Cruach Ardrain - eller; nar jag akte rutschkana pa 800m hojd

Jag borde ha tagit hinten nar det var sa mycket strul (las; jag var oforberedd och oorganiserad) pa morgonen att jag fick ta taxi till busstationen, men jag var fast besluten att aka till Crianlarich och "ha en javligt underbar dag pa berget".

Strulet innebar att jag glomde regnjackan och, som vanligt, borjade det regna vid Loch Lomond. Fast jag borjar vanja mig nu; molnen ligger pa marken pa morgonen och det regnar vid Loch Lomond, och precis som vanligt slutade det innan jag nadde destinationen. Det maste vara nagot med kombinationen berg + Loch Lomond som skapar detta forutsagbara morgonvader. Naval, den har gangen visste jag ocksa att jag inte behovde springa (eh...) uppfor berget for molnen skulle troligen inte latta forran pa eftermiddagen i vilket fall.

Istallet tog jag mig tid att prata med en skon farfarmare som kom pa sin squad bike nar jag precis hittat startpunkten. Jag fick nagra fina vandringstips som jag inte skulle ha tid att folja och kanske borde jag tagit hint nr 2 har nar jag berattade att jag skulle uppfor Cruach Ardrain och Beinn Tulaichean (1046 och 946m) och gubben svarade med en lang utandning;
"Du har en tuff vandring framfor dig."

Skojar du.

Jag hade bestamt att folja "U-svangen" jag fann i min Munro-bok. Den utgar ifran en P-ficka vid A82 ca 2 km fore Crianlarich, foljer skogen in i Glen Falloch, korsar en back till vanster nar skogen tar slut, foljer skogen pa langden brant uppfor en backe tills man kommer upp pa bergsryggen. Dar foljer man en stig over en lang bergsrygg, "dippar" 50 meter innan en brant slutklam kommer upp till bergskammen mellan de tva bergen. Nar man njutit klart av utsikterna fortsatter man fran Cruach Ardrain brant ner till en "col" (vad heter det pa svenska?) mellan Cruach Ardrain och Stob Garbh, svanger ner i dalen, siktar pa att halla sig pa den tradfria delen pa hoger sida tills man ar omringad av trad, da knallar man in i skogen till vanster och foljer skogsvagen anda ner till Crianlarich.

Later som om jag just beskrivit hur man tar sig igenom borgen i Super Mario Bros, inte sant...?

Jag foljde skogen tills den tog slut, korsade backen och... ja. Nagonstans beskrevs backen som "easy, grassy slope", nagon annanstans laste jag att den var "forradisk" for "det kanns som att man gar och gar men inte kommer nagonstans". Sjalv skulle jag saga att det handlar om tva timmars traskvandring i uppforsbacke! Troligen blev det inte battre av att jag fick for mig att kora lite off-pist. Jag tankte att istallet for att ga i tva rata vinklar sa kan jag val snedda uppfor berget pa en gang, jag ska ju anda dit! Joda, men hade jag gatt i tva rata vinklar hade det inte blivit lika brant... Det ar "torrperiod" nu och anda klafsade det ordentligt. Jag ar glad att jag inte gick i Mars.

Eller kanske inte, for nu hade mordarbromsarna kommit ut. Vet ni hur manga bromsbett jag har?! Det blodde t.o.m fran nagra av dem. Jag har nog fatt malaria.

Uppe pa bergsryggen var det riktigt kul vandring; mycket upp och ner, och jag var pa bra humor for jag hade fatt for mig att jag var "nastan framme". Jag baserade det pa att tva olika hemsidor sa att de nadde toppen pa 2h 3o min, sa jag raknade ju med att gora det pa 3 eller 3,5.

Eller hur. Prova 5. Fem javla timmar! Jag var sa less pa bade berget och vandringen efter 4 timmar att jag blev pa daligt humor. Det enda drivmedlet var tanken pa den korta nedvagen, jag visste ju att det var langre att vanda tillbaka fran dar jag var, sa det var bara att bita ihop.

Jag visste ju att det skulle komma en 50m "dipp" innan slutklammen, men man ar aldrig riktigt forberedd... Jag blev pa uselt humor nar jag insag att jag forst skulle "klattra ner anda dit" for att sedan "klattra upp anda DIT". Och klattra gjorde jag, det var som att knalla uppfor en stege. Om igen, enda trosten var att jag skulle slippa den har vagen pa nervagen.

