Idag bekraftas det som ryktats i over en vecka nu. Martin O'Neill avbryter sitt kontrakt som Celtic's coach efter cupfinalen pa lordag for att spendera mer tid med sin cancersjuka fru. Det ar ett hjaltebeslut i mina ogon. Hans fru fick "klarbesked" i Oktober, men i vintras fann man en ny svulst. Det ar ofta sa; enligt min mammas lakare kan man aldrig riktigt rakna med att vara "frisk", for knolarna har en formaga att aterkomma nar man minst anar det.
Hjaltedetaljen i hela historien ar att just han tar det har beslutet. Vilken man kan nu saga sig vara sa oumbarlig pa jobbet att han inte kompromissar sin arbetstid nar familjen ar i kris, nar Celtic's framgangsrika coach kan det? Jag ar ledsen, men denna ursakt har jag hort irriterande manga ganger i min bekantskapskrets. Oftast ar det inte heller en fraga om pengar for sa himla mycket skulle familjen inte forlora pa att mannen skar ner lite grann, hur mcyket far naturligtvis avvagas mot inkomsten. Oftast namns inte ens ekonomiska skal utan; "det ar sa mycket nu", "jag k-a-n inte", "jag har ett jobb att skota" och andra ursakter som ger mig samma reaktion som nar man drar med vat krita over svarta tavlan.
Martin O'Neill ar ett foredome.
Jag kommer dock sakna hans glod och engagemang. Jag tror faktiskt inte Gordon Strachan kan ersatta honom i det avseendet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment