Vad som händer när man släpper in en rastlös pluggis i köket

Jag vet inte om det har att göra med att jag läser så mycket just nu, både under utbildningen på jobbet och inför uppsatsskrivandet hemma, men det plötsliga intresset för att släppa loss i köket har en stark känsla av deja vú över sig! Jag minns nämligen att jag blev lika kreativ när det var mycket att göra på universitetet också...

Förra veckan tröttnade jag på allt bröd jag ätit hittills och gick loss på rågsiktsmjölet. Den himmelska smaksensation man bjuds på när smöret smälter på det nybakta brödet har så klart gått förlorad nu. Men det är ändå gott till frukostfilen/gröten!

Rågsiktskakor är förresten det enda brödet, tror jag, där jag inte vågar mixtra med receptet och blanda i en massa fibrer. Jag har råkat göra "rågsiktscementkakor" några gånger så nu chansar jag inte mer. De får vara goda men fiberfattiga, det struntar jag i!

En kompis har nyss flyttat och jag fick nöjet att röja bland skräpbokhögen. Bl a snodde jag åt mig en bok med lätta Tapasrecept. När jag tittade igenom den i lördags upptäckte jag att de flesta recept faktiskt innehåller sådant jag alltid har hemma - vitlök, potatis och olivolja. Köpte jag bara ägg och en zuchini kunde jag göra en riktig festmåltid. Så det gjorde jag! Småpotatis med aioli, tortilla och zuchiniplättar. (på bilden syns även en skål med aioli och en med tzaziki.)

Visst, jag fick improvisera, men det är väl en del av charmen. T ex var den gula löken möglig, så jag gjorde tortilla med potatis, champinjoner och bacon istället. Och jo, jag vände med hjälp av en tallrik - precis så som jag såg spanjorskorna göra. Dessutom gjorde jag jordens starkaste aioli... Själva såsen var inte så himla svår att göra som jag trott, men de där "fyra stora vitlöksklyftorna" visade sig inte behöva vara fullt så stora som dem jag hade! Jag som älskar vitlök och inte trodde den kunde överdoseras - jag hade svårt med aiolin. Som tur är skulle potatisen dränkas i den så att de liksom sög upp smaken. "Vitlökspotatisen" var inte lika stark, den var bara god! Jag kommer ändå bli förvånad om jag blir förkyld, typ någonsin!

Jag fick en Jätte-deja-vú på köpet! Helt plötsligt kändes det som om jag var tillbaka i köket jag delade med två spanjorskor när jag var utbytesstudent. Dofterna, råvarorna, användadet av tamejsjutton varenda bunke, skål och slev i hela köket... Nu förstod jag verkligen hur köket kunde se ut som det gjorde när de lagade mat - mitt kök var också fullt med disk efteråt! F.ö. har jag en kanongod matlåda som väntar imorgon.

Det gick inte att putta i vaniljkräm i muffins, märkte jag en gång, för det flöt ut och försvann i smeten. Men om man skulle ta och försöka göra "kompletta minipajer" att ta med som efterrätt till jobbet? Tanken var först att göra ett slags piroger (se närmast i bild) fylld med vaniljkräm och en blandning av jordgubbs- och äppelbitar. Men degen och jag var inte kompisar... den ville inte låta sig kavlas. Dessutom blev det väldigt lite fyllning till väldigt mycket deg. Så jag tänkte om.

Och gjorde Minipajer. Pajdeg, tjock vaniljkräm, fruktblandning och ett deglock med hål.

Tanken var god. Men resultatet blev, tja, blaha. Något saknades liksom för att det skulla smaka. Kanske ingefära...? Eller socker i degen? Ja, hela degen borde nog ha varit annorlunda för den där pajdegen smakade inte mycket, och konsistensen var snarare som kakor... Dessutom flöt vaniljkrämen ut den också, och smakade inte mycket vanilj!

Nåväl, nu finns de. Och äckliga var de ju inte... så medan jag smaskar efterrätt kanske jag lyckas lista ut vad som gick snett. Och hur man får vaniljkräm att vara vaniljkräm även efter gräddning - så som butikerna lyckas med vaniljhjärtan, vaniljbullar osv... En dag ska jag lista ut det.

Som sagt var

Tänk, ibland tänker man och funderar, grubblar och filosoferar, men allt man får fram är långa haranger och invecklade trasselsudd.

Men så snubblar man in någonstans - t.e.x på bloggen Equaltonone - och helt plötsligt får man alla sina funderingar sammanfattade. I två enkla rader:

I really shouldn´t miss you
but I can´t let you go

Precis så.

Offentlighetsprincipen kan inte blundas för i praktiken

Ibland blir jag rädd.

Som när en chef på Myndigheten säger: "Vi har inga allmänna handlingar." Framförallt som hela myndighetens verksamhet går ut på att behandla allmänna handlingar! Vår myndighet omfattas nämligen inte av det omvända sekretesskyddet (som säger att allt i utgångsläget är hemligt) utan allt är precis som på de flesta myndigheter offentligt såvida sekretessregler inte säger annorlunda. De flesta handlingar och uppgifter skyddas förvisso av sekretessregler, men i utgångsläget är de allmänna och vissa av dem är faktiskt efter en sekretessprövning t.o.m. offentliga.

Eller som när en anställd säger: "Jag fattar inte det här med sekretess, så jag tänker helt enkelt inte avslöja något till någon. Det är enklast så." Och några håller med. Och ingen handledare eller chef rättar dem!

Visst, alla uppgifter som rör själva ärendena är rekretesskyddade, men det finns en handfull uppgifter som inte är det. Generellt. Sedan kan man behöva göra en viss prövning i vissa fall i alla fall.

Visst, det kan vara krångligt. Men det innebär inte att man på en myndighet kan slippa undan - för är uppgiften oskyddad så SKA man ge ut den. Det står ordagrant så i förvaltningslagen och personalen har ett tjänstemannaansvar att utföra denna uppgift.

Varför är det så svårt att förklara läget som det är? Med lite enkel pedagogik kan man lätt spalta upp ett steg-för-steg-schema för hur man prövar de flesta fall. Gråzoner i åtanke, förstås. Eller är det så att inte ens handledarna och cheferna förstår...?

Då är jag rädd.

Hur är du på jobbet?

Jobb24 har ett personlighetstest där man fördelar poäng på tre givna påståenden. Jag, som är kronisk enkätoman, kunde så klart inte låta bli att göra detta lilla test.

Faktum är att svaret blev förvånansvärt upplysande och tänkvärt. Visst kan jag argumentera för ett eller två påståenden, att det beror på omständigheter och att jag skulle vilja diskutera definieringen av vissa saker. Men på det stora hela har testet poänger - både om mina goda och utvecklingsbara sidor. T o m angående aspekter jag kanske inte direkt reflekterat över förut. Det var upplyftande, för ofta tycker jag dessa testet är rätt förutsägbara!

Vågar du möta ditt nakna jobbjag? Gör testet här.

Kulturfyran om boken om mitt liv

1. Boken om dig, vilken slags bok skulle det bli? En deckare? En biografi? En faktabok? En romantisk roman? Ett drama? En komedi?
Låter som att det skulle bli ett komiskt äventyrsdrama.

2. Viken författare tycker du skulle passa skriva boken om dig, eller vilken författare skulle du vilja skrev den boken?
Tyvärr är ju Olov Svedelid död, för jag gillar hans stil och tror att hans ton skulle passa i boken om mig. Undrar om jag inte skulle vilja ge uppdraget till Jan Guillou... skulle vara spännande att se hur sakligt och dramatiskt det skulle bli, för att inte tala om realistiskt och full av torr humor.

3. Om boken blev film: vilken skådespelare skulle spela dig?
Med risk för att låta som en trasig skiva; Vanna Rosenberg eller Queen Latifah.

4. Finns det någon låt som du tycker handlar om dig på något sätt?
Av någon anledning poppar fyra upp i huvudet ganska samtidigt;
1) "Always look on the bright side of life" av Monty Python
2) "The one and only" av Chesney Hawkes
3) "My way" av Frank Sinatra.
4) "Clownen Claude" av Jumper

Finns säkert fler om jag tänker efter en stund.

Mitt liv som byråkrat

Ni vet det där om att börja ett nytt jobb, vara pigg och fräsch och göra gott intryck?

Tja, kan man väl göra. Eller så börjar man nya karriären med ett par dagar med sena kvällsaktiviteter som inte alls går ihop med att gå upp före kl 6 - åtminstone inte för en extremt morgontrött människa.

Var på DIF-MFF i måndags och det gick väl småsnett på alla möjliga plan; med både förlust, inkastade grejer, inspringande idioter och avbruten match. Så det blev sent innan jag kom i säng.

I tisdags var jag på ett bokreleaseparty då en pluggkompis gett ut en bok. Riktigt coolt för henne!! Och det var kul att ses i ett sånt ovant sammanhang, det tror jag vi allihopa tyckte.

Fast idag är jag ju förstås lite småslut... så det blir en lugn kväll med både blogg och idol.

Byråkrat, var det. Har nu jobbat tre dagar på myndigheten och det finns väl mycket att säga om både det ena och det andra, men det blir nog bra till slut. Eller nåt. Just nu blir vi utbildade, typ. Fast största lektionen är att försöka vara som en människa tidigt på morgonen. Och att inte tjura ihjäl sig när man inte vaknar före 11 - för att man inte får ha tekopp med sig vid skrivbordet!! Jag har en känsla av att detta bara kan sluta på två sätt;
1) Jag glömmer lite bekvämt denna hushållsregel
2) De inser hur mycket jag behöver koffein så de trycker ändå till slut en mugg i handen på mig.

Risken är att jag glömt regeln redan imorgon, för de senaste tre dagarna har varit jävulska. Fast det är ju inte jag som lider - det är ju kollegorna jag muttrar åt.

I övrigt leter jag nu efter stora glasögon, grå rock och portfölj. För det är väl unformen man bär när man jobbar på myndighet? Och så svänger man lite lätt på portföljen innehållandes matlåda medan man trallar på byråkraternas ledmotiv:

Jag ska bli en byråkrat - Electric Banana Band

En dag så fråga´ min mor
”Vad ska du bli när du blir stor
en modig och stark brandsoldat?”
”Nej, jag ska bli en byråkrat” sa jag

För pärmar och papper är det bästa jag vet
jag älskar mitt hålslag och min gem-magnet
och bruna brev i C-format
och min egen ljuvliga häftapparat

Byråkrater dom har det bra
Dom stormtrivs på jobbet var da´
Dom skickar små fax hit och dit
med ambition och mycket flit

För pärmar och papper är det bästa jag vet
jag älskar mitt hålslag och min gem-magnet
och bruna brev i C-format
och min egen ljuvliga häftapparat

Dom sitter där vid varsitt bord
och skriver sina svåra ord
som ”avdragsgill” och ”synergi”
Så duktig vill jag också bli

För pärmar och papper är det bästa jag vet
jag älskar mitt hålslag och min gem-magnet
och bruna brev i C-format
och min egen ljuvliga häftapparat

Och så när klockan blir fem
då åker jag hem
Jag slipper nattskift och jour
sån vill jag bli när jag blir stor

Liv och rörelse

Hagaparken, Nackareservatet, promenader på stan, röj och städning - jo, lite motion har man nog allt fått senaste veckorna.

Extra kul var det då att ta trapporna vid Slussens tunnelbana och upptäcka att jag inte ens blev andfådd! För att pröva tesen "rörelse har förbättrat flåset som varit i botten senaste månaderna" så tog jag trapporna upp till Puckeln på Hornsgatan också. Gick som en dans!

Kul! Nu blir det en kul höst med alla skogsutflykter och höstpicknickar! För det är ju någonstans roligare när man ser resultat. Det lyfter - inifrån.

TRESemmé - äntligen i Sverige!

För första gången sedan jag flyttade tillbaka till Sverige så stod jag igår nyduschad och drog, med undantag för några tilltrasslade toppar, borsten genom håret utan några som helst problem. Sedan igår kan jag heller inte låta bli att hela tiden dra fingrarna genom mitt långa hår - just för att jag kan!

TRESemmé har kommit till Sverige. Äntligen!



Det är inte ofta jag svär vid något. Men sedan jag för fyra år sedan provade TRESemmés hårprodukter så svär jag verkligen vid dem. Schampoot och balsamet ger mjukt, glansigt och lätthanterligt hår. I flera dagar! Och jag tror banne mig att den färgbevarande sorten får färgen att sitta i lite längre. Och det känns faktiskt som att volymsorten får bättre volym på mitt platta, fina hår. Volymmoussen hjälper dessutom till och ger hållbart resultat - dessutom luktar det gott. Det var inte bara min kompis som brukade kommentera det, utan folk på jobbet också. Man luktar liksom... rent, fräscht, lite frisersalong.

Och det är väl så. För TRESemmé är frisörprodukter - för folket. Typ. Eller hur deras slogan kan tänkas gå. Hur som helst så säljs produkterna i vanliga affärer. I Sverige betyder det tydligen just nu ICA och Coop, vad jag har förstått.

Själv köpte jag schampoo och balsam på ICA Maxi Stormarknad i Arlandastad. Det fanns tre sorter bara (normal, för färgat hår och volym) men på den fullsmäckade hårvårdshyllan så gapade tre svarta fack. TRESemmés. Fem ynka flaskor stod kvar, som tur var de två som jag behövde.

En anställd stod och fixade vid hyllorna och jag kommenterade lite så där att jag hade tur.
"Ja," sa hon, "jag förstår inte. De är nya de där och de har gått som smör i solsken. Vad är det för speciellt med dem, vet du det?"
Åhå, om jag visste!

Och av allt att döma finns det många utlandssvenskar och resande svenskar som också vet det. Och nu kan vi alltså får mjukt, glansigt, lätthanterligt och fräscht hår även i Sverige.

Även om vi får betala dubbelt - ja, t.o.m dubbeldubbelt - så mycket mot t ex Storbritannien! Jag både tappade hakan och stirrade storögt när jag såg priset. Visst, i Skottland var de inte heller billiga, alltså lika billiga som de "vanliga" märkena. Där kostade en flaska (500ml) ca £4 (drygt 50 spänn) - men ofta hittade man Ta 2 Betala För 1-erbjudanden så att man fick både schampoo och balsam för £4. I Sverige kostar en flaska... 90 spänn! Och här finns banne mig inga Ta 2 Betala För 1-erbjudanden så vi får betala 2 x 90 spänn!

Ilsket morrande tog jag ändå två flaskor. Volymmoussen (också 90 spänn!) får dock vänta tills jag får lön. Men det står ju klart att det blir till att köpa schampoo och balsam nästa gång jag åker till Skottland.

Som tur är räcker en flaska i drygt ett halvår, så har jag tur har jag slutat morra innan det är dags att köpa nytt. Och dessutom är det lite svårt att morra när man nöjsamt ler och drar fingrarna genom sitt trasselfria, mjuka hår.

Jag avslutar inlägget här. Det har tagit flera minuter att skriva och jag behöver fingrarna på annat håll nu.

...

Eh. Flåt. Kom av mig. Såg... eh... det här...

Film: Lawabiding Citizen

Vad var det jag skulle... Eh... Äh, jag... eh...

Ok. Bara en titt till.

Mmmm... Ser inte polisen till höger l-i-t-e nöjd ut..? Hm, fast jag föredrar ändå när Gerry Butler inte är så himla vältränad. Muskler är hårda, flabb är mjukt och gosigt...

Mmmm...

Ok. Nu går jag och lägger mig.

...

Kulturfyran i bilder

1. Vem är du ur kultursynvinkel? Säg det gärna med en bild.

2. Vilken bok har senast påverkat dig starkt?

3. Vilken bok har du senast lagt undan utan att läsa klart?
Minns faktiskt inte, det händer rätt ofta. Jag ger boken en chans, men efter nåt eller några kapitel får jag nog. Och i samma sekund glömmer jag för det mesta boken...

4. Visa oss ett youtube-klipp eller bild, som gör dig glad.

Från Biodate till IKEA på en helg

Inget blir som man tänkt sig - vilket i vissa fall kan bli precis så där bra och avkopplande som man egentligen behöver!

