"Syyyyns inte, fiiiiiinns inte...."

Jag gillar vissas logik.
"Hela publikvärderiet är löjligt. Det händer ju inget på matcherna nu för tiden så varför ska de stå där och se dumma ut?"
Även min egen far brukar få ur sig något dylikt då och då.
"Bra," säger jag direkt, "om du tror att inget händer så har vi lyckats med vårt jobb. Tack för att du påminner mig om vad jag håller på med."

Poängen med förebyggande verksamhet är att saken ska åtgärdas innan den har hänt eller som senast precis när den händer, innan den syns. Det är därför sådana som min far kan gå ifrån ett derby och säga att det var kolugnt, medan sådana som jag går hem med svidande ögon och är glad över att den där rökbomben upptäcktes i tid och att vi kvävde inte bara den utan paniken som precis börjat sprida sig hos folk som inte kunde andas.

Eller som igår, när Göteborgsklacken brände en Djurgårdsflagga, något av det absolut grövsta man kan göra. Ett större hån är svårt att tänka sig och om inget annat får en supportergrupp att gå igång så gör de det när de får se sitt älskade klubbmärke brännas av fienden. Som tur är hade puckona valt en flagga av ett tyg som inte brinner särskilt bra utan det glödde mer i kanterna. Och det var inte många som uppmärksammade detta.
Tack och lov.

Fast vi Djurgårdare hade nog fullt upp att undra över vad som hände på planen istället. Jag kan inte ens komma på något vi kan skylla på vad gäller vårt spel i år. Nåja, det ska bli skönt med en paus från Djurgårdsbryderierna. Imorgon är det vår tur att åka till Göteborg. Fotbollsförbundet lånar in oss till UEFA-cupfinalen och sånt är ju alltid kul, även om varken fransmän eller spanjorer är kända för sin engelska och jag inte kan någon franska och bara kan be folk dra åt helvete på spanska. Ska nog gå bra det här.