Scarborough is fair

Jag kan rekommendera Scarborough också! När jag var där (4/5) hade de fransk marknad längs gågatan så jag fick både smarrig lunch och läcker efterrätt. Sedan gällde det att hitta slottet. Nåja, hitta det gjorde man för det stoltserar högst upp längs en lång klippkant så att man ser det redan vid tågstationen. Men hur komma dit... Turistskylten ledde (dumt nog i efterhand) nedför gågatan, så då följde jag den. Vägen går efter ett tag brant nedåt mot stranden, och då undrade jag så klart varför jag var tvungen att gå hela vägen ner dit när jag på något vänster faktiskt ska hela vägen uppför klippan! Nåväl, jag följde skylten.

Stranden påminde mig om Blackpool. Det var en lång sandstrand och gatan var kantad av spelarkader, snabbmatställen och krimskramsaffärer. En knappt synbar vägskylt skickade mig dock tvärt uppför en vertikal gata mellan husen. Det hela kändes som en osmidig omväg, och mycket riktigt; när jag kom upp på krönet och såg staden ovanifrån så insåg jag att det hade gått att svänga av tidigare inne i stan och bespara mig själv både nedförsbacken och uppförsbacken! Om man inte följt skylten alltså... På krönet låg en gammal kyrka och på kyrkogården som också fungerade som bilparkering så låg Brontë begravd (hon som skrev Jane Eyre bl a). Man passerar hennes grav när man promenerar mot slottet.

Slottet i sig ser magnifikt ut på håll, med muren som löper längs en lång klippa. Tiden har dock liksom gröpt ur stället på innehåll. Det är en klassiskt engelsk struktur med ett "motte", en liten kulle som sticker up i mitten, med huvudtornet, sedan är en vallgrav runt det och som skiljer det från övriga slottsägorna. Det anmärkningsvärda är att motet är ovalt och tornet står inte i mitten utan åt ena sidan. Man vet inte varför. Hur som helst. Entrén är kvar och "motet" med ett halvt torn, en lååååång mur mot staden och så några ruiner. Resten är ett stort gräsfält, i storleksklassen av åtta fotbollsplaner. Muren som förr löpte runt hela alltet har försvunnit på tre sidor. Det stora gräsfältet är som gjort för promenader och picknickar.

Ruinerna från en romersk signalstation finns i bortre hörnet, dessutom har man hittat vikingarester där. Är man intresserad av engelsk historia så har en del maktfajter utspelat sig i Scarborough. När jag var där var det t ex en ung kille som berättade för sin flickvän att hans farfars fars-nånting varit med och stormat tornet under en maktfajt. Det var då tornet gick mitt itu. På flera skyltar stod det också att den spelade roll under Jakobit-fajterna, men det stod inga detaljer, vilket irriterade både mig och en äldre man som grymtade att han inte skulle kunna släppa det förrän han kollat upp vad sjutton Scarborough hade med saken att göra. Det undrar jag också faktiskt. Kanske var det någon regeringsgrupp som vilade sig där på resan norrut...

En cool händelse dock - om man antingen är intresserad av engelsk regenthistoria, Christopher Marlowe's pjäs "Edward II" eller i allmänhet tycker storyn om Edward II och hans homosexuella älskare är smaskig - är att Edward II's älskare Gaviston togs tillfånga i Scarborough. Adeln gillade inte att han var kungens favvo och tanken var att han skulle fångas i Newcastle, men kungen och Gaviston lyckades fly och Gaviston hamnade i Scarborough. Där lyckan tog slut. På väg längre söderut dödades han genom att få två svärd i sig och sedan halshuggas. (Fast han dödades inte på samma gruvliga sätt som kungen själv. Han fick ett glödgande järnspett uppstoppat i... AJ!)

När man tröttnat på slottet och vyn över stan, eller om man inte vill betala nästan £5 för att gå in, så kan man ta en promenad på utsidan av muren. I slutet leder trappor ner mot hamnen. Och så är man tillbaka på nöjesstråket igen. Ett tips är att vara vaken, mätt och alert innan man går in i en spelhall, annars kan det hända att man får hela fickorna fulla med 2pence-mynt! Flera maskiner tog detta och det lät billigt nog att förlora så jag tänkte växla en mindre summa. Säg... £1. Ok, vet ni hur många 2p det går på £1?! Det fick jag snabbt lära mig.

På den branta gatan från stranden upp mot centrum så ligger en liten fudge-butik. (Fudge är mjukare än kola men av samma familj, typ) I ärlighetens namn får man mycket godare fudge i Edinburgh, men affären är ändå värt ett besök. För deras livliga fantasi! Bland smakerna hittar du allt från "toblerone och vaniljfudge" till "snickers och krämfudge" och diverse ölsorter. Och Guinness, Carling, Grolsch och Foster's säljs i pintglas och ser ut som öl! Du kan även köpa cocktailglas med chokladfudge, baileysfudge och tårtor som ser ut som choklad och grädde med körsbär och allsköns dekoration - allt gjort i fudge! Men som sagt, smaken är bättre i Edinburgh. Jag köpte småbitar av flera sorter i Scarborough och det smakar liksom smör...

Överallt i stan stoltserar man med färsk fisk, vilket låter rimligt med tanke på alla fiskebåtar i hamnen. Men på äkta brittiskt manér ser ju varenda matställe till att förstöra godsakerna genom att doppa dem i batter och göra Fish & Chips av det! Jag försökte låta bli att börja gråta.

Så... Scarborough för en helg med familjen? Varför inte. De har fina sandstränder, även om de säkert inte går att använda eftersom Nordsjön är svinkall, ett pyttenöjesfält för barnen, flera uteställen, nöjesstråk, slott och till och med ett piratskepp! Jag ägnade en söndag där och kände mig nöjd, fast jag hade nog inte varit uttråkad ännu en dag. Fast fler än så hade nog varit att ta i i överkant.