I fredags hade jag en sedan länge inbokad date. En film jag sett fram emot och som jag redan för länge sedan bestämde att jag skulle unna mig på premiärdagen, fredag och allt. Planerna på vem jag skulle gå med och middagen före gick i och för sig i stöpet, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Istället kunde jag unna mig en påse favoritsmågodisar innan jag, en handfull tjejer och en halv salong killar bänkade oss för "Gamer" - en actionfilm i genren "rå-action i tv-spelsvärld" med läckre Gerry Butler i huvudrollen. Fnittrade till när huvudpersonen Kable flydde från sitt actionspel och försökte hämta sin fru från ett sällskapsspel. Blev lite som om Halo besökte The Sims! Schysst film, vissa irritationsmoment åsido.

Lördagen började med en vandrig med Jenny i Nackareservatet, utgångspunkt Hellasgården. Suveränt skönt! Det var härligt att knalla runt och snacka, (ehrm) flåsa lite i uppförsbackarna och njuta av naturens lugn. Och äventyr! Planen var att följa en 5km-slinga, men sedan började vi freestyla...
"Var går den här stigen?"
"Ska vi ta av här kanske?"
"Vad tycker du, höger eller vänster?"
Till slut visste vi knappt var vi var... Bara att vi var "ungefär här" i vida cirklar på en imaginär översiktskarta.

Men vi kom tillbaka till den snitslade banan till slut, med långt mer än 5km under skorna... Vilket kändes.

Jag var dock tillräckligt klar i knoppen för att känna att jag vill tillbaka och utforska andra - både långa och korta - leder kring Hellasgården. Vilket paradis! 15min med buss från Slussen, vänliga promenadstråk, medellånga slingor, långa (över 10km) vandringsleder - både minigolf, sjöar, fin natur och soldattorp! Där kan man ju leka med både stora och små - året runt. Tror det kan bli min nya lekplats.

Jenny och jag skiljdes åt, men det jag sedan skulle göra blev inställt så istället besökte jag en Internationell Matmarknad vid Sergels Torg. Det var lite kul att bara gå runt och ta in dofter och idéer. Är lite besviken över att brittiska ståndet envisades med marmelad, chutney och ost när jag håller på att leta ihjäl mig efter Ljunghonung! Köpte istället en bit italiensk nougat formad som en bit Schwarzwaldtåra med nötter och choklad - kanongod! Men precis så mäktig och söt som man kan tänka, så det blir små bitar i taget...

Satt en stund i Kungsträdgården och bara njöt av solen innan jag knallade runt och letade Subway. Blev vansinnigt sugen på deras rostade Subway Club till middag! Resultatet blev lite väl mycket asfaltsgång för mig. Fan! Haltade så klart mot slutet.

Men det hindrade inte att jag på söndagen - när Projektet blev inställt ännu en gång - åkte ut till Kungsängen(!) för att besöka en Medeltidsdag. Undrar om Kungsängen är StorStockholms bibelbälte? Var och varannan bil verkade ha kyrkans logo, jag gick förbi flera kyrkolokaler under min korta promenad och det mesta som verkade hända där, inklusive medeltidsdagen, anordnades av en eller annan kyrka. Lite symptosomatiskt då att jag också stötte på sex dörrknackare...

Bl a hade de marknad (klosterdrickan var jättegod, men i vilket sammanhang skulle jag korka upp den?!), kläduppvisning, medeltida kör, tipspromenad om borglivet, riddardubbning - och bågskytte.

Utan tvekan köade jag för att gratis skjuta lite pil. Kändes som fusk med dagens bågar dock, där pilen ligger i skåra och man inte ens behöver hålla den mot strängen. Jag frågade killen hur man siktade, för när jag i mitt sikte tyckte att jag hade mitt i prick så menade killen att jag måste sänka bågen "jättemycket".
"Instinkt." Svarade han.
Vilket ju inte var det minsta hjälpsamt - fast det ekade direkt svaret huvudrollsfiguren i Bernard Cornwells Harlequin-serie gav på samma fråga. Han, bågskytten från 1100-talet.

Min insikt sa.... Skjut Jättehögt Över Och Så Hårt Att Pilen Flyger Nästan Till Vägen Och Så Att Stackars Kille Får Gå Jättelångt För Att Hämta Den. (På bilden är stackars killen på väg tillbaka...)

Fast de övriga två satte jag på måltavlan. Dock inte mitt i prick.

När jag tröttnat på medeltiden åkte jag till IKEA i Barkarby för att köpa lakan. Och för att kolla in möjliga möbler för lägenheten. Hittade en soffa direkt! Precis en sån med schäslong som jag vill ha, mörkgrå, superskön - som kan bäddas till extrasäng. Dessutom, kostade den endast 4900! Minns inte vad den hette, men vet precis var den står. Hittade däremot inte de där hyllorna jag blev kär i i Glasgow, vilket gjorde mig putt. Det lutar nu åt en Billyserie i alla fall. Vit eller björk...

Sängen, det mest akuta, gav mig dock huvudvärk. Jag provlåg i alla möjliga ställningar, läste på om fyllning, kände på material... men bestämde mig för att snärja en personalmänniska när jag ska köpa den istället. Jag vill ha en hård resårbotten - hårdare än de hårda där på IKEA, där man ändå sjunker ner. En sån jag sov så gudomligt gott i i Glasgow... Typ lika hård som soffan jag sover i nu!

Förresten, en dörrmatta för 4kr är ju löjligt billigt. Fast 99kr för små lampskärmar är löjligt dyrt!

Mot slutet av affären var jag med om något oerhört läskigt. Så där läskigt så att det suger i magen! Sista sektionen, från blommor till lager till kassorna, såg exakt likadan ut som i Glasgow. Exakt! Det var så där läskigt så att jag undrade om jag gått igenom en portal, om jag skulle se Food Shopen på andra sidan kassorna... Om jag skulle höra folk snacka engelska omkring mig...

Men folk snackade svenska och Food Shopen fanns inte. Jo, några hyllor faktiskt, där man kunde köpa godisälgar! Fast märkligt nog fanns inga ställ där man kunde ta en katalog. Vad är det för något?! Fanns inga kataloger att tillgå alls! Fick beställa från internet. Jösses, det är ju när man kommer ifrån butiken som katalogen är så bra, när man vill kolla upp saker och drömma vidare...

Drömma vet jag inte om jag gjorde på natten dock, fast jag somnade som en stock.

Män har varit fittor och horor i flera hundra år

Vissa använder Knasen och andra reklamblad som toalektyr. Jag använder en bok som jag hittade för 40kr på Emmaus. "Odygd och vanära - Folk och brott i gamla Stockholm" av Arne Jarrick & Johan Söderberg.

Det är en superintressant bok skriven av två historieforskare. De jämför mål som kommit upp i kämnarsrätten och kyrkorätten i Stockholm 1681 och 1781, inte bara vilka mål det var utan historierna bakom. Fokus ligger på förolämpningar, förtal och våldsbrott.

Resultat: En otroligt djup och bred bild av livet förr. Jag vågar påstå att jag fått en bättre bild av livet på gatan och av hur folk tänker och fungerar i denna bok än genom någon av alla de historiska böcker jag stött på! Rättsfallen beskriver ju vad som faktiskt skett, vilka okvädningsord och genmälen som använts och vad det resulterat i. Det visar också på tidens anda i hur rätten resonerar i domarna. Genom att jämföra dessa två årtal får man också en bra bild av hur saker ändrats mellan århundradena, t ex i samspel stat-kyrka.

En av sakerna som roat mig är att läsa historierna bakom misshandelsmål.
"Han använde inte min titel när vi hälsade, så jag var naturligtvis tvungen att slå till honom med bredsidan av värjan."
Naturligtvis.

"Givetvis" stod männen för de flesta misshandelsmål - medan kvinnorna stod för de flesta förtalsmål.

Förolämpningarna är nog mest intressanta! Dessa spaltas upp i prydliga tabeller där man kan se hur många män och kvinnor som kallats för vad och av vilka. Man får också, så småningom, förklaringar och utvecklanden av vad olika begrepp står för. T ex att "hora" inte bara betyder sexhandel utan generellt någon som fifflat utanför äktenskapet - och både män och kvinnor var horor, även om det var något vanligare att en kvinna kallades för det. Att tjuv inte behövde betyda att någon tagit något olovandes utan det var snarare knutet till heder - att beskylla någon för att vara tjuv betydde att de inte var "ordentliga". Och att vara ohederlig hade inget med att tala sanning att göra utan med Heder - en hederlig människa kunde därför mycket väl ljuga inför rätten för att behålla sin heder, och ansågs därför vara hederlig. Comprendo? Just Heder är ju något oerhört viktigt och som träffar djupt. Ingen blir väl så arg som då de anklagas för att vara ohederliga! Så också på denna tid, det ser man i misshandelsfallen, som i varje fall mellan män ofta uppstår ute på gatan när någons heder beskylls...

I mitt tycke den mest intressanta detaljen är förolämpningen "hundsfott" som sticker ut som den allra vanligaste förolämpningen till en man. Förklaringen av vad det är för något får man i boken, tillsammans med insikten att det förekommer även i andra länder, t ex Island och Tyskland. I princip syftar det till hundens kvinnliga könsorgan, och betydelsen graveras genom tanken att det kvinnliga könsorganet är så att säga passivt, något som penetreras och därför är underkastligt det manliga könet, vilket i sin tur betyder att det för en man är oerhört kränkande att bli kallad för en passiv och underdånig kvinnlig hunds könsorgan. Kort sagt; bli kallad Fitta.

Är inte det en insikt, så säg! Helt plötsligt får dagens Fittor och Horor en vidare och mer historisk förklaring. Det intressanta här är väl när Fitta övergick från att vara en rent manlig förolämpning till att bli en kvinnlig och en förlämpning för båda könen? Och när Hora blev en renodlat kvinnlig förolämpning - även om jag tycker mig märka att män nu också kallas det igen??

Förutom detta så får man god insikt i olika skikt i samhället, hur pigor och husbondefolk förhöll sig, män och kvinnor, militär rättsskipning, världslig och religiös makt...

Helt klart de bäst spenderade 40kr på länge - och skitkul toalektyr!

Övningsuppgift 1 i Mammaskolan

Uppgift: Sitt akut barnvakt åt kompisens nyfödda bebis.

Teori: Förvisso var det flera år sedan jag tog hand om barn, men jag är inte helt oerfaren och det praktiska löser sig alltid. Sunt förnuft brukar räcka långt och här ses en chans att pröva mitt berömda lugn i nödsituationer i ny miljö.
Metod: Lyssna noggrant på information om matrutin, blöjrutin och inte minst tips på glädjeförhöjningar.
Handlingsplan: Ja, vad gör man med en nyföddis?? I några minuter satt jag faktiskt där och tittade rakt fram, lite rådvill - tills jag kom på att man ju kan vyssja och prata och titta i speglar och ligga på lekmatta och förundras över hur han långsamt inser att han kan boxa mjukdjur med händerna och sedan roas av när han tycker det är jättekul.
Problematik: Två incidenter. Först en Hick-Incident där grabben blev otröstlig när det där otäcka inte gick bort. Men grabben löste det, för när han skrikit sig trött så försvann hickan också. Nästan incident var en Mat-Incident. Grabben gick från nöjd till utsvulten-på-gränsen-att-dö på tre sekunder - och då kunde jag inte fixa fram käk snabbt nog. Med den utsvultna stackaren skrikandes så såg jag dessutom till att försena maten ytterligare genom att tappa locket till tillbringaren - så att det skvätte vatten över halva köket inklusive mig själv... "Jag kommer, NN, jag ska bara torka rent skåpluckorna" var en uppmaning grabben gav blanka katten i. Allt väl när sölmoster äntligen kom med flaskan dock.
Resultat: Grabben lever och mår efter omständigheterna bra. Jag däremot måste vara lite sjuk - för jag ville ta med honom hem och behålla honom!
Slutsats: Visst klarade jag att behålla lugn även i denna situation. Något lustigt hände dock på resan dit. Jag var inte alls orolig över det praktiska, faktiskt inte riktigt ens över om något skulle hända, alltså det själva praktiska i nödsituationen - men däremot slog Ansvaret ner som en blixt från himlen. Han var ju Mitt Ansvar. Det var läskigt. Det var nog bara en försmak till vad som komma skall...
Betyg: Frågar man grabben är han nog inte glad över att jag inte kunde ta bort hickan eller att jag inte kom med mat inom fem sekunder, så han ger nog en 2:a. Jag tycker dock att jag bör premieras för att jag behöll lugn när köket och jag själv var genomvått så jag ger mig själv 3,5.

Stor katastrof och liten tröst

Min favvotermos e döööööö, den e dööööööö!!!

Igår skulle jag ta med te till Hagaparken, så jag tog upp favorittermosen ur en flyttkartong. Den luktade. Den luktade som om den varit tätt försluten i tre månader och hunnit bilda lite mögel. Jag diskade den, använde den och allt var frid och fröjd.

Idag tänkte jag att jag skulle tvätta den lite mer noggrannt. Det är för många skrymslen i toppmekanismen för att man ska kunna använda diskborste, så jag frågade mig hur jag skulle få bort avlagringarna i alla springor och vrår. Så tänkte jag att folk ju kokar nappflaskor...

Så jag kokade upp vatten och la ner smådelarna till termosen i kastrullen...

Dålig idé!

Efter några minuter lossnade "den lilla röda grejen som man fjongar upp för att öppna termosen" och helt plötsligt hade jag ännu fler smådelar i handen!

Min termos dog!!! Mitt framför ögonen på mig!!! Aaaargh!!!

Jag försökte laga den, men det kokande vattnet deformerade den lilla lock-grejen så nu går den inte att sätta ihop. Förvisso, med lite uppfinningsrikedom så kan jag nog fortsätta använda termosen - om jag skruvar loss hela toppartiet när jag häller upp dryck - fast först måste jag lista ut hur jag får vissa smådelar att sitta fast, för annars läcker locket.

Jävla skit-jag och förstöra så där! Och Woolworth finns ju inte ens längre för att köpa en ny. Får lista ut var mer man kan köpa just den här sorten - den bästa sorten jag någonsin haft. Väger noll och håller dryck inte bara varmt utan HETT precis hela dagen. Så just därför tänker jag hitta ett sätt att fortsätta använda den - om jag så ska hålla ihop smådelarna med gaffatejp!

Som lite tröst på såren så lämnade jag blod idag och valde en present som förhoppningsvis betyder slutet för kallt te på jobbskrivbordet. En termomugg. Nu vet jag ju inte än om den verkligen fungerar, eller hur länge teet håller sig varmt, men det får jag utforska. För visst är det irriterande när man gjort sig en kopp gott te och så kommer en kollega eller så får man ett jobbsamtal och innan man är klar har det gått en halvtimme och teet är feskallt. Håller muggen teet varmt i en timme så är jag glad!

Carina syns på Haga

Det är lustigt det här med hur man kan bo någonstans och åka förbi en plats tusentals gånger, säga till sig själv att den vore kul att besöka - men tio år senare har man fortfarande inte varit där!

Hagaparken är ett sådant ställe för mig.

Idag rådde jag bot på det. Jag, en kompis och hennes lille bebis spenderade hela eftermiddagen i solen i Hagaparken. Vi knallade runt i fyra timmar, inklusive pauser. Vi kollade på fåglar och träd och hus och vatten och springande tokar och njöt till fullo av sommarvärmen.

Parken var jättefin, men tyvärr blev det för mycket asfaltspromenad så nu sitter jag med ett svullet och värkande knä. Så där, då har jag åtminstone lärt mig att ta bussen till parken och inte tro att det är ok att gå genom stan. Och att hålla mig undan asfaltsvägarna där inne. Irriterande.

Just därför undrar jag om mitt nya projekt inte torde vara att utforska Nackareservatet. Jag kollade upp det på nätet och det verkar finnas jättemånga härliga vandringsleder i skogsområde - och stigar gillar både jag och knät. Dessutom fanns det en rutt som tog in både sjö, något slags höjder - och ett soldattorp! Vill se!

Hm, och så var det Drottningholm. Undrar om det är asfaltsstigar där..? Isåfall blir det kort promenad med många pauser, för det är också ett sånt där ställe jag faktiskt aldrig varit till. Har jag upptäckt.

Jodå, ser ut som att jag ska kunna roa mig i höst. Termos och mackor och härliga höstpromenader!