Vykort fran Skottland

Hej! Hur mar ni? Jag mar bra. I sondags var jag pa utflykt till Inveraray. Det ar en liten hala bestaende av tva gator (Front Street, vilken man ser forst, och Main Street, vilken leder ut ur stan igen) vid en bukt mitt ute i ingenting. Jag antar att den skulle beskrivas som "pittoresk" i turistbroschyren.

I Inveraray star kyrkan bokstavligen mitt i byn. Stans enda rondell gar runt den.

Jag akte buss dit. Framfor mig satt tre svenska whiskyexperter och pratade goobledygook. Det verkade handla om whisky, for varje gang vi passerade en namnskylt blev de helt exalterade. Varenda stalle var tydligen namn pa whiskysorter.

Vi akte genom Glen Croe och jag vred nacken ur led for att spana in Arrochar Alps, bergen jag tankt attackera harnast. Jag har knallat uppfor Ben Lomond, och det har ar bergen man ser pa andra sidan Loch Lomond. Nagra av dem ar Munros (over 900m), men alla ska tydligen handskas varsamt for de ar steniga och branta. Med tanke pa att jag inte tranat sedan December sa later det ju som en stralande forsta ovning… (Blogginlagg fran Ministry of Propaganda som fick det att vattnas i munnen pa mig forra aret finns har , har, har och har.)

Vadret var stralande storre delen av forra veckan – utom i sondags. Jag borjade darfor med att besoka halans fangelse, vilket nu ar ett museum. Ett overskattat sadant. Det har vunnit turistpriser och sant, men jag maste nog saga att jag tyckte Stirlings Old Prison var battre aven ur den synvinkeln. Dar blev man guidad i grupp av en galen fangvaktare, spelad av en skadis. Han berattade intressanta saker som inte stod pa skyltarna. I Inveraray fick man knalla runt pa egen hand. De har en rattegangssal fran 1800-talet, ett fangelse pre-1820 och ett som byggdes strax efter enligt datidens nya moderna ideer. Kan ju vara intressant att jamfora, aven om fragan var vad man jamforde egentligen, for personligen kandes det som att bade Stirling och Inveraray missade malet med flera mil.

Ja, fangarna pa 1700-talet levde som rattor, det var skitigt och javligt, men VARFOR var det sa? Inte ett ord om datidens andliga syn pa sjalen och kroppen, straffideologin, synen pa brottslighet och brottslingen, ingenting. Det vore ju sa latt att lagga till "och sa var det for att fangelset inte var en straffinstitution i sig, det var en forvaringsplats tills det RIKTIGA straffet skulle verkstallas." Det var saklart ocksa en utstallning om hur tortyrliknande dessa straff var, men om igen, inte ett ord om varfor. "… man ansag bl a att det var den onda kroppen som skulle straffas for att rena sjalen och straffen var tvunget att verka avskrackande pa den stora massan for det var mycket svarare att fa fast den skyldige da an senare, det fanns ingen polis t ex." Man kunde ju ocksa lagga till att tortyr var en accepterad forhorsmetod for att man ansag det vara en del av straffet och det var ok att borja straffa redan fore rattegangen for sjalva misstanken i sig utgjorde enligt datidens rattsfilosofi en grad av skuld. Att fangarna i det "moderna" fangelset hade det sa mycket battre, med varme etc, var ju for att fangelset blev straffet i sig, nu skulle de inte sitta ett par veckor dar utan flera ar. Dessutom ansag man att straffet skulle ha en mer individualpreventiv verkan, att fangen skulle botgora sig. Genom att tillbringa all tid i ensamhet skulle fangen tanka igenom sina synder och angra sig. Typ. Och ja, folk deporterades fran UK till Australien, men VARFOR gjorde man det? Jo for att man behovde befolka den nya kolonin samtidigt som UK hade lagkonjunktur, och filosofin om den biologiske brottslingen borjade fa fotfaste sa man ville gora sig av med de daliga elementen. Osv, osv.

Jag vet att jag redan som liten alltid blev lika besviken efter besok pa dylika museum, for de visar alltid hur det var, men svarar aldrig pa VARFOR. Denna klarhet fick jag forst efter mina kriminologiska och juridiska studier, bade i skolan och pa egen hand. Det kanske bara ar jag som ar intresserad av helheten, vad vet jag, men det vore sa latt att fa in denna helhet pa ett lattsamt och lattillgangligt sett. Fast det kanske inte ar museernas syfte? De kanske stravar efter vara exploaterande, shockerande skrackkabinett och i sa fall lyckas de.

Hm, jag ser en jobbmojlighet har…

Efter en frusen lunch pa en blot parkbank vid hamnen knallade jag bort till Bell Tower, vars 10 klockor ar de nast tyngsta i varlden. Forstod inte vitsen med att titta pa tornet, for jag tankte rakt inte ga in, sa jag fortsatte raskt till Inveraray Castle. Dar bor duken av Argyll, tillika 'hovdingen' for klanen Campbell. Han ar snygg! Och gift. Slottet i sig var ratt ointressant, jag ar inte mycket for titta-vilka-fina-serviser-vi-fatt-fran-shanen-av-Indien och liknande, men det regnade ute sa jag tog en noggrann tur i vilket fall... Vapenhallen var cool i och for sig, med alla vapen arrangerade i olika monster, och blir man latt imponerad kunde man spana in Rob Roy's dirk och sporran i en monter, men om baltet ar autentiskt sa var karln antingen en pygme eller anorektisk.

Jag smog bitvis efter en grupp pensionarer och tjuvlyssnade pa deras guidning. I ett av rummen stod en sang. Dar hade en 14-arig Irlandsk, harpaspelande pojke mordats av irlandare for hundratals ar sedan for att han tjanstgjorde at "fienden". Han lades pa sangen sa duken kunde hitta honom dar. Sedan dess spokar han varje gang duken dor. Nar den nast forra dog i ett angransande rum hordes harpmusik, men dorren gick inte att oppna. Nar man kollade ut genom fonstret i rummet bredvid kom ljus fran pojkens rum. Plotsligt slutade harpan spela och i samma stund kunde man oppna dorren igen. Rummet sag ut precis som vanligt och ingen lampa var tand. Nar senaste duken dog foll en tavla, som han hatade, ner fran vaggen, skador syns nu bade pa tavlan och bordet den foll ner pa. Guiden avslutade med "jag vet inte om ni tror pa spoken, men…" En gammal tant sa till en annan: "Jag vet inte jag vad galler tavlan, men den forsta berattelsen tror jag pa. Jag kan kanna att han ar har." Eh…

Nar det blev uppehall knallade jag upp pa Dun Na Cuaiche (dar den har bilden ar tagen ifran). Det ar en 250m hog kulle bakom slottet. Mina bergsvandrarsvultna ben alskade varje steg och nar lungorna fattat att jag inte dor av lite motion sa fick jag in en stadig, flasande andning ocksa. Shit, man tappar verkligen kondition snabbt om man inte underhaller den… Pa toppen beundrade jag utsikten, tog lite kort och funderade over vad tornet dar uppe egentligen ar till for. Nar det ater borjade regna knallade jag ner igen.

At middag pa ett fiskcafe (eh..) vid hamnen. En jattetrevlig tant stod i koket och en butter man serverade. Vagade knappt prata med honom, sa jag at min fish&chips utan ketchup. Fisken var god dock och inte alls drankt i frityrsmet, vilket den latt kan bli.

Sedan akte jag buss hem igen, somnade som en baby pa kvallen och njot av traningsvarken dagen efter.

Puss och kram.

Carina