Var pa en skrattretande film igar. Kingdom of Heaven. Den var otroligt seeeg, men i borjan gladde jag mig at mina favvisar Liam Neeson och David Thewlins sa jag klarade mig. Sedan somnade jag. Sedan vaknade jag och da borjade det roliga. Jag kande igen ganska precis alltihop, inte fran en utan fran tva specifika filmer. Ratt snart stod formeln klar for mig:
Kingdom of Heaven = Henry V + LOTR (+ en skvatt religionshistoria).
Da blev filmen skitskoj! Klassiska repliker fran Henry V slog ner som blixtar vartefter scenerna kopierades pa duken (There is none of you so mean and base
that have not noble lustre in your eyes - solklar underrubrik i scenen dar Legola... f'lat Bloom adlar ett gang bonder. T ex.) Och ateranvandningen fran LOTR maste ha glatt varenda miljoaktivist. Det var riktigt underhallande att se en brunharig Legolas springa runt med Aragorns svard som en trevlig Henry V och fa credit av fienden nar han slass vid Minas Tirith.
Jag brukar irritera mig pa att alla fajter post-LOTR ar kopierade fran LOTR fast den har gangen kandes det sa sjalvklart pa nagot satt. Jag hade dessutom inte uppmarksammat vem som regisserade, men under en skumpig fajt borjade jag osokt tanka pa Ridley Scott och Black Hawk Down och med tanke pa all sand sa verkade influenserna givna. Japp, det var Scott som holl i spakarna.
Pa vagen ut - kvart i midnatt - var det fullt med folk i foajen. Ja, folk. Jag som trodde att det bara var wookies, ewoks, mini-Skywalkers och annat knytt som gick pa midnattspremiarer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment