Jag älskar bröllop, framförallt när det sker mellan två människor som staten av någon uråldrig, fördomsfull och "moralisk" anledning inte anser ska ha med varandra att göra. Massachusetts har nu börjat viga homosexuella. Att se den långa kön utanför vigselförrättaren glädjer mig. Det bevisar att lagändringen behövs. Och det är bäst de passar på!
Både Bush och Kerry är nämligen, föga förvånande, emot äktenskap mellan homosexuella, men när/om de lyckas få till stånd det fåniga tillägget i konstitutionen så har redan hundra(tusen?)tals homosexuella gift sig. Såvida de inte annullerar dessa äktenskap så kommer stenen redan rulla och frågan är hur de hanterar den situationen. Det är dags att inse, man kan inte stoppa utvecklingen.
I värsta fall kan man göra som Sverige och vägra kalla det äktenskap. Men det är bara en tidsfråga innan blir av med den reliken också. "Registrerat partnerskap" är ett hån. En kompromiss med kyrkan som aldrig borde skett. Riksdagen borde ha kört över kyrkan i denna fråga och helt enkelt sagt att "ni får göra som ni vill i era små uråldriga församlingar men ett äktenskap är ett äktenskap och passar inte det får ni lösa det inom era egna led, trilskas om ni vill men de homosexuella är isåfall välkomna till stadshuset." Synd att riksdagen fegade ur. I Massachusetts kallas det äktenskap. Så länge det nu varar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment