You'll never walk alone.

Förra onsdagen torskade Rangers UEFA-cupfinalen och Rangersfans och Manchesterligister-förklädda-i-billiga-Rangers-tröjor slogs med polis och kvaddade stan. Men dagen efter var Glasgowinvånarnas tankar ändå hos Celtic. I ett kontorsfönster vid Centralstationen byttes Rangersflaggan redan före lunch ut mot ett vitt lakan med texten R.I.P Tommy. Celticlegendaren Tommy Burns avled tidigare på morgonen, 51 år gammal, av hudcancer.

Folk strömmade till Celtic Park under hela dagen, och har gjort så sedan dess, och bilderna därifrån är på samma gång mäktiga och känslosamma. Marken framför huvudbyggnaden fylldes snabbt av tröjor, blommor, halsdukar och hälsningar. Även Rangersfans - en del av dem hade bokstavligt talat just klivit av bussen från Manchester - kom förbi och la ut halsdukar och tröjor. De gjorde så under varma applåder från folkmassan.

Tommy Burns var omtyckt över gränserna. Han var en av Celtics mest omtyckta spelare och sedan han slutade spela har han varit tränare och ledare både för landslaget och Celtic, där han på senare år jobbat på ungdomssidan.

Idag begravdes han. I kyrkan fick naturligtvis bara familj och fotbollsvärlden plats, men hundratals människor stod utanför. Tusentals fans följde dessutom begravningen på Celtic Park, direktsänt. Och ytterligare tusentals människor kantade gatorna när kortegen körde från kyrkan via Celtic Park till begravningsplatsen. En vanlig tisdag, mitt på dagen.

Tommy Burns var en omtyckt spelare, en legendar. Men jag tror ändå det är svårt att tänka sig liknande scener i Sverige. Det är synd. Det är ok att känna. Hedra. Delta. Tillsammans.

Rest in Peace, Tommy.
You'll never walk alone.