Jag och supporttjejen hade precis kommit ner for trappan till tagperrongen igar kvall nar nagot fangade mig i hogra ogonvran. En eld. Ingen liten mysbrasa utan en hog soppasar som tagit eld i det hoga graset mellan vagen och bilparkeringen. En bil stod precis bredvid. Det var ingen pyttebrasa utan eldslagorna var hogre an jag sjalv. Jag skyndade dit
Min kollega suckade och tyckte att jag skulle strunta i det (och komma och lyssna pa hennes karleksbekymmer istallet).
Folk stod utspridda i kvarteret och tittade. Ingen gjorde en ansats att gora nagot, ingen lyfte en telefon. Sa da gjorde jag det och ringde brandkaren. (Da forsvann de flesta av manniskorna, men de kom tillbaka nar brandkaren kom. Markligt beteende.) Medan jag pratade kom en kille i 12-14 arsaldern och tog en lang planka och forsokte "sla ut" elden, med resultatet att mer gras tog eld, men iden var ju bra sa jag radde honom att peta ivag skrapet at andra hallet, bort ifran bilen och det hoga graset. Killen lyckades avgransa brasan innan brandkaren kom.
Killen petade och jag holl koll pa hur elden betedde sig, brandkaren hade inte hunnit komma, da sager supporttjejen att vi maste ga for taget kommer. Det har ar inte Vasterhaninge, det gar ett nytt om 15 min, ingen av oss hade varldsaviktiga tider att passa, det var en eld vi hade framfor oss och den var inte sakert placerad, det fanns ett flertal riktningar den kunnat ta redan innan brandkaren hunnit fram (och vi visste ju inte hur det sag ut nere vid marken, om den hunnit sprida sig underifran). Hur fasen kan man da tanka pa att sticka innan vi vet att allt ar under kontroll?
Jag vet att det hade kunnat vara varre, men det hade ocksa kunnat bli varre. Det har inte regnat pa en vecka nu, det var mer brannbart runtomkring, vi vet inte vad som ar i sackarna, om det ar olja pa marken och det vore ju schysst om bilen slapp bli skadad. Faktiskt. Det minsta man kan gora ar val att halla lite koll tills professionell hjalp kommer.
Ja, for de kom ju och skvatte vatten till slut.
Jag undrar bara varfor ingen gjorde nagot. Som jag sagt forut sa forstar jag att risken ar stor att man inte gor nagot alls nar man inte vet vad man ska gora eller inte kanner sig saker i att utfora det som bor goras - men den forstaelsen ar storre nar det galler medicinska nodsituationer eller da man ar osaker pa om polis bor blandas in. Vad ar oklart om det brinner? Eld - brandkar. Halla?! Det enda som forvanade mig var att jag i hettan (sic) faktiskt inte ringde 112 utan 999, UK's nodnummer. Jag vet att jag for nagra veckor sedan tankte pa att det ar tur att 112 funkar aven har eftersom jag "omojligt" kunde minnas deras nr. Hm... vissa saker verkar ga in valdigt kvickt.
Jag kanske overreagerar som inte heller tycker att det bara racker med att ringa och sedan ga, men jag har sett alldeles for manga exempel pa hur till synes ofarliga eldar utvecklats pa ett hogst obehagligt satt och eftersom jag faktiskt sag risker i omgivningen har sa kunde jag inte bara lata det bero.
Jag kunde f o inte lata bli att pa hemvagen fundera over om det inte ar sant har jag egentligen borde syssla med. Nar autopiloten slar in och styr upp sadana har situationer - da kanner jag att jag gor nagot och att jag trivs med det jag gor. Fasen, jag kanske ar fodd publikvard...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment