St Andrew's Day Top 10

Bara för att det är Skottlands nationaldag idag så tänker jag lista tio saker som jag just nu saknar från Skottland. Inte alla är självklara, en del verkar nog rent vansinniga, men ändå... samtidigt som jag i vissa fall uppskattar den bekväma tillvaron här så kan jag sakna omständigheterna därifrån, på sitt lilla sätt. I andra fall har jag vant mig så pass att jag nu kan tycka det är lite jobbigt att vänja om mig. Eller snarare, jag försöker hitta balansen.

Det här är ingen lista över vad som skulle vara bättre på det ena eller andra stället. Sverige och Skottland har sin charm. Inte heller är det en uttömmande lista, men jag kan ändå sakna:

1. Jag tänker tanken nästan varje morgon och kväll. Det är sjukt att jag sitter på sängkanten i bara trosor - och tycker lägenheten är så varm att jag öppnar balkongdörren! Jag menar, i Skottland hade jag för det första sovit i både långkallingar, strumpor och polotröja, och dessutom huttrat under två täcken. För det andra hade det nog inte spelat någon roll om jag öppnat fönstret, för det var väl typ lika kallt inne som ute... Sjukt att jag nu har balkongdörren öppen i princip varje dag! För att inte tala om hur sjukt det känns att kunna knalla runt naken i badrummet och söla ordentligt vid duschandet. Det gör inte ens något att vi har fått en energisnål duschslang, vilken ger mindre sprutt, för det är ändå varmt i luften!

2. Kappan med pälsmuddar som kompisar där borta kallade för "road kill", en skål full med hål som är gjord av kaktus och som jag fått av J när hon var i sydamerika - och nu senast mjukisrenen med griffeltavlan där man räknar ner till jul. Allt detta och lite till kände jag mig tvungen att offra i flytten för att orka baxa kartongerna till fraktfirman. Idag ångrar jag att jag inte skickade en kartong till.

3. "w/c (week commencing) 30 Nov" vet jag precis när det är - men när sjutton är "vecka 49"?! På tal om tid så var det ju så att jag lärde mig att om något började kl 7 så var det bäst att bestämma tid till halv sju, eller till och med kl 6, för antingen kom folk en kvart sent eller Prick, men det var inget man visste från en gång till annan. Nu har jag dock upptäckt att jag så småningom föll in i denna skotska tidsuppfattning själv. Döm om min förvåning när jag en dag upptäckte att jag Alltid var sist till mötena på jobbet - när jag kom prick på utsatt tid eller en minut före! Tydligen ska man vara på plats fem minuter innan, minst, svensk tid...

4. Det rycker i armen nästan varje gång jag ska ut och åka buss. Och varje gång en chaufför bromsar in och stannar för att sedan behöva starta om igen eftersom ingen vid hållplatsen skulle med, då tänker jag att jag borde föreslå för SL att införa "vinkning" här också. Det är inte bara vinkningen jag kan sakna, jag kan till och med sakna de skrangliga bussarna (så trånga, men märkligt nog verkade det rymmas lika mycket folk som på en SL-buss), "thanks, driver" och till och med fifflet med att kolla om man hade jämn växel. Fast det behöver inte SL införa.

5. Det är trist att följa diskussionerna på "Trail Magazines" bergsvandrarforum, kolla på film/tv eller bläddra i böcker när man sedan inte kan bestämma sig för att testa "den" rutten eller det berget till helgen. Inte nästa helg heller.

6. Inga maskerader eller frågesporter på fredagarna. Ingen "Food Friday" eller pubrundor. Ingen karaoke och inga löptävlingar i kontorslandskapet. Inga dekorationstävlingar. Ja, knappt några dekorationer alls. Jag saknar uppsluppenheten på min förra arbetsplats. Det blev liksom kul att gå till jobbet även när jobbet inte var något kul...

7. Det är flottigt, kvalmigt och sitter kvar i näsborrarna i åratal, men jag kan ändå sakna lukten/stanken av chip shops när man går hem om kvällarna i Glasgow. Just för att det doftar, tja, Glasgow.

8. Tennents. Vi som inte är jätteöldrickare utan vill ha lättdrucken lager som i princip inte smakar något, vad ska vi dricka när det inte finns Tennents att välja på? F ö saknar jag - faktiskt - den superäckliga jäststanken från bryggeriet när vinden låg åt fel håll... Och när man kom till bryggeriet visste man att man nästan var hemma. Jo, det var väl just det, Tennents blev som 'hemma'. Ja, och så saknar jag "Jabhi Kushi Tabhi Tennents"-reklamen. Fast vem gör inte det?

9. Stålskrot vs. juleljus vid George Square. Varje höst såg det ut som om Skrot-Nisse varit framme, och varje december lös George Square upp hela vinternatten. Mysigt och gräsligt på samma gång.

10. Jag tänker på det varje dag, och saknar det lika ofta. Skottarnas humor, engagemang och stolthet. Visst, jag kan väl tycka att de beter sig som obstinata tonåringar ibland när de "Försvarar sin Ära" i tid och otid (män + bråk eller kvinnor + höga röster är exempel på hur det kan ta sig uttryck) men ändå. Å andra sidan visar sig engagemanget genom att de ständigt tar sig tid för småprat och att människor faktiskt kan lägga sig i t ex på bussen, både när någon behöver hjälp och när någon beter sig illa. Ibland kan dock det sista övergå till att "försvara sin ära" och då blir situationen ännu värre... och ännu mer intressant för en reflekterande själ som jag! Humorn brukar dock genomsyra även dessa situationer - om inte annat genom att resten av bussen skrattar, åtminstone när det hela är över. För att inte tala om humorn i reklam, tidningar, tv och hos alla samhällsaktörer. Jag minns så väl när skotska polisen fick en kurs i polskt lynne, för att polackerna hade svårt för skämtande poliser...

Jag kan sakna det. Framförallt idag, på skotska nationaldagen.