Godmorgon, Sverige

Två svenska officerare dödades i skottlossning nere i Afghanistan igår. För första gången var det ingen vägbomb eller annan "olycka" utan en så att säga riktig dödsskjutning i krig. Förvisso i ett område där uppdraget anges som fredsbevarande, men ändock i konflikt.

Idag kan vi därför i allehanda media se rubriker liknande dem som florerat under många år i t ex Storbritannien. Här precis som där kan man nu dels ta del av det obligatoriska snacket om huruvida det verkligen är nödvändigt att ha trupper i området, dels vinklas gärna nyhetsvärdet i stil med; "Ooops, shit, krig är farligt, folk dör, vet folk om det?!"

Så klart vi gör!

Så även de svenska soldater som - får jag lov att poängtera - söker sig till tjänstgöring i krigszoner.

En nätbekant som själv tjänstgjort i Afghanistan och som har flera vänner inom armén berättade via Facebook att hon idag fick ett telefonsamtal från en journalist som rent ut frågade om hon möjligen kände någon som åkt ner till Afghanistan utan att förstå hur farligt det var. Vinkeln på det reportaget är ju glasklart... Bekantingen gjorde det enda raka och sa att, nej, det gjorde hon inte för alla hon känner känner till riskerna - mycket väl.

Precis. Liksom alla vi andra.

Trist för killarna i fråga, givetvis, men det är en del av livet. Och uppdraget. Och kriget. Och finns det nu några, förutom medias rubrikmakare, som inte fattat att krig är livsfarligt så säger jag bara; Godmorgon.