"Att vara eller inte, det är frågan"

Framförallt när man inte kan bestämma sig huruvida man vill vara modern eller traditionell i sitt framförande. Såg Hamlet på Stadsteatern idag. Var lite orolig över att få se en tårdrypande prins med tanke på att Helena Bergström spelade honom, men när hon blev varm i kläderna efter drygt 1,5 timme var hon en positiv överraskning. Inte riktigt lika lång tid, men väl en halvtimme, tog det för Polonius, min favorit för kvällen, att komma i form. Resten var lika stela, överdramatiska, teatraliska, deklamerande, personlighetslösa och känslobefriade hela pjäsen igenom. Och nu kommer jag inte på fler adjektiv som beskriver deras konstgjorda tillstånd.

Den stora frågan kvarstår: utbildas skådisar enligt olika slags skolor i Sverige och Storbitannien? Hur kommer det sig att skådespelare i UK "spelar" riktiga människor med inneboende känslor och att de pratar som levande människor i tonfall, betoningar etc (oavsett om de spelar modern Mamet eller gammal Shakespeare) medan svenska skådespelare spelar något som ska föreställa en karaktär men som sannerligen inte är en mänsklig varelse vare sig i känslospel eller tal? Jag köper inte att jag under mina 10 föreställningar i UK skulle råkat stöta på gräddan av gräddan, för förutom Judi Dench och Kenneth Branagh så var det inga stjärnor i pjäserna utan en majoritet av "dussinskådisar" som man kanske, eventuellt, hade skymtat i någon såpa. Skillanderna måste bero på något annat.

Jag bestämde mig för att helt enkelt köpa sättet alla talade/uppträddea på, lite som man köper alla onaturliga slagsmål i en Jackie Chan-film. Då blev pjäsen riktigt schysst! Med en mängd reservationer... För det första; hur var det nu med Hamlet och Ofelia? Man fick intrycket av att de repeterat alla scener var för sig utan att tänka på att de hör ihop. Följdaktigen verkade inte Hamlet särskilt intresserad av henne, förutom att han uttryckte det då och då. Men det låg i manus, inte i agerandet.

Det verkade inte heller som om de bestämt sig för ifall de skulle göra en modern eller en klassisk Hamlet. Översättningen var det märkligaste jag sett. Ibland var den klassisk och ibland moderniserade man de välkända, gamla citaten. 3 exempel:
1. Sista varat försvann (se rubriken), vilket inte betyder något, men vad var vitsen?
2. "Ur led är tiden"-repliken blev till "Livet är en trasa [...] stackars jag som är född att laga den". Vad var vitsen med den ändringen???
3. "Upp flyger orden, tanken stilla står, ord utan mening aldrig himlen når" blev på något vänster "Orden flyger upp, men jag är som förr, förgäves knackar jag på himlens dörr". Jag upprepar - que? Den klassiska versionen har åtminstone en bra poäng!

Den enda moderniseringen med poäng var nog anspelningen på Stadsteatern som det resande teatersällskapet och kängan man gav politikerna med följande:
"Varför är de så få?"
"För att anslagen är så små".
Detta ledde såklart till kvällens spontana applåd, ha, ha.

Sceneriet var såklart imponerande med sina rörliga trekanter (vad heter volym-trekanter?) och musiken var otroligt skön med medeltida instrument och sång. Fast nu kunde jag ju inte låta bli att undra om det var för att dölja alla andra tillkortakommanden... Tyvärr verkade det nämligen som att man i vissa delar överanalyserat så man slagit knut på sig själv medan man i andra delar valde att helt ignorera intressanta poäng som hade kunnat göras med så enkla medel som att betona en mening annorlunda. Kanske inget alternativ, då den generella regin verkade vara "betona inget alls, se bara till att du låter som en Bergman-domedags-människa från 50-talet." Min poäng är att det inte verkade som att man fått klart för sig vad det hela skulle handla om. Var texten för omfattande, företaget för stort?

Ja, och för att återknyta till Jackie Chan får vi naturligtvis inte tänka logiskt i sista scenen. Hamlet blir träffad med giftig värja låååååååångt för Laertes, men Laertes dör låååååååååångt före Hamlet. Sicket slarvfel, hade man bara låtit Laertes ligga "döende" några minuter längre hade han dött lite närmare Hamlet och man hade inte tänkt på det. Lite tips på det hade de ju fått om de kollat igenom lite fler filmer medan de ändå höll på, för uppenbarligen har man ju gjort det. Den absolute slutscenen är ju lånad från Branaghs film.

Nåja, förutom allt detta så var den som sagt schysst. Vi betalade 40 spänn och satt uppe i taket, men jag hade faktiskt inte knorrat om vi lagt 175 - det var den värd. Faktiskt.

Åh, ska kanske nämna lite positivt också;
# Min favoritmonolog när Hamlet är på väg till England och jämför sin situation med de norska soldaterna var otroligt bra gjord! Soldaterna i slow motion i bakgrunden skapade en mäktig effekt.
# De två clownerna som blev dödgrävare var lite småkul, ungefär som tvillingarna i "A cat in the hat"...
# Nämnde jag musiken!?!
#Ofelias vansinnesscen gjorde hon riktigt bra!

Och generellt var det ju skoj att se den på svenska också, även om jag fortfarande tycker man förlorar för mycket i översättningen... Hade man konsekvent tänkt sig en modernisering, man kan faktiskt flytta gamla pjäser i tid och rum, så hade det varit spännande, men eftersom man trots allt verkade vilja framföra en klassisk Hamlet så vanns inga extrapoäng på det direkt.