Det sägs ju att livet går upp och ner. Just nu är jag på en raksträcka nere i dalen tror jag. Något är ju fundamentalt fel när det inte ens är upplyftande att tänka att man ska träffa människor man tycker om. Egentligen vill man stanna hemma under en filt och sova bort livet. Men det gör jag inte, inte då när jag ska träffa människor jag tycker om i alla fall. Då tvingar jag iväg mig enligt devisen "det blir bättre när jag är där". Och även om det kanske inte blir det, utan jag sitter och längtar efter filten hemma, så tänker jag att om jag tillåter mig att gömma mig under den där filten så kommer jag till slut fastna där. Jag har sett människor som gör det, och där vill jag absolut inte hamna. Alltså tvingar jag iväg mig för att träffa människor jag tycker om så att jag för en stund kommer bort från filten och - planen är att till slut tycker jag nog till och med att det är kul.
När livet går emot en är det lätt att bli handlingsförlamad. Eller att vilja lösa allt på en gång. Jag har funnit att jag inte alls kan bolla livet som för några år sedan. Då kastade jag glatt upp bollarna och såg det bara som en utmaning om det slank in en fackla och varför inte en sabel också. Sedan en tid tillbaka har jag upptäckt att jag behöver mer lugn och ro. Var sak har sin tid. En sak i taget.
Då, förut, tyckte jag nästan att jag slösade bort livet om det fanns en dag då inget var inplanerat. Idag känner jag mig nästan stressad om jag har två dagar i veckan inplanerade. Visst, nu har jag haft en hektisk period med uppsatsen och visst, jag vantrivs så inihelsike på jobbet att jag mår fysiskt dåligt, men den här radikalt minskade stresståligheten började redan innan. Den där hösten 2007 när jag egentligen kunde höra mig själv dunka i väggen, det var nog då det började. Sedan har det bara rullat på. Eller snurrat, kanske.
Det är nog dags att det slutar nu, snurrandet. Men jag tänker att om jag ligger här och rullar på tvåans växel så kanske det snart känns naturligt att lägga i trean igen. Jag vill ju inte ligga och puttra så länge att motorn skär sig.
7 February 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment