Dumgoyne - inte ända till toppen, men ändå toppen!

Det går bättre och bättre med sjukgymnastiken. För ett par veckor sedan klarade jag t o m att ligga platt på en brits med raka ben - och lyfta högerbenet! Bara ett par centimeter och bara en gång, men ändå. Så stursk och styrkt av denna framgång beslöt jag för två veckor sedan att pröva knät uppe i bergen. Japp, ni läste rätt, i bergen. Eller... vad man nu kan kalla 442m höga Dumgoyne.

Jag var beredd på att kanske inte kunna ta mig hela vägen till toppen och ner, men jag tänkte i varje fall testa att gå i backe. Om så bara en liten bit.

Dumgoyne ligger precis bakom Glengoyne whisky distilleri strax norr om Glasgow. Från stan tar man buss 10 (OBS! First Stirling) till Strathblane. Så stod det i vart fall i de två vandrarböckerna jag konsulterade. Själv råder jag att man tar buss 10 till Blanefield, som ligger dörr i dörr med Strathblane, blinka och du missar gränsen. Kliver du av hållplatsen efter affären på vänster sida (lugn, det finns bara en) så hoppar du av precis där vandringen börjar.

Den börjar vid Campsie Dene Road, en väg som tar av åt höger vid ett krigsminnesmärke. Följ vägen förbi villorna tills den tar slut, gå genom grinden vid vägens slut och vips så är du ute på landet. Gorse (Ha, jag har kollat upp vad buskarna heter på svenska, de heter Ärttörne! Hm, ärttörne? Vicket namn, ha, ha... nåväl) växer frodigt och får knallar runt på slänterna. Det var en underbar soldisig dag så jag knallade lugnt längs landsvägen, förbi ett par grindar till och kom snart till sista huset för dagen. Ett vitt hus med hundar som skällde ut mig när jag passerade. Strax efter huset och en bro över en livlig bäck så har man två alternativ; antingen fortsätta vägen fram eller gå genom en stängd grind och upp på berget.

Jag gick genom grinden. Kullarna är gräsbeväxta och löper därför risk att vara snorhala i vått väder. Som tur var hade det inte regnat på över en vecka, men jag tog ändå bara en 5-10 steg uppför innan jag vände och provade att gå nedför, sidledes. Det verkade fungera! Så jag gick lite högre upp, testade att gå ner en bit och beslöt sedan att jag var redo. Det var dags att ge sig UPP. Tjoho!

Trots torrt väder så blir marken både mjukare och blötare lite längre upp. Vid en tidpunkt, när jag navigerat mig uppför sankmark, så undrade jag om jag verkligen skulle klara att gå samma väg tillbaka. Men så mindes jag att jag ju inte skulle de eftersom jag ämnade gå i cirkel, så då fortsatte jag. Snart hörde jag vatten forsa från ett vattenfall i en skreva som liksom tycktes ha uppstått av sig själv, som om en bit av kullen sjunkit ihop. Träden som flockades runt vattenhålet skapade dock en spännande oas bland det annars kala landskapet.

Jag mötte inte en själ på berget. I ärlighetens namn var jag glad för det, för i vissa lägen vill man inte ha publik. Som när man står inför en svag nedförslut och sakta tar sig ner sidledes, stadigt lutandes mot vandringsstaven. Som någon annan gammal skröplig tant. Det är t o m så att jag själv skrattar när jag skakandes på huvudet står 'nedanför' och ser hur fånigt liten backe jag just "bemästrat".

Det blev naturligtvis ingen topp. När sista biten började så tog jag istället stigen som letar sig runt bergssidan. Den var rätt... äventyrlig, på sitt sätt. Stigen var så smal att man ibland knappt kunde gå med båda fötterna bredvid varandra. På ena sidan hade man bitvis en nästan lodrät bergsvägg. På andra... ett nästan lodrätt grässtup. Framför sig hade man dock Loch Lomond och bergen runt sjön, vilket avledde uppmärksamheten utmärkt. Någonstans på bergssidan tog jag lunch, och satt och njöt av utsikten, stillheten och solen en lååång stund.

Ganska precis rakt ovanför distilleriet var det dags att leta sig nedför kullen. Fast först stod jag ett tag med händerna i sidorna och skrattade, skakade på huvudet och tänkte att jag lika gärna kunnat knalla upp till toppen. För nedfarten var brant. Sedan började jag sakta, sakta men säkert ta mig ner. Halvvägs tänkte jag att det nog var tur att jag inte gått till toppen, för i den här farten så hade det tagit mig halva natten att komma ner. Jag tog ännu en paus, en solpaus i grässlänten, innan jag fortsatte ner till fårhagen.

Visst, benen var otränade, jag var otränad och knät säkert förvånat över vad som skedde - men det var så skönt att komma ut på riktigt! Jag stapplade förvisso hela vägen tillbaka, men vad sjutton - det var värt det! Det var värt att få komma ut och upp i bergen igen, och känna på backar. Och lugn! Efter alla trafikbrusiga dalpromenader så inser jag att det är i bergen jag får lugnet jag så gärna vill ha.

Och som mitt nya ordspråk lyder: Tar man det bara lugnt och i sin egen takt så kan man göra precis vad man vill.

Kulturfyra om hårdrock

Veckans Kulturfyra påminner mig om hur gammal jag är...

Kiss spelar i Stockholm på fredag. Hårdrocksfans kommer i busslaster från hela landet. Vår Kulturfyra startar där:
1. Är du en hårdrocksfan?
Definiera hårdrock. Det verkar finnas olika varianter där ute. Jag gillar Bon Jovi, Def Leppard, Alice Cooper, en del Twisted Sister och bitar här och där av Kiss, Scorpions och allt vad de heter. Fast i dagens läge verkar det snarare falla under rubriken "Rock"...

2. Vad betyder Kiss för dig?
OKEJ-affischer. Alla hade dem på väggarna när jag var liten! Jag tyckte de såg elaka ut...

3. Kiss spelar på Stadion. Kommer du att gå på någon slags konsert i sommar?
Kanske, kanske inte. Inget planerat, men när det gäller konserter är jag en typiskt sista-minutare. Hörde att The Killers stöder Radiohead så jag får se om jag har råd att gå dit. Funderar dessutom fortfarande på Bon Jovi på Hampden Park, men det är så ärtans dyrt!

4. Vilken är den bästa konsert du varit på, eller som du minns mest eller som varit viktigast för dig?
Den jag alltid kommer minnas är Rocktåget 1992 i Säter. Jag hoppade på kryckor och satt vid tågstationen i Sala och hade bara råd med antingen tågbiljett eller entré så jag satt och väntade på själva tåget, för att åtminstone få SE det... (Kom igen, ni var säkert inte heller helt logiska i tonåren!) Fem grabbar (unga män) kom förbi. De skulle upp och de tyckte antagligen att jag var helt galen. Så de sa att de skulle betala entrébiljetten för mig. Så jag hakade på! Lustigt nog, tåget vi tog upp var samma tåg som Rocktåget tog. Jag fullkomligt älskade Tomas Ledin och det var på den konserten jag insåg vilken pärla Eva Dahlgren är också. Jag hade ingenstans att sova under natten så jag hängde med de fem grabbarna - och ett koppel dalmasar - vid korvmojjen tills första morgontåget tog mig hem igen. Det var en helt underbar natt.

Borde jag vara orolig?

Först vill jag bara säga att jag inte glömt bort bloggen, vänner, livet. Helt/halvt frivilligt (för vi förväntas ändå göra vissa saker som jag inte hinner på arbetstid) så har jag jobbat en del övertid och ska in och jobba på lördag också. (För om en vecka går jag på semester i en vecka - tjoho!) Men på söndag tänkte jag uppdatera senaste tiden - jag har ju ändå två bergs/kull/backvandringar att rapportera! Jag har säkert lyckats gå, typ, hundra meter upp i luften - tjoho! Nåväl, mer om det senare.

Nu undrar jag snarare om mitt undermedvetna försöker meddela något jag inte fattar. Två nätter i rad nu så har jag drömt hälsodrömmar.

Igår drömde jag att jag var gravid med tvillingar. Det var väldigt realistiskt, jag hade morgonkräkningar och allt! Jag knallade runt i Glasgow och oroades över att ha barn ensam och hade miljoner tankar i huvudet. Vem var pappan (för det visste jag tydligen inte)? Även om det lockar i det läget att åka till Sverige för socialt stöd så har jag ingen rätt till samhälligt stöd eftersom jag inte bor där. Så då är det bäst att stanna här, för sjukvård, bidrag et c. Men ville jag det ensam med två barn? Borde jag flytta till egen lägenhet? Hur skulle jag ha råd med det? Vilket dagis skulle jag välja? Jag vill inte ha barnen på dagis, jag vill ha dagmamma, var hittar jag det? Osv Osv. Jisses...

Inatt drömde jag att jag hade tumörer. En stor i hjärtat(!) och ett par små i hjärnan. Det i hjärtat (nåja, det var snarare en parasit som satt fast på hjärtat) kunde inte opereras bort för då skulle jag dö, men om den fick fortsätta växa skulle jag också dö. Bästa vore att flytta den (eh...) till hjärnan. Men det gick inte, sa doktorn, för den fick inte plats bland de andra tumörerna. Och jag blev skitskraj för jag ville/vill inte dö. Och jag försökte att inte bli upprörd för då bultade hjärttumören och det fanns risk för att jag skulle dö i alla fall.

Vad är det här för ångestdrömmar! Jag slår vad om att en drömtydare säger att det betyder att jag är ovanligt lycklig och ska möta en mörk främling på en båt, men ändå. Jag vill inte drömma om svåra livsbeslut och dödsångest. Hellre drömmer jag om pirater. Får se vad som händer i natt...

Kulturfyra om schlager och så

1. Internet pajade för många Sollentunabor idag. Internet har påverkar oss på flera sätt. Vad skulle du göra om du blev utan Internet en dag?
Något annat. Betyder bara att jag får ta in nyheterna på annat sätt. Händer förresten titt som tätt att vårt trådlösa vägrar släppa in oss. Å andra sidan använder jag mest internet vid frukost så då skulle jag bara käka frukost i vardagsrummet istället.

2. Nästa fråga har också med min dag att göra. En annan anledning till att jag inte hunnit vara vid datorn är att vi köpt nya möbler och har ägnat den här dagen åt inredning och omändring. Vi har bland annat skaffat en jättemysig indisk byrå med 28 lådor. Den är nog min favoritmöbel.Har du någon favoritmöbel?
Inte just nu, nej. Tror att jag också skulle gilla en byrå med 28 lådor, eller en sån där gammal sekretär med en massa skrymslen och vrår.

3. Nästa fråga har med kvällens semifinal i Eurovision Song Contest där det svenska bidraget med Charlotte Perrelli ska vara med och tävla om att få vara med i finalen på lördag. Så nu undrar jag: vilken sång kommer du först att tänka på när du tänker på Eurovision Song Contest?
Diggiloo-diggiley!

4. Eurovision Song Contest är inte bara lättsamma, lättsmälta schlagerslingor, det är kläder, ofta glammigt och glittrigt. Vilket är det snyggaste klädesplagget tycker du? I melodifestivalen? Minns dem aldrig efteråt. Tror att det var någon klänning någon i Afrodite bar som var snygg, men jag kan ha fel.