Molnen lag pa berget sa jag sag inte riktigt vart Beinn Tulaichean var, bara att det gick en bergsrygg dit. Med tanke pa hur lang tid det tagit, att jag inte visste hur lang tid det skulle ta att ga tillbaka osv osv, sa slutade det med att jag skot upp den toppen.

Nar jag stod uppe pa Cruach Ardrain lattade molnen for tva korta minuter. Jag hann se en fantastisk utsikt over 3 olika dalar och massor av berg. Eftersom bergskedjan ser ut som ett Y, med Cruach Ardrain i mitten, sa var det latt att bli snurrig bland molnen, men till sist visste jag vad som var bak och fram... Da sag jag ocksa Beinn Tulaichean. Det sag inte ut att vara sa langt borta! Fast sa sag jag manniskorna pa vag dit och de var sma... Dessutom mindes jag att en hemsida talade om "ytterligare en timmes vandring". Jag raknade minutrarna. Det var gransfall. Jag hade i och for sig redan forlikat mig med tanken pa att missa bussen (ni anar inte hur less jag var, framfor allt nar det kandes som att jag aldrig kom fram), men... och ju mer jag tankte pa det; jag var sa jakla less pa alltihop att jag bara ville ner i dalen och tillbaka till civilisationen. Jag var inte pa vandringshumor. Sa jag strok Beinn Tulaichean helt, den far vanta till en annan gang. Jag ska ta den fran en annan vinkel.

En helikopter cirkulerade runt toppen och stannade till pa en brant (mountain rescue?) och jag onskade sa innerligt att den kunde plocka upp mig. Nar jag blir miljonar ska jag ha en helikopter som hamtar mig pa varje bergstopp, helt klart.

Fast nu hade jag ingen helikopter sa jag forsokte hitta den efterlangtade nervagen. Toppen pa Crauch Ardrain ar klippig och brant pa tre sidor och nagonstans ska det finnas en stig... Jag hann se tre manniskor pa en stig nere pa Stob Garbh innan molnen drog igen gardinerna for mig igen. Jag spenderade en halvtimme med att forsoka hitta 1) en stig eller 2) nagot stalle dar jag vagar ge mig ner. P.g.a. den daliga sikten vagade jag inte ga for nara kanterna och aven om jag sag nagot som "kanske" kunde vara en ut/nervag sa sag jag inte speciellt langt sa savitt jag vet kunde oppningen leda ner pa en klipphylla.

Maste jag saga att jag muttrade och var pa riktigt pisshumor nar jag till slut borjade klattra nerfor branten-som-jag-var-sa-glad-over-att-inte-behova-klattre-nerfor? Jag visste nu med sakerhet att jag skulle behova hitta ett B&B nar jag kom ner, for skulle jag behova ga hela den langa vagen tillbaka sa skulle jag garanterat inte hinna med bussen. Jag klattrade nerfor branten, klafsade genom forsta lerfaltet och kom ut pa forsta relativt flata delen.

Da.

Da kollade jag over kanten ner mot dalen. Det var en brant moss- och grasslant. Jag insag direkt att det var mojligt att ga ner den vagen, aven om mitt kna hatar branter och troligen skulle doda mig. Da kom nasta snilleblixt; det var bara mossa och gras, stenarna lag gomda under tacket, de stora stenarna lag pa sidorna, det verkade relativt torrt - rutschbana!!! Jag satte mig ner, tog av mig ryggsacken och... da fick min kamera for sig att hoppa ut och studsa ner pa egen hand! Jag skrek av fasa, men det VAR bara gras och mossa, sa nar kameran lagt sig skont tillratta ett par hundra meter langre ner sa fanns ingen atervande langre, det var bara att rutscha efter.

Och jaklaranada var kul det var! Tank vilket underskattat noje. Jag tjot av skratt. Mer rutschbana at folket! Jag fick bromsa upp hela tiden for att inta skjutsa ivag for fort men jag sager er, det var nastan sa att jag gick upp for att rutscha en gang till. Nu forstar jag poangen med vintervandring!

Nere i dalen var det inga problem att klafsa fram i mossan, det enda problemet var att hitta stegen over radjursstaketet... Innan jag klattrade over fyllde jag mina flaskor med Bergens Flytande Guld - farskt vatten. Har ni smakat farskt vatten fran en back i Norrland sa vet ni hur gott det ar. Och aven om Skottland har bra vatten sa AR det faktiskt skillnad mellan det vi har i vattenkranarna i Glasgow och det som finns uppe i bergen. Det i bergen smakar vatten - d.v.s. ingenting.

Summa sumarum: Jag kan pricka av ett Munro och den lilla utsikt jag sag var underbar, men jag var fasen i mig inte pa vandringshumor. Till raga pa allt ser det ut som om jag har baltros nu. Knotten och bromsarna har attackerat mig mellan byxor och troja sa jag har ett rodprickigt balte over ryggen. Och det kliar.

Halvvags pa vag upp funderade jag over om jag bara inbillat mig att jag gillar bergsvandring, "for de e ju inge kul alls ju, de e bara jobbit o trakit o ja bara flasar". Precis nar jag borjade nerfarden var jag overtygad om att jag lurat mig sjalv och att jag aldrig skulle satta min fot pa sa mycket som en kulle i framtiden.

Nar jag kom ner till Crianlarich igen blickade jag upp mot Ben More och tankte: "Undrar hur utsikten ar dar uppifran?" Redan dagen efter borjade jag kolla i boken efter ett nytt berg. Idag, fyra dagar senare, kan jag inte vanta tills jag far ge mig ut igen!

Jag var nog inte pa humor i Lordags bara.

Orange Marsch + brandbomber = sant

"Will they ever, ever grow up over there?"

Det var chefen som sa det. Mina kollegor och jag skakar idag pa huvudena at upploppet och oroligheterna i Belfast igar. 80 poliser skadades nar republikaner kastade brand-, splitterbomber och gatstenar. Polisen svarade med gummikulor - eller ska jag saga gummiklumpar. Det ar inga smastenar, de dar.

Det var 12 July. Ni vet, "The" Orange march tog plats igar. Tydligen knallade man omkring i East End har i Glasgow ocksa, men inte pa min gata! Jag missade det, horde ingenting alls. Laste idag att 20 pers gripits for storande av allman ordning och sekteristiska brott (sang och skanderingar mest). Later som om det gick lugnt till i sa fall... skont.

Skont ocksa att marsch-sasongen ar over. Nu kanske man kan sova pa helgmornarna igen.

Intressant...

Vi har just nu blivande studenter fran Pakistan som ar oroliga over att komma och plugga i Skottland p.g.a. bomberna i London...

Sa jag att de kom fran Pakistan, landet som inte haft en lugn stund sedan, typ, tidernas begynnelse?

En brodemonstration med "fel" poang.

Vad ar det som later *flopp-flopp-flopp-whiiine-whiiiine-tut-tut-tut-tut-tut-tut*?
En brodemonstration i Glasgow.

Vad ar det som later *klick-klickklick-klick-klick-klickeklick*?
Tjugo poliser som faller ut sina ASPar samtidigt.

Tva kollegor och jag skulle aka hem till en av dem och ta're lugnt efter jobbet (ni vet, pizza, vin, tjejsnack). Rusningstrafiken ar grym i vanliga fall, men nu stod den still. Efter 40 min(!) hade vi kort 10 min-strackan genom stan och kommit ner till bron over River Clyde. Den norrgaende bron var avsparrad med dubbla rader av poliser och en samling clowner och hippies (det ar ju det! Det ar inga jeans och blaskjortor bland demonstranterna direkt) hangde pa och runt den.

Ytterligare 40-45 min senare hade jag fatt nog. Vi hade inte ens kommit ut pa "storvagen". Eftersom den norrgaende bron var avsparrad sa dirigerades den trafiken tillbaka - blandat med den sodergaende - sa trafiken stod bokstavligt talat still. Jag skulle upp kl 5 dagen efter och kande att innan vi tagit oss hem till kollegan sa skulle det bli sa sent att det var dags att aka hem igen. Jag klev ur bilen och borjade ga tillbaka. Promenaden fran bilen till broarna tog ca 10 min...

Darmed motverkade ju demonstrationen sitt syfte. Med det trafikkaos som blev p.g.a. att en vagsnutt blockerades sa visade ju demonstranterna precis varfor man maste forbattra vagnatet. Ja, eller minska biltrafiken, forstas...

Nar jag gick over den sodergaende bron igen sa fick en grupp for sig att satta sig ner aven pa den, precis framfor trafiken som forsokte kora soderut. Polisen ingrep direkt och forsokte flytta dem. Det blev oroligt. Det *klickeklickade* och hippisarna borjade ropa slagord. Vi som var pa vag over stannade direkt och avvaktade. Flera suckade, skakade pa huvudet och nar en ny grupp poliser passerade oss fick de uppmuntrande kommentarer fran folk runtom mig. En upprord man pa vag soderut uppmanade dem att kasta demonstranterna i floden.

Till slut tankte jag ga over. Jag maste erkanna att det kandes lite obehagligt, for aven om sitt-demonstranterna flyttats sa visste man ju inte om det skulle foljas upp. Jag sager inget om att blockera en bro (aven om jag faktiskt inte ser hur det skulle syfta till att starka argumenten i just den har fragan), men nar man sa borjar sabba for trafikanterna som trots allt finner sig i deras demonstration och finner sig i att sitta i timlanga bilkoer - da ber man faktiskt om brak. Om inte annat fran upprorda trafikanter. Nu fick polisen undan folket och tvingade dem att halla sig pa trottoaren, sa det loste sig.

Det var faktiskt ratt manga som filmade handelserna. Kan man kalla sig demonstrant da, om man star med hippiklader pa en refug och bara tittar pa? Nagra av dem blev irriterade nar vi, jag och andra som forsokte knalla hem, skymde sikten. Vad de filmade? Inte var det demonstrationen, som pagick bakom dem pa norra bron, inte var det spontan-sitt-demonstranterna, de stod vid broracket mer at hoger fran oss sett, utan det var gruppen med poliser precis framfor dem, som bara stod dar. Filmade de for familjealbumet?

Hur som helst, demonstrationen verkade ga bra, utan brak. Det maste val betyda att anarkisterna aldrig orkade komma? Clownerna ar ju lite smaroliga (han som gav en polis en blomma och hon som kysste kravallskoldarna t ex, och sa har de sota klader) och hippisarna ar vanliga idealister. Jag stannade inte for att se hur det slutade, men de har inte sagt nagot pa nyheterna, sa jag antar att det gick bra.

Fast nu behover vi forbattra vagnatet, sa trafiken inte star still och dranker stan i avgaser vid minsta hinder. Bra att vi fick det utpekat at oss.

Anarkisterna kommer till stan

Nu har till och med anarkisterna trottnat pa all frisk luft ute i Auchterdar, idag kommer de till Glasgow for att protestera mot Glasgows motsvarighet till Sodra Lanken och rent allmant mot avgaser. De fredliga clownerna fran Edinburgh (nej, jag ar inte sarkastisk, de var och ar kladda som clowner) har tydligen redan intagit ena bron i stan och polisen vantar sig aven att de maskerade fegisarna dyker upp. Tja, varfor inte, de sager ju inte nej nar det bjuds upp till fajt...

Ett email skickades ut till alla pa universitetet. Rektorn sa att om de som bor soder om stan vill ga tidigare for att tackla trafiken sa far de det, utan loneavdrag edyl. Nu ska hela vart kontor ga till Queens Park.

Skoja bara.

Reflektioner efter en omtumlande dag.

Pa tv:n rapporterar de live fran London om hur livet gar vidare. Teatrar ar tomma for 1) ingen kan ta sig dit utan kollektivtrafik 2) de som anda kan vill vara hemma med nara och kara. Nagra manniskor sitter pa en pub och samlar kraft infor en lang promenad hem. Vagarna ar fortfarande, kl 22, igenkorkade som under en vanlig rusningstrafik.

Jag tankte pa Henry, som kommer fran England. Han hade som tur ar lyckats fa kontakt med alla sina vanner i huvudstaden och hort att de mar bra och var utom fara. Vi pratar inte sa mycket nu ikvall. Det ar myucket som ror sig i huvudet. Och pa tv-rutan.

Jag tror att jag kommer sova, kanske inte gott, men djupt. Det har varit en omtumlande dag for oss alla. Och alla hanterar det pa olika satt. Ser man pa dagen i efterhand sa forstod vi pa kontoret forsta timmen inte vad som hade hant, vi trodde att det var ett elproblem i tunnelbanan. Nar rapporten om en buss kom skojade vi om en terrorattack. Nar faktum stod klart kom chocken, och tystnaden, och det intensiva natsurfandet. Pa eftermiddagen kom alla svarta och sjuka skamt. En del av dem tycker jag fortfarande ar roliga, andra var bara plumpa. Men sa hanterade vi handelsen. Nu ikvall kanns det som om jag har sprungit maraton. Jag ar helt slut.

P.S. jag ska nog forklara vad jag menar med att just Bush inte behovde det har. Det rader ingen tvekan om att vi, varlden, har ett problem med terrorister, daribland Al Qaida. Saken med Bush ar att han har ett sant extremt tunnelseende att han sjalv blir helt skarrad och varenda arab och/eller muslim stamplas som potentiell terrorist.

Min asikt ar att vi behover en mer nyanserad terroristbekampning dar "all means necessary" har en restriktiv innebord. Far den paranoida marionetten som representerar ett sa maktigt land som USA, med allt vad det innebar i styrka, manskap och inflytande, vatten pa sin kvarn med sin i det narmaste sanslosa jakt pa spoken - ja, spoken, for det ar inte direkt konkreta terroristers liv hans atgarder paverkar - sa kommer vi aldrig fa den nyanserade och troligen mer riktade bekampningen.

Ta bara dessa biologiska pass som EU sa fegt gick med pa att infora, for att Bush ar radd for... ? Danskar? Fransman? Svenskar? Jag kan aldrig tro att det skulle hindra dem som verkligen vill spranga sig sjalva i luften.

Och precis som Israel havdar att "lite tortyr" kan vara nodvandigt i ett akut lage sa kan Bush fa fler att se mellan fingrarna med Guatanamo Bay om sadana har terrorattacker sker, aven om folk hamnar dar pa valdigt losa och langsokta grunder (flickvannens bror ager extremistisk hemsida, tex).

Och trots allt snack om "war on terrorism" sa slutade det med ett krig mot Irak, bara for att deras ledare var lattare att hitta. Jag vet att Al Qaida fick stod fran Irak, men det ar inte det enda landet, sa vilket ska B&B hitta pa en ursakt att attackera harnast? Det enda raka AR ju att ge sig upp i bergen i Afghanistan och vanda pa varenda sten for att hitta Bin Ladin. Innan de gor det tror jag faktiskt inte pa deras "war on terrorism". D.S

Forsvarsmekanism?

En professor fran vart universitet ringde en kollega nyss.
Professorn: "I'm in London having a blast."
Kollegan: "I'm in Scotland having a riot."

Lite tidigare diskuterades det typiska med att ett sa stort antal terroristexperter och specialtranad polis ar uppe i Skottland just nu.
Kollega LM: "Not at all, Al Qaida is here too."
Vi andra: ???
LM: "Haven't you seen the pictures from Edinburgh and Gleneagles? They're all dressed as talibans, you can hardly see their eyes. They must belong to these European cells..."

Det har ar min humor. Jag har haft jatteroligt idag, mellan nyhetsuppdateringarna...

Kan inte Bush&Blair ge sig in i tunnellabyrinterna och roka ut den dar Bin Laden nu?

Som om nan skulle orka gora nat har uppe...

Sakerheten har hojts aven i Glasgows tunnelbana nu. Hela cirkeln... Nja, tror inte att vi behover oroa oss, men, men. Sorry, men jag tror inte Glasgow har SAN stallning i varlden. Inte ens de maskerade fegisarna orkar ju komma hit och braka. For, just det, det finns ingen anledning att fokusera pa oss. Kanns tryggt.

Det ar nastan omojligt att na folk i London. Mobilnatet ar duktigt upptaget. Och radion har intagit Manga-Glada-Melodier-Sa-Vi-Slipper-Rapportera-stallning.

Hort har pa universitetet (dar folk forsoker fira examen och vara jatteglada):
Snygg man i kilt: "Why did they blow off the bombs in London, Bush and Blair are up here."
Tjej i examensrock: "But if they attack Gleneagles they would only, what, blow up a couple of sheep."
Jag funderar fortfarande over om det var djuren hon menade...

Vi ar inte sa effektiva idag. Det blir (tydligen) sa ibland. Ingen vill heller ga pa lunch, ifall vi missar nagot. Vi ar hungriga nu.

Det ar inte alls terrorister

Lite skarrade, lite tysta, lite ofokuserade ar vi pa jobbet idag. Alla browsar nyhetssidor, som ar otroligt langsamma just nu, och ringer eller tar emot samtal fran vanner. Utom jag, jag bloggar till mina. :-)

Forsta uppgiften om doda fick vi faktiskt fran Aftonbladet.se eftersom de brittiska sidorna undvek ordet. Men nu skriver aven de om omkomna.

Och om att det kan vara en terrorattack. Ja, varfor inte, nu nar ledarna ar har men alla har sitt fokus pa Gleneagles och Skottland. Garden nere i London, liksom. Jag undrar hur Tony Blair tanker nu... ska han sitta kvar pa hotellet, eller? Fast det var ju javligt synd att Bush fick mer vatten pa sin kvarn. Jakla terrorister att stalla till det, for vanliga araber alltsa. Bush behovde inte mer stod bakom sitt jakla "war on terrorism".

Sjalv tror jag att det ar Fransmannen som ligger bakom. De ar sura for att de inte fick OS.

Explosioner i London - d e mycke nu...

Hela kontoret var andlost tyst under hela senaste nyhetssandningen pa radio. Vi foljer handelseutvecklingen i London nara, via internet, radio och en tjej ringer just nu runt till familj och vanner som jobbar i centrala London. Tydligen ar det INTE kaos utan folk hjalper varandra lugnt och metodiskt. Medan kollegan hade en van pa traden sa korde en dubbeldeckare med skadade manniskor forbi, pa vag till sjukhus.

Det ar laskigt. Explosioner i tunnelbanan (Liverpool St) och pa 3 bussar. Nar vi horde om t-banan och EN buss sa vi att det ar for litet for att vara terrorister. Nu vet vi inte langre... Fast det verkar anda bara vara ett skramskott jamfort med vad man kunnat gora i Londons t-banesystem.

Som en kollegas van i London sa:
"Ah, det ar terrorister p.g.a. att Bush ar har."
Kollegan: "Men Bush ar i Skottland."
Vannen: "Ja, just ja... han ramlade ju av cykeln."
Bush storsta bedrift hittills under G8.

Som om det inte rackte med maskerade fegisar i Stirling och Edinburgh. En kollegas bror ar polis och satt fast i en minibuss vid Gleneagles igar medan fegisar gungade den fram och tillbaka och smaschade bilrutor. Brodern och hans kollegor ville ut och ge igen, men hade order att sitta still. Jag vet hur svart det ar...

D e mycke nu. Och sa ska man hinna jobba ocksa.

Uppdatering 13.12 PM:
Ah, det var ju inte alls 3 bussar, men som brukligt ar vid sadana har situationer sa ar forsta timmarnas uppgifter lite skeva. Forandrar ju inget vasentligt i alla fall.

Har rader ingen "avsaknad av kapabla vaktare".

Minns ni den dar politiska drivern (kommer ej ihag av vilket parti) "en polis i varje gathorn"? (Later som moderaterna, forresten.) Jag har fatt ett smakprov pa det nu. De senaste tva dagarna har det bokstavligt talat statt minst en polis i varje gathorn runt George Square och Queen Street Station i centrala Glasgow. Och sa ett antal poliser daremellan.

Imorse var de lite flera, for en grupp fredsaktivister samlades infor avresa till Gleneagles. Jo, jag tror att de faktiskt var fredsaktivister for de var kladda i 70-tals-kollektiv-klader. Inte en svart byxa eller svart luva sa langt ogat rackte. Dessa var ju uppe med tuppen och slogs redan...

Enligt Scotts arbetskamrat star det dessutom poliser vid varenda bro, viadukt och vagkrok mellan Glasgow och Edinburgh. Jisses, sa har manga poliser hade han aldrig sett i Skottland forut. Och det stammer nog, for ett flertal ar inlanade fran England.

Mja, nu nar jag fatt ett smakprov (och nagot sager mig att det kommer fortsatta ett par dagar till) sa maste jag erkanna att saaa manga behover de inte vara. Daremot tror jag pa att det har en lugnande effekt. Det kandes lite smastadsgemytligt sa dar, att se poliser peka ut vagen for turister och smaprata med lokalbefolkningen. Men det kostar ju forstas mer an att skruva upp en CCTV-kamera...

Miraklet i Glasgow

Imorse hande nagot historiskt. For forsta gangen pa 25 ar gick Carina ut i kjol - frivilligt. Jo, det ar faktiskt sant. I sondags hittade jag en khakigron kjol (for 130 spann) pa rea och tankte prova "bara pa skoj". Den passade bade med blusen som jag tankte kopa och med Celtic t-shirten jag hade pa mig, sa jag beslot att vara lite crazy. Jag kopte den. Idag gjorde jag kjoldebut. Markligt nog kandes det ok. Jag var grymt snygg! Holl pa att krocka med en stolpe for att jag tittade i skyltfonstren hela tiden. Vad ar det dar for kvinna?! Tyvarr maste jag erkanna att jag inte tycker att jag gar som en kvinna... eller sitter som en... men jag har atminstone en kjol.

Fast jag kan bara ga sidledes i den. Jag ar skitfin i profil, men dubbelt sa bred framifran... Markligt.

Naja, det blir nog ingen kjolsarsenal i garderoben, men det ar inte helt omojligt att jag bar den igen. Ratt snart.

Harmed forklarar maskerade fegisar G8 som officiellt oppen.

Oj. Nu har G8 borjat... Om det var kolugnt i lordags med over 200'000 protestanter, en halvt humoristisk neutralisering av ett sextiotal anarkister och 2(!) arresteringar, sa steg siffran trettifalt idag.

60 pers greps nar nagot slags freds-(sic!)-demonstration holls i Edinburgh. Maskerade fegisar harjade om sa dar som vi vant oss vid nu. Och som vanligt gar historierna isar om vilka som egentligen startade braket: var polisen overnitiska eller var de maskerade fegisarna pa anarkisthumor? Tja, det syntes ju vilka som kastade sten och brate och forsokte ta sig igenom avsparrningar i alla fall...

En arbetskamrat till Scott (jag doper min skotska flatmate till det nu) hamnade mitt i roran. Hela Princess street var i uppror tydligen och arbetskamraten skulle promenera till Haymarket, bara det att det var dit polisen forsokte se till att folk inte gick... Arbetskamraten var lite skarrad nar Scott ringde honom nu ikvall.

For att citera nyheterna pa tv: "Det har varit mycket varre pa andra G8-moten, men det ar det varsta vi sett har i Skottland."

Det VAR en demonstration i Edinburgh, jag lovar.

Uppskattningsvis 225'000 pers deltog i Make Poverty History-demonstrationen i Edinburgh i lordags. Det tog hela fem timmar for folkmassan att taga genom Edinburghs gator. Marschen var en ren folkfest med sol, glada miner och ceilidh!

Eftersom 224'940 pers upptradde exemplariskt sa marktes inte ens de 60-tal anarkister som vid nagra tillfallen forsokte ta sig igenom polisens avsparrningar. Polisen loste storningen genom att omringa anarkisterna. Bokstavligt talat. Flygfotot visade en tat, gul ring runt en liten ihopklamd grupp manniskor i mitten. Det sag ut ungefar som nar vita blodkroppar neutraliserar en elaking i den tecknade serien Det var en gang.

Synd bara att ingen noterade folkfesten. Eftersom den forlades till lordagen sa hamnade den ju l-i-t-e i skuggan av Live 8, sa att saga. Dalig planering - brakar ett trad om det faller nar ingen ar narvarande?

Kalla: en van och nyheterna. Sjalv var jag bakis och mosig efter utekvallen med jobbet, sa jag lag i soffan hela dagen och lyssnade pa Live 8 pa sa lag volym att Engelsmannen valde att lyssna pa radion istallet. Jag demonstrerar en annan gang. Nar det marks.

Antligen Fredag.

Stamningen pa kontoret idag ar TOPPEN! Fnitter, skratt, alla ar pa G. Vi maste ga ut tillsammans oftare, det satter sadan harlig pragel pa arbetsplatsen.

Fast jag kanner mig som en trist arbetsmyra for nu har en tjej gatt pa semester och jag har fatt mer att gora. Jag har skitmycket att gora idag! Det ar kul forstas, men det galler att halla tungan ratt i mun och inte fa panik. Jag glomde bort lunchen t ex... Sa de andra korde ut mig, trots att jag holl pa med (annu) en sak jag "ska bara".
"Uuut! Forsvinn! Du ska ligga efter. Som alla vi andra."
Jaha, ok da.

Och pa lunchen var Sauchiehall Street gron-vit. Celtic slappte sin nya dress nyss och da maste ju alla kