Strippshow hos tandläkaren

Idag skulle jag få en hel mun. Trodde jag. Det visade sig att tandis inte alls tänkt täppa till hålet i tanden på vänster sida, utan istället täppa igen hålet efter tanden han drog ut på höger sida.

Det här börjar irritera mig något enormt nu. Anledningen till att jag gick till tandis till att börja med var för att jag hade ont i tanden på vänster sida - och den har han, en vecka senare, inte ens börjat med! Istället går jag nu omkring och har ont på två sidor när bedövningarna släppt. Ja, för efter utdragningen gjorde det ont i två dagar, precis som två kompisar varnade för, och nu när bedövningen börjat släppa efter igentäppningen så gör munnen ont igen. Vilket ingen sagt något om.

Och det är en annan sak som börjar gå mig på nerverna. Han säger ju inget! Förklarar inget, meddelar inget, berättar inget. Han bara sätter igång och ger sedan en ny tid för vem-vet-vad. Idag var det t ex först när jag ifrågasatte varför han förde en spruta mot höger sida av munnen som jag fick veta att han inte alls tänkt göra vänster tand utan fortsätta med höger sida. Inte ett pip yttrades om det när jag kom in, trots att jag frågade om plastfyllningar. (Vilket han inte tycker håller lika länge på en kindtand så han tänker använda 'metall', vad sjutton det nu är. Är det annorlunda mot amalgam? Och är hans åsikt verkligen sann, för jag fick plastfyllningar i hörntänder för över 10 år sedan. Någon som vet?)

Utlämnad till en maktfullkomlig tandgeneral kändes det därför tryggt att Oliver följde med in i behandlingsrummet. Även om han var mer än lovligt retsam. När jag fick sprutan så gav han mig lugnande ord i och för sig, och när de började gömma mig bakom slangar, tussar och grejer så försäkrade han mig om att det skulle gå bra, han skojade även att jag inte skulle kunna resa mig den här gången även om jag ville p.g.a. alla grejer.

När tandis började grejsa, det var då Oliver slutade vara en tillgång och blev en retsticka istället. Han började strippa! Men han stod vid fotändan så jag kunde inte se honom!
"Tadadaa, en knapp, två knappar öppna.... todedoo, en knapp till... datiratida, bröstkorgen är bar..."
"Sluta!"
"Jag slår vad om att du önskar du kunde se mig nu..."
"Men det kan jag inte, så sluta!"
[truddeluttar melodier som gör det uppenbart vad han pysslar med]
"Men sluta då!"
"Ingen skjorta på... tadaa... fin, brunbränd bröstko..."
"Oliver, sluta. Bara... sluta. Du hjälper inte direkt."
[tystnad]
"Vad vill du att jag ska göra då, sjunga?"
"Vad som helst, bara du får mig att tänka på nåt annat."
"Men va..."
"Vad du vill!!" (Tandis slipade/borrade/whatever och det var inget kul)
"Old McDonald had a farm, e i e i o...."
Det var troligen den värsta falsksången sedan X Factors födelse och invärtes frågade jag mig varför jag släpade sådant värdelöst stöd till tandis, där jag verkligen behöver en rejäl stöttepelare.

Men i ärlighetens namn så gjorde han faktiskt nytta. Stor nytta. Han fick mig helt att tänka på något annat. Och medan jag snäste och fräste åt honom (medelst tankeöverföring) så fick tandis sitt jobb gjort.

För den här gången. Jag ska tillbaka nästa vecka igen och den gången SKA han fixa hålet. För kronan som han lovat mig kunde han inte fixa förrän efter 3-4 månader.

Jag glömde fråga om det är en peng eller en huvudbonad han tänkt ge mig. För ca £2-300 så är det hur som helst bäst att den är gjord av guld.