyssnar på Peter Jöbacks nya CD "Det här är platsen". (mycket bra, för övrigt) Det är såklart den helt underbara "Du har förlorat mer än jag" som fångade mitt intresse. Men låten är lite väl vuxenförnuftig, jag saknar en sak. Refrängen ska ju gå; "Du, du har förlorat mer än jag - ha, ha!"
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, sägs det. Det håller jag i och för sig inte med om, men i just det här fallet måste jag säga att full njutning nås först när jag inte bara vet att jag gått segrande ur striden utan då jag kan lägga an det där förnöjt kaxiga flinet också.
Som när jag fick veta att killen som mobbade mig i 8 år vid 25 fortfarande bodde hemma, gick arbetslös, meckade med Epa-traktorer och hängde med andra mindre lyckade individer. Det kanske var hans dröm, vad vet jag, men jag kände att jag vunnit. Jag bodde i min drömstad, gick min drömutbildning, utövade min drömhobby (som jag inte kunde utöva innan jag flyttade till drömstaden), hade riktiga vänner, ett rikt socialt liv och trivdes allmänt med livet.
"Du har förlorat mer än jag - ha, ha!"
Jag tror inte jag är ensam med denna primitiva inställning. Tänk bara på alla klassträffar runt om i landet. Jag tror ingen jag stött på har sagt att det varit kul att träffa alla gamla kompisar eller ta igen förlorade stunder. Klassträffar verkar istället vara till för att jämföra sig med sin gamla årskull och gradera sig själv och andra enligt sin personliga måttstock. "Yess, jag har lyckligast familj/rakast karriär/gått ner mest i vikt/finast bil/rest mest/gått på minst lyckopiller/..."
"Ni har förlorat mer än jag, ha, ha!"
Någon gång kanske jag också blir så mogen som i Jöbacks text och struntar i "ha, ha" utan bara nöjer mig med att helt krasst konstatera att "du har förlorat mer än jag". Men det ska nog till en mycket fin f.d. relation för det.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, sägs det. Det håller jag i och för sig inte med om, men i just det här fallet måste jag säga att full njutning nås först när jag inte bara vet att jag gått segrande ur striden utan då jag kan lägga an det där förnöjt kaxiga flinet också.
Som när jag fick veta att killen som mobbade mig i 8 år vid 25 fortfarande bodde hemma, gick arbetslös, meckade med Epa-traktorer och hängde med andra mindre lyckade individer. Det kanske var hans dröm, vad vet jag, men jag kände att jag vunnit. Jag bodde i min drömstad, gick min drömutbildning, utövade min drömhobby (som jag inte kunde utöva innan jag flyttade till drömstaden), hade riktiga vänner, ett rikt socialt liv och trivdes allmänt med livet.
"Du har förlorat mer än jag - ha, ha!"
Jag tror inte jag är ensam med denna primitiva inställning. Tänk bara på alla klassträffar runt om i landet. Jag tror ingen jag stött på har sagt att det varit kul att träffa alla gamla kompisar eller ta igen förlorade stunder. Klassträffar verkar istället vara till för att jämföra sig med sin gamla årskull och gradera sig själv och andra enligt sin personliga måttstock. "Yess, jag har lyckligast familj/rakast karriär/gått ner mest i vikt/finast bil/rest mest/gått på minst lyckopiller/..."
"Ni har förlorat mer än jag, ha, ha!"
Någon gång kanske jag också blir så mogen som i Jöbacks text och struntar i "ha, ha" utan bara nöjer mig med att helt krasst konstatera att "du har förlorat mer än jag". Men det ska nog till en mycket fin f.d. relation för det.
Subscribe to:
Posts (Atom)
