Det är gjort. Det är faktiskt äntligen gjort! För bara några minuter sedan emailade jag slutversionen av examensuppsatsen. Det trodde ni inte, va!
Knappt att jag gjorde det, fattade att jag en dag faktiskt skulle skriva den, alltså. När jag 2004 signade upp mig för att skriva om tortyr inom internationell rätt så kändes det ok. Även om jag och handledaren inte alls var överrens. Fast det var nog inte det som fick saken att rinna ut i sanden. Ok, lite, för jag hade inte alls lust att skriva den vinkel han ville ha. Men huvudanledningen är nog att jag målade en mur framför mig. Jag gjorde projektet till något svårare och jobbigare än det kanske var. När jag väl läst på ämnet och "kunde" det, så tappade jag lusten. Troligen för att jag inte hade ett klart PM att följa... Nu idag kan jag ju se att jag egentligen bara behövde skriva vad jag läst och sätta dit lite fotnötter och sedan dra någon slutsats. Men jag... jag vete sjutton vad jag gjorde det till.
Det hela blev i varje fall oöverskådligt och ett sånt där tungt projekt man bara skjuter upp. Och upp. Och upp.
Under åren däremellan har jag haft många kriminologiska frågeställningar i huvudet, och massor med uppslag för saker jag skulle vilja undersöka lite närmare. Tanken dök då upp att skriva uppsatsen i kriminologi istället (eftersom jag läst till C-nivå) men sedan räkna med den i jur. kanden.
Och det har jag gjort. En studie av polisanmälningar av barnmisshandel. Och jag har trivts som fisken i vattnet och älskat varje sekund. På sanning! Jag har tagit med litteratur i sängen på kvällarna och jag har villigt gått upp kl 7 på helgerna. T.o.m. på annandag jul. No problem. Det är väl uppenbart var mitt område ligger...
Och nu är det klart. Uppsatsen är klar!
Ok, till 95% i alla fall. Nu ska jag bara ta mig igenom en opponering och eventuellt göra någon ändring om opponenten och examinatorerna vill.
Det roliga är att nu vill jag göra en till. Jag skulle i alla fall inte ha något emot att undersöka ännu ett ämne. Kanske man skulle ta och skriva den där tortyrstudien nu då?
Skojar bara.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment