Jag ska byta tandläkare. Punkt. Det minsta jag begär är en tandis man kan kommunicera med, det sista jag behöver är en gammal auktoritär despot. Tandis får härmed sparken.Igår lagade han - så äntligen - tanden jag hade hål i, tanden som faktiskt gav mig ett helsike. Givetvis, när bedövningen släpper så känner man en sån där molande, dov smärta i början. Inget konstigt med det. Men. Strax efter fyratiden på eftermiddagen kändes det som om en blixt slagit ner i tanden, spräckt den mitt itu och lagt hela nervsystemet bart. Kort sagt; det gjorde skarpt ont så ini helvete!
Jag fräste lite åt trainees och kollegor (min berömda stubin fanns inte ens), sedan skrek jag nästan rakt ut igen, i lagoma attacker tills klockan blev fem. Då ringde jag akut, för det här kunde bara inte vara normalt.
"Du kan komma 11.30 imorgon".
Va?! Imorgon!!??
Nej, det fanns inget akutarrangemang.
Som tur var hade jag kvar receptbelagda kodeintabletter, vilka jag drogade mig med hela kvällen utan större lycka. Jag sov inte mycket inatt. Någonstans dåsade jag till i alla fall och när jag vaknade på morgonen var den skarpa smärtan borta. Kvar var bara den där molande känslan, så jag tänkte först avboka mötet ,fast de tyckte jag kunde komma i alla fall för lagningen skulle ju slipas.
Det första jag gjorde när jag kom in var att förklara för tandis hur det känts dagen innan och undrade om det kunde ha med en nerv eller något att göra.
"Nej, det har det inte. Sitt ner i stolen och håll i den här servetten."
Och sedan satte han igång och slipade tanden.
Han svarade inte ens på min fråga, bara viftade bort den!
Efter putsningen, då han trodde att han var klar, så tog jag upp frågan igen. Tandis slätade frankt över med att det bara var lagningen som liksom fäste. Yeah, right.
Som om denna brist på kommunikation inte var nog så har jag 2 andra stora klagomål.
1) Jag frågade om han hade plastfyllningar för jag är inte så pigg på amalgam. Det viftade han bort med att "han tyckte stålfyllning funkade bättre". Ingen diskussion.
2) Den här behandlingen har haft mig gå dit fyra gånger. Redan första gången frågade han på klassiskt tandismanér om jag drack läsk och åt godis. Jag svarade att jag är människa... Sedan dess har han tjatat om att jag måste skära ner. Ni känner till det där; "använd tandtråd, drick inget annat än vatten, ät inte godis". Klassiskt.
Men idag hamrade han in det - med hyttande pekfinger och allt - som om jag verkligen var förfärlig på området och långt värre än någon annan i hela världen. (OBS! Minns att jag bor i Skottland, landet där en normal invånare har dragit ut hälften av sina tänder, typ... och börjar dricka läsk i nappflaska.) Vem fan tror han att han är! Dessutom har jag två invändningar;
1) Jag dricker inte läsk så himla ofta. I snitt kanske en gång varannan vecka, och då talar vi om en 33cl burk. Till maten dricker jag vatten och annars oftast vatten, mineralvatten eller osötad saft. Ok, godis kan jag definitivt skära ner på, men...
2) Jag har haft tre (3) hål i hela mitt liv! Ett av dem var dessutom i tanden jag inte längre har. När jag fick det hålet som 19-åring varnade de för att jag nog skulle behöva en rotfyllning senare i livet, det fick jag ifjol när jag fick tandröta i den, vilket jag fick tillbaka nu, det var därför han drog ut den. Så jag har bara haft problem med tre tänder - totalt. Och idag har jag bara 2 lagningar i munnen.
Åh, ja, jag måste verkligen ha urusel tandhygien...
Dessutom har hela världen idag insett att det inte är så enkelt att tandproblem ligger i paritet med vilka sötsaker du äter. Min superhälsotokiga kollega som inte ens varit på McDonald sedan 2002 och aldrig någonsin dricker något annat än vatten har t ex hela munnen full med lagningar, kronor och bryggor. Vad orsakade detta då; morötterna eller fullkornsriset?
Finns inte en chans att jag låter diktatortandis sätta igång och mörsa dit en krona. Eller hur du nu får dit den. Det får någon annan tandis ta hand om. Någon som kan förklara för mig vad som händer och varför. Någon som kommunicerar. Jag är livrädd för tandis som det är, så jag behöver någon som jag slipper vara rädd för. Någon som får mig att känna mig lugn och trygg.
Jag är trött på att panikartat behöva ta med mig fantasifigurer in i behandlingsrummet varje gång.
2 comments:
Rätt! Bort med dålig tandis!
Min tandis är inte autoritär, kör istället med "Man kan göra så, men det är inte rätt" metoden. Så jag gör som hon säger i alla fall. Men hon får mig att tro att jag valt själv.
Jag bet sönder en tand igår och måste gå till en okänd tandis eftersom min är sjukskriven. Jag har panik!
Tror du Harper har tid att följa med mig?
Aoh, låter som om det gör ont...
Harper har lovat att ta med hela kompaniet och hålla dig i handen. Förutom grönjackorna sa han att han skulle ta med några rödrockar också. Fast enligt honom har de en tendens att klä av sig hela tiden... vet inte om det är det du behöver...?
Post a Comment