En riktig kalkon

http://www.youtube.com/watch?v=Z28STzFIFBU

Åh nej! Vi får ingen irländsk kalkon på lördag! (han åkte ut i semin.) Jag som sett så fram emot det.

Kom igen. Har något bidrag någonsin känts mer hemma i sammanhanget?!

Jag slår vad om att Schlagerfestivalmusikalen Eurobeat grämer sig nätterna igenom för att de inte kom på detta först...

You'll never walk alone.

Förra onsdagen torskade Rangers UEFA-cupfinalen och Rangersfans och Manchesterligister-förklädda-i-billiga-Rangers-tröjor slogs med polis och kvaddade stan. Men dagen efter var Glasgowinvånarnas tankar ändå hos Celtic. I ett kontorsfönster vid Centralstationen byttes Rangersflaggan redan före lunch ut mot ett vitt lakan med texten R.I.P Tommy. Celticlegendaren Tommy Burns avled tidigare på morgonen, 51 år gammal, av hudcancer.

Folk strömmade till Celtic Park under hela dagen, och har gjort så sedan dess, och bilderna därifrån är på samma gång mäktiga och känslosamma. Marken framför huvudbyggnaden fylldes snabbt av tröjor, blommor, halsdukar och hälsningar. Även Rangersfans - en del av dem hade bokstavligt talat just klivit av bussen från Manchester - kom förbi och la ut halsdukar och tröjor. De gjorde så under varma applåder från folkmassan.

Tommy Burns var omtyckt över gränserna. Han var en av Celtics mest omtyckta spelare och sedan han slutade spela har han varit tränare och ledare både för landslaget och Celtic, där han på senare år jobbat på ungdomssidan.

Idag begravdes han. I kyrkan fick naturligtvis bara familj och fotbollsvärlden plats, men hundratals människor stod utanför. Tusentals fans följde dessutom begravningen på Celtic Park, direktsänt. Och ytterligare tusentals människor kantade gatorna när kortegen körde från kyrkan via Celtic Park till begravningsplatsen. En vanlig tisdag, mitt på dagen.

Tommy Burns var en omtyckt spelare, en legendar. Men jag tror ändå det är svårt att tänka sig liknande scener i Sverige. Det är synd. Det är ok att känna. Hedra. Delta. Tillsammans.

Rest in Peace, Tommy.
You'll never walk alone.

Kulturfyra om kossor

Kulturfyran hittar du som vanligt här.

1. Kor på grönbete, som en bild av människor. Vilket djur i litteraturen, konsten, eller filmen har gett dig mest eller tycker du är en bra bild av något?
Konstig fråga. Den där geten med ett däck om midjan är väl en utmärkt bild av något konstigt.













2. Villket är ditt favoritdjur?
Puffins!













3. Tycker du om kor förresten? För många år sedan tror jag Kurt Olsson hade en intervjuserie där han alltid ställde den frågan till sina gäster.
Kossor är söta.










4. Krumsprång för våren. Vad är våren för dig?
Startskottet på vandrarsäsongen!

Scarborough is fair

Jag kan rekommendera Scarborough också! När jag var där (4/5) hade de fransk marknad längs gågatan så jag fick både smarrig lunch och läcker efterrätt. Sedan gällde det att hitta slottet. Nåja, hitta det gjorde man för det stoltserar högst upp längs en lång klippkant så att man ser det redan vid tågstationen. Men hur komma dit... Turistskylten ledde (dumt nog i efterhand) nedför gågatan, så då följde jag den. Vägen går efter ett tag brant nedåt mot stranden, och då undrade jag så klart varför jag var tvungen att gå hela vägen ner dit när jag på något vänster faktiskt ska hela vägen uppför klippan! Nåväl, jag följde skylten.

Stranden påminde mig om Blackpool. Det var en lång sandstrand och gatan var kantad av spelarkader, snabbmatställen och krimskramsaffärer. En knappt synbar vägskylt skickade mig dock tvärt uppför en vertikal gata mellan husen. Det hela kändes som en osmidig omväg, och mycket riktigt; när jag kom upp på krönet och såg staden ovanifrån så insåg jag att det hade gått att svänga av tidigare inne i stan och bespara mig själv både nedförsbacken och uppförsbacken! Om man inte följt skylten alltså... På krönet låg en gammal kyrka och på kyrkogården som också fungerade som bilparkering så låg Brontë begravd (hon som skrev Jane Eyre bl a). Man passerar hennes grav när man promenerar mot slottet.

Slottet i sig ser magnifikt ut på håll, med muren som löper längs en lång klippa. Tiden har dock liksom gröpt ur stället på innehåll. Det är en klassiskt engelsk struktur med ett "motte", en liten kulle som sticker up i mitten, med huvudtornet, sedan är en vallgrav runt det och som skiljer det från övriga slottsägorna. Det anmärkningsvärda är att motet är ovalt och tornet står inte i mitten utan åt ena sidan. Man vet inte varför. Hur som helst. Entrén är kvar och "motet" med ett halvt torn, en lååååång mur mot staden och så några ruiner. Resten är ett stort gräsfält, i storleksklassen av åtta fotbollsplaner. Muren som förr löpte runt hela alltet har försvunnit på tre sidor. Det stora gräsfältet är som gjort för promenader och picknickar.

Ruinerna från en romersk signalstation finns i bortre hörnet, dessutom har man hittat vikingarester där. Är man intresserad av engelsk historia så har en del maktfajter utspelat sig i Scarborough. När jag var där var det t ex en ung kille som berättade för sin flickvän att hans farfars fars-nånting varit med och stormat tornet under en maktfajt. Det var då tornet gick mitt itu. På flera skyltar stod det också att den spelade roll under Jakobit-fajterna, men det stod inga detaljer, vilket irriterade både mig och en äldre man som grymtade att han inte skulle kunna släppa det förrän han kollat upp vad sjutton Scarborough hade med saken att göra. Det undrar jag också faktiskt. Kanske var det någon regeringsgrupp som vilade sig där på resan norrut...

En cool händelse dock - om man antingen är intresserad av engelsk regenthistoria, Christopher Marlowe's pjäs "Edward II" eller i allmänhet tycker storyn om Edward II och hans homosexuella älskare är smaskig - är att Edward II's älskare Gaviston togs tillfånga i Scarborough. Adeln gillade inte att han var kungens favvo och tanken var att han skulle fångas i Newcastle, men kungen och Gaviston lyckades fly och Gaviston hamnade i Scarborough. Där lyckan tog slut. På väg längre söderut dödades han genom att få två svärd i sig och sedan halshuggas. (Fast han dödades inte på samma gruvliga sätt som kungen själv. Han fick ett glödgande järnspett uppstoppat i... AJ!)

När man tröttnat på slottet och vyn över stan, eller om man inte vill betala nästan £5 för att gå in, så kan man ta en promenad på utsidan av muren. I slutet leder trappor ner mot hamnen. Och så är man tillbaka på nöjesstråket igen. Ett tips är att vara vaken, mätt och alert innan man går in i en spelhall, annars kan det hända att man får hela fickorna fulla med 2pence-mynt! Flera maskiner tog detta och det lät billigt nog att förlora så jag tänkte växla en mindre summa. Säg... £1. Ok, vet ni hur många 2p det går på £1?! Det fick jag snabbt lära mig.

På den branta gatan från stranden upp mot centrum så ligger en liten fudge-butik. (Fudge är mjukare än kola men av samma familj, typ) I ärlighetens namn får man mycket godare fudge i Edinburgh, men affären är ändå värt ett besök. För deras livliga fantasi! Bland smakerna hittar du allt från "toblerone och vaniljfudge" till "snickers och krämfudge" och diverse ölsorter. Och Guinness, Carling, Grolsch och Foster's säljs i pintglas och ser ut som öl! Du kan även köpa cocktailglas med chokladfudge, baileysfudge och tårtor som ser ut som choklad och grädde med körsbär och allsköns dekoration - allt gjort i fudge! Men som sagt, smaken är bättre i Edinburgh. Jag köpte småbitar av flera sorter i Scarborough och det smakar liksom smör...

Överallt i stan stoltserar man med färsk fisk, vilket låter rimligt med tanke på alla fiskebåtar i hamnen. Men på äkta brittiskt manér ser ju varenda matställe till att förstöra godsakerna genom att doppa dem i batter och göra Fish & Chips av det! Jag försökte låta bli att börja gråta.

Så... Scarborough för en helg med familjen? Varför inte. De har fina sandstränder, även om de säkert inte går att använda eftersom Nordsjön är svinkall, ett pyttenöjesfält för barnen, flera uteställen, nöjesstråk, slott och till och med ett piratskepp! Jag ägnade en söndag där och kände mig nöjd, fast jag hade nog inte varit uttråkad ännu en dag. Fast fler än så hade nog varit att ta i i överkant.

Hur jag överlevde York

Fredagen 2/5 tog kollegorna farväl och tackade för bekantskapen. Jag försvarade mig med att jag var svensk. De menade att det inte spelade någon roll var jag en gång var född för som Glasgowbo så räknades jag som skotte. Jag började genast öva på snobbengelskt uttal.

Sedan åkte jag till York. Den engelska staden där det fortfarande enligt en gammal förordning faktiskt är lagligt att döda skottar om de påträffas inom stadsmurarna efter mörkrets inbrott. Men de får bara dödas med pil och båge.

Jag överlevde. Kanske för att de trodde att jag var ifrån, i tur och ordning, Australien, Sydafrika och Irland. Eller så kunde de inte hitta sina pilbågar.

Hur som helst. Det skulle regna överallt dit jag tänkt åka och vandra så jag beslöt att göra en stadsresa till solen under långhelgen. Det skulle vara fint i York och jag har aldrig varit i Visby så jag tänkte att jag skulle få mig lite ringmur...

Bussen avgick från Glasgow 23.oo på fredagen och jag somnade strax efter. Någonstans på någon rastplats mitt i natten så vaknade jag upp. Jag visste inte var vi var eller hur långt vi åkt, men folket på bensinmacken talade konstigt så... vi måste ha kommit till England.

Vid 4.00 kom vi till Manchester, där jag skulle få vänta i två timmar på bussen till Leeds. Såvitt jag kunde bedöma (den tiden en lördagmorgon) så består staden av två slags invånare; folk som ser ut som fotbollshuliganer och folk som ser ut att ha kommit från vartenda alternativscen som finns. Manchester är inte en stad för 'vanliga' människor... Dessutom pratade de lustigt. Engelska.

Vid 7.00 kom jag till Leeds, där jag skulle få vänta en timme på bussen till York. I Leeds var jag på väg att fria till två busschaufförer, en mjölkman, en man som väntade på bussen och ca tjugofem män som förberedde inför dagens torghandel. Snygga? Njae, det vet jag inte - men Yorkshire-dialekten! Oh. My. God. Tänk Sean Bean, tänk sedan en hel stad som låter ungefär som honom. Ahmyjeeesuschrist.

Vid 9.00 var jag framme i York. Det kändes som att stiga av i 1475. Ringmuren löpte precis utanför tågstationen och hela innerstaden är som tagen direkt från medeltiden! Wow.

Från Skottland är jag ju van vid kort uttal och att betoningen i princip jämt ligger på andra stavelsen; ArGYLe, BuCHANan, KilMARnock. I York drogs första vokalen ut i fem takter; mooooorning, raaaaadio, Maaaaanchester. Detta blev ännu mer tydligt när jag åkte till Scarborough på söndagen, eller ska jag säga Scaaaaarborough. Om Leeds- och Yorkmänniskorna lät sexiga så lät de från Scarborough... ungefär som Sean Beans tröga kusin från landet.

Jag kan verkligen rekommendera en helg i York. Gillar man slott, ringmurar, historia, trånga gator med medeltidshus, gamla kyrkor, spöken och hemgjord choklad så kommer man få en toppenhelg.

Själv började jag med en tur med en av sightseeingbussarna; för att vila benen och se vart allt ligger. Allt ligger inom promenadavstånd. Sedan strosade jag runt och tog in allt jag var intresserad av; en promenad i solen längs muren (den är bruten, men man kan gå upp och ner på flera platser runt innerstan), portarna i muren (de är höga torn), York Castle (fast det är bara mittenfortet kvar så den ser lite ensam ut på sin kulle), The Shambles (tänk Västerlånggatan...), York minster (fast jag betalar inte £7 för att gå in i en kyrka!) och en hel del planlöst stros för att liksom "ta in" stan. Och köpa hemgjord choklad. De har två suveräna ställen på The Shambles.

York kallar sig själv "City of History" och man kan lätt förstå varför, även om man inte är bevandrad i Engelsk historia. Som jag sa tidigare, det känns som att knalla runt i medeltiden. Stadsnamnet härstammar dock ända från vikingatiden, och stan har ett stort interaktivt museum (Jorvik, efter sitt gamla namn vilket senare blev York) fast jag kände att jag kan min vikingahistoria så det räcker...

En intressant iakttagelse är att gatorna ofta slutar på "gate" efter nordiska Gata istället för "street". Portarna heter därför "bar" så att man kan skilja på dem. Vad barerna kallas sa de inte...

Det finns en hel rad olika spökpromenader på kvällarna. Någonstans läste jag att York är europas med hemsökta stad. Fast det tar jag med en nypa salt för jag har hört att Edinburgh kallas samma sak. Och det finns säkert fler städer i Europa som påstår likadant... Hur som helst, den mest populära börjar 20.00, fast jag var lite trött efter en hel dag (och natt) så jag valde "Ghost Trail" som började 19.30. Alla verkade kosta lika mycket; £4. Jag borde ha väntat 30min... Visst, vi fick lite spökhistorier och en av dem var rätt mörk, fast jag hade förväntat mig mer.

På Bed & Breakfastet bodde jag granne med en tant som visade sig vara stort snooker-fan. Medan jag låg och zappade och försökte hitta nåt att slökolla på innan jag somnade så lät det som om tanten kollade på fotboll i rummet bredvid. Låt mig säga att den rara, äldre damen vid frukosten inte på långa vägar motsvarade vrålen från kvällen innan...

Det var bara två saker kvar jag ville se i York (Micklegate bar och ett militärmuseum) så jag hade tänkt strosa runt och ta det lugnt på söndagen. Fast så lovade vädernytt lite regnmoln... så jag beslöt att göra en dagsutflykt till kusten och kolla in slottet i Scarborough (Scaaaaarborough) där solen sken istället.

Det visade sig vara ett klokt beslut. Mannen på B&B muttrade att hela dagen gått till spillo p.g.a. regn, så jag var nöjd!

På måndagen gick jag upp tidigt för att hinna knalla ännu en etapp på ringmuren och även kolla in Micklegate bar innan bussen gick hemåt. Micklegate bar är "huvudentrén" till stan. Kungligheterna åkte alltid in den vägen. Eftersom York var en viktig stad under medeltiden, typ huvudstad i vissa skeden, eller i vart fall huvudstad i norr, så var det också där huvuden från allsköns förrädare satt på pålar tills de, typ, ramlade av. Vid ett tillfälle kröntes tydligen tornet av 17 skallar! Inuti tornet finns ett litet museum. Museet i sig var kanske inget att hänga i julgranen, men gubben som jobbade där var härligt buttert cynisk och vi hade en kul pratstund.

Det fanns ingen tid för militärmuseet så även om jag inte direkt behöver något svepskäl så har jag skäl att åka tillbaka!

Bussresan hemåt tog vägen om ostkusten, Newcastle och Edinburgh. Jag har åkt olika sträckor genom England och i ärlighetens namn är det ungefär lika upphetsande som att bila mellan Stockholm och Jönköping. Nu ljög jag. På väg till Jönköping passerar man natursköna Vätten, det gör man inte i England. Det är bara... landet. Och industrier. Gäsp. Jag var på vippen att säga att jag nästa gång tar flyget, men det vore dumt. Åker man buss får man en rast i Newcastle. Ah, geordie-dialekten... Efter de tröga kusinerna i York var det så underbart befriande att så fort jag klev ur bussen höra ett vrål från närmsta pub: "Ah, come on you basssstard"! Blir det en engelsMan till slut så får han gärna komma från Leeds, Sheffield eller Newcastle. Då gör det inget om jag inte får tyst på honom.

Nu får det vara nog - Jaa, det får det!

Jag ska byta tandläkare. Punkt. Det minsta jag begär är en tandis man kan kommunicera med, det sista jag behöver är en gammal auktoritär despot. Tandis får härmed sparken.

Igår lagade han - så äntligen - tanden jag hade hål i, tanden som faktiskt gav mig ett helsike. Givetvis, när bedövningen släpper så känner man en sån där molande, dov smärta i början. Inget konstigt med det. Men. Strax efter fyratiden på eftermiddagen kändes det som om en blixt slagit ner i tanden, spräckt den mitt itu och lagt hela nervsystemet bart. Kort sagt; det gjorde skarpt ont så ini helvete!

Jag fräste lite åt trainees och kollegor (min berömda stubin fanns inte ens), sedan skrek jag nästan rakt ut igen, i lagoma attacker tills klockan blev fem. Då ringde jag akut, för det här kunde bara inte vara normalt.
"Du kan komma 11.30 imorgon".
Va?! Imorgon!!??
Nej, det fanns inget akutarrangemang.

Som tur var hade jag kvar receptbelagda kodeintabletter, vilka jag drogade mig med hela kvällen utan större lycka. Jag sov inte mycket inatt. Någonstans dåsade jag till i alla fall och när jag vaknade på morgonen var den skarpa smärtan borta. Kvar var bara den där molande känslan, så jag tänkte först avboka mötet ,fast de tyckte jag kunde komma i alla fall för lagningen skulle ju slipas.

Det första jag gjorde när jag kom in var att förklara för tandis hur det känts dagen innan och undrade om det kunde ha med en nerv eller något att göra.
"Nej, det har det inte. Sitt ner i stolen och håll i den här servetten."
Och sedan satte han igång och slipade tanden.

Han svarade inte ens på min fråga, bara viftade bort den!

Efter putsningen, då han trodde att han var klar, så tog jag upp frågan igen. Tandis slätade frankt över med att det bara var lagningen som liksom fäste. Yeah, right.

Som om denna brist på kommunikation inte var nog så har jag 2 andra stora klagomål.
1) Jag frågade om han hade plastfyllningar för jag är inte så pigg på amalgam. Det viftade han bort med att "han tyckte stålfyllning funkade bättre". Ingen diskussion.
2) Den här behandlingen har haft mig gå dit fyra gånger. Redan första gången frågade han på klassiskt tandismanér om jag drack läsk och åt godis. Jag svarade att jag är människa... Sedan dess har han tjatat om att jag måste skära ner. Ni känner till det där; "använd tandtråd, drick inget annat än vatten, ät inte godis". Klassiskt.

Men idag hamrade han in det - med hyttande pekfinger och allt - som om jag verkligen var förfärlig på området och långt värre än någon annan i hela världen. (OBS! Minns att jag bor i Skottland, landet där en normal invånare har dragit ut hälften av sina tänder, typ... och börjar dricka läsk i nappflaska.) Vem fan tror han att han är! Dessutom har jag två invändningar;
1) Jag dricker inte läsk så himla ofta. I snitt kanske en gång varannan vecka, och då talar vi om en 33cl burk. Till maten dricker jag vatten och annars oftast vatten, mineralvatten eller osötad saft. Ok, godis kan jag definitivt skära ner på, men...
2) Jag har haft tre (3) hål i hela mitt liv! Ett av dem var dessutom i tanden jag inte längre har. När jag fick det hålet som 19-åring varnade de för att jag nog skulle behöva en rotfyllning senare i livet, det fick jag ifjol när jag fick tandröta i den, vilket jag fick tillbaka nu, det var därför han drog ut den. Så jag har bara haft problem med tre tänder - totalt. Och idag har jag bara 2 lagningar i munnen.

Åh, ja, jag måste verkligen ha urusel tandhygien...

Dessutom har hela världen idag insett att det inte är så enkelt att tandproblem ligger i paritet med vilka sötsaker du äter. Min superhälsotokiga kollega som inte ens varit på McDonald sedan 2002 och aldrig någonsin dricker något annat än vatten har t ex hela munnen full med lagningar, kronor och bryggor. Vad orsakade detta då; morötterna eller fullkornsriset?

Finns inte en chans att jag låter diktatortandis sätta igång och mörsa dit en krona. Eller hur du nu får dit den. Det får någon annan tandis ta hand om. Någon som kan förklara för mig vad som händer och varför. Någon som kommunicerar. Jag är livrädd för tandis som det är, så jag behöver någon som jag slipper vara rädd för. Någon som får mig att känna mig lugn och trygg.

Jag är trött på att panikartat behöva ta med mig fantasifigurer in i behandlingsrummet varje gång.

UEFA cup-final tömmer Glasgow

Rangers spelar UEFA cup-final mot St Petersburg nere i Manchester ikväll. När jag gick till jobbet imorse undrade jag lite förvånat om varenda människa i East End i själva verket är Rangersfan. Inte en bil. Inte en kotte. Stan var helt öde!

Och på radion kl 8 på morgonen rapporterades om 5km kö på motorvägen söderut, vilket uppskattades skulle förvärras under dagen. Ett hundratal bilar körde t ex i karavan från hemmastadion Ibrox vid 10-tiden, så de lär ju ha bidragit i viss mån...

Men jag förstår alla som åkte ner, även alla tusentals - inklusive kollegor - utan biljett som bara tänker insupa stämningen och packa in sig på pubar och runt storbildsskärmarna Manchester efter mycket om och men insåg att det nog var bäst att sätta upp. En UEFA cup-final är ändå något speciellt. Jag har varit på två stycken - och jag har inte ens hållt på något av lagen! (Chelsea-Stuttgart i Stockholm och Marseille-Valencia i Göteborg)

Hoppas bara inte "the Huns" vinner. Det gjorde inte vi (Celtic såklart!) när vi spelade mot Porto nere i Sevilla 2003. Så... Heja St Petersburg!

Och heja Fröjdfeldt. Ehrm. Trots att han åtminstone på 'hemmaplan' är ungefär lika skarp som en felinställd TV...

Allt går

Ni trodde kanske inte att det gick, men när jag skulle duscha lösgjorde jag handduken jag hade virat om mig, släppte ena hörnet så att handduken släpade i golvet och...

...det var inte golvet den släpade i bakom mig.

Det var i toalettstolen.

Jag vill inte torka mig med en blöt handduk. Jag ska nog gå och lägga mig nu.

Kulturfyra om sommar och så

1. Snart är det sommar. För många betyder sommar att de tar sig lite extra tid för att läsa. Om du skulle ge tips till någon som dra iväg ut på landet och vill ha lite litteratur med sig till hängmattan, hur ser den tipslistan ut? Vilken bok eller vilka böcker ska plockas med?
För romantik och historiskt äventyr - hela "Fraser-serien" av Diana Gabaldon. Det är sex böcker hittills, men de är tegelstenar allihop. Om du skippar politikdravlet och de alltför ingående medicinska ramblingarna så är de riktigt bra!

För historiskt äventyr - hela "Sharpe-serien" av Bernard Cornwell. 20+ böcker av slaget som bläddrar sig självt. Du läser nog ut en bok på en dag eller två...

Hm, känns som att det blir samma tips varje gång frågan kommer upp. Får väl tipsa om Harry Potter-serien också. :-)

2. Liverpool är kulturhuvudstad i Euorpa 2008. Vilken stad i världen tycker du skulle kunna sägas vara 2000:talets kulturhuvudstad?
Inte vet jag. Stockholm? Vad kännetecknar en kulturhuvudstad? Vet inte var influenserna kommer ifrån riktigt.

3. Nedräkningen till Melodifestivalen har börjat i tidningar där reportage och artiklar om Perrelli och andra länders deltagare börjat poppa upp. Kommer du att se Europafinalen? Varför/varför inte?
Ok, jag bor i UK så här skrivs inte en rad. Jag ska se den - om jag blir påmind om när den är... Det är ändå rätt kul, på flera nivåer, att följa. Så dumt att det blir skoj. Såg "Eurobeat", en musikal om fenomenet, härom veckan och det var ungefär som att se finalen... Urkul!

4. Världskulturmuseet får hård kritik: För få besökare, samlingar som inte packats upp, dåligt samarbete med andra institutioner. Världskulturmuseet i Göteborg ifrågasätts i en utredning som regeringen beställt. (Enligt DN)Har du varit på världskulturmuseet? Tycker du att argumentet för få besökare hör till som argument för ett museum? Spelar det någon roll om museum har få besökare?Vilket museum sa du?

Strippshow hos tandläkaren

Idag skulle jag få en hel mun. Trodde jag. Det visade sig att tandis inte alls tänkt täppa till hålet i tanden på vänster sida, utan istället täppa igen hålet efter tanden han drog ut på höger sida.

Det här börjar irritera mig något enormt nu. Anledningen till att jag gick till tandis till att börja med var för att jag hade ont i tanden på vänster sida - och den har han, en vecka senare, inte ens börjat med! Istället går jag nu omkring och har ont på två sidor när bedövningarna släppt. Ja, för efter utdragningen gjorde det ont i två dagar, precis som två kompisar varnade för, och nu när bedövningen börjat släppa efter igentäppningen så gör munnen ont igen. Vilket ingen sagt något om.

Och det är en annan sak som börjar gå mig på nerverna. Han säger ju inget! Förklarar inget, meddelar inget, berättar inget. Han bara sätter igång och ger sedan en ny tid för vem-vet-vad. Idag var det t ex först när jag ifrågasatte varför han förde en spruta mot höger sida av munnen som jag fick veta att han inte alls tänkt göra vänster tand utan fortsätta med höger sida. Inte ett pip yttrades om det när jag kom in, trots att jag frågade om plastfyllningar. (Vilket han inte tycker håller lika länge på en kindtand så han tänker använda 'metall', vad sjutton det nu är. Är det annorlunda mot amalgam? Och är hans åsikt verkligen sann, för jag fick plastfyllningar i hörntänder för över 10 år sedan. Någon som vet?)

Utlämnad till en maktfullkomlig tandgeneral kändes det därför tryggt att Oliver följde med in i behandlingsrummet. Även om han var mer än lovligt retsam. När jag fick sprutan så gav han mig lugnande ord i och för sig, och när de började gömma mig bakom slangar, tussar och grejer så försäkrade han mig om att det skulle gå bra, han skojade även att jag inte skulle kunna resa mig den här gången även om jag ville p.g.a. alla grejer.

När tandis började grejsa, det var då Oliver slutade vara en tillgång och blev en retsticka istället. Han började strippa! Men han stod vid fotändan så jag kunde inte se honom!
"Tadadaa, en knapp, två knappar öppna.... todedoo, en knapp till... datiratida, bröstkorgen är bar..."
"Sluta!"
"Jag slår vad om att du önskar du kunde se mig nu..."
"Men det kan jag inte, så sluta!"
[truddeluttar melodier som gör det uppenbart vad han pysslar med]
"Men sluta då!"
"Ingen skjorta på... tadaa... fin, brunbränd bröstko..."
"Oliver, sluta. Bara... sluta. Du hjälper inte direkt."
[tystnad]
"Vad vill du att jag ska göra då, sjunga?"
"Vad som helst, bara du får mig att tänka på nåt annat."
"Men va..."
"Vad du vill!!" (Tandis slipade/borrade/whatever och det var inget kul)
"Old McDonald had a farm, e i e i o...."
Det var troligen den värsta falsksången sedan X Factors födelse och invärtes frågade jag mig varför jag släpade sådant värdelöst stöd till tandis, där jag verkligen behöver en rejäl stöttepelare.

Men i ärlighetens namn så gjorde han faktiskt nytta. Stor nytta. Han fick mig helt att tänka på något annat. Och medan jag snäste och fräste åt honom (medelst tankeöverföring) så fick tandis sitt jobb gjort.

För den här gången. Jag ska tillbaka nästa vecka igen och den gången SKA han fixa hålet. För kronan som han lovat mig kunde han inte fixa förrän efter 3-4 månader.

Jag glömde fråga om det är en peng eller en huvudbonad han tänkt ge mig. För ca £2-300 så är det hur som helst bäst att den är gjord av guld.

Utan tand i York

Han tog min tand! Det tog flera timmar att fatta, men han tog den faktiskt!

Var hos tandläkaren i morse för motsvarande övertand på var sida om munnen gjorde ont. I tisdags tog han röntgenplåtar, idag bekräftade han att ena tanden har ett hål. Den andra, den som jag hade tandröta i förra året, har... början på tandröta igen. Han är rätt säker/auktoritär i sin yrkesroll och fastslog att det inte fanns någon annan utväg i det här läget än att dra ut den. Dra ut den! Han menade att det inte gick att göra rotfyllning varje gång för det skulle fortsätta komma tillbaka. Så tanden skulle ut.

Och jag fick panik.

Bedövad upp till pannan kunde jag ändå inte sitta still i stolen. Kallsvettig, tårögd och skräckslagen försökte jag liksom klättra baklänges uppför ryggstödet medan han försökte... ni vet. Han stannade upp och undrade om jag var ok, men vad ska jag säga!

Ni kanske minns förra gången jag var hos tandis, hur fantasin spelade? Det är en försvarsmekanism jag är evigt tacksam för att jag har, ska jag säga. Jag är livrädd för tandis, fullkomligt skräckslagen. Men jag försökte vara cool i väntrummet och nollställde hjärnan så att "Oliver" inte skulle dyka upp. Det gjorde han inte heller.

När jag kallsvettades i stolen och tandis knipit tag om tanden för andra gången, och jag påbörjade min klättring, så dök istället... Sharpe och Harper upp! De stod bakom tandis nere vid mina fötter och Harper lugnade och uppmuntrade mig på sin klingande irländska, ungefär samma ord som jag tror tandis yttrade: "You're doing fine, so you do. You're alright, lass." Medan Sharpe stod strax bakom och ohjälpsamt flämtade "bloody hell". Kanske inte vad jag ville höra...

Tandis avbröt än en gång och bad två sköterskor att hålla i mig! Jag var skräckslagen. Sharpe trängde sig då förbi Harper bakom tandis och erbjöd frankt; "Do you want me to do it?"

Jag har sett "Sharpe's Siege". I det avsnittet försöker han dra ut Harpers tand. Det gick inget bra. Det slutade med att Harper hellre försökte göra det själv! Så jag tankeprotesterade ett bestämt "NEJ", vilket fick Harper att nicka medhållande. Han sa att det var ett klokt beslut.

Och jag låg still, kramade armstöden hårt... och PLOPP så var tanden ute.

Och i ärlighetens namn kändes det inte direkt, bedövningen fungerade till 150%. Det var bara det att... hela upplevelsen i sig, att ha den där stålgrejen... *rysning*

Sedan var jag i chocktillstånd halva dagen; skakade, var smått upprörd och kunde inte tänka en rak tanke. Fast när jag kunde det så undrade jag om jag var helt knäpp som såg/kände närvaro av fantasifigurer varje gång jag går till tandis. Å andra sidan, utan dem så... Tack gode Whoever för att de finns!

Och nu åker jag till York över helgen. Inte direkt för att jag vill fly så långt bort som möjligt från tandis, jag ska ändå tillbaka på tisdag för att fixa hålet, men det är nog dags att ha lite kul. Även om jag saknar en tand på ena sidan munnen och har ett rätt stort hål på det andra. Jag känner mig som 85, jag kan bara äta mjuk mat. Gröt och yoghurt och så... Festligt.

Kulturfyran om Första Maj

Veckans åsiktsstund är kommen. Kulturfyran hittar ni som vanligt här.

1. En del kommer att gå med i demonstrationståg på första maj. Tyvärr är de flesta slagord som bärs på stora plakat förtryckta av kampanjer från centralt håll. Om du skulle bära ett plakat, vad skulle det stå på det? Om du fick spåna helt fritt alltså. (I Aftonbladet såg jag att moderaternas partisekreterare Schlingman också ska hålla ett Första maj-tal, så känn dig fri oavsett politiskt ståndpunk att formulera ditt plakat.)

Vi är alla kriminella!

Det finns inget "vi hederliga medborgare" och "dom skurkarna", det är en samhällssyn som tyvärr råder. Vi är allihopa. Och alla är vi mer eller mindre kriminella. Faktiskt.

2. I samband med tågen på Första maj hålls tal i mängder och en och annan artist underhåller eller eldar massorna. Finns det någon sång eller skiva som du tycker påverkat dig politiskt eller som du tycker är en bra politisk sång?
Midnight Oil, vilken skiva som helst. Den som fångade mig var "Diesel & Dust" och sedan har det rullat på.

3. Valborg firades med stor pompa och ståt utanför slottet eftersom kungen fyllde år. Kungar har väl allitd inspirerat sagoberättare. Vilken är din favoritkung i litteraturen eller sagovärlden?
Aragorn!

4. Tänk att det är två helgdagar samtidigt. Kristi Himmelsfärdsdag ska firas med gökotta ute i naturen. Naturromantik. När jag är i naturen, till exempel tar en morgonpromenad, vill jag sällan ha mp3-spelaren med mig, jag vill lyssna på fågelkvittret. Om du brukar ha med dig mp3-spelare: vid vilket tillfälle sätter du aldrig på den?
När jag är ute och vandrar. Jag lyssnar hellre på tystnaden.