Hur man vet att man gjort karriär. På sitt sätt.

För länge sedan jobbade både jag och en vän på en välkänd hamburgerkedja. Vi gick omkring på jobbet i uniform, förkläde och en namnbricka på bröstet. Missnöjda med hela situationen minns jag att namnbrickan på ett sätt blev själva symbolen för utsiktslöst arbete. Vi sa till varandra att vårt mål i (arbets-)livet var att en dag ha ett jobb där namnbrickan sitter inte på bröstet utan på dörren.

Det där talesättet har hängt med genom åren. Snart byttes namnbrickan på bröstet ut mot namnbricka på datorn. Till en början kändes det som ett steg upp och fram, fast snart började det kännas enformigt att aldrig få flytta den där namnbrickan. Slutligen insåg jag att i de öppna kontorslandskapens tid så går det nog faktiskt inte att få sitt namn på dörren. Om man inte blir VD, typ. Kanske är därför namnbricka på datorn den framgång man kan nå, målet i karriären. Så jag nöjde mig, om än med en grymtning.

Igår såg jag namnskylten och kommenterade den, men jag registrerade tydligen inte milstolpen. Idag tappade jag nämligen hakan när jag kom till jobbet och satte nyckeln i dörren till kontorsrummet. Jag har en namnskylt. På väggen vid dörren. Dörren!

Mitt karriärmål är nått.
Allt från och med nu är bonus.
:-D

5 saker att göra första dagen på nya jobbet

* Välj "fel" skrivbord och njut sedan i hemlighet när telefonerna liksom installerar sig själva och din installerar sig vid det skrivbord du egentligen ville ha men inte ville vara en bortskämd gris och rusa på. Yessss, nu sitter jag där jag vill, utan någon bakom mig och med fin utsikt genom fönstret.

* Bekanta dig med omgivningarna runt kontoret - och upptäck att Limerick pub ligger bara ett kvarter bort! Där vill jag börja hänga. Lär bli svårmotståndligt, framförallt som jag ser det från mitt skrivbord varje dag!

* Känn dig som hemma. Fundera sedan på hur du ska lyckas hänga dig kvar på myndigheten fram till pensionen trots att din anställning bara är på sex månader.

* Kasta dig över publikationsförrådet, fullt av skrifter i dina favoritintresseområden. Motstå sedan frestelsen att helt nördigt låna hem en eller två publikationer för kvällslektyr. Smygläs istället under döda stunder... och inse att du nog kan nördlåna dem en i taget trots allt...

* Köp lunch. Sätt dig i ett fullt lunchrum. Ät lunch. Låt matbit fastna i halsen. Jag menar, riktigt fastna. På riktigt. Heimlich-fastna, alltså. Drick vatten. Drick mer. Hosta istället. Spruta vatten och matrester i en kräkkaskad över tallriken och bordet. Notera sedan att samtliga i rummet nu vet vem den nya tjejen är. Gå och köp lunch nr 2.

Får jag gå och sova nu så att jag kan gå till jobbet imorgon?!
Wow, när tänkte och kände jag så senast....
Tjoho!

På väg upp i bergen igen!

Jag måste spara pengar, så enkelt är det.

Påskdagen hade jag tänkt tillbringa någonstans i de skotska bergen. Jag sitter därför nu med kartor utspridda på möbler och golv, bergsvandrarböcker uppslagna och en åtta-nio flikar aktiva i Internet Explorer. Det finns så många möjligheter, beroende på var vädret är bäst och hur allmänna transportmedlen åker.

Valmöjligheterna begränsas dock något dels på grund av att tågen inte går dit jag vill på just söndagar, dels för att jag inte kan, nåja vill, åka med komplett utrustning. På påskafton tänker jag nämligen fylla resväskan med nästan en helt ny garderob (har redan fönstershoppat alltihopa på nätet!) - och annat smått och gott - så det finns helt enkelt inte plats i packningen för det lilla extra som ändå behövs för att anpassa vistelsen för både stad och berg. Jag vet heller inte vilken form jag är i. Eller, jo det vet jag, den är usel. Jag vet därför inte om jag orkar rundorna jag ser, eller hinner dem innan bussen går tillbaka till stan. Slutligen har jag det j-a knäet att anpassa mig efter, så det måste nästan finnas en Plan B på stället så att jag inte sitter och fryser häcken av mig på en sten i fyra timmar för att knäet värker och jag inte kan gå en meter till innan bussen kommer. Bättre då att sitta fyra timmar på till exempel en pub.

Allt detta sammantaget gör ju att jag nu har ett antal förslag, med och utan pub, för kortare och längre dagar beroende på hur bussarna går och var i landet vädret är bra (läs: torrt). Och jag vill göra dem alla!

Därav sparåtgärderna. Påskhelgen blir en snabbvisit där vistelsen anpassas efter shoppingen. Men jag måste verkligen snåla ett par månader så att jag kan återvända efter sommaren, och lägga all tonvikt på bland-bergs-vandringen! Då skulle jag vilja prova att ge mig djupare in i Cruachan-massivet och att knalla från Corrour till Rannoch Station på Rannoch Moor. Bland annat.

Aaaah, jag kan inte nog poängtera vilken underbar känsla det är att sitta här igen och planera dagar i bergen. Det rycker i benen för varje kartlinje jag följer med fingret och jag börjar nästan redan känna ren bergsluft i lungorna och ett lugn sprida sig i kroppen. Snart är jag där... tills dess får jag ta in vyerna från tavlorna på vardagsrumsväggarna.

Sökmotorstopp mars 2010

Det bästa med snöyriga söndagar i mars, när man gjort åtminstone en av de saker man har att göra, är att man får göra vad man vill. Som att kolla in vad folk stoppat in i Google för att hamna på den här bloggen. Jag vet inte, med tanke på hur blajjig den är så kanske jag inte borde vara så förvånad över vilka vitt skilda ämnesområden folk söker svar på. Fast någon borde faktiskt starta en hemsida inriktad på fothälsa, för det är sjutton vad mycket folk med svullna fötter det finns därute!

Här kommer ett axplock av vilka som hittat hit senaste veckorna (nästan alla svullna fötter undantagna):

Bröllopsefterrätt - Ja, jag tänker ju ha Crannachan, fast tänkte servera dem i flarnskålar.
Sören Berg - *skratt* Jag minns att jag fick email från den mannen en gång och inte visste vem han var, tydligen är det fler som undrar...
Ljudeffekter käftsmäll - [whoofslafskras]?
Typiska korsordsord - Oj, det borde ni fråga min moster. Det är det enda hon lägger när vi spelar alfapet. Jag vet bara att jag aldrig hört talas om dem i dagligt tal.
Vikt kilt - Janämen den torde väl se ut som en hopvikt filt ungefär?
Haggis bild - --------------------->
Svullnad under foten - Under? Säker på att det inte är en böld?
Svullen fot propp - Vad jag lärde mig var att om det är en propp är foten varm och röd, är den kall och vit så är det nåt annat...
Irn bru bowmore - Mums och mums, men blanda för bövelen inte!
Stockholms restaurang med pölsa - Restaurang? Det är väl bara att gå in i valfri skolmatsal.
”slott i glasgow” - Jaha, och kaninöronen skulle indikera att de inte är riktiga, dårå? Nåväl, Dumbarton castle är väl kanske mer en befästning än slott men har en intressant historia och grym utsikt! Bothwell castle är en slottruin med blodigt förflutet (f ö beläget i samma förort där Henke Larson bodde). Crookston castle ligger 10 minuters promenad från Silverburn shoppingcentre och är ett typiskt exempel på bostad för en lokal laird för ett par hundra år sedan. Ja, och så Pollok house, om man är ute efter det flärdiga mer än ruiner.
Brödmärken - Det enda bröd jag kan tänka mig ger märken är nog det där stenhårda finska rågbrödet man kan döda gamla tanter med...
Tygbörs - Syr man lättast själv, för beskrivning fråga närmsta syslöjdsfröken. Om det finns nån kvar.
Jag älskar tyskland - Vad exakt försöker man hitta när man googlar på detta???
Vilka traditioner finns i wales - En tradition jag ofta stötte på när jag jobbade i kundtjänst var att de aldrig, aldrig läste sin adress rakt upp och ner utan tålmodigt och förstående nog bokstaverade den. Jag menar, hur stavas en harkling?
pannkakstisdag - I Storbritannien är det samma dag som svenskar har semmeldag så sorry, men den har varit.

"Livet är förjävligt"

Som prästen sa på begravningen.

Eller så var det hans grötiga dialekt som fick det att låta så när han skulle säga att livet är förgängligt. Men det tror jag inte. Han sa nog att livet är förjävligt.

Vissa delar kan vara förjävliga i alla fall. Fast det är väl meningen med livet, balansen. Ok, och balansen kan kännas ojämn. Starkt ojämn, till och med, som när helan och halvan gungar gungbräda.

Å ena sidan finns massor med positiva saker i livet som väger tungt. Å andra sidan finns en sak, som väger tyngre. Det är ojämnt. Jämfört med andra är det orättvist. Fast de jämför sig också, och deras vågskålar är också ojämna och orättvisa. Så livet är balanserat, + och - tar i slutet ut varandra. Livet är förgängligt. Och förjävligt. Och alldeles, alldeles underbart.

Det är nog det vi blir påminda om vid begravningar, att livet är alldeles underbart - för en dag ligger vi där i kistan. Då är det roliga slut.

Det vore väl förjävligt om vi inte insett hur underbart livet är innan dess!

Livets mest spännande resa

... tar dig varken runt jorden eller till månen, den tar dig inom dig själv. Söderhavet är ingenting jämför med det stora blå inom en själv. Himalayas mäktigt dramatiska landskap går inte att mäta sig med topparna, dalarna och de hissnande strapatserna i ens allra innersta. Myllret på Paris gator försvinner i myllret inom dig.

Det är lätt att gå vilse. Det är lätt att missta Sidney för Quebec och tro att man lämnat Indien bakom sig medan man ännu traskar omkring på slätterna utanför Calcutta. Ditt innersta kan vara kalt och kallt som Antarktis, varmt och vildvuxet som Amazonas djungel eller sorgfri som en eftermiddag på Legoland.

Ovissheten är nog vad som får många av oss att låta bli att dra på ryggsäcken och ge oss ut på tur. Istället lägger vi i en ny växel i Volvon och kör vidare genom livet.

Jag susade själv fram i Volvon, med armbågen käckt vilande genom den nedvevade rutan - tills motorn började hacka och frusta något förskräckligt. Förvånat tog jag blicken från vägen och rynkade ögonbrynen åt lampan på instrumentpanelen, den som blinkat i flera år och som jag helt sonika ryckt på axlarna åt och tänkt att den nog slutar blinka en dag. Det gjorde den. När jag körde in i väggen.

Fan, jag visste att jag borde ha kollat upp den där lampan. För typ 15-20 år sedan.

Nyligen ställde jag därför av Volvon och uppsökte en resebyrå. Vårdcentralen ville i och för sig lindra hackandet genom att surra gaffatejp runt motorn, men jag tackade nej till tabletter och tackade ja till att träffa en reseguide.

Guiden och jag har precis påbörjat resan. Det är läskigt. Läskigt och spännande på samma gång - och oerhört utmattande. På välkomstmötet sipprade vi sangria vid poolen medan jag huller om buller, kors och tvärs och utan karta försökte presentera det kaos som utgör min värld. Andra gången tog guiden fram färgpennor och papper. Jag trodde vi var på Legoland. Det visade sig att berg-och-dalbanan tog oss raka vägen till Grand Canyon.

Med beundrande yrkesskicklighet har guiden på kort tid guidat mig till världens största sår, troligen så djupt att det utgör pudelns kärna. Jag som trodde jag kört ifrån det där stället! Jag menar, jag har ju t o m plockat ner vykortet från kylskåpet, som nu är överfullt med moderna, roliga och färgsprakande vykort. Men det visade sig att jag hela tiden burit vykortet från Grand Canyon i fickan.

Det var kanske inte vad jag ville se, det var definitivt inte vad jag ville se. Jag som satt sådan stolthet i att ha trott mig lämna det där! Jäklar också. Men nu är Volvon kraschad och nu har jag en guide, så nu är det dags att ge sig av på livets mest spännande resa. Varje steg leder framåt.

Snart...

Ska boka flyg i eftermiddag och sedan vandrarhem. Så åker jag hem till Skottland en sväng över påsk! En dag shopping (kläder, filmer, böcker, skivor...) och en dag i bergen, sedan ska nog både garderoben och batterierna vara laddade för ett tag framöver!

Längtar efter att traska gatorna. Längtar efter Gregg's Mexican chicken och Irn Bru. Längtar efter tystnaden och lugnet i bergen. Längtar hem.

Fredagsfyran om sagor

1. Vilken saga är den första du minns att du hört?
Oj, nu minns jag ju inte så långt bak, men... jag minns "Den lilla, lilla gumman i den lilla, lilla stugan", hon som ångrade att hon blev så arg och fick tillbaka katten på slutet. (Och då minns jag ju traumat när jag något äldre insåg att katten inte kommer tillbaka i originalversionen. Det är sant, katten gör inte det!)

2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då?
Har en känsla av att de kommer trycka "Mulle Meck" eller något i min hand, men om inte så berättar jag nog något hopkok av Beskows sagor. Typ, den lilla, lilla gumman som bodde i en hatt med sina barn som sprang runt i skogen och lekte med djuren och plockade jättestora blåbär. Fast utan gammalmodiga moralkakor.

3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara?
He, he, Claire Fraser, gills det? Vuxensagor som "Outlander-serien" måste väl gillas.

4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?
Flera stycken. Minns att en handlade om ett litet knytt som bodde under ett träd i skogen, en annan om snälla monster som bor under sängen, om vi ska hålla oss till barnsagor.

Nya generösa Försäkringskassan

Kvinna: "Jag och min man hade tänkt vara föräldralediga i april."
Jag: "Ok, då skickar jag hem två biljetter till er."
Kvinna: "Ja, vill du göra det, gärna nånstans varmt!"

Nya Försäkringskassan - där ledighet är vad det heter.

Feeling blue?

Ni kanske har sett dem på tv, t ex i Jay Leno eller nu senast som pausunderhållning i melodifestivalen, de blå gubbarna i "Blue Man Group". Jag kommer själv inte ihåg när eller var jag såg dem första gången, men minns att jag satt med öppen mun och rådiggade deras fantasifulla, roliga och inte minst fantastiska trummande.

Nu har jag tre morgnar i rad sett deras alltid lika smått förvånade, knallblå nyllen på en banner på baksidan av en parkerad buss. Tydligen kommer de till Stockholm i höst! De håller låda på Göta Lejon under hela september. Av det jag sett av dem på tv och YouTube så tror jag konserterna är något riktigt häftigt som det är värt att gå på! Men... är det verkligen värt 495-595 spänn?! Hälften hade jag kunnat pröjsa, men...

Hm, jag fortsätter nog att spana in dem på YouTube ett tag till.
Blue man group - Earth to humanity
Blue man group - Time to start
Blue man group - Drumbone

Årets semeltest avgjort

Heter det semeltest? Semlatest... semletest... hur som helst, jag har testat semlor.

Under alla år har ett ställe haft de avgjort godaste semlorna, i mitt tycke. Thelins konditori vid Fridhemsplan. I år fick deras semlor betyg 2(!) i DN. Godast var semlan från ett litet konditori som hette "Lux", Vete-Katten vid Hötorget fick betyg 4. Det där testet har stört mig lite, inte kan väl mina favvosemlor har gått från toppen till en sketen 2:a?! Eller finns det alltså ännu godare semlor i stan?! Med tanke på att semlor inte ens är min favoritbakelse så blev jag nyfiken.

Förra helgen tog jag därför en fika på Vete-Katten. Semlorna var mindre än vad jag föreställt mig. Bullen såg direkt hembakt ut, den verkade t o m ha fått lite för mycket färg på ena sidan... Mandelmassan var krämig och grädden var riktig och gräddig. Jag gillar i och för sig söt grädde, så den osötade var fin men inte perfekt. Mandelmassan var riklig, men låg på bullen snarare än i en urgröpning. Bullen i sig var fantastiskt färsk och saftig. Totalt sett var den direkt mumsig och storleken visade sig perfekt att njuta.

Igår tog jag en fika på Thelins. Semlan var så där stor i storlek att den kändes syndig att köpa, fast det berodde inte på bullen, som såg tillplattad ut och dessutom kändes lite torr. Som om de bakats under natten så att de vid lunchtid hunnit stå i rumstemperatur lite för länge. Däremot var det massor med grädde, nästan för mycket. Grädden var luftig snarare än krämig, dessutom var den spritsad i en hög med dock en ring så att mitten var ihålig och slutligen var den rätt slätstruken i smaken. Mandelmassan var hemgjord, den hade t o m små mandelbitar kvar, och var kanonmumsig! Men den låg inte heller i en urgröpning. Totalt sett var den god, men fick mig inte att längta efter mer.

Så vem vann?
Den hembakta.

Jag vill ha semlan urgröpt så att man får mandelmasseblandning och grädde i varenda tugga från början till slut. Hembakta kan göras lagom stora/små och grädden är sötad, vilket i mitt tycke innebär att den smakar mer.

Så där ja. Testet är avgjort. Lagom till när semmelsäsongen tog slut för det här året. Vi ses 2011.

Tro, hopp och kärlek

Tro - att jag charmar öronen av folket på Brå (brottsförebyggande rådet) imorgon så att jag får jobb där. Fasen i fasanen vad kul det vore att jobba för en organisation man vill jobba för! Tänk, en mening med det man gör... wow. Tror stenhårt på det här, och ännu lite mer efter att ha kollat upp jobbet en andra gång.

Hopp - "Ka-ina, hoppa!" uppmanade tvååringen, och jag hoppade. Och hoppade och hoppade. Fast inte lika mycket och definitivt inte lika högt som han. En liten kille kan hoppa väldigt högt om han håller i en vuxen tants händer... fast det är ändå inte lika roligt som att falla bang ner på madrassen. Hoppla vad kul det var!

Kärlek - Jag älskar att lägga mig med Sharpe på kvällarna och bara försvinna in i äventyret före sovdags. Att läsa böckerna, alltså. Så även ikväll, även om jag just börjat på den i mitt tycke tristaste boken, "Sharpe's Trafalgar". Mest för att det utspelar sig på en båt när han reser från Indien till England, och jag är måttligt road av sjöslag... Fast jag minns att det ska finnas en superfin kärleksscen under däck mot slutet av boken! Det ser jag fram emot.