Var med en grupp andra kriminologistuderande på besök på polisskolan idag. Inget nytt under solen, förutom en del utbildningsförändringar jag inte kände till. Tänk att det yrket skulle passa mig som handen i handsken. Det är synd att knät pajade. Och det är synd att kriminaltekniker måste gå grundutbildningen. Jag hävdar bestämt att jag kan ta fingeravtryck och säkra bilspår utan att kunna springa efter bovar också.
När vi satt där och pratade så insåg jag, igen, hur rätt mitt yrkesval är. Jag kommer trivas som åklagare. Får jag inte samla bevis kan jag åtminstone tala om för dem vad jag vill ha! Mitt enda problem nu är jag även blivit intresserad av att jobba med internationell rätt, framförallt brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och dylikt.
Frågan är hur jag gör nu. Som åklagare måste jag hålla mig i Sverige (tills jag har 40, 50 års erfarenhet och kan åka till en tribunal...) men kör jag på den internationella linjen kommer jag inte få jobba med de där förundersökningarna jag längtar så mycket efter. Eller ska jag först jobba internationellt och sedan byta.... Det var en tanke faktiskt! Jag är inte färdig med utlandet än, jag vill bo någon annanstans en 5-10 år, men Sverige ligger kvar. Vill ut och jobba - NU!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment