Gillar William, agaren av vandrarhemmet. Jag skulle betala for mina tva sista natter igar, men han tyckte inte att vi skulle bry oss om det. Jag tackar for de £24. A andra sidan har jag ju sett till att hans vandrarhem inte varit tomt pa nastan 3 manader. :-) Han har en skon installning. Nar jag berattade om flytten imorgon, sa att han kan borja hyra ut min sang igen, sa sa han att han inte tar det beskedet sa allvarligt.
"Folk har sagt det forut, men sa flyttade inte snubben som skulle flytta sa da flyttar inte de heller, sa jag vantar med att hyra ut din sang tills jag ar saker pa att du verkligen lamnat oss. Ar dina grejer borta pa mandag sa ska jag overvaga saken."
Jag maste erkanna att jag pa ett satt kommer sakna kollektivet pa Bunkum Hostel. Det ar en skon stamning och jag kommer sakna att kunna slappa i tv-rummet och prata med folk fran varldens alla horn. Jag kan rekommendera stallet till varenda en av er. £12 per natt eller £60 per vecka. Perfekt lage pa lugn gata i West End, nara till allt. Har bade tva-baddsrum och sovsalar. Och som sagt, jag har bott dar i nastan tre manader utan problem...
27 May 2005
Pang igen
Sa har jag ett nytt jobb. Knallade in till Kelly's Services och Peopleforwork och erbjod mina tjanster igen, bada sa att de skulle "ange i datorn" att jag var tillganglig men att de inte hade nagot for tillfallet. Enligt PFW var det en oforklarlig svacka just nu sa foretag hade t o m skickat hem folk senaste veckan. Det var kanske inte vad jag behovde hora.
Stod pa Jobcentre och printade annonser nar Kelly's ringde. Det hade dykt upp en plats pa Internationella Studentkontoret pa Caledonian University. Man behandlar ansokningar, svarar pa fragor fran internationella studenter etc. Det ar ett temporart jobb till mitten av Juni, eventuellt langre. Det ar ett dromjobb!!! Precis sa omvaxlande som jag vill ha det och med ett Erasmusar bakom mig i denna stad sa kanns det som att jag faktiskt kan bidra med nagot. Om inte annat minns jag ju vad jag sjalv undrade over och vilka reflektioner jag gjorde. Jag tror att det har kan bli toppen, och jag hoppas naturligtvis pa en forlangning
Det var sa klart manga tankar som snurrade igar kvall. Jag satt ute pa trappan i over tva timmar och funderade. Lagenheten, inkomst, vad hander om jag flyttar till lagenheten och hittar jobb nagon annanstans? Kontraktet ar pa minst 6 man och ryker depositen har jag ingen att lagga pa nasta boende. A andra sidan hade jag ju inte tankt soka nagon annanstans... Men, ja ni vet, alla tusen fragor. Och sa till sist, tank om allt gar at skogen och jag maste aka hem. Men vadda "hem", det har ar ju mitt hem, jag har ingen starkare trygghet om jag skulle flyga hem till Sverige. Ok, jag har soffor att slagga pa, men jag skulle likforbaskat behova ragga jobb pa samma satt.
Och nagonstans kanns det som att jag har andra forutsattningar nu. Jag inbillar mig att det faktum att jag faktiskt jobbat i UK och har referenser att ge harifran kan ha en lite positivare inverkan pa foretagen an okanda referenser fran Sverige. Bevisligen har jag klarat av ett administrativt jobb har...
Laste inte uppsagninggsbrevet forran jag kom hem. Naturligtvis fragade jag mig direkt om det var mig de inte var nojda med. Nagot sager mig att det inte var skalet- trots att jag inte kan skilja cheferna at i telefon... For det forsta var chefen snabb med att saga att det bara var att ringa om jag behovde referenser. I brevet stod dessutom, forutom att de tackade for arbetsinsatsen, att de onskade mig "all the best" i framtiden. De hade ju kunnat skriva ett simpelt "lycka till". Det stod aven dar att jag inte skulle tveka att hora av mig om jag behovde referenser. Jag tolkar det som att de trots mitt hopplosa rostminne var nojda med mig. Dessutom stod att beslutet togs efter att ha sett over deras ekonomiska situation samt radande/framtida arbetsborda - arligt, det hade det rackt om de last min blogg.
Jag ringde naturligtvis hem igar for att meddela nyheten och bolla lite grann. Det kandes skont att tala med min praktiska mamma - som nog ar mer overtygad an jag om att jag faktiskt ar Skotte nu. Alternativet att atervanda finns inte i hennes bok utan alla asikter och ideer existerar i perspektivet att det ar Glasgow som ar hemma for mig. Det kanns valdigt skont, samtidigt som jag saklart med ett skratt undrar om hon inte vill att jag atervander - nansin. Hon verkar ha accepterat det laskiga som jag sjalv fortfarande bara haller som ett mal framfor mig. Steget att faktiskt bosatta sig har, rota sig har. Jag tror att sa lange jag har kvar lagenheten i Sverige sa kommer det kannas som att jag ar har med stodhjul. Mitt perspektiv stracker sig till Januari, med forhoppning om en forlangning, men jag har fortfarande en retreatvag.
Mammas perspektiv ar Full Fart Framat. Pappa har tydligen fatt for sig att det vore trevligt att ta en bilsemester hit i sommar sa mamma sa att jag kunde borja fundera lite smatt pa vad jag vill ha over.
"Infor flytten tankte jag."
Det var dar jag hoppade till. Shit, har jag sagt att jag ska flytta hit? Alla prylar? Allihop? Aven symaskinen? Laskigt... Och tydligen tycker jag det ar sa laskigt att jag tanker "jag ska nog inte ta over for mycket, i fall att jag atervander till Sverige i vinter", fast nagot sager mig att det inte kommer ske. Jag menar, jag har ju signat mitt UGC unlimited Card fram till Maj nasta ar.
Stod pa Jobcentre och printade annonser nar Kelly's ringde. Det hade dykt upp en plats pa Internationella Studentkontoret pa Caledonian University. Man behandlar ansokningar, svarar pa fragor fran internationella studenter etc. Det ar ett temporart jobb till mitten av Juni, eventuellt langre. Det ar ett dromjobb!!! Precis sa omvaxlande som jag vill ha det och med ett Erasmusar bakom mig i denna stad sa kanns det som att jag faktiskt kan bidra med nagot. Om inte annat minns jag ju vad jag sjalv undrade over och vilka reflektioner jag gjorde. Jag tror att det har kan bli toppen, och jag hoppas naturligtvis pa en forlangning
Det var sa klart manga tankar som snurrade igar kvall. Jag satt ute pa trappan i over tva timmar och funderade. Lagenheten, inkomst, vad hander om jag flyttar till lagenheten och hittar jobb nagon annanstans? Kontraktet ar pa minst 6 man och ryker depositen har jag ingen att lagga pa nasta boende. A andra sidan hade jag ju inte tankt soka nagon annanstans... Men, ja ni vet, alla tusen fragor. Och sa till sist, tank om allt gar at skogen och jag maste aka hem. Men vadda "hem", det har ar ju mitt hem, jag har ingen starkare trygghet om jag skulle flyga hem till Sverige. Ok, jag har soffor att slagga pa, men jag skulle likforbaskat behova ragga jobb pa samma satt.
Och nagonstans kanns det som att jag har andra forutsattningar nu. Jag inbillar mig att det faktum att jag faktiskt jobbat i UK och har referenser att ge harifran kan ha en lite positivare inverkan pa foretagen an okanda referenser fran Sverige. Bevisligen har jag klarat av ett administrativt jobb har...
Laste inte uppsagninggsbrevet forran jag kom hem. Naturligtvis fragade jag mig direkt om det var mig de inte var nojda med. Nagot sager mig att det inte var skalet- trots att jag inte kan skilja cheferna at i telefon... For det forsta var chefen snabb med att saga att det bara var att ringa om jag behovde referenser. I brevet stod dessutom, forutom att de tackade for arbetsinsatsen, att de onskade mig "all the best" i framtiden. De hade ju kunnat skriva ett simpelt "lycka till". Det stod aven dar att jag inte skulle tveka att hora av mig om jag behovde referenser. Jag tolkar det som att de trots mitt hopplosa rostminne var nojda med mig. Dessutom stod att beslutet togs efter att ha sett over deras ekonomiska situation samt radande/framtida arbetsborda - arligt, det hade det rackt om de last min blogg.
Jag ringde naturligtvis hem igar for att meddela nyheten och bolla lite grann. Det kandes skont att tala med min praktiska mamma - som nog ar mer overtygad an jag om att jag faktiskt ar Skotte nu. Alternativet att atervanda finns inte i hennes bok utan alla asikter och ideer existerar i perspektivet att det ar Glasgow som ar hemma for mig. Det kanns valdigt skont, samtidigt som jag saklart med ett skratt undrar om hon inte vill att jag atervander - nansin. Hon verkar ha accepterat det laskiga som jag sjalv fortfarande bara haller som ett mal framfor mig. Steget att faktiskt bosatta sig har, rota sig har. Jag tror att sa lange jag har kvar lagenheten i Sverige sa kommer det kannas som att jag ar har med stodhjul. Mitt perspektiv stracker sig till Januari, med forhoppning om en forlangning, men jag har fortfarande en retreatvag.
Mammas perspektiv ar Full Fart Framat. Pappa har tydligen fatt for sig att det vore trevligt att ta en bilsemester hit i sommar sa mamma sa att jag kunde borja fundera lite smatt pa vad jag vill ha over.
"Infor flytten tankte jag."
Det var dar jag hoppade till. Shit, har jag sagt att jag ska flytta hit? Alla prylar? Allihop? Aven symaskinen? Laskigt... Och tydligen tycker jag det ar sa laskigt att jag tanker "jag ska nog inte ta over for mycket, i fall att jag atervander till Sverige i vinter", fast nagot sager mig att det inte kommer ske. Jag menar, jag har ju signat mitt UGC unlimited Card fram till Maj nasta ar.
26 May 2005
Pang
Pang bom sa var det slut. Jag har inget jobb langre. En veckas notice, men jag far ga nu och far betalt. Det finns inte jobb nog att forsvara en till administrator (duh...) sa nu ar det roliga slut. Skriver mer sen, nu ska jag hem och fatta det har forst.
Jag har lagenhet imorgon, men ingen inkomst...
fast bra referenser.
Jag har lagenhet imorgon, men ingen inkomst...
fast bra referenser.
Aven Celtic's coach kan prioritera familjen
Idag bekraftas det som ryktats i over en vecka nu. Martin O'Neill avbryter sitt kontrakt som Celtic's coach efter cupfinalen pa lordag for att spendera mer tid med sin cancersjuka fru. Det ar ett hjaltebeslut i mina ogon. Hans fru fick "klarbesked" i Oktober, men i vintras fann man en ny svulst. Det ar ofta sa; enligt min mammas lakare kan man aldrig riktigt rakna med att vara "frisk", for knolarna har en formaga att aterkomma nar man minst anar det.
Hjaltedetaljen i hela historien ar att just han tar det har beslutet. Vilken man kan nu saga sig vara sa oumbarlig pa jobbet att han inte kompromissar sin arbetstid nar familjen ar i kris, nar Celtic's framgangsrika coach kan det? Jag ar ledsen, men denna ursakt har jag hort irriterande manga ganger i min bekantskapskrets. Oftast ar det inte heller en fraga om pengar for sa himla mycket skulle familjen inte forlora pa att mannen skar ner lite grann, hur mcyket far naturligtvis avvagas mot inkomsten. Oftast namns inte ens ekonomiska skal utan; "det ar sa mycket nu", "jag k-a-n inte", "jag har ett jobb att skota" och andra ursakter som ger mig samma reaktion som nar man drar med vat krita over svarta tavlan.
Martin O'Neill ar ett foredome.
Jag kommer dock sakna hans glod och engagemang. Jag tror faktiskt inte Gordon Strachan kan ersatta honom i det avseendet.
Hjaltedetaljen i hela historien ar att just han tar det har beslutet. Vilken man kan nu saga sig vara sa oumbarlig pa jobbet att han inte kompromissar sin arbetstid nar familjen ar i kris, nar Celtic's framgangsrika coach kan det? Jag ar ledsen, men denna ursakt har jag hort irriterande manga ganger i min bekantskapskrets. Oftast ar det inte heller en fraga om pengar for sa himla mycket skulle familjen inte forlora pa att mannen skar ner lite grann, hur mcyket far naturligtvis avvagas mot inkomsten. Oftast namns inte ens ekonomiska skal utan; "det ar sa mycket nu", "jag k-a-n inte", "jag har ett jobb att skota" och andra ursakter som ger mig samma reaktion som nar man drar med vat krita over svarta tavlan.
Martin O'Neill ar ett foredome.
Jag kommer dock sakna hans glod och engagemang. Jag tror faktiskt inte Gordon Strachan kan ersatta honom i det avseendet.
Oka takten - atminstone en kvart
Supporten ar pa begravning idag sa jag skoter bade mitt jobb och hennes. Sag fram emot en hektisk dag och raknade med att mina vanliga morgonrutiner inte skulle hinna bli klara fore 2-3 tiden. Jo tjena. Nu sitter jag har, 12.20, och forsoker se upptagen ut. Jag har da klarat av bade mina grejer och hennes (forutom refunds, vilket hon far ta imorgon). Jag medger att jag var i mitt esse imorse och holl tempot uppe - jag stortrivdes! Eftersom jag trodde att jag skulle ha hacken full och var orolig att jag inte skulle hinna med allt under dagens gang sa korde jag, inte jarnet, men snabbare an normalt. Men jag missbedomnde tydligen arbetsbordan...
Synd. Jag trivdes verkligen den har morgonen. Jag gillar nar det hander saker och nar jag far agera efter eget huvud. Lite synd att jag fick prova pa det igen, nu kommer det kannas annu segare imorgon nar Supporten ar tillbaka.
Psst, jag pratade med en pappa fran Irland. Vi har ganska nyligen startat var service dar och tydligen har "Annons-nanting-byran" ratt manga anmalningar rorande vart foretag. Jag hoppas det leder nagonstans, till klarare regler och garna regler om att det klarare maste framga att det ar en prenumerationsservice och vad det kostar. Jag menar, ta en titt pa en mobilleksaksannons - det ar en djungel.
Synd. Jag trivdes verkligen den har morgonen. Jag gillar nar det hander saker och nar jag far agera efter eget huvud. Lite synd att jag fick prova pa det igen, nu kommer det kannas annu segare imorgon nar Supporten ar tillbaka.
Psst, jag pratade med en pappa fran Irland. Vi har ganska nyligen startat var service dar och tydligen har "Annons-nanting-byran" ratt manga anmalningar rorande vart foretag. Jag hoppas det leder nagonstans, till klarare regler och garna regler om att det klarare maste framga att det ar en prenumerationsservice och vad det kostar. Jag menar, ta en titt pa en mobilleksaksannons - det ar en djungel.
25 May 2005
Bevara de utrotade arterna!
Voffo gor di pa detta vise? Ta bort Dinosaurien. Voffo da da?
University of Glasgow har fatt for sig att Tekla (mitt namn), Tyrannosaurius Rex-statyn som statt under tradet framfor huvudbyggnaden i urminnes tider, inte langre passar in i den image man vill ge. Vad da inte passar in? Kan den passa battre in?! Det ar en gammal, gotisk byggnad. I museet inne pa universitetet finns bade dinosaurieben, fotspar och agg med riktiga bebisar i. Sa vitt jag vet sa alskar alla Tekla. Hon far en ballong i handen ibland, en sko i munnen ibland, hon ar supercool!
Det florerar protestlistor, men det verkar inte som att stofilerna pa Uni bryr sig. Enligt ett rykte ar hon idag borttagen. Jag vet inte om jag vagar titta efter sjalv pa vagen hem...
University of Glasgow har fatt for sig att Tekla (mitt namn), Tyrannosaurius Rex-statyn som statt under tradet framfor huvudbyggnaden i urminnes tider, inte langre passar in i den image man vill ge. Vad da inte passar in? Kan den passa battre in?! Det ar en gammal, gotisk byggnad. I museet inne pa universitetet finns bade dinosaurieben, fotspar och agg med riktiga bebisar i. Sa vitt jag vet sa alskar alla Tekla. Hon far en ballong i handen ibland, en sko i munnen ibland, hon ar supercool!
Det florerar protestlistor, men det verkar inte som att stofilerna pa Uni bryr sig. Enligt ett rykte ar hon idag borttagen. Jag vet inte om jag vagar titta efter sjalv pa vagen hem...
24 May 2005
Nar man inte pratar som en infoding.
Jag gillar frasen; "Where does your accent come from". Det antyder att jag kan bo har, hora hemma har, men att min dialekt harstammar nagon annanstans ifran. Det later mer accepterande an "var kommer du ifran", vilket antyder att jag inte kan vara hemmahorande har eftersom det hors att jag kommer nagon annanstans ifran. Jag vet inte om det skulle lata lika bra pa svenska dock; "var kommer din dialekt ifran", men nagot liknande borde man val kunna konstruera. Har nagon alls hort en liknande formulering pa svenska? Jag tror inte att jag har det namligen.
Fotbollsfeber
I dagens tidning kan man bl a lasa hur "vi" kan hjalpa alla fortvivlade Celtic-supportrar. Lakare varnar for depressioner och stressrelaterade sjukdomar, vilka kommer visa sig de narmaste dagarna. En lakare "vadjar" till Rangers-fans att vara snalla mot sina Celtic-kollegor pa arbetsplatserna eftersom den shockartade avslutningen pa sondagsmatchen kan leda till allvarliga akommor ifall personen inte far lugn och ro.
Vilket kanske forklarar varfor foretagets 2 enda Rangers-fans holl sig hemma igar och de fa som inte ar fotbollsintresserade over huvud taget holl sig pa sin kant. Det var val snallt av dem att lata oss Celtic-supportrar deppa ifred, for var halsas skull.
I Belfast gick det som sig bor och ett fyrtiotal(!) poliser skadades nar folk lopte amok i bostadsomradena. Jag sag matchen pa Bairds Bar i East End och efterat var hela gatan full av gron-vita man som inte visste vad de skulle ta sig till. En del satt pa trottoaren och grat, andra bara stirrade tomt framfor sig (jag holl pa att bli touchad av en bil p.g.a. det..., det var da jag vaknade upp), en del forsokte muntra upp sig sjalva med Celtic-sanger och ratt manga skrek ut sin frustration. Ratt snart riktades den (sa klart) mot Rangers och jag fick hora hela repertoaren av sekteristiska sanger. Plotsligt "sades" det att en Rangerstroja syntes inne pa The Barras och ett tiotal man rusade in i granden. Sedan kom man fran alla hall och 30 sekunder senare kom 2 minibussar (Europcar minsann) med poliser sattandes. Inget hande, men pubarna, som lustigt nog stangde sa fort matchen var slut, oppnade platdorrarna for "kvinnor och barn" som sokte skydd.
Hade jag inte varit sa nere sjalv hade jag nog stallt mig i ett horn och utfort en sociologisk studie, men som det var sa vandrade jag planlost vidare genom stan. Fast det var nastan sa att jag ville vanda tillbaka till East End for det kanns lite markligt att ga omkring i kvarter dar inte en kotte bryr sig. Aven om man stod ensam i ett horn av Gallowgate sa svepte anda en gemensam deppighet om en som ett trostande tacke.
Vilket kanske forklarar varfor foretagets 2 enda Rangers-fans holl sig hemma igar och de fa som inte ar fotbollsintresserade over huvud taget holl sig pa sin kant. Det var val snallt av dem att lata oss Celtic-supportrar deppa ifred, for var halsas skull.
I Belfast gick det som sig bor och ett fyrtiotal(!) poliser skadades nar folk lopte amok i bostadsomradena. Jag sag matchen pa Bairds Bar i East End och efterat var hela gatan full av gron-vita man som inte visste vad de skulle ta sig till. En del satt pa trottoaren och grat, andra bara stirrade tomt framfor sig (jag holl pa att bli touchad av en bil p.g.a. det..., det var da jag vaknade upp), en del forsokte muntra upp sig sjalva med Celtic-sanger och ratt manga skrek ut sin frustration. Ratt snart riktades den (sa klart) mot Rangers och jag fick hora hela repertoaren av sekteristiska sanger. Plotsligt "sades" det att en Rangerstroja syntes inne pa The Barras och ett tiotal man rusade in i granden. Sedan kom man fran alla hall och 30 sekunder senare kom 2 minibussar (Europcar minsann) med poliser sattandes. Inget hande, men pubarna, som lustigt nog stangde sa fort matchen var slut, oppnade platdorrarna for "kvinnor och barn" som sokte skydd.
Hade jag inte varit sa nere sjalv hade jag nog stallt mig i ett horn och utfort en sociologisk studie, men som det var sa vandrade jag planlost vidare genom stan. Fast det var nastan sa att jag ville vanda tillbaka till East End for det kanns lite markligt att ga omkring i kvarter dar inte en kotte bryr sig. Aven om man stod ensam i ett horn av Gallowgate sa svepte anda en gemensam deppighet om en som ett trostande tacke.
23 May 2005
Skitprat
Ah, det ar bara for roligt att driva med chefen. Ok for att jag aldrig varit administrator till titel, men om han gluttat bara lite pa mitt CV sa borde han veta att jag svarat i telefon forut. Naval, nu var det en man som sokte efter NN, men nar jag ringde pa NN svarade XX att NN var pa toa.
"Aha, pa toa sager du." sa jag.
"Men sag inte det..." sager chefen till min irritation. Duh! Sa jag sager i luren - medan mannen fortfarande ar pa "hold":
"NN's taking a dump, can I take a message, please?"
AAAH, ni skulle se chefen! Han ryckte till en meter upp i luften! Det var bara f-o-r roligt! Vad gor man inte for att roa sig pa jobbet...
:-D
"Aha, pa toa sager du." sa jag.
"Men sag inte det..." sager chefen till min irritation. Duh! Sa jag sager i luren - medan mannen fortfarande ar pa "hold":
"NN's taking a dump, can I take a message, please?"
AAAH, ni skulle se chefen! Han ryckte till en meter upp i luften! Det var bara f-o-r roligt! Vad gor man inte for att roa sig pa jobbet...
:-D
Och resan gar... tvars over stan.
Ok, jag antar att jag inte kan fly varlden resten av mitt liv, men det ar ju sjalva fan ocksa... Precis som 2003 - fast varre. Den har gangen torskade vi verkligen, helt pa egen hand. Dessutom tycker jag, till skillnad mot chefen, att vi var absolut CRAP igar. Det var inga mastare pa planen, det sager jag bara. Det verkade som om laget var radd for att forlora. Passningarna hade ingen adress, vi anfoll med EN man - resten kom en vecka efterat och den dar gnallspiken Bellamy, han drev mig till vansinne. Ja, hela puben faktiskt, for vi stod upp gemensamt och vralade "SHUT UP" at honom flera ganger.
Det kanns bara sa kymigt. Tva ganger har jag varit har, tva ganger har vi torskat titeln i sista omgangen. Jag har bevisligen daligt inflytande pa laget. Jag borde kanske flytta... till Tyskland eller nat.
...
Men det kommer ju inte handa. Daremot ska jag flytta tvars over stan. Jag satt pa bion i fredags nar objekt 5 SMSade och sa att rummet var mitt.
Jag vet nu hur det kanns att ha dubbla kanslor.
Ena sekunden jublade jag som tokig over Den Perfekta Lagenheten, andra kande jag mig som en rutten fisk som drar mig ur objekt 1, han som var sa himla trevlig. Gjorde ett andra besok till 5:an och... nej, jag kunde verkligen inte hitta nagot fel med den. Frasch, modern, har allt, valmoblerad, trevliga flatmates. Killarna forstar verkligen vad som ar viktigt; telefon, bredband, kabel-tv, DVD, var sin soffa att ligga i... Anstranger jag mig skulle jag kunna klaga pa att det ar 3 vaningar utan ledstang, men det kanns fjuttigt, eller pa att det ar i East End, vilket inte ens ar halften sa charmigt som West End, men det innebar ocksa att vi KAN ha ett vardagsrum, i West End maste man hyra ut det ocksa for att ha rad med hyran. Dessutom ligger lagenheten langs en gata med servicebutiker och videostalle, busshallsplats utanfor porten, det tar 15 min att knalla in till city och lika lang tid till Celtic Park...
(For er som vill veta; jag kommer bo i Dennistoun, precis bakom Necropolis och Glasgow Kathedral - och Tennents bryggeri. :-)
Jag madde prutt nar jag SMSade 1:an och forklarade laget, jag kande mig som ett as som drar mig ur efter att "nastan" sagt ja 5 dagar tidigare, for vem vet hur manga han nekat visning p.g.a. det. Det varsta var att killen var helt cool med det. Jag svarade att jag nastan matt battre om han inte tagit det sa bra utan gett mig ett "fuck off" for min daliga stil (jag hade trots allt varit beredd att flytta in direkt). Da textade han "fuck off" tillbaka, med en smiley. Ah, jag tror jag forstar folk som gor slut och sager "men vi kan val vara vanner", for det ar precis sa jag kanner med den har killen. Tja, vi kommer val stota pa varandra pa Lidl, vi kommer bara bo ett par kvarter ifran varandra... Jag flyttar pa lordag forresten. Tjoho!
Fast jag undrar om killarna ska visa sig kaka bebisar till frukost eller nagot, for allt verkar klaffa lite f-o-r bra...
Och nu maste jag lara mig stan fran andra hallet. Det kanns lite markligt; jag ar ju Hemma i West End. Jag kan gatorna, bussarna, affarerna, jag kan knalla hem i somnen pa natten... Nu maste jag lara mig nya bussar, nya smarta hemvagar - och hela perspektivet blir ju tvartom pa nagot satt. A andra sidan, pa det har sattet blir jag ju hemmastadd i HELA stan. :-)
Det kanns bara sa kymigt. Tva ganger har jag varit har, tva ganger har vi torskat titeln i sista omgangen. Jag har bevisligen daligt inflytande pa laget. Jag borde kanske flytta... till Tyskland eller nat.
...
Men det kommer ju inte handa. Daremot ska jag flytta tvars over stan. Jag satt pa bion i fredags nar objekt 5 SMSade och sa att rummet var mitt.
Jag vet nu hur det kanns att ha dubbla kanslor.
Ena sekunden jublade jag som tokig over Den Perfekta Lagenheten, andra kande jag mig som en rutten fisk som drar mig ur objekt 1, han som var sa himla trevlig. Gjorde ett andra besok till 5:an och... nej, jag kunde verkligen inte hitta nagot fel med den. Frasch, modern, har allt, valmoblerad, trevliga flatmates. Killarna forstar verkligen vad som ar viktigt; telefon, bredband, kabel-tv, DVD, var sin soffa att ligga i... Anstranger jag mig skulle jag kunna klaga pa att det ar 3 vaningar utan ledstang, men det kanns fjuttigt, eller pa att det ar i East End, vilket inte ens ar halften sa charmigt som West End, men det innebar ocksa att vi KAN ha ett vardagsrum, i West End maste man hyra ut det ocksa for att ha rad med hyran. Dessutom ligger lagenheten langs en gata med servicebutiker och videostalle, busshallsplats utanfor porten, det tar 15 min att knalla in till city och lika lang tid till Celtic Park...
(For er som vill veta; jag kommer bo i Dennistoun, precis bakom Necropolis och Glasgow Kathedral - och Tennents bryggeri. :-)
Jag madde prutt nar jag SMSade 1:an och forklarade laget, jag kande mig som ett as som drar mig ur efter att "nastan" sagt ja 5 dagar tidigare, for vem vet hur manga han nekat visning p.g.a. det. Det varsta var att killen var helt cool med det. Jag svarade att jag nastan matt battre om han inte tagit det sa bra utan gett mig ett "fuck off" for min daliga stil (jag hade trots allt varit beredd att flytta in direkt). Da textade han "fuck off" tillbaka, med en smiley. Ah, jag tror jag forstar folk som gor slut och sager "men vi kan val vara vanner", for det ar precis sa jag kanner med den har killen. Tja, vi kommer val stota pa varandra pa Lidl, vi kommer bara bo ett par kvarter ifran varandra... Jag flyttar pa lordag forresten. Tjoho!
Fast jag undrar om killarna ska visa sig kaka bebisar till frukost eller nagot, for allt verkar klaffa lite f-o-r bra...
Och nu maste jag lara mig stan fran andra hallet. Det kanns lite markligt; jag ar ju Hemma i West End. Jag kan gatorna, bussarna, affarerna, jag kan knalla hem i somnen pa natten... Nu maste jag lara mig nya bussar, nya smarta hemvagar - och hela perspektivet blir ju tvartom pa nagot satt. A andra sidan, pa det har sattet blir jag ju hemmastadd i HELA stan. :-)
[ ]
Orkar inte skriva. Orkar inte latsas att allt ar ok. Orkar inte beratta om sista twisten i bostadssokandet. Jag sager bara; jag sa ju det. Nu tanker jag ga tillbaka in i min vaccuum-grotta. f a n i h e l v e t e s j a v l a r . . .
22 May 2005
Dagen da jag inte besteg Beinn Ime
En del borjade sakert ta mitt prat om att bestiga Beinn Ime som en skrona, men i lordags gjorde jag slag i saken! Fast jag angrade sa klart att jag kopt bussbiljetten redan samma dag som jag gjorde det. Vaderleksrapporten visade ett stort, svart regnmoln over hela UK, men som engelsmannen i huset sa:
"Man kan i alla fall inte lite pa vadret har, det kan bli hur som helst, det kanske blir sol."
Det blev det. Vid ungefar tva tillfallen. Da var det riktigt skont. Resten av tiden vaxlade det mellan regn, sporegn, dimma och dimma®n. Som tur var var jag valutrustad. Jag hade bade jacka och byxor som stod emot vind och regn, nyvaxade boots och dessutom hade jag fixat "gaiters" (i ordboken star det "damasker", men nog sjutton maste det val heta nagot mer modernt an sa pa svenska?!). Jag forstod inte vitsen med att kopa de som gick till knana eftersom jag aldrig skulle vandra i sa djupa sankmarker i vilket fall, sa jag kopte de kortare, som bara gar en bit upp pa vaden och som gor att man slipper fa in vatten i skorna vid skaftet. Jag sag fram emot att slippa testa vartenda steg ute pa myren.
Jag tanker ju halla mig vid Arrochar Alps ett tag, sa for att inte trottna pa samma led sa beslot jag for att ta en alternativ vag till Beinn Ime och sa "den vanliga" leden tillbaka till Arrochar. Busschaufforen slappte av mig vid "Rest and be thankful". Jag knallade sedan tillbaka langs vagen ett par kilometer. De ar en smal vag pa en bergssida langs Glen Croe och riktigt spannade blev det nar en buss kom pa ena sidan och en Bred Last kom pa den andra. Jag tryckte mig mot staketet och drog in magen. Till slut kom jag till min startpunkt, precis vid en parkeringsficka bredvid en fors.
Sa borjade vandringen, i omsom trask, omsom tvattsvamp. Efter en timme var jag helt slut. Jag pulsade pa hoger sida om forsen och dom om min andfadda, avundsjuka forvaning nar jag sag en grupp knalla forbi pa en fast, torr stig pa vanster sida! Hur hittade de den? Tyvarr hade jag ett staket i vagen, sa jag fick fortsatta min ofrivilliga Per Olofson-traning, och se fram emot de finfina vadmusklerna jag skulle fa. Till slut kom jag till en grind sa jag kunde ta mig ut fran helvetet, korsa forsen och antligen, efter nastan tva timmar, fa fast mark under fotterna.
Vid den tidpunkten hade jag forstatt vitsen med knahoga "gaiters". Du kanske inte trampar lera till knana, men du har blot vegetation, det skvatter och, tja, JAG var blot till knana hur som helst. Jag vet vad som star hogst pa shoppinglistan nu.
Jag tycker det ar otroligt magiskt vackert att se moln segla in i dalgangarna. De liksom smyger runt bergen och seglar ljudlost in runt dig. Det ar jattemaktigt, anda tills du star dar och knappt ser en meter framfor dig. Oftast forsvinner de igen, men vid ett tillfalle stod jag still och trampade i gott och val tio minuter. Det var graddvitt och jag sag bara en meter framfor mig. Bergssidan var skarpt veckad, tank dig en rad med VVVV, sa om jag inte sag upp kunde jag rasa ner flera meter. Kande inte for det.
Samtidigt som jag ville avvakta battre sikt sa ringde goda rad i huvudet. Tva ringde klarast av alla:
1) "Kan du inte se var du gar, stanna upp. Vira in dig i termofilten om det blir langvarigt och stampa fotterna for att halla varmen. Ga inte i blindo, du vet aldrig var du hamnar."
2) "Om det kommer dimma, fortsatt att ga. Dimman kan stanna hela dagen, flera dagar, sa det kanske inte blir battre. Om du inte fortsatter ga blir du kall och koldskador medfor an storre risker. Folk dor i Skottland varje ar p.g.a detta, oavsett arstid."
Hm, raka besked; rasa ner flera meter i blindo eller frysa ihjal…
Navigationsmassigt var jag glad for forsen. Sa lange jag hade den pa hoger sida (jag bytte berg, minns ni) sa ar jag pa ratt vag. Men. I slutet av dalen gar en rad strommar som i en solfjader ner mot forsen. Om jag bara fortsatter ga med vattnet pa hoger sida sa kan jag ju knalla runt och ga tillbaka igen utan att marka det!
Dags att for forsta gangen i mitt liv plocka fram kompassen. Jag minns hur varenda gympamajje forsokte lara mig den, men de lyckades bara fa det att verka jattesvart. Pa en pryoplats (polishogskolan) lyckades de tvartom fa kompassen att verka busenkel! Jag ar glad att jag pryade dar. Jag tog ut riktningen och borjade sakta ta mig dit, meter for meter. Efter ett tag sa lattade dimman. Jag var inte exakt dar jag trodde, men tack vare kompassen var jag pa ratt vag!
Jag var pa ca 700-750m hojd, men jag avbrot faktiskt bestigningen dar. Det var for regnigt och dimmigt for att jag skulle vaga ta mig upp de resterande 300 metrarna, med hala stenar och allt. Istallet tog jag en lugn promenad (tvartom mot sist…) tillbaka mot Arrochar. Vid ett tillfalle sokte jag skydd for sporegnet under den enda stenen med tak tillsammans med tva tyskor och sedan halkade jag i leran tva ganger for att riktigt smutsa ner mig ordentligt. Jag avslutade dagen med ett par timmar pa byns basta pub (har jag redan utsett den till) - Ben Arthurs Bothy. Underbar Steak Pie, fotboll pa tv och regn utanfor panoramafonstret. Jag trivdes ratt bra.
Trots allt.
20 May 2005
Inte sjuk, men...
Igar fick jag min forsta slang av hemlangtan. Det bara poppade upp pa eftermiddagen. Na, nu ljog jag, jag vet precis varfor den kom. Jag laste ett email fran lillebror A som bade varmde och fick mig att le och kanslan av att vilja traffa honom skoljde over mig. Jag kom da att tanka pa det hysteriskt roliga mailet fran lillebror P (han hade hittat nat program som oversatte alla svenska ord med A, A, O i till engelska. "framfor allt" blev darfor "in front of allt" t ex) och kom da att tanka pa min syster - och sedan var lavinen igang och jag ville krama om hela familjen. Nasta steg blev att vilja hitta pa nat kul med vannerna for att kompensera detta och sa var nasta lavin igang.
For nu kan jag ju inte traffa dem heller sa det galler att bota akomman bast man kan pa egen hand. Det kanske inte ar en unversalmedicin, men jag loste den akuta krisen genom att ga till Woolworths. Man kan kopa Marabous mjolkchokladrulle dar for 99p och dessutom har de borjat salja Malacos rosa skumsvampar som losviktsgodis. Med detta svenska trostgodis gomde jag mig sedan pa bion dar jag dels kan fa vara ifred, dels skingra tankarna men samtidigt kunna langta efter familjen nar filmen sloar till. (Nu gjorde inte The Jacket det allt for mycket, men under reklamen kunde jag i vart fall sitta och langta ifred och under sjalva filmen kom jag pa andra tankar.)
Efter filmen tankte jag ringa hem en kortis, men atminstone mina foraldrar sover vid tio, sa jag ryckte upp baste polaren M ur sangen istallet. Tro mig, de 45 minutrarna jag hade med henne varmer mig fortfarande. Akomman ar botad for denna gang. Jag vet ju att alla faktiskt bara ar ett telefonsamtal bort och val i luren kunde vi lika garna bo nastgards.
Forresten brukade jag fa slangar av Hemlangtan aven nar jag bodde i Sverige, fast da var det knappast det geografiska avstandet som var skalet utan det tidsmassiga. Jag vet inte... det kandes nastan varre, for det var ju en faktor jag faktiskt kunde paverka, aven om det inte kandes sa, och darfor kandes det som att jag var lite mer medskyldig. Ja, jag vet, jag flyttade av egen fri vilja, men alla langtar vi efter nagon nagon gang.
Det ska nog inte betraktas som en akomma forresten. Jag vill allt se hemlangtan som en fullt normal karleksforklaring. Pa avstand.
For nu kan jag ju inte traffa dem heller sa det galler att bota akomman bast man kan pa egen hand. Det kanske inte ar en unversalmedicin, men jag loste den akuta krisen genom att ga till Woolworths. Man kan kopa Marabous mjolkchokladrulle dar for 99p och dessutom har de borjat salja Malacos rosa skumsvampar som losviktsgodis. Med detta svenska trostgodis gomde jag mig sedan pa bion dar jag dels kan fa vara ifred, dels skingra tankarna men samtidigt kunna langta efter familjen nar filmen sloar till. (Nu gjorde inte The Jacket det allt for mycket, men under reklamen kunde jag i vart fall sitta och langta ifred och under sjalva filmen kom jag pa andra tankar.)
Efter filmen tankte jag ringa hem en kortis, men atminstone mina foraldrar sover vid tio, sa jag ryckte upp baste polaren M ur sangen istallet. Tro mig, de 45 minutrarna jag hade med henne varmer mig fortfarande. Akomman ar botad for denna gang. Jag vet ju att alla faktiskt bara ar ett telefonsamtal bort och val i luren kunde vi lika garna bo nastgards.
Forresten brukade jag fa slangar av Hemlangtan aven nar jag bodde i Sverige, fast da var det knappast det geografiska avstandet som var skalet utan det tidsmassiga. Jag vet inte... det kandes nastan varre, for det var ju en faktor jag faktiskt kunde paverka, aven om det inte kandes sa, och darfor kandes det som att jag var lite mer medskyldig. Ja, jag vet, jag flyttade av egen fri vilja, men alla langtar vi efter nagon nagon gang.
Det ska nog inte betraktas som en akomma forresten. Jag vill allt se hemlangtan som en fullt normal karleksforklaring. Pa avstand.
19 May 2005
Ack dessa bostadsbekymmer
F***. Jag antar att det ar sa har du lar dig laxor. Jag har nu lart mig att jag nog skulle ha varit arlig fran borjan.
Objekt 5 SMSade nyss att de tyvarr inte kunde ge besked forran pa sondag om lagenheten. (Jag antar att de bokat in annu fler visningar i helgen...) Jag ska hora av mig till objekt 1 fredag eller lordag och bestamma vilken dag jag ska flytta in. *suck* Jag borde (naturligtvis?) ha varit arlig och sagt att jag vantar besked fran en annan, pa sa satt kunde jag nu be att fa skjuta upp med att bestamma nagot till sondag.
Att 5:an skjuter upp beslutet betyder ju tyvarr att de troligen vill invanta fler spekulanter. Det positiva ar ju att de meddelade mig pa det satt de gjorde, vilket betyder att jag inte ar ute ur bilden. Vore jag det kunde de ju bara ha sagt att de valt en annan.
Dilemma. Nu maste jag forhala kontakten med 1:an till sondag (vilket iofs inte ar omojligt eftersom han sagt att han ar i Edinburgh pa lordag), men som en tredje komplikation ska jag betala pa vandrarhemmet idag och det vore ju bra att veta om jag ska betala for 3 dagar eller en vecka. Betalar man for en vecka far man 2 dagar rabatt, men jag kan inte komma pa sondag och krava den rabatten. Dessutom hatar jag att vara en bastard och det skulle inte kannas bra att dra mig ur pa sondag - nastan en vecka efter att jag latit honom tro att jag ar beredd att flytta in. Ah shite...
Objekt 5 SMSade nyss att de tyvarr inte kunde ge besked forran pa sondag om lagenheten. (Jag antar att de bokat in annu fler visningar i helgen...) Jag ska hora av mig till objekt 1 fredag eller lordag och bestamma vilken dag jag ska flytta in. *suck* Jag borde (naturligtvis?) ha varit arlig och sagt att jag vantar besked fran en annan, pa sa satt kunde jag nu be att fa skjuta upp med att bestamma nagot till sondag.
Att 5:an skjuter upp beslutet betyder ju tyvarr att de troligen vill invanta fler spekulanter. Det positiva ar ju att de meddelade mig pa det satt de gjorde, vilket betyder att jag inte ar ute ur bilden. Vore jag det kunde de ju bara ha sagt att de valt en annan.
Dilemma. Nu maste jag forhala kontakten med 1:an till sondag (vilket iofs inte ar omojligt eftersom han sagt att han ar i Edinburgh pa lordag), men som en tredje komplikation ska jag betala pa vandrarhemmet idag och det vore ju bra att veta om jag ska betala for 3 dagar eller en vecka. Betalar man for en vecka far man 2 dagar rabatt, men jag kan inte komma pa sondag och krava den rabatten. Dessutom hatar jag att vara en bastard och det skulle inte kannas bra att dra mig ur pa sondag - nastan en vecka efter att jag latit honom tro att jag ar beredd att flytta in. Ah shite...
Den viktigaste investeringen avklarad
Glomde saga att jag nu skaffat UGC Unlimited Card; Kortet som var min basta van forra gangen jag bodde har. Det ar ett genialt kort. Du betalar £9.99/manad och far se hur mycket film som helst. Minimitiden for kontraktet ar 12 manader. Med tanke pa att det normala biljettpriset ar £5/6 for vuxna sa gar kortet jamnt upp om man gar pa tva filmer i manaden - och det ar ju lugnt att man gar pa fler an sa! Framforallt nar man har kortet, framforallt nar UGC har 18 salonger och visar bade blockbusters och smalare filmer, framforallt om man bor i centrala Glasgow sa att man lika garna kan ga dit som ga hem och kolla pa Coronation Street. Dessutom kan jag anvanda kortet pa i princip varenda UGC bio i hela UK och Irland. Om jag aker pa regning semester eller sa.
Jag var grymt missnojd med forra kortet, fotot pa forra kortet, for jag hade dubbelhaka. Jag vet inte om det blev sa mycket battre den har gangen... Killen flashade mig i ogonen med digitalkameran sa jag fick vita prickar framfor ogonen.
"Ar det ok?" fragade han och visade en mork bild - med vita prickar sa klart. Jag var inte snabb nog att be om en andra chans innan han forsvunnit. Resultatet blev; en drogad efterlyst seriemordare. Jag kommer inte bli inslappt pa en enda biograf, jag lovar...
Jag var grymt missnojd med forra kortet, fotot pa forra kortet, for jag hade dubbelhaka. Jag vet inte om det blev sa mycket battre den har gangen... Killen flashade mig i ogonen med digitalkameran sa jag fick vita prickar framfor ogonen.
"Ar det ok?" fragade han och visade en mork bild - med vita prickar sa klart. Jag var inte snabb nog att be om en andra chans innan han forsvunnit. Resultatet blev; en drogad efterlyst seriemordare. Jag kommer inte bli inslappt pa en enda biograf, jag lovar...
Ateranvandning pa stora duken
Var pa en skrattretande film igar. Kingdom of Heaven. Den var otroligt seeeg, men i borjan gladde jag mig at mina favvisar Liam Neeson och David Thewlins sa jag klarade mig. Sedan somnade jag. Sedan vaknade jag och da borjade det roliga. Jag kande igen ganska precis alltihop, inte fran en utan fran tva specifika filmer. Ratt snart stod formeln klar for mig:
Kingdom of Heaven = Henry V + LOTR (+ en skvatt religionshistoria).
Da blev filmen skitskoj! Klassiska repliker fran Henry V slog ner som blixtar vartefter scenerna kopierades pa duken (There is none of you so mean and base
that have not noble lustre in your eyes - solklar underrubrik i scenen dar Legola... f'lat Bloom adlar ett gang bonder. T ex.) Och ateranvandningen fran LOTR maste ha glatt varenda miljoaktivist. Det var riktigt underhallande att se en brunharig Legolas springa runt med Aragorns svard som en trevlig Henry V och fa credit av fienden nar han slass vid Minas Tirith.
Jag brukar irritera mig pa att alla fajter post-LOTR ar kopierade fran LOTR fast den har gangen kandes det sa sjalvklart pa nagot satt. Jag hade dessutom inte uppmarksammat vem som regisserade, men under en skumpig fajt borjade jag osokt tanka pa Ridley Scott och Black Hawk Down och med tanke pa all sand sa verkade influenserna givna. Japp, det var Scott som holl i spakarna.
Pa vagen ut - kvart i midnatt - var det fullt med folk i foajen. Ja, folk. Jag som trodde att det bara var wookies, ewoks, mini-Skywalkers och annat knytt som gick pa midnattspremiarer.
Kingdom of Heaven = Henry V + LOTR (+ en skvatt religionshistoria).
Da blev filmen skitskoj! Klassiska repliker fran Henry V slog ner som blixtar vartefter scenerna kopierades pa duken (There is none of you so mean and base
that have not noble lustre in your eyes - solklar underrubrik i scenen dar Legola... f'lat Bloom adlar ett gang bonder. T ex.) Och ateranvandningen fran LOTR maste ha glatt varenda miljoaktivist. Det var riktigt underhallande att se en brunharig Legolas springa runt med Aragorns svard som en trevlig Henry V och fa credit av fienden nar han slass vid Minas Tirith.
Jag brukar irritera mig pa att alla fajter post-LOTR ar kopierade fran LOTR fast den har gangen kandes det sa sjalvklart pa nagot satt. Jag hade dessutom inte uppmarksammat vem som regisserade, men under en skumpig fajt borjade jag osokt tanka pa Ridley Scott och Black Hawk Down och med tanke pa all sand sa verkade influenserna givna. Japp, det var Scott som holl i spakarna.
Pa vagen ut - kvart i midnatt - var det fullt med folk i foajen. Ja, folk. Jag som trodde att det bara var wookies, ewoks, mini-Skywalkers och annat knytt som gick pa midnattspremiarer.
18 May 2005
Inte diiiiit....*suck*
Men vafan... forst ar Rangers och tallar pa Kim Kallstrom och nu laser jag i dagens Metro att de vill lagga 1 miljon pund pa att kopa loss Tobias Hysen under sommaren. For fan, Tobias, inte diiiit...
Jag har fatt ett hem!
I mandags fick jag veta att objekt nr 3 ville att jag skulle flytta in. Jag tror verkligen att vi skulle ha jatteskoj, men jag tror ocksa att jag verkligen inte skulle gilla att kaka vid skrivbordet tva ganger om dagen. Det kandes mest arligt att tacka nej och hoppas pa objekt 1 och 5.
1:an meddelande mig igar att han jattegarna vill att jag flyttar in. Det ar ju toppen, jag tror att jag skulle trivas bade med honom och lagenheten - men jag vill ju allra helst bo i objekt nr 5, som fortfarande har nagra visningar kvar och hor av sig tors/fre. Jag hade dosvart att veta hur jag skulle svara 1:an utan att branna skeppet. Skrev 2 alternativa svars-SMS dar jag i det ena var arlig och sa att jag vantade svar fran ett dromobjekt och hoppades att jag inte "blow it" genom att onska respit till fre. I det andra korde jag forhalningsteknik och sa att jag fortfarande var jatteintresserad, fragade om det var pappersarbete att gora och nar jag kunde flytta in.
Sedan kom svarigheten; vilket SMS skulle jag skicka? Inte fick jag nagon hjalp av folk jag fragade heller for de delade upp sig ganska precis 50/50 mellan de bada alternativen. Jag hatar sant har... Var till slut feg(?) och korde alternativ 2, och det fick onskat resultat i alla fall; vi kom fram till att jag skulle hora av mig fre/lor om inflyttningsdag.
Far man onska att bli en bastard nu? Jag skulle jattegarna vilja behova dra mig ur det har... objekt nr 5 vore ju sa otroligt perfekt... fortsattning foljer.
Positivt dock; i vilket fall som helst ar mina dagar pa vandrarhemmet raknade nu. Jag kommer inom kort flytta till ett riktigt hem! Tjoho! (He, he, kanner mig som Annie ungefar...)
1:an meddelande mig igar att han jattegarna vill att jag flyttar in. Det ar ju toppen, jag tror att jag skulle trivas bade med honom och lagenheten - men jag vill ju allra helst bo i objekt nr 5, som fortfarande har nagra visningar kvar och hor av sig tors/fre. Jag hade dosvart att veta hur jag skulle svara 1:an utan att branna skeppet. Skrev 2 alternativa svars-SMS dar jag i det ena var arlig och sa att jag vantade svar fran ett dromobjekt och hoppades att jag inte "blow it" genom att onska respit till fre. I det andra korde jag forhalningsteknik och sa att jag fortfarande var jatteintresserad, fragade om det var pappersarbete att gora och nar jag kunde flytta in.
Sedan kom svarigheten; vilket SMS skulle jag skicka? Inte fick jag nagon hjalp av folk jag fragade heller for de delade upp sig ganska precis 50/50 mellan de bada alternativen. Jag hatar sant har... Var till slut feg(?) och korde alternativ 2, och det fick onskat resultat i alla fall; vi kom fram till att jag skulle hora av mig fre/lor om inflyttningsdag.
Far man onska att bli en bastard nu? Jag skulle jattegarna vilja behova dra mig ur det har... objekt nr 5 vore ju sa otroligt perfekt... fortsattning foljer.
Positivt dock; i vilket fall som helst ar mina dagar pa vandrarhemmet raknade nu. Jag kommer inom kort flytta till ett riktigt hem! Tjoho! (He, he, kanner mig som Annie ungefar...)
17 May 2005
Kontakt med andra sidan
Laste en morbid men anda sot artikel i dagens Metro. En tonarskille dog nyligen i en bilolycka och har nu begravts. Han begravdes i sina favoritklader (sina favoritdojjor och keps), fick med sig en pase chips (eftersom han alltid kakade chips, enligt pappan) och ett par burkar av favoritolet. Dessutom fick han med sig sin mobiltelefon, paslagen - sa att hans vanner kunde SMSa en sista halsning till honom i graven!
Hur laskigt later inte det?! Fast anda ratt gulligt, pa nagot satt...
Och tank er minerna pa arkeologerna som graver upp honom om 1000 ar.
Hur laskigt later inte det?! Fast anda ratt gulligt, pa nagot satt...
Och tank er minerna pa arkeologerna som graver upp honom om 1000 ar.
Paus i arbetet
Jag har iofs amnen att skriva om, men de tar sa lang tid... sa det far bli en femma, sa har nu nar chefen sprungit pa ett mote och jag ar uttrakad. :)
1. Blunda en kort stund och lyssna, vad hor du?
En maskin som surrar, trafik fran motorvagen, klick med mus, vissel fran en kollega, nagon som knappar pa mobilen.
2. Blunda, vrid huvudet fram och tillbaka, oppna ogonen pa mafa, vad ser du?
Ett blatt haftstift pa en svart tygvagg (en san dar lag som skarmar av skrivborden, jag borde verkligen satta upp nagot dar).
3. Blunda, strack ut din hand tills du vidror nagot, vad kanner du?
den snurriga sladden till telefonen.
4. Ta ett par andetag, vad luktar det dar du ar just nu?
Antingen ar det rengoringsmedel eller nya mattor, det ar en speciell doft i alla fall.
5. Kann efter, kanner du nagon smak och i sa fall vilken?
Hm, det smakar lite apelsinjuice, men jag har atit choklad och druckit vatten sa det var konstigt...
Ah, chefen ar fortfarande borta. Da tar vi en Fredagsfyra ocksa. Det var ett tag sedan jag hade tid for sant har skoj! :)
Tema: Språk
1. Vilka språk anser du att du behärskar?
Svenska, engelska och sjorovarspraket. Min tyska ar verkligen inget jag beharskar...
2. Har du lätt för att lära dig språk?
Jag vet faktiskt inte for nu var det 15 ar sedan jag forsokte. Men jag fick ratt uttal pa spanskan ratt snabbt enligt mina spanska flatmates (fast det var ju bara nagra fraser). Ordmassigt tror jag det dock; eftersom jag gillar ordbocker och har ett avancerat svenskt ordforrad sa ar det mer sjalvklart att hitta synonymer aven pa t ex engelska.
3. Hur gör du för att förkovra dig i något språk?
Laser skonlitteratur och veckotidningar (for modernt sprak och slang), ser pa film, tv, lyssnar, pratar, ett tips ar att aven tanka pa spraket - och jag har hela tiden en bra ordlista till hands for att sla upp ord jag ar osaker pa eller inte forstar.
4. Om du fick möjlighet att lära dig ett språk snabbt och enkelt utan ansträngning, vilket språk hade du då valt att lära dig?
Det ar det jag funderar pa nu. Franska eller spanska. Skulle nog i detta fall valja franska for stavning och uttal verkar svarare an spanska...
Oops, fick arbete att gora.
1. Blunda en kort stund och lyssna, vad hor du?
En maskin som surrar, trafik fran motorvagen, klick med mus, vissel fran en kollega, nagon som knappar pa mobilen.
2. Blunda, vrid huvudet fram och tillbaka, oppna ogonen pa mafa, vad ser du?
Ett blatt haftstift pa en svart tygvagg (en san dar lag som skarmar av skrivborden, jag borde verkligen satta upp nagot dar).
3. Blunda, strack ut din hand tills du vidror nagot, vad kanner du?
den snurriga sladden till telefonen.
4. Ta ett par andetag, vad luktar det dar du ar just nu?
Antingen ar det rengoringsmedel eller nya mattor, det ar en speciell doft i alla fall.
5. Kann efter, kanner du nagon smak och i sa fall vilken?
Hm, det smakar lite apelsinjuice, men jag har atit choklad och druckit vatten sa det var konstigt...
Ah, chefen ar fortfarande borta. Da tar vi en Fredagsfyra ocksa. Det var ett tag sedan jag hade tid for sant har skoj! :)
Tema: Språk
1. Vilka språk anser du att du behärskar?
Svenska, engelska och sjorovarspraket. Min tyska ar verkligen inget jag beharskar...
2. Har du lätt för att lära dig språk?
Jag vet faktiskt inte for nu var det 15 ar sedan jag forsokte. Men jag fick ratt uttal pa spanskan ratt snabbt enligt mina spanska flatmates (fast det var ju bara nagra fraser). Ordmassigt tror jag det dock; eftersom jag gillar ordbocker och har ett avancerat svenskt ordforrad sa ar det mer sjalvklart att hitta synonymer aven pa t ex engelska.
3. Hur gör du för att förkovra dig i något språk?
Laser skonlitteratur och veckotidningar (for modernt sprak och slang), ser pa film, tv, lyssnar, pratar, ett tips ar att aven tanka pa spraket - och jag har hela tiden en bra ordlista till hands for att sla upp ord jag ar osaker pa eller inte forstar.
4. Om du fick möjlighet att lära dig ett språk snabbt och enkelt utan ansträngning, vilket språk hade du då valt att lära dig?
Det ar det jag funderar pa nu. Franska eller spanska. Skulle nog i detta fall valja franska for stavning och uttal verkar svarare an spanska...
Oops, fick arbete att gora.
16 May 2005
"Och vad gjorde du i helgen?"
Jag maste bara fa saga det - jag har haft en underbar helg!
I lordags akte jag kors och tvars och kollade pa lagenheter (se forra inlagget), sa efterat bestamde jag mig for att koppla av med teater. "The comedy of Errors" av Shakespeare pa Citizen's Theatre. Den var kanonskoj! De gjorde den sa bra, med lite bluesmusik insprangt. Vissa repliker blev korta sangnummer, alla passager med repliker pa vers tutade man igenom med humor och tempot var hela tiden hogt. Jag forsokte komma pa hur jag skulle beskriva framforandet och den aldre damen bredvid mig la ordet i mun pa mig i pausen - "slick", just sa var de.
Hon var sa skon forresten, for medan jag skrattade hogt satt hon och sag hemlighetsfull ut, med nagra fa fniss som undantag. Jag trodde att hon kanske inte tyckte det var lika skoj som jag, men efterat stralade hon mot mig: "Vilken underbar pjas, sa otroligt rolig, sa jattebra gjort." Jag antar att man njuter pa olika satt bara.
Sista lagenhetstitten var redan 11.30 pa sondagen. Sedan var det meningen att jag skulle aka till Edinburgh... men i fredags sa chefen att han inte fatt loss sa manga platar som han trott. Jag kande mig lite snopen faktiskt, jag hade ju sett fram emot det har!!!
Tog istallet en runda till The Barras och kollade hur fifflarna organiserade sig. Jag funderar faktiskt pa att gora en observationsstudie som uppsats i kriminologi. Det ar bara att valja vinkel, aka dit och kolla. Smaungar haller utkik, manga 10-12 aringar saljer, fast tittar man noga ser man de vuxna i bakgrunden. Man ser tydligt hur hela familjer ar inblandade och darmed anar man ju hur det kommer ga for ungarna. Nar man ser detta blir man inte sa forvanad nar unga interner rycker pa axlarna och sager "tja, det var min tur nu, alla i min familj har suttit inne, sa det kanns skont att debuten ar avklarad nu." Citatet hamtat ur en intervju i Big Issue (Glasgows motsvarighet till Situation Stockholm, lika bra fast kommer varje vecka och kostar bara £1 = betyder att jag faktiskt kanner att jag har rad att kopa ett nummer varje vecka.)
Naja, jag kollade pa Celtic-matchen pa en pub istallet. Det var lika spannande for det. Jag ser INTE fram emot nasta helg! Minns att det var jattespannande nar jag var har forra gangen ocksa, for tva ar sedan, enda gangen pa fem ar som Celtic torskat titeln... jag hoppas att det inte betyder nagot, att jag ar har nu menar jag... man kan ju ge sig fan pa att Rangers vinner pa lordag och vi spelar oavgjort pa sondag. Javafan, det ar klart det blir sa.
Hann knappt hem igen forran Lenka fragade om jag visste var Sport Cafe lag. De skulle visa Tjeckien - Canada pa kvallen. I vad? Ah fan, ar det hockey-VM nu?! Nar akte VI ut da!?! Jo det ar sant, jag laste nat om att vi skulle mota Lettland nagon gang, men i ett land som sander Snooker och Cricket pa Prime Time sa ar det inte konstigt att sadana som jag inte har nagon koll pa vasentligheterna. Det var kul att kolla pa lite hockey i alla fall och eftersom vi (tydligen) akte ur mot Tjeckerna sa holl jag ju pa dem.
Ja, sa efter all frisk luft, publuft, sport och intressanta upptag sa somnade jag innan jag traffade kudden. Det ar inte ofta det hander.
I lordags akte jag kors och tvars och kollade pa lagenheter (se forra inlagget), sa efterat bestamde jag mig for att koppla av med teater. "The comedy of Errors" av Shakespeare pa Citizen's Theatre. Den var kanonskoj! De gjorde den sa bra, med lite bluesmusik insprangt. Vissa repliker blev korta sangnummer, alla passager med repliker pa vers tutade man igenom med humor och tempot var hela tiden hogt. Jag forsokte komma pa hur jag skulle beskriva framforandet och den aldre damen bredvid mig la ordet i mun pa mig i pausen - "slick", just sa var de.
Hon var sa skon forresten, for medan jag skrattade hogt satt hon och sag hemlighetsfull ut, med nagra fa fniss som undantag. Jag trodde att hon kanske inte tyckte det var lika skoj som jag, men efterat stralade hon mot mig: "Vilken underbar pjas, sa otroligt rolig, sa jattebra gjort." Jag antar att man njuter pa olika satt bara.
Sista lagenhetstitten var redan 11.30 pa sondagen. Sedan var det meningen att jag skulle aka till Edinburgh... men i fredags sa chefen att han inte fatt loss sa manga platar som han trott. Jag kande mig lite snopen faktiskt, jag hade ju sett fram emot det har!!!
Tog istallet en runda till The Barras och kollade hur fifflarna organiserade sig. Jag funderar faktiskt pa att gora en observationsstudie som uppsats i kriminologi. Det ar bara att valja vinkel, aka dit och kolla. Smaungar haller utkik, manga 10-12 aringar saljer, fast tittar man noga ser man de vuxna i bakgrunden. Man ser tydligt hur hela familjer ar inblandade och darmed anar man ju hur det kommer ga for ungarna. Nar man ser detta blir man inte sa forvanad nar unga interner rycker pa axlarna och sager "tja, det var min tur nu, alla i min familj har suttit inne, sa det kanns skont att debuten ar avklarad nu." Citatet hamtat ur en intervju i Big Issue (Glasgows motsvarighet till Situation Stockholm, lika bra fast kommer varje vecka och kostar bara £1 = betyder att jag faktiskt kanner att jag har rad att kopa ett nummer varje vecka.)
Naja, jag kollade pa Celtic-matchen pa en pub istallet. Det var lika spannande for det. Jag ser INTE fram emot nasta helg! Minns att det var jattespannande nar jag var har forra gangen ocksa, for tva ar sedan, enda gangen pa fem ar som Celtic torskat titeln... jag hoppas att det inte betyder nagot, att jag ar har nu menar jag... man kan ju ge sig fan pa att Rangers vinner pa lordag och vi spelar oavgjort pa sondag. Javafan, det ar klart det blir sa.
Hann knappt hem igen forran Lenka fragade om jag visste var Sport Cafe lag. De skulle visa Tjeckien - Canada pa kvallen. I vad? Ah fan, ar det hockey-VM nu?! Nar akte VI ut da!?! Jo det ar sant, jag laste nat om att vi skulle mota Lettland nagon gang, men i ett land som sander Snooker och Cricket pa Prime Time sa ar det inte konstigt att sadana som jag inte har nagon koll pa vasentligheterna. Det var kul att kolla pa lite hockey i alla fall och eftersom vi (tydligen) akte ur mot Tjeckerna sa holl jag ju pa dem.
Ja, sa efter all frisk luft, publuft, sport och intressanta upptag sa somnade jag innan jag traffade kudden. Det ar inte ofta det hander.
Kann dig som hemma - hur da?
Den har helgen har jag stallts infor fragan vad som verkligen ar viktigt i ett hem.
Objekt ett; bra lage med tanke pa jobb, ok i forhallande till city, taskigt lage i trivselfaktor och inte lika smidiga bussar som dar jag nu bor. Lagenheten ar en exakt kopia(!) av lagenheten i torsdags, men den har frys. Ingen telefon och inget bredband dock, fast killen var villig att diskutera saken. Tv:n var max 16" och koket hade 2 sma skap - var ska alla varor rymmas?! Killen och jag kom bra overrens, sa pass att titten blev en pratstund pa en timme... Ett helt ok alternativ nar man vager in alltihopa, men inte perfekt.
Objekt tva - den gamla kvarnen: fantastiskt lage precis vid en fors mitt i stan. Underbart kok och vardagsrum, badrum med jaccuzzi! "Mitt" rum var pyttelitet, hon hade klamt in en jattesang och en liten byra, sedan var det fullt. Ingen plats att sitta och skriva etc alltsa. Kvinnan hade katt, darmed dog alla eventuella overlaggningar.
Objekt tre; tva jattetrevliga flatmates som jag tror jag skulle kunna ha jatteskoj med. Rummet var ok, laget perfekt. Koket var pytte men hade allt - utom sittplats, dessutom fanns inget vardagsrum. Kontenta; du far laga mat i pyttekoket men kaka inne pa ditt rum, dar du f o far gora allt annat ocksa. Kandes som ett fangelse. Nej, tack.
Objekt fyra; kanonlage mitt i stan, charmig vard och den enda flatmaten jag traffade var trevlig. Rummet var dock taskigt moblerat, stallet lite vandrarhem-studentkorridor-kaosartat, aven om koket var bohemiskt charmigt. Jag skulle dela med 3 fransman och de var alla vaaaldigt petiga med detaljer ("vi kopte en torkstallning, men du kan nog fa kopa in dig pa den. (eller sa koper jag en egen for £3...) "vill du ha tv sa blir vi glada, da ar det en till pa tv-licensen" osv, det var ett valdans drittlande.) Charmig atmosfar om an inte sa charmig lagenhet, men, nej, jag skulle inte vilja "bo" dar.
Objekt fem; prefekt. Ligger iofs i narheten av objekt ett, men narmare servicestallena. Rummet var kanon, vardagsrummet hade tre soffor, tv och dator med bredband. Koket var stort och modernt, fast hade inget koksbord. Sag dock en losning och jag far val vanja mig vid att kaka i vardagsrummet annars. Badrummet frascht, killen jag snackade med var jattetrevlig och Celtic-fan, den andra killen var en engelsman som flyttat till Skottland enbart for bergsvandringens skull. Jag sag genast vilket utbyte vi alla kunde ha av varandra! Bra hyra dessutom, med allt inkluderat. Telefonen har fri samtalstid kvallar och helger - aven om jag till en borjan ju mest kommer ringa utrikes...
Ja, sa nu vill, vill, VILL jag ha objekt nummer fem! De skulle hora av sig tors/fre. Killen fran objekt nummer ett ska hora av sig ikvall... shit... vad ska jag saga? Ska forsoka forhala honom.
Nar jag kollat runt sa har alltsa fragan uppstatt; vad behover man, jag, i ett hem? Visst, jag klarar mig utan bra forvaringsutrymme, utan bokhylla, utan tv, utan telefon, jag klarar mig med att bo i ett halvschaskigt omrade osv, men hur manga smasaker klarar jag mig utan samtidigt utan att det paverkar livskvaliten? Vilka smasaker i kombination med vilka funkar att klara sig utan och vilka ar rent essentiella?
Hade jag vetat att jag bara ska bo i lagenheten under en viss tid, sag 6 manader, sa skulle jag sakert klara mig utan flera saker. Jag menar, nar jag pluggade har hade vi varken telefon, tv, (forran efter ett halvar), vardagsrum, internet eller bokhylla (jag gjorde en av tva kartonger). Men nu tanker jag mig att jag ska kunna bo dar ett bra tag framover och da ar jag inte beredd att kompromissa lika mycket, eller pa samma satt. Visst, jag klarar mig med en 26" tv, men da vill jag allt ha telefon och internet. Det funkar utan bokhylla, men da vill jag ha ett koksbord. Och sa vidare. Jag vill inte borja med att behova skaffa en massa prylar och hitta pa en massa alternativa losningar.
Det ar trots allt en skillnad i att bo nagonstans och att ha ett hem. Objekt nummer fem skulle vara ett hem.
Objekt ett; bra lage med tanke pa jobb, ok i forhallande till city, taskigt lage i trivselfaktor och inte lika smidiga bussar som dar jag nu bor. Lagenheten ar en exakt kopia(!) av lagenheten i torsdags, men den har frys. Ingen telefon och inget bredband dock, fast killen var villig att diskutera saken. Tv:n var max 16" och koket hade 2 sma skap - var ska alla varor rymmas?! Killen och jag kom bra overrens, sa pass att titten blev en pratstund pa en timme... Ett helt ok alternativ nar man vager in alltihopa, men inte perfekt.
Objekt tva - den gamla kvarnen: fantastiskt lage precis vid en fors mitt i stan. Underbart kok och vardagsrum, badrum med jaccuzzi! "Mitt" rum var pyttelitet, hon hade klamt in en jattesang och en liten byra, sedan var det fullt. Ingen plats att sitta och skriva etc alltsa. Kvinnan hade katt, darmed dog alla eventuella overlaggningar.
Objekt tre; tva jattetrevliga flatmates som jag tror jag skulle kunna ha jatteskoj med. Rummet var ok, laget perfekt. Koket var pytte men hade allt - utom sittplats, dessutom fanns inget vardagsrum. Kontenta; du far laga mat i pyttekoket men kaka inne pa ditt rum, dar du f o far gora allt annat ocksa. Kandes som ett fangelse. Nej, tack.
Objekt fyra; kanonlage mitt i stan, charmig vard och den enda flatmaten jag traffade var trevlig. Rummet var dock taskigt moblerat, stallet lite vandrarhem-studentkorridor-kaosartat, aven om koket var bohemiskt charmigt. Jag skulle dela med 3 fransman och de var alla vaaaldigt petiga med detaljer ("vi kopte en torkstallning, men du kan nog fa kopa in dig pa den. (eller sa koper jag en egen for £3...) "vill du ha tv sa blir vi glada, da ar det en till pa tv-licensen" osv, det var ett valdans drittlande.) Charmig atmosfar om an inte sa charmig lagenhet, men, nej, jag skulle inte vilja "bo" dar.
Objekt fem; prefekt. Ligger iofs i narheten av objekt ett, men narmare servicestallena. Rummet var kanon, vardagsrummet hade tre soffor, tv och dator med bredband. Koket var stort och modernt, fast hade inget koksbord. Sag dock en losning och jag far val vanja mig vid att kaka i vardagsrummet annars. Badrummet frascht, killen jag snackade med var jattetrevlig och Celtic-fan, den andra killen var en engelsman som flyttat till Skottland enbart for bergsvandringens skull. Jag sag genast vilket utbyte vi alla kunde ha av varandra! Bra hyra dessutom, med allt inkluderat. Telefonen har fri samtalstid kvallar och helger - aven om jag till en borjan ju mest kommer ringa utrikes...
Ja, sa nu vill, vill, VILL jag ha objekt nummer fem! De skulle hora av sig tors/fre. Killen fran objekt nummer ett ska hora av sig ikvall... shit... vad ska jag saga? Ska forsoka forhala honom.
Nar jag kollat runt sa har alltsa fragan uppstatt; vad behover man, jag, i ett hem? Visst, jag klarar mig utan bra forvaringsutrymme, utan bokhylla, utan tv, utan telefon, jag klarar mig med att bo i ett halvschaskigt omrade osv, men hur manga smasaker klarar jag mig utan samtidigt utan att det paverkar livskvaliten? Vilka smasaker i kombination med vilka funkar att klara sig utan och vilka ar rent essentiella?
Hade jag vetat att jag bara ska bo i lagenheten under en viss tid, sag 6 manader, sa skulle jag sakert klara mig utan flera saker. Jag menar, nar jag pluggade har hade vi varken telefon, tv, (forran efter ett halvar), vardagsrum, internet eller bokhylla (jag gjorde en av tva kartonger). Men nu tanker jag mig att jag ska kunna bo dar ett bra tag framover och da ar jag inte beredd att kompromissa lika mycket, eller pa samma satt. Visst, jag klarar mig med en 26" tv, men da vill jag allt ha telefon och internet. Det funkar utan bokhylla, men da vill jag ha ett koksbord. Och sa vidare. Jag vill inte borja med att behova skaffa en massa prylar och hitta pa en massa alternativa losningar.
Det ar trots allt en skillnad i att bo nagonstans och att ha ett hem. Objekt nummer fem skulle vara ett hem.
13 May 2005
Rusningstrafik Stockhom vs. Glasgow
Jag har nu jobbat och darmed pendlat i fyra veckor har i Glasgow. (Shit, tiden gar fort!) Det ar dags att dra tva korta slutsatser;
Folk i Glasgow ar precis lika tysta och somndruckna pa tunnelbanan, bussen och pendeltaget pa morgonen som Stockholmare.
Men trots det sa orkar de vanta tills folk klivit av vagnen innan de sjalva kliver pa. Och trots att det ar rusningstrafik sa varken bokas eller stokas det och folk springer heller inte over varandra.
For en Stockholmare kanns varje morgon har som en sondag och jag kan riktigt kanna hur hjartat tacksamt anpassar sig.
Folk i Glasgow ar precis lika tysta och somndruckna pa tunnelbanan, bussen och pendeltaget pa morgonen som Stockholmare.
Men trots det sa orkar de vanta tills folk klivit av vagnen innan de sjalva kliver pa. Och trots att det ar rusningstrafik sa varken bokas eller stokas det och folk springer heller inte over varandra.
For en Stockholmare kanns varje morgon har som en sondag och jag kan riktigt kanna hur hjartat tacksamt anpassar sig.
Ingen anledning till oro idag.
I have a good feeling about today... :-)
Ska se en lagenhet ikvall och pa nagot satt har jag fattat tycke for flatmaten bara genom sms:en, lagenheten har ocksa en bra hyra, bra lage och det vore val fan om den inte har frys...
Och varfor skulle det inte ga bra, det ar ju Fredag 13:e, av tradition min lyckodag.
Annars far jag val ta en titt pa objekten jag bokat in for helgen. Imorgon ska jag bl a titta pa ett rum i en gammal kvarn! Mitt ute i en flod!! Mitt i stan!!! Hur coolt vore inte det?
Har fyra besok inbokade och ett till pa G. Nagot sager mig att jag hittar en bostad i helgen. Om inte annat for att jag ar heligt trott pa att dela rum med 2-5 pers pa vandrarhemmet nu.
Ska se en lagenhet ikvall och pa nagot satt har jag fattat tycke for flatmaten bara genom sms:en, lagenheten har ocksa en bra hyra, bra lage och det vore val fan om den inte har frys...
Och varfor skulle det inte ga bra, det ar ju Fredag 13:e, av tradition min lyckodag.
Annars far jag val ta en titt pa objekten jag bokat in for helgen. Imorgon ska jag bl a titta pa ett rum i en gammal kvarn! Mitt ute i en flod!! Mitt i stan!!! Hur coolt vore inte det?
Har fyra besok inbokade och ett till pa G. Nagot sager mig att jag hittar en bostad i helgen. Om inte annat for att jag ar heligt trott pa att dela rum med 2-5 pers pa vandrarhemmet nu.
12 May 2005
Det brinner! Men gor inget for all del...
Jag och supporttjejen hade precis kommit ner for trappan till tagperrongen igar kvall nar nagot fangade mig i hogra ogonvran. En eld. Ingen liten mysbrasa utan en hog soppasar som tagit eld i det hoga graset mellan vagen och bilparkeringen. En bil stod precis bredvid. Det var ingen pyttebrasa utan eldslagorna var hogre an jag sjalv. Jag skyndade dit
Min kollega suckade och tyckte att jag skulle strunta i det (och komma och lyssna pa hennes karleksbekymmer istallet).
Folk stod utspridda i kvarteret och tittade. Ingen gjorde en ansats att gora nagot, ingen lyfte en telefon. Sa da gjorde jag det och ringde brandkaren. (Da forsvann de flesta av manniskorna, men de kom tillbaka nar brandkaren kom. Markligt beteende.) Medan jag pratade kom en kille i 12-14 arsaldern och tog en lang planka och forsokte "sla ut" elden, med resultatet att mer gras tog eld, men iden var ju bra sa jag radde honom att peta ivag skrapet at andra hallet, bort ifran bilen och det hoga graset. Killen lyckades avgransa brasan innan brandkaren kom.
Killen petade och jag holl koll pa hur elden betedde sig, brandkaren hade inte hunnit komma, da sager supporttjejen att vi maste ga for taget kommer. Det har ar inte Vasterhaninge, det gar ett nytt om 15 min, ingen av oss hade varldsaviktiga tider att passa, det var en eld vi hade framfor oss och den var inte sakert placerad, det fanns ett flertal riktningar den kunnat ta redan innan brandkaren hunnit fram (och vi visste ju inte hur det sag ut nere vid marken, om den hunnit sprida sig underifran). Hur fasen kan man da tanka pa att sticka innan vi vet att allt ar under kontroll?
Jag vet att det hade kunnat vara varre, men det hade ocksa kunnat bli varre. Det har inte regnat pa en vecka nu, det var mer brannbart runtomkring, vi vet inte vad som ar i sackarna, om det ar olja pa marken och det vore ju schysst om bilen slapp bli skadad. Faktiskt. Det minsta man kan gora ar val att halla lite koll tills professionell hjalp kommer.
Ja, for de kom ju och skvatte vatten till slut.
Jag undrar bara varfor ingen gjorde nagot. Som jag sagt forut sa forstar jag att risken ar stor att man inte gor nagot alls nar man inte vet vad man ska gora eller inte kanner sig saker i att utfora det som bor goras - men den forstaelsen ar storre nar det galler medicinska nodsituationer eller da man ar osaker pa om polis bor blandas in. Vad ar oklart om det brinner? Eld - brandkar. Halla?! Det enda som forvanade mig var att jag i hettan (sic) faktiskt inte ringde 112 utan 999, UK's nodnummer. Jag vet att jag for nagra veckor sedan tankte pa att det ar tur att 112 funkar aven har eftersom jag "omojligt" kunde minnas deras nr. Hm... vissa saker verkar ga in valdigt kvickt.
Jag kanske overreagerar som inte heller tycker att det bara racker med att ringa och sedan ga, men jag har sett alldeles for manga exempel pa hur till synes ofarliga eldar utvecklats pa ett hogst obehagligt satt och eftersom jag faktiskt sag risker i omgivningen har sa kunde jag inte bara lata det bero.
Jag kunde f o inte lata bli att pa hemvagen fundera over om det inte ar sant har jag egentligen borde syssla med. Nar autopiloten slar in och styr upp sadana har situationer - da kanner jag att jag gor nagot och att jag trivs med det jag gor. Fasen, jag kanske ar fodd publikvard...
Min kollega suckade och tyckte att jag skulle strunta i det (och komma och lyssna pa hennes karleksbekymmer istallet).
Folk stod utspridda i kvarteret och tittade. Ingen gjorde en ansats att gora nagot, ingen lyfte en telefon. Sa da gjorde jag det och ringde brandkaren. (Da forsvann de flesta av manniskorna, men de kom tillbaka nar brandkaren kom. Markligt beteende.) Medan jag pratade kom en kille i 12-14 arsaldern och tog en lang planka och forsokte "sla ut" elden, med resultatet att mer gras tog eld, men iden var ju bra sa jag radde honom att peta ivag skrapet at andra hallet, bort ifran bilen och det hoga graset. Killen lyckades avgransa brasan innan brandkaren kom.
Killen petade och jag holl koll pa hur elden betedde sig, brandkaren hade inte hunnit komma, da sager supporttjejen att vi maste ga for taget kommer. Det har ar inte Vasterhaninge, det gar ett nytt om 15 min, ingen av oss hade varldsaviktiga tider att passa, det var en eld vi hade framfor oss och den var inte sakert placerad, det fanns ett flertal riktningar den kunnat ta redan innan brandkaren hunnit fram (och vi visste ju inte hur det sag ut nere vid marken, om den hunnit sprida sig underifran). Hur fasen kan man da tanka pa att sticka innan vi vet att allt ar under kontroll?
Jag vet att det hade kunnat vara varre, men det hade ocksa kunnat bli varre. Det har inte regnat pa en vecka nu, det var mer brannbart runtomkring, vi vet inte vad som ar i sackarna, om det ar olja pa marken och det vore ju schysst om bilen slapp bli skadad. Faktiskt. Det minsta man kan gora ar val att halla lite koll tills professionell hjalp kommer.
Ja, for de kom ju och skvatte vatten till slut.
Jag undrar bara varfor ingen gjorde nagot. Som jag sagt forut sa forstar jag att risken ar stor att man inte gor nagot alls nar man inte vet vad man ska gora eller inte kanner sig saker i att utfora det som bor goras - men den forstaelsen ar storre nar det galler medicinska nodsituationer eller da man ar osaker pa om polis bor blandas in. Vad ar oklart om det brinner? Eld - brandkar. Halla?! Det enda som forvanade mig var att jag i hettan (sic) faktiskt inte ringde 112 utan 999, UK's nodnummer. Jag vet att jag for nagra veckor sedan tankte pa att det ar tur att 112 funkar aven har eftersom jag "omojligt" kunde minnas deras nr. Hm... vissa saker verkar ga in valdigt kvickt.
Jag kanske overreagerar som inte heller tycker att det bara racker med att ringa och sedan ga, men jag har sett alldeles for manga exempel pa hur till synes ofarliga eldar utvecklats pa ett hogst obehagligt satt och eftersom jag faktiskt sag risker i omgivningen har sa kunde jag inte bara lata det bero.
Jag kunde f o inte lata bli att pa hemvagen fundera over om det inte ar sant har jag egentligen borde syssla med. Nar autopiloten slar in och styr upp sadana har situationer - da kanner jag att jag gor nagot och att jag trivs med det jag gor. Fasen, jag kanske ar fodd publikvard...
Jakten pa den perfekta bostaden
For tva dagar sedan tittade jag pa en lagenhet som var helt ok, billig hyra (£310 inkl allt) med internet, tv, dvd och en trevlig flatmate, men den lag lite off for mig och dessutom hade den ingen frys. Hur kan man INTE ha en frys?! Ju mer jag tankte pa det desto storre nackdel blev det. Jag kan inte kopa billigt och frysa in, jag kan inte laga mat och frysa in. Det blir helt enkelt krangligt och dyrt att inte ha en frys.
Battre an att bo pa vandrarhemmet dock, men fragan var om jag skulle bo dar "sa lange" eller vanta och bara behova flytta EN gang.
Var och kollade pa en annan lagenhet igar och det var ett riktigt lagvattenmarke. Tva killar har bott dar i 4 ar och jag lovar att ingen av dem vare sig stadat eller diskat under den tiden. Moblerna var riktigt schaskiga och sangen i "mitt" rum sag ut som den gor pa billiga bordeller pa film. Det var flaskor overallt, ovadrat, inpyrt, fuktflackar och helt vedervardigt. Jag gick innan visningen var over.
Pratade med min Tjeckiska roommate och sa att jag inte visste hur jag skulle gora. Hon menade att jag var dum om jag inte tog den forsta lagenheten, for jag skulle i alla fall inte hitta nagot battre. Jag vet inte hur levnadsstandarden ar i Tjeckoslovakien, men jo, jag kan faktiskt hitta en lagenhet med frys har...
Kopte The List idag och redan nu har jag ringat in 10 annonser som ligger battre till, har bra hyra och sakert har frys ocksa. Jakten fortsatter.
Det ska nog inte behova bli som for min bekant i NY. Hon kunde fa hyra for halva priset om hon gick naken hemma pa kvallarna. "inga sexuella aktiviteter inblandat" stod det i annonsen och mannen bedyrade att han var helt normal... jo, det later ju sa.
Battre an att bo pa vandrarhemmet dock, men fragan var om jag skulle bo dar "sa lange" eller vanta och bara behova flytta EN gang.
Var och kollade pa en annan lagenhet igar och det var ett riktigt lagvattenmarke. Tva killar har bott dar i 4 ar och jag lovar att ingen av dem vare sig stadat eller diskat under den tiden. Moblerna var riktigt schaskiga och sangen i "mitt" rum sag ut som den gor pa billiga bordeller pa film. Det var flaskor overallt, ovadrat, inpyrt, fuktflackar och helt vedervardigt. Jag gick innan visningen var over.
Pratade med min Tjeckiska roommate och sa att jag inte visste hur jag skulle gora. Hon menade att jag var dum om jag inte tog den forsta lagenheten, for jag skulle i alla fall inte hitta nagot battre. Jag vet inte hur levnadsstandarden ar i Tjeckoslovakien, men jo, jag kan faktiskt hitta en lagenhet med frys har...
Kopte The List idag och redan nu har jag ringat in 10 annonser som ligger battre till, har bra hyra och sakert har frys ocksa. Jakten fortsatter.
Det ska nog inte behova bli som for min bekant i NY. Hon kunde fa hyra for halva priset om hon gick naken hemma pa kvallarna. "inga sexuella aktiviteter inblandat" stod det i annonsen och mannen bedyrade att han var helt normal... jo, det later ju sa.
11 May 2005
Vad brukar jag egentligen gora om dagarna?
Chefen gick hem vid tre p.g.a. sjukt barn och sa "gor vad du brukar fram till fem".
Ja, sa eftersom jag, som vanligt, inte har nat att gora om inget akut dyker upp efter morgonrutinerna sa gjorde jag "som jag brukar". Fast langre och mer oppet. Sa nu har jag uppdaterat bloggen, mailat och kommit ikapp webledes. Skont.
Jublade nar jag fick i uppdrag att leta och boka ett hotell i eftermiddags, men en timme senare sa var det roliga slut... Om nagon dag ska jag fa sitta i supporten en eftermiddag och jag ser fram emot det. Jag undrar dock om de over huvud taget laste mitt CV innan jag fick jobbet, for de fick det att lata som om det vore nat nytt och laskigt. Herregud, 10 ar av kundservice...
Oops, nu ar arbetsdagen slut, sa nu far jag sluta att gora "vad jag brukar". :)
Ja, sa eftersom jag, som vanligt, inte har nat att gora om inget akut dyker upp efter morgonrutinerna sa gjorde jag "som jag brukar". Fast langre och mer oppet. Sa nu har jag uppdaterat bloggen, mailat och kommit ikapp webledes. Skont.
Jublade nar jag fick i uppdrag att leta och boka ett hotell i eftermiddags, men en timme senare sa var det roliga slut... Om nagon dag ska jag fa sitta i supporten en eftermiddag och jag ser fram emot det. Jag undrar dock om de over huvud taget laste mitt CV innan jag fick jobbet, for de fick det att lata som om det vore nat nytt och laskigt. Herregud, 10 ar av kundservice...
Oops, nu ar arbetsdagen slut, sa nu far jag sluta att gora "vad jag brukar". :)
Upp kommer man alltid
Sista timmen pa nervagen svor jag hogt for mig sjalv och jag var sa trott sa att jag blandade engelska och svenska hej vilt. Jag onskade att jag kunde bestalla en helikopter for jag var overtygad om att mina knan nar som helst skulle ge upp och kollapsa. Val nere fragade jag mig som sa manga ganger forr vad tusan jag gett min in pa. Vad ar det for masochistisk drift som leder mig ut pa sana har vansinnesturer? Jag tankte rakt inte ta ett steg mer resten av mitt liv, naturupplevelse my ass, det ar fan inget naturromantiskt med yrsel, flas och ommande leder!
Men redan pa bussen hem visste jag ocksa att jag redan morgonen efter skulle beklaga att jag ar tvungen att jobba och inte kan ge mig upp for ett nytt berg forran forst nasta helg.
Malet for dagen hette Beinn Narnain och eventuellt ocksa The Cobbler (Ben Arthur), tiden fick avgora. Jag startade 10.00 (det gar ingen tidigare buss) och bussen hem gick 20.00. Dar hade jag tidsramen. En tur uppfor Ben Narnain beraknas ta ca 7 timmar men eftersom jag ar extremt langsam pa nervagen sa raknade jag med att gora turen pa 8 timmar och jag var tvungen att vara nere fran berget 19.30 for att vara saker pa att jag skulle hinna halta till bussen. (Lugn, jag vet hur mina knan ar efter en san har dag…)
Eftersom jag tankt halla mig vid Arrochar en lang tid framover sa slog jag till och kopte en karta over omradet. Bussen kostar namligen bara £5.80 ToR (om man koper biljett 2 dagar i forvag, annars kostar det £5.70 enkel resa, £8.70 ToR) och det finns massor av berg i omradet sa innan jag har rad att aka langre sa tanker jag beta av topparna vid Loch Lomond och Loch Long. Tyvarr skulle kartan visa sig vara halvt vardelos. De utsatta stigarna fanns dar – men det fanns an fler stigar som INTE var utsatta. Resultatet blev forvirrande, for jag undrade ju om stigen jag hade framfor mig verkligen ledde nagonstans. Kartan kunde endast anvandas for radgivning om jag undrade om det var langt kvar nagonstans eller om ett visst parti var brantare an det andra, den kunde inte visa vagen pa forhand. Bajs, det var ju det som var tanken med den.
Den kandes anda anvandbar for till skillnad mot de andra bergen jag knallat uppfor hittills sa var inte lederna vidare bra utstakade. Pa Ben Lomond och Ben Ghlas etc sa ar det ju snitslad bana och trafik a la Autobahn, sa det ar i det narmaste omojligt att ga vilse. Har var det iofs inte folktomt och leden till The Cobbler var valtrampad, men skulle man uppfor Ben Narnain fick man allt tanka lite sjalv. Vilket bara gjorde upplevelsen mer "genuin" pa ett satt.
Jag foljde leden mot The Cobbler tills jag kom till platan med dammen pa vanster sida. Dar svangde jag hoger, och efter en timmes sick-sackande uppforsbacke njot jag av att ha platt mark under fotterna. Sedan borjade klattringen. Bokstavligt talat. Jag ar inte overfortjust i scrambling, jag tycker det ar lite laskigt att inte kunna ga uppratt pa de har hojderna. Sa har i efterhand ar det lustigt att tanka att jag tyckte det var laskigt redan da, om jag bara visste….
Det sag inte ut att finnas nagon bestamd led utan det verkade finnas en led per vandrare, sa det var bara att forsoka hitta sin egen klattervag bland sten, mossa och lera. Nar jag inte klattrade sa trampade jag i gyttja och imponerades over hur vattentata mina kangor faktiskt ar. Ett par som var myror en halvtimme tidigare hann upp mig precis nar jag efter en stunds panik over att behova leta hela vagen sjalv hittat till nagot som liknade en stig. Mannen berattade att han forsta gangen missat den och gatt helt vilse dar uppe. Han forsakrade mig att det var ratt led vi nu var pa. Puh.
Forst kom jag upp pa en topp, och jag trodde jag var uppe, men det var bara en topp pa vagen. Sedan kom jag upp pa en annan topp, men den var ocksa fel. Och sa var nasta. Och nu var jag less. Sanningen var att jag hittills njutit av den fantastiska utsikten over Ben Lomond, Trossachs och hela vagen till Ben Nevis, men nu var jag heligt trott pa den utsikten och ville se vad som fanns pa andra sidan. Och jag var otroligt trott pa att klattra pa det har forbannade berget!
Naval, efter nasta krok var det inget berg framfor mig langre utan istallet tornade en skyhog stenblocksvagg upp sig. Jag bara gapade: "Ska jag upp DAR?!?" I helvete heller. Men som det gamla bergsvandrarordspraket sager; upp kommer man alltid. Dessutom kunde jag rakt inte se mig komma ner levande fran den vag jag klattrat upp sa den enda vagen for mig var faktiskt framat. Hela tiden ringde citatet fran www.incallander.co.uk's sammanfattning av hela vagen fran platan till toppen "whilst the rocky outcrops will cause you to put hand to rock occasionally they should cause you no serious trouble providing a little eposure does not bother you." A little exposure? A little?? Vafan ar "a little" exposure?!? Min trost var att det MASTE finnas en vag ner pa andra sedan, for det visade kartan, och jag hoppades att den inte var lika livsfarlig som den har.
Jag tog inget kort pa stenvaggen och det angrar jag gruvligt, for jag ar otroligt stolt over att ha klarat den (med livet i behall). Det var tranga passager och bara bergs- och klippsprickor att klattra uppfor. En grupp med pappa, son och svagerska kom uppfor ingenstans (en led per vandrare…) och till min gladje var tjejen mer novis an jag sa jag klattrade forst. Jo, det var jattebra, for foll jag sa foll jag mjukt… Nara, men det kandes bra att veta att det fanns folk precis efter mig ifall nat gick snett. Lite hogre upp fanns helt plotsligt tva olika vagar och da fick jag problem for bada tva sag lika omojliga ut. Nu var vi precis vid toppen och jag vagade inte tanka pa de 900 metrarna jag kunde falla ner… Gruppen valde ena vagen, sa jag hakade pa dem.
Och kom upp!!! Toppen var platt och stenig, det lag sno kvar i sprickorna, det blaste halv orkan och det var svinkallt. Men jag var uppe! Utan tvekan var det har det minst trevliga berget jag bestigit, inte alls som det soliga och promenadvanliga Ben Lomond eller det lummiga Ben A'an. Det har berget kandes som en bedrift att ta sig upp pa.
Ingen rast ingen ro dock, det var det for kallt och blasigt for, sa jag fortsatte. Mycket riktigt var baksidan mer behaglig, trots att man fick ta sig over ett stort parti stenbumlingar som hotade att vricka fotterna pa en. Stigen verkade leda for langt pa baksidan sa kaxig som jag var efter uppatfarden sa korde jag lite off pist tills jag till slut kom ner i dalen pa 600m hojd. Det var en helt annan natur pa den har sidan. Till att borja med blaste det hart och da och da piskade regn eller hagel i ansiktet. Det var bara berg och dalar sa langt ogat rackte, jag skymtade en vag nagonstans, men annars var det bara skotsk vildmark. For er som last Diana Gabaldons bocker; jag kunde latt se Jamie & Co ta sig fram over bergen, sovandes inlindad i sin plad i nagot grunt dike bland ljungen i dalen. Jag kan tanka mig att omradet ar otroligt vackert nar ljungen blommar framat hosten.
Till min gladje och forvaning klarade jag toppen av Beinn Narnain vid tva-tiden sa nar jag stod vid vagskalet till The Cobbler vid halv fyra sa bestamde jag mig for att gora ett forsok. En halvtimme upp i vart fall, sedan maste jag vanda. Vagen upp var trakigt latt; sick-sack och trappsteg. Men det ar inget kul att ga i ojamna trappor i hagel och hard blast i en halvtimme. Jag tog mig upp till den lagre toppen vid hogra "tanden", langre hann jag inte. Jag tanker anda rakna det som att jag har bestigit The Cobbler for for det forsta rader det delade meningar om vilken topp man "ska" bestiga (kolla pa fotot sa ser du hur speciell den ser ut, som betarna pa en kackerlacka, sa varfor heter den inte "the cockroache" istallet for "the cobbler"?) och for det andra var det bara en liten bit kvar, men jag tanker inte ga upp dit igen bara for att gora "de sista 20 minutrarna".
Nervagen var ett rent helvete. Trots att jag holl mig inom mina tidsramar sa visste jag inte hur langt jag var ifran leden dar jag gjorde en avstickare och jag visste inte hur lang tid det skulle ta att komma ner. Det ar nackdelen med att ha en tid att passa, jag fick helt enkelt inte komma sent for det var sista bussen hem och jag skulle upp och jobba dagen efter. Jag vagade inte ta rast alls, med nagra fa 30 sek undantag, utan knallade pa. Naturligtvis varkte knana redan innan jag kommit ner for The Cobbler.
Men ner kom jag, ganska precis kl 7 pa kvallen. Jag satte mig pa en bank och tog av skor och strumpor for att lufta fotterna och for kolla in eventuella blasor. Jag kom lindrigt undan, det var bara lilltanaglarna som lossnat (pga blasor under dem) den har gangen. Nar jag satt dar kom tre pers gaende, de sag svenska ut, men jag skakade av mig tanken for jag kande att jag borjade bli paranoid.
"Hold your breath." uppmanade jag.
Kvinnan pekade pa mina fotter och sa:
"Ont? Pain?"
"Not to bad." svarade jag och forst nar de gatt vidare slog det mig vilket sprak hon talat. Men jag var for trott for att orka "connecta" pa avstand.
Hur kommer det sig att man kan kanna igen sina landsman sa dar latt?! Pa nervagen hade jag stott pa flera stycken. De var kladda som vilken friluftsmanniska som helst, men redan innan jag halsat visste jag liksom att de var svenskar. Hur kommer det sig? Om jag vantat tills efter jag halsat sa kunde jag saga att de gar att kanna igen for att de viker undan med blicken, mumlar och tvekar innan de halsar tillbaka, men jag kande det ju pa mig redan innan. Kan det vara nagot med var kroppshallning? Jag tanker fundera vidare kring det har...
Och nasta faltstudie gor jag nog forst nasta helg eftersom jag ska till Edinburgh pa Hearts - Celtic i helgen. Nasta helg tanker jag dock ta mig upp pa berget bakom Beinn Narnain, det som enligt kartan bara har en stig halvvags upp men vilken jag tydligt sag ledde hela vagen upp - Beinn Ime.
Men redan pa bussen hem visste jag ocksa att jag redan morgonen efter skulle beklaga att jag ar tvungen att jobba och inte kan ge mig upp for ett nytt berg forran forst nasta helg.
Malet for dagen hette Beinn Narnain och eventuellt ocksa The Cobbler (Ben Arthur), tiden fick avgora. Jag startade 10.00 (det gar ingen tidigare buss) och bussen hem gick 20.00. Dar hade jag tidsramen. En tur uppfor Ben Narnain beraknas ta ca 7 timmar men eftersom jag ar extremt langsam pa nervagen sa raknade jag med att gora turen pa 8 timmar och jag var tvungen att vara nere fran berget 19.30 for att vara saker pa att jag skulle hinna halta till bussen. (Lugn, jag vet hur mina knan ar efter en san har dag…)
Eftersom jag tankt halla mig vid Arrochar en lang tid framover sa slog jag till och kopte en karta over omradet. Bussen kostar namligen bara £5.80 ToR (om man koper biljett 2 dagar i forvag, annars kostar det £5.70 enkel resa, £8.70 ToR) och det finns massor av berg i omradet sa innan jag har rad att aka langre sa tanker jag beta av topparna vid Loch Lomond och Loch Long. Tyvarr skulle kartan visa sig vara halvt vardelos. De utsatta stigarna fanns dar – men det fanns an fler stigar som INTE var utsatta. Resultatet blev forvirrande, for jag undrade ju om stigen jag hade framfor mig verkligen ledde nagonstans. Kartan kunde endast anvandas for radgivning om jag undrade om det var langt kvar nagonstans eller om ett visst parti var brantare an det andra, den kunde inte visa vagen pa forhand. Bajs, det var ju det som var tanken med den.
Den kandes anda anvandbar for till skillnad mot de andra bergen jag knallat uppfor hittills sa var inte lederna vidare bra utstakade. Pa Ben Lomond och Ben Ghlas etc sa ar det ju snitslad bana och trafik a la Autobahn, sa det ar i det narmaste omojligt att ga vilse. Har var det iofs inte folktomt och leden till The Cobbler var valtrampad, men skulle man uppfor Ben Narnain fick man allt tanka lite sjalv. Vilket bara gjorde upplevelsen mer "genuin" pa ett satt.
Jag foljde leden mot The Cobbler tills jag kom till platan med dammen pa vanster sida. Dar svangde jag hoger, och efter en timmes sick-sackande uppforsbacke njot jag av att ha platt mark under fotterna. Sedan borjade klattringen. Bokstavligt talat. Jag ar inte overfortjust i scrambling, jag tycker det ar lite laskigt att inte kunna ga uppratt pa de har hojderna. Sa har i efterhand ar det lustigt att tanka att jag tyckte det var laskigt redan da, om jag bara visste….
Det sag inte ut att finnas nagon bestamd led utan det verkade finnas en led per vandrare, sa det var bara att forsoka hitta sin egen klattervag bland sten, mossa och lera. Nar jag inte klattrade sa trampade jag i gyttja och imponerades over hur vattentata mina kangor faktiskt ar. Ett par som var myror en halvtimme tidigare hann upp mig precis nar jag efter en stunds panik over att behova leta hela vagen sjalv hittat till nagot som liknade en stig. Mannen berattade att han forsta gangen missat den och gatt helt vilse dar uppe. Han forsakrade mig att det var ratt led vi nu var pa. Puh.
Forst kom jag upp pa en topp, och jag trodde jag var uppe, men det var bara en topp pa vagen. Sedan kom jag upp pa en annan topp, men den var ocksa fel. Och sa var nasta. Och nu var jag less. Sanningen var att jag hittills njutit av den fantastiska utsikten over Ben Lomond, Trossachs och hela vagen till Ben Nevis, men nu var jag heligt trott pa den utsikten och ville se vad som fanns pa andra sidan. Och jag var otroligt trott pa att klattra pa det har forbannade berget!
Naval, efter nasta krok var det inget berg framfor mig langre utan istallet tornade en skyhog stenblocksvagg upp sig. Jag bara gapade: "Ska jag upp DAR?!?" I helvete heller. Men som det gamla bergsvandrarordspraket sager; upp kommer man alltid. Dessutom kunde jag rakt inte se mig komma ner levande fran den vag jag klattrat upp sa den enda vagen for mig var faktiskt framat. Hela tiden ringde citatet fran www.incallander.co.uk's sammanfattning av hela vagen fran platan till toppen "whilst the rocky outcrops will cause you to put hand to rock occasionally they should cause you no serious trouble providing a little eposure does not bother you." A little exposure? A little?? Vafan ar "a little" exposure?!? Min trost var att det MASTE finnas en vag ner pa andra sedan, for det visade kartan, och jag hoppades att den inte var lika livsfarlig som den har.
Jag tog inget kort pa stenvaggen och det angrar jag gruvligt, for jag ar otroligt stolt over att ha klarat den (med livet i behall). Det var tranga passager och bara bergs- och klippsprickor att klattra uppfor. En grupp med pappa, son och svagerska kom uppfor ingenstans (en led per vandrare…) och till min gladje var tjejen mer novis an jag sa jag klattrade forst. Jo, det var jattebra, for foll jag sa foll jag mjukt… Nara, men det kandes bra att veta att det fanns folk precis efter mig ifall nat gick snett. Lite hogre upp fanns helt plotsligt tva olika vagar och da fick jag problem for bada tva sag lika omojliga ut. Nu var vi precis vid toppen och jag vagade inte tanka pa de 900 metrarna jag kunde falla ner… Gruppen valde ena vagen, sa jag hakade pa dem.
Och kom upp!!! Toppen var platt och stenig, det lag sno kvar i sprickorna, det blaste halv orkan och det var svinkallt. Men jag var uppe! Utan tvekan var det har det minst trevliga berget jag bestigit, inte alls som det soliga och promenadvanliga Ben Lomond eller det lummiga Ben A'an. Det har berget kandes som en bedrift att ta sig upp pa.
Ingen rast ingen ro dock, det var det for kallt och blasigt for, sa jag fortsatte. Mycket riktigt var baksidan mer behaglig, trots att man fick ta sig over ett stort parti stenbumlingar som hotade att vricka fotterna pa en. Stigen verkade leda for langt pa baksidan sa kaxig som jag var efter uppatfarden sa korde jag lite off pist tills jag till slut kom ner i dalen pa 600m hojd. Det var en helt annan natur pa den har sidan. Till att borja med blaste det hart och da och da piskade regn eller hagel i ansiktet. Det var bara berg och dalar sa langt ogat rackte, jag skymtade en vag nagonstans, men annars var det bara skotsk vildmark. For er som last Diana Gabaldons bocker; jag kunde latt se Jamie & Co ta sig fram over bergen, sovandes inlindad i sin plad i nagot grunt dike bland ljungen i dalen. Jag kan tanka mig att omradet ar otroligt vackert nar ljungen blommar framat hosten.
Till min gladje och forvaning klarade jag toppen av Beinn Narnain vid tva-tiden sa nar jag stod vid vagskalet till The Cobbler vid halv fyra sa bestamde jag mig for att gora ett forsok. En halvtimme upp i vart fall, sedan maste jag vanda. Vagen upp var trakigt latt; sick-sack och trappsteg. Men det ar inget kul att ga i ojamna trappor i hagel och hard blast i en halvtimme. Jag tog mig upp till den lagre toppen vid hogra "tanden", langre hann jag inte. Jag tanker anda rakna det som att jag har bestigit The Cobbler for for det forsta rader det delade meningar om vilken topp man "ska" bestiga (kolla pa fotot sa ser du hur speciell den ser ut, som betarna pa en kackerlacka, sa varfor heter den inte "the cockroache" istallet for "the cobbler"?) och for det andra var det bara en liten bit kvar, men jag tanker inte ga upp dit igen bara for att gora "de sista 20 minutrarna".
Nervagen var ett rent helvete. Trots att jag holl mig inom mina tidsramar sa visste jag inte hur langt jag var ifran leden dar jag gjorde en avstickare och jag visste inte hur lang tid det skulle ta att komma ner. Det ar nackdelen med att ha en tid att passa, jag fick helt enkelt inte komma sent for det var sista bussen hem och jag skulle upp och jobba dagen efter. Jag vagade inte ta rast alls, med nagra fa 30 sek undantag, utan knallade pa. Naturligtvis varkte knana redan innan jag kommit ner for The Cobbler.
Men ner kom jag, ganska precis kl 7 pa kvallen. Jag satte mig pa en bank och tog av skor och strumpor for att lufta fotterna och for kolla in eventuella blasor. Jag kom lindrigt undan, det var bara lilltanaglarna som lossnat (pga blasor under dem) den har gangen. Nar jag satt dar kom tre pers gaende, de sag svenska ut, men jag skakade av mig tanken for jag kande att jag borjade bli paranoid.
"Hold your breath." uppmanade jag.
Kvinnan pekade pa mina fotter och sa:
"Ont? Pain?"
"Not to bad." svarade jag och forst nar de gatt vidare slog det mig vilket sprak hon talat. Men jag var for trott for att orka "connecta" pa avstand.
Hur kommer det sig att man kan kanna igen sina landsman sa dar latt?! Pa nervagen hade jag stott pa flera stycken. De var kladda som vilken friluftsmanniska som helst, men redan innan jag halsat visste jag liksom att de var svenskar. Hur kommer det sig? Om jag vantat tills efter jag halsat sa kunde jag saga att de gar att kanna igen for att de viker undan med blicken, mumlar och tvekar innan de halsar tillbaka, men jag kande det ju pa mig redan innan. Kan det vara nagot med var kroppshallning? Jag tanker fundera vidare kring det har...
Och nasta faltstudie gor jag nog forst nasta helg eftersom jag ska till Edinburgh pa Hearts - Celtic i helgen. Nasta helg tanker jag dock ta mig upp pa berget bakom Beinn Narnain, det som enligt kartan bara har en stig halvvags upp men vilken jag tydligt sag ledde hela vagen upp - Beinn Ime.
Sjukt, sa Bull.
For nagra veckor sedan spenderade jag tre dagar pa det mest bisarra konvent jag varit med om. Ett kirurgkonvent. Utstallningen var helt sjuk (sic!). En del montrar sag ut som tortyrkamrar, med redskap jag inte ens vill veta vad de ar till for, och om jag NAGONSIN behover fa anvant pa mig prylarna i "colorectal"s (e dyl.) monter sa hoppas jag vid gudarna att jag blivit nedsovd forst! Inte en chans att de bojda skyfflarna skulle fa plats i mitt ars… Aj.
En pistolliknande gadget snurrade sakta runt i en upplyst kupa, lite sadar som sportbilar gor pa massor. Skyltarna talade ocksa om "snabbhet", "smidighet" och sant dar man brukar saga om frasiga Porschar. Vad det var? En hemorrojdborttagare!!!
Vidare visades sma harliga filmer lite overallt och, ja, jag maste ju erkanna att jag har en liten doktor-wannabee inom mig sa jag sag dem med stort intresse. Till de ovriga receptionisternas forfaran far jag tillagga, framforallt nar jag inte tankte mig for utan ville dela med mig av de remarkabla framstegen inom kirurgin…
Jag maste erkanna att detta ar en marknad jag inte agnat manga tankar, men det verkar finnas konkurrens aven har. Jag minns nar jag lamnade blod i februari och man informerade mig om att de provade en ny sorts blodpase; det ar ju inte som om jag tankt pa att det skulle finnas olika marken av dem... Pa utstallningen nu sa sag jag en ny sorts patientrock(!) som man marknadsforde; "praktisk for dig – bevarar vardigheten for patienten". Jag ville nastan fraga om man fick ett gratisprov. Istallet plockade jag pa mig godis, och jag lar inte lida brist pa kulspetspennor pa ett tag.
Jag jobbade i receptionen tillsammans med ett gang kvinnor och en mork godbit vid namn Audley, vilken jag saklart teamade upp med redan fran borjan. Forsta dagen var mest hektisk eftersom det var forsta dagen pa konventet och alla delegater skulle registrera sig. Jag kande mig duktigt i vagen... De andra kom fran ASGBI (Association of Surgeons of Great Britain and Ireland) och kande saklart till rutinerna, kunde svara pa fragor osv. Jag kande mig som en Pryo och killen som skulle gora mig sallskap som vimsig hyrpersonal dok inte upp den dagen. (Nar han kom berattade han for mig att han forsovit sig och skulle bli en timme sen, sa han tyckte inte det var nagon ide att komma alls, snacka om arbetsmoral.)
Men jag gillar att bli kastad in i elden; jag lar mig fortast da. Och ar det mycket att gora ser jag ju vad jag KAN hjalpa till med. Audley och jag fick ihop ett sjujakla samarbete pa det sattet; han registrerade, jag tog betalt – snabbt och smidigt. Dagen efter var jag ju varm i kladerna och tog for mig mer, sa sedan rullade det som smort. Det var riktigt kul, t.o.m.!!!
Saken var att jag kom oerhort bra overrens med ganget och vi hade kul de har dagarna, jag trivdes verkligen. Jag kom in nastan direkt och kande mig verkligen accepterad. Mina tva kompisar fran "teamet" pa vaskpackardagen jobbade som informanter i narheten, sa jag snackade lite med dem ocksa nar vi kom at.
De ovriga tva som sedemera dok upp i receptionen var trevliga men oerhort sloa och totalt hjarndoda (dar kunde kirurgerna ha experimenterat lite). De var av sorten som behover KONSTANT ledning. Bad nagon dem att packa upp en kartong sa gjorde de det. Stopp. Sedan stod de bredvid kartongen tills nagon sa at dem att ga tillbaka till disken. Pa torsdagen fick vi ett sidouppdrag for under alla moten skulle det rada omrostning, sa man ville att vi skulle sta vid utgangarna och dela ut och samla in mentometerknappar fore och efter varje mote. Underforstatt; under sjalva motena, som tog mellan 1-2 timmar, skulle vi atervanda till var plats. 3 av oss fattade. De tva notterna stannade vid sina bakdorrar och sloade hela dagen. Killen sa till mig dagen efter att de inte tyckte det var nagon ide att komma tillbaka. "Det ar ju bara en timme emellan." Jisses.
Jag hade faktiskt helst velat hanga med gruppen tillbaka till London (ah, forresten, det var ju kul att kunna snacka normalt ett par dagar, utan att behova koncentrera sig for att urskilja orden...), men det gick ju inte. Jag tror dock att de var nojda med mig ocksa. Det kandes som att jag fick ett l-i-t-e varmare tack-och-hej-da an ovriga hyrpersonalen.
En pistolliknande gadget snurrade sakta runt i en upplyst kupa, lite sadar som sportbilar gor pa massor. Skyltarna talade ocksa om "snabbhet", "smidighet" och sant dar man brukar saga om frasiga Porschar. Vad det var? En hemorrojdborttagare!!!
Vidare visades sma harliga filmer lite overallt och, ja, jag maste ju erkanna att jag har en liten doktor-wannabee inom mig sa jag sag dem med stort intresse. Till de ovriga receptionisternas forfaran far jag tillagga, framforallt nar jag inte tankte mig for utan ville dela med mig av de remarkabla framstegen inom kirurgin…
Jag maste erkanna att detta ar en marknad jag inte agnat manga tankar, men det verkar finnas konkurrens aven har. Jag minns nar jag lamnade blod i februari och man informerade mig om att de provade en ny sorts blodpase; det ar ju inte som om jag tankt pa att det skulle finnas olika marken av dem... Pa utstallningen nu sa sag jag en ny sorts patientrock(!) som man marknadsforde; "praktisk for dig – bevarar vardigheten for patienten". Jag ville nastan fraga om man fick ett gratisprov. Istallet plockade jag pa mig godis, och jag lar inte lida brist pa kulspetspennor pa ett tag.
Jag jobbade i receptionen tillsammans med ett gang kvinnor och en mork godbit vid namn Audley, vilken jag saklart teamade upp med redan fran borjan. Forsta dagen var mest hektisk eftersom det var forsta dagen pa konventet och alla delegater skulle registrera sig. Jag kande mig duktigt i vagen... De andra kom fran ASGBI (Association of Surgeons of Great Britain and Ireland) och kande saklart till rutinerna, kunde svara pa fragor osv. Jag kande mig som en Pryo och killen som skulle gora mig sallskap som vimsig hyrpersonal dok inte upp den dagen. (Nar han kom berattade han for mig att han forsovit sig och skulle bli en timme sen, sa han tyckte inte det var nagon ide att komma alls, snacka om arbetsmoral.)
Men jag gillar att bli kastad in i elden; jag lar mig fortast da. Och ar det mycket att gora ser jag ju vad jag KAN hjalpa till med. Audley och jag fick ihop ett sjujakla samarbete pa det sattet; han registrerade, jag tog betalt – snabbt och smidigt. Dagen efter var jag ju varm i kladerna och tog for mig mer, sa sedan rullade det som smort. Det var riktigt kul, t.o.m.!!!
Saken var att jag kom oerhort bra overrens med ganget och vi hade kul de har dagarna, jag trivdes verkligen. Jag kom in nastan direkt och kande mig verkligen accepterad. Mina tva kompisar fran "teamet" pa vaskpackardagen jobbade som informanter i narheten, sa jag snackade lite med dem ocksa nar vi kom at.
De ovriga tva som sedemera dok upp i receptionen var trevliga men oerhort sloa och totalt hjarndoda (dar kunde kirurgerna ha experimenterat lite). De var av sorten som behover KONSTANT ledning. Bad nagon dem att packa upp en kartong sa gjorde de det. Stopp. Sedan stod de bredvid kartongen tills nagon sa at dem att ga tillbaka till disken. Pa torsdagen fick vi ett sidouppdrag for under alla moten skulle det rada omrostning, sa man ville att vi skulle sta vid utgangarna och dela ut och samla in mentometerknappar fore och efter varje mote. Underforstatt; under sjalva motena, som tog mellan 1-2 timmar, skulle vi atervanda till var plats. 3 av oss fattade. De tva notterna stannade vid sina bakdorrar och sloade hela dagen. Killen sa till mig dagen efter att de inte tyckte det var nagon ide att komma tillbaka. "Det ar ju bara en timme emellan." Jisses.
Jag hade faktiskt helst velat hanga med gruppen tillbaka till London (ah, forresten, det var ju kul att kunna snacka normalt ett par dagar, utan att behova koncentrera sig for att urskilja orden...), men det gick ju inte. Jag tror dock att de var nojda med mig ocksa. Det kandes som att jag fick ett l-i-t-e varmare tack-och-hej-da an ovriga hyrpersonalen.
7 May 2005
Vykort fran Skottland
Hej! Hur mar ni? Jag mar bra. I sondags var jag pa utflykt till Inveraray. Det ar en liten hala bestaende av tva gator (Front Street, vilken man ser forst, och Main Street, vilken leder ut ur stan igen) vid en bukt mitt ute i ingenting. Jag antar att den skulle beskrivas som "pittoresk" i turistbroschyren.
I Inveraray star kyrkan bokstavligen mitt i byn. Stans enda rondell gar runt den.
Jag akte buss dit. Framfor mig satt tre svenska whiskyexperter och pratade goobledygook. Det verkade handla om whisky, for varje gang vi passerade en namnskylt blev de helt exalterade. Varenda stalle var tydligen namn pa whiskysorter.
Vi akte genom Glen Croe och jag vred nacken ur led for att spana in Arrochar Alps, bergen jag tankt attackera harnast. Jag har knallat uppfor Ben Lomond, och det har ar bergen man ser pa andra sidan Loch Lomond. Nagra av dem ar Munros (over 900m), men alla ska tydligen handskas varsamt for de ar steniga och branta. Med tanke pa att jag inte tranat sedan December sa later det ju som en stralande forsta ovning… (Blogginlagg fran Ministry of Propaganda som fick det att vattnas i munnen pa mig forra aret finns har , har, har och har.)
Vadret var stralande storre delen av forra veckan – utom i sondags. Jag borjade darfor med att besoka halans fangelse, vilket nu ar ett museum. Ett overskattat sadant. Det har vunnit turistpriser och sant, men jag maste nog saga att jag tyckte Stirlings Old Prison var battre aven ur den synvinkeln. Dar blev man guidad i grupp av en galen fangvaktare, spelad av en skadis. Han berattade intressanta saker som inte stod pa skyltarna. I Inveraray fick man knalla runt pa egen hand. De har en rattegangssal fran 1800-talet, ett fangelse pre-1820 och ett som byggdes strax efter enligt datidens nya moderna ideer. Kan ju vara intressant att jamfora, aven om fragan var vad man jamforde egentligen, for personligen kandes det som att bade Stirling och Inveraray missade malet med flera mil.
Ja, fangarna pa 1700-talet levde som rattor, det var skitigt och javligt, men VARFOR var det sa? Inte ett ord om datidens andliga syn pa sjalen och kroppen, straffideologin, synen pa brottslighet och brottslingen, ingenting. Det vore ju sa latt att lagga till "och sa var det for att fangelset inte var en straffinstitution i sig, det var en forvaringsplats tills det RIKTIGA straffet skulle verkstallas." Det var saklart ocksa en utstallning om hur tortyrliknande dessa straff var, men om igen, inte ett ord om varfor. "… man ansag bl a att det var den onda kroppen som skulle straffas for att rena sjalen och straffen var tvunget att verka avskrackande pa den stora massan for det var mycket svarare att fa fast den skyldige da an senare, det fanns ingen polis t ex." Man kunde ju ocksa lagga till att tortyr var en accepterad forhorsmetod for att man ansag det vara en del av straffet och det var ok att borja straffa redan fore rattegangen for sjalva misstanken i sig utgjorde enligt datidens rattsfilosofi en grad av skuld. Att fangarna i det "moderna" fangelset hade det sa mycket battre, med varme etc, var ju for att fangelset blev straffet i sig, nu skulle de inte sitta ett par veckor dar utan flera ar. Dessutom ansag man att straffet skulle ha en mer individualpreventiv verkan, att fangen skulle botgora sig. Genom att tillbringa all tid i ensamhet skulle fangen tanka igenom sina synder och angra sig. Typ. Och ja, folk deporterades fran UK till Australien, men VARFOR gjorde man det? Jo for att man behovde befolka den nya kolonin samtidigt som UK hade lagkonjunktur, och filosofin om den biologiske brottslingen borjade fa fotfaste sa man ville gora sig av med de daliga elementen. Osv, osv.
Jag vet att jag redan som liten alltid blev lika besviken efter besok pa dylika museum, for de visar alltid hur det var, men svarar aldrig pa VARFOR. Denna klarhet fick jag forst efter mina kriminologiska och juridiska studier, bade i skolan och pa egen hand. Det kanske bara ar jag som ar intresserad av helheten, vad vet jag, men det vore sa latt att fa in denna helhet pa ett lattsamt och lattillgangligt sett. Fast det kanske inte ar museernas syfte? De kanske stravar efter vara exploaterande, shockerande skrackkabinett och i sa fall lyckas de.
Hm, jag ser en jobbmojlighet har…
Efter en frusen lunch pa en blot parkbank vid hamnen knallade jag bort till Bell Tower, vars 10 klockor ar de nast tyngsta i varlden. Forstod inte vitsen med att titta pa tornet, for jag tankte rakt inte ga in, sa jag fortsatte raskt till Inveraray Castle. Dar bor duken av Argyll, tillika 'hovdingen' for klanen Campbell. Han ar snygg! Och gift. Slottet i sig var ratt ointressant, jag ar inte mycket for titta-vilka-fina-serviser-vi-fatt-fran-shanen-av-Indien och liknande, men det regnade ute sa jag tog en noggrann tur i vilket fall... Vapenhallen var cool i och for sig, med alla vapen arrangerade i olika monster, och blir man latt imponerad kunde man spana in Rob Roy's dirk och sporran i en monter, men om baltet ar autentiskt sa var karln antingen en pygme eller anorektisk.
Jag smog bitvis efter en grupp pensionarer och tjuvlyssnade pa deras guidning. I ett av rummen stod en sang. Dar hade en 14-arig Irlandsk, harpaspelande pojke mordats av irlandare for hundratals ar sedan for att han tjanstgjorde at "fienden". Han lades pa sangen sa duken kunde hitta honom dar. Sedan dess spokar han varje gang duken dor. Nar den nast forra dog i ett angransande rum hordes harpmusik, men dorren gick inte att oppna. Nar man kollade ut genom fonstret i rummet bredvid kom ljus fran pojkens rum. Plotsligt slutade harpan spela och i samma stund kunde man oppna dorren igen. Rummet sag ut precis som vanligt och ingen lampa var tand. Nar senaste duken dog foll en tavla, som han hatade, ner fran vaggen, skador syns nu bade pa tavlan och bordet den foll ner pa. Guiden avslutade med "jag vet inte om ni tror pa spoken, men…" En gammal tant sa till en annan: "Jag vet inte jag vad galler tavlan, men den forsta berattelsen tror jag pa. Jag kan kanna att han ar har." Eh…
Nar det blev uppehall knallade jag upp pa Dun Na Cuaiche (dar den har bilden ar tagen ifran). Det ar en 250m hog kulle bakom slottet. Mina bergsvandrarsvultna ben alskade varje steg och nar lungorna fattat att jag inte dor av lite motion sa fick jag in en stadig, flasande andning ocksa. Shit, man tappar verkligen kondition snabbt om man inte underhaller den… Pa toppen beundrade jag utsikten, tog lite kort och funderade over vad tornet dar uppe egentligen ar till for. Nar det ater borjade regna knallade jag ner igen.
At middag pa ett fiskcafe (eh..) vid hamnen. En jattetrevlig tant stod i koket och en butter man serverade. Vagade knappt prata med honom, sa jag at min fish&chips utan ketchup. Fisken var god dock och inte alls drankt i frityrsmet, vilket den latt kan bli.
Sedan akte jag buss hem igen, somnade som en baby pa kvallen och njot av traningsvarken dagen efter.
Puss och kram.
Carina
I Inveraray star kyrkan bokstavligen mitt i byn. Stans enda rondell gar runt den.
Jag akte buss dit. Framfor mig satt tre svenska whiskyexperter och pratade goobledygook. Det verkade handla om whisky, for varje gang vi passerade en namnskylt blev de helt exalterade. Varenda stalle var tydligen namn pa whiskysorter.
Vi akte genom Glen Croe och jag vred nacken ur led for att spana in Arrochar Alps, bergen jag tankt attackera harnast. Jag har knallat uppfor Ben Lomond, och det har ar bergen man ser pa andra sidan Loch Lomond. Nagra av dem ar Munros (over 900m), men alla ska tydligen handskas varsamt for de ar steniga och branta. Med tanke pa att jag inte tranat sedan December sa later det ju som en stralande forsta ovning… (Blogginlagg fran Ministry of Propaganda som fick det att vattnas i munnen pa mig forra aret finns har , har, har och har.)
Vadret var stralande storre delen av forra veckan – utom i sondags. Jag borjade darfor med att besoka halans fangelse, vilket nu ar ett museum. Ett overskattat sadant. Det har vunnit turistpriser och sant, men jag maste nog saga att jag tyckte Stirlings Old Prison var battre aven ur den synvinkeln. Dar blev man guidad i grupp av en galen fangvaktare, spelad av en skadis. Han berattade intressanta saker som inte stod pa skyltarna. I Inveraray fick man knalla runt pa egen hand. De har en rattegangssal fran 1800-talet, ett fangelse pre-1820 och ett som byggdes strax efter enligt datidens nya moderna ideer. Kan ju vara intressant att jamfora, aven om fragan var vad man jamforde egentligen, for personligen kandes det som att bade Stirling och Inveraray missade malet med flera mil.
Ja, fangarna pa 1700-talet levde som rattor, det var skitigt och javligt, men VARFOR var det sa? Inte ett ord om datidens andliga syn pa sjalen och kroppen, straffideologin, synen pa brottslighet och brottslingen, ingenting. Det vore ju sa latt att lagga till "och sa var det for att fangelset inte var en straffinstitution i sig, det var en forvaringsplats tills det RIKTIGA straffet skulle verkstallas." Det var saklart ocksa en utstallning om hur tortyrliknande dessa straff var, men om igen, inte ett ord om varfor. "… man ansag bl a att det var den onda kroppen som skulle straffas for att rena sjalen och straffen var tvunget att verka avskrackande pa den stora massan for det var mycket svarare att fa fast den skyldige da an senare, det fanns ingen polis t ex." Man kunde ju ocksa lagga till att tortyr var en accepterad forhorsmetod for att man ansag det vara en del av straffet och det var ok att borja straffa redan fore rattegangen for sjalva misstanken i sig utgjorde enligt datidens rattsfilosofi en grad av skuld. Att fangarna i det "moderna" fangelset hade det sa mycket battre, med varme etc, var ju for att fangelset blev straffet i sig, nu skulle de inte sitta ett par veckor dar utan flera ar. Dessutom ansag man att straffet skulle ha en mer individualpreventiv verkan, att fangen skulle botgora sig. Genom att tillbringa all tid i ensamhet skulle fangen tanka igenom sina synder och angra sig. Typ. Och ja, folk deporterades fran UK till Australien, men VARFOR gjorde man det? Jo for att man behovde befolka den nya kolonin samtidigt som UK hade lagkonjunktur, och filosofin om den biologiske brottslingen borjade fa fotfaste sa man ville gora sig av med de daliga elementen. Osv, osv.
Jag vet att jag redan som liten alltid blev lika besviken efter besok pa dylika museum, for de visar alltid hur det var, men svarar aldrig pa VARFOR. Denna klarhet fick jag forst efter mina kriminologiska och juridiska studier, bade i skolan och pa egen hand. Det kanske bara ar jag som ar intresserad av helheten, vad vet jag, men det vore sa latt att fa in denna helhet pa ett lattsamt och lattillgangligt sett. Fast det kanske inte ar museernas syfte? De kanske stravar efter vara exploaterande, shockerande skrackkabinett och i sa fall lyckas de.
Hm, jag ser en jobbmojlighet har…
Efter en frusen lunch pa en blot parkbank vid hamnen knallade jag bort till Bell Tower, vars 10 klockor ar de nast tyngsta i varlden. Forstod inte vitsen med att titta pa tornet, for jag tankte rakt inte ga in, sa jag fortsatte raskt till Inveraray Castle. Dar bor duken av Argyll, tillika 'hovdingen' for klanen Campbell. Han ar snygg! Och gift. Slottet i sig var ratt ointressant, jag ar inte mycket for titta-vilka-fina-serviser-vi-fatt-fran-shanen-av-Indien och liknande, men det regnade ute sa jag tog en noggrann tur i vilket fall... Vapenhallen var cool i och for sig, med alla vapen arrangerade i olika monster, och blir man latt imponerad kunde man spana in Rob Roy's dirk och sporran i en monter, men om baltet ar autentiskt sa var karln antingen en pygme eller anorektisk.
Jag smog bitvis efter en grupp pensionarer och tjuvlyssnade pa deras guidning. I ett av rummen stod en sang. Dar hade en 14-arig Irlandsk, harpaspelande pojke mordats av irlandare for hundratals ar sedan for att han tjanstgjorde at "fienden". Han lades pa sangen sa duken kunde hitta honom dar. Sedan dess spokar han varje gang duken dor. Nar den nast forra dog i ett angransande rum hordes harpmusik, men dorren gick inte att oppna. Nar man kollade ut genom fonstret i rummet bredvid kom ljus fran pojkens rum. Plotsligt slutade harpan spela och i samma stund kunde man oppna dorren igen. Rummet sag ut precis som vanligt och ingen lampa var tand. Nar senaste duken dog foll en tavla, som han hatade, ner fran vaggen, skador syns nu bade pa tavlan och bordet den foll ner pa. Guiden avslutade med "jag vet inte om ni tror pa spoken, men…" En gammal tant sa till en annan: "Jag vet inte jag vad galler tavlan, men den forsta berattelsen tror jag pa. Jag kan kanna att han ar har." Eh…
Nar det blev uppehall knallade jag upp pa Dun Na Cuaiche (dar den har bilden ar tagen ifran). Det ar en 250m hog kulle bakom slottet. Mina bergsvandrarsvultna ben alskade varje steg och nar lungorna fattat att jag inte dor av lite motion sa fick jag in en stadig, flasande andning ocksa. Shit, man tappar verkligen kondition snabbt om man inte underhaller den… Pa toppen beundrade jag utsikten, tog lite kort och funderade over vad tornet dar uppe egentligen ar till for. Nar det ater borjade regna knallade jag ner igen.
At middag pa ett fiskcafe (eh..) vid hamnen. En jattetrevlig tant stod i koket och en butter man serverade. Vagade knappt prata med honom, sa jag at min fish&chips utan ketchup. Fisken var god dock och inte alls drankt i frityrsmet, vilket den latt kan bli.
Sedan akte jag buss hem igen, somnade som en baby pa kvallen och njot av traningsvarken dagen efter.
Puss och kram.
Carina
Lite av varje
Borjar bli smatt vansinnig pa att blogga fran bibblan. Deras sakerhetssystem tillater nastan ingenting! Sa fort jag skriver ett lite langre inlagg sa vagrar den posta for att det ar "for manga fula ord". Vafanihelvetesjavlar! Losningen vore ju att blogga pa engelska, men da finns ju ingen vits med att ha den svenska bloggen... Losningen tror jag istallet ar att maila inlagget till hotmail, fiska upp det pa jobbet och posta dar, for dar har de inget fula-ord-forbud men vill de inte att man anvander disketter, vilket man kan forsta. Krangligt, jovisst serru.
Ser fram emot ikvall. Det ska komma en grupp missionarer fran USA och stanna en vecka. William placerade tva av damerna i mitt rum, han trodde det skulle passa mig... Ha, ha, fragan ar om det passar dem. Tydligen kommer de fran en frikyrka som ar valdigt konservativ. Jomentjena. Vi far val se hur lange de star ut med oss moderna manniskor... :)
NU kanner jag mig forresten hemmstadd "pa riktigt". Har fatt bankkortet och har satt in lite kosing sa jag slipper betala 30 spann varje gang jag gor ett uttag. Smidigt att satta in pengar; de drar kortet och jag slar koden, inga blanketter och sant. Nagot for Nordea? Trots allt, det ar ju sa man satter in pengar pa ICA-banken odyl, sa varfor skulle det inte funka pa en vanlig bank?
Valet ar over och jag tycker det ar lite trist. Det har varit skitskoj att folja! Britternas torra humor ar fantastisk och valreklamen har fatt mig att skratta flera ganger. ("Vill du vakna upp med den har mannen pa fredag?" och sa en narbild pa Ron Howard. Eh, naaa. A andra sidan vill jag inte vakna upp bredvid Tony Blair heller... brrr.) For att inte tala om intervjuerna pa tv.
OH, det ringde en man i fredags och nar mannen han sokte inte var pa kontoret sa borjade han prata med mig istallet. Han var jattetrevlig! Han tyckte jag lat trevlig och foreslog att jag skulle komma till London istallet, jag vantade bara pa att han skulle bjuda ut mig... Hi, hi, det ar kul med lite telefonflirt!
Ser fram emot ikvall. Det ska komma en grupp missionarer fran USA och stanna en vecka. William placerade tva av damerna i mitt rum, han trodde det skulle passa mig... Ha, ha, fragan ar om det passar dem. Tydligen kommer de fran en frikyrka som ar valdigt konservativ. Jomentjena. Vi far val se hur lange de star ut med oss moderna manniskor... :)
NU kanner jag mig forresten hemmstadd "pa riktigt". Har fatt bankkortet och har satt in lite kosing sa jag slipper betala 30 spann varje gang jag gor ett uttag. Smidigt att satta in pengar; de drar kortet och jag slar koden, inga blanketter och sant. Nagot for Nordea? Trots allt, det ar ju sa man satter in pengar pa ICA-banken odyl, sa varfor skulle det inte funka pa en vanlig bank?
Valet ar over och jag tycker det ar lite trist. Det har varit skitskoj att folja! Britternas torra humor ar fantastisk och valreklamen har fatt mig att skratta flera ganger. ("Vill du vakna upp med den har mannen pa fredag?" och sa en narbild pa Ron Howard. Eh, naaa. A andra sidan vill jag inte vakna upp bredvid Tony Blair heller... brrr.) For att inte tala om intervjuerna pa tv.
OH, det ringde en man i fredags och nar mannen han sokte inte var pa kontoret sa borjade han prata med mig istallet. Han var jattetrevlig! Han tyckte jag lat trevlig och foreslog att jag skulle komma till London istallet, jag vantade bara pa att han skulle bjuda ut mig... Hi, hi, det ar kul med lite telefonflirt!
6 May 2005
Hogflygande planer infor helgen
Hur ofta hander det att kontoret totaldor kl 3?! Telefonblocket ar tomt, alla uppgifter gjorda, chefen slar knut pa sig sjalv for att hitta pa uppgifter och... ja, sa jag letade lite lagenheter pa natet. Och nu skriver jag en snabblogg. Kunde man inte bara fa ga hem...?
Har ett STORT problem infor helgen. Celtic spelar sista hemmamatchen pa sondag. Jag blir galen om jag inte far vandra i bergen snart. Jag MASTE till banken pa lordag och skulle behova en tunn jacka ocksa. Enda dagen att vandra blir da sondag... Jo, det blir sa. Jag har ingen biljett till matchen i vilket fall och aven om jag skulle fa en utanfor sa kostar den ju typ £25. Bussen till Arrochar gar pa £5.80 - tur och retur. Tankte knalla uppfor Beinn Narnain och kanske ta en tur over till The Cobbler ocksa. Det ar ett stenigt och brant Munro sa det kanns ju som en perfekt mjukstart, med tanke pa att jag inte tranat sedan i borjan av Januari... Fick blodad tand efter utflykten i sondags (postar inlagget senare) da jag knallade uppfor en kulle. Mina fotter har saknat det!
Yay... nu ar det bara 40 minuter kvar... dax att sluta knattra och latsas att jag jobbar...
Har ett STORT problem infor helgen. Celtic spelar sista hemmamatchen pa sondag. Jag blir galen om jag inte far vandra i bergen snart. Jag MASTE till banken pa lordag och skulle behova en tunn jacka ocksa. Enda dagen att vandra blir da sondag... Jo, det blir sa. Jag har ingen biljett till matchen i vilket fall och aven om jag skulle fa en utanfor sa kostar den ju typ £25. Bussen till Arrochar gar pa £5.80 - tur och retur. Tankte knalla uppfor Beinn Narnain och kanske ta en tur over till The Cobbler ocksa. Det ar ett stenigt och brant Munro sa det kanns ju som en perfekt mjukstart, med tanke pa att jag inte tranat sedan i borjan av Januari... Fick blodad tand efter utflykten i sondags (postar inlagget senare) da jag knallade uppfor en kulle. Mina fotter har saknat det!
Yay... nu ar det bara 40 minuter kvar... dax att sluta knattra och latsas att jag jobbar...
4 May 2005
Gladjens dag for en fotbollssupporter
Igar skramde jag slag pa halva vandrarhemmet. Herregud, Liverpool-Chelsea, returmatch i semifinalen i Champions League, jag ar Liverpoolare, det ar KLART jag inte kan se matchen under tystnad!!!
Vid ett tillfalle kom kines/amerikanskan in och rynkade nasan; "that's not how women behave". Jag bara skrattade at henne. En fotbollssupporter har inget kon.
Idag ar jag av forklariga skal pa stralande humor (Liverpool vann 1-0). An battre blev livet nar chefen for 10 minuter sedan meddelade att jag nu har en biljett till Hearts borta nasta sondag. Jag ska pa bortamatch med Celtic! (Jag vagar dock inte rakna ut om vi kan sakra titeln dar... det ar sa mycket omutifallatt...) Han moter upp mig i Edinburgh och vi ska ga pa Celticpub fore matchen.
Hm, det ar nastan sa att jag funderar pa att investera i en matchtroja trots allt... om jag blundar sa kanske jag tror att jag har rad.
Vid ett tillfalle kom kines/amerikanskan in och rynkade nasan; "that's not how women behave". Jag bara skrattade at henne. En fotbollssupporter har inget kon.
Idag ar jag av forklariga skal pa stralande humor (Liverpool vann 1-0). An battre blev livet nar chefen for 10 minuter sedan meddelade att jag nu har en biljett till Hearts borta nasta sondag. Jag ska pa bortamatch med Celtic! (Jag vagar dock inte rakna ut om vi kan sakra titeln dar... det ar sa mycket omutifallatt...) Han moter upp mig i Edinburgh och vi ska ga pa Celticpub fore matchen.
Hm, det ar nastan sa att jag funderar pa att investera i en matchtroja trots allt... om jag blundar sa kanske jag tror att jag har rad.
3 May 2005
Skumraskaffarer
Jag gillar inte mitt jobbs affarside. Nu ska de "testa" en kampanj for att se om den "gar igenom", d.v.s. om den klarar sig utan att bli falld...
Vad den gar ut pa? Jo, man annonserar om "adult"-bilder och over hela annonsen star "Fri idag". Kruxet ar att i minitext i villkoren sa star att man samtidigt signar upp sig till att prenumerara pa dessa bilder och fr o m imorgon sa dras 10 pund per bild...
Jag maste hitta ett nytt jobb snarare an jag trodde. Jag klarar inte det har. Etiskt. Jag kan inte jobba i en business som jag personligen betraktar som olaglig - atminstone borde den vara det, sa har kan man val inte fa lura folk!?!
Vad den gar ut pa? Jo, man annonserar om "adult"-bilder och over hela annonsen star "Fri idag". Kruxet ar att i minitext i villkoren sa star att man samtidigt signar upp sig till att prenumerara pa dessa bilder och fr o m imorgon sa dras 10 pund per bild...
Jag maste hitta ett nytt jobb snarare an jag trodde. Jag klarar inte det har. Etiskt. Jag kan inte jobba i en business som jag personligen betraktar som olaglig - atminstone borde den vara det, sa har kan man val inte fa lura folk!?!
Subscribe to:
Posts (Atom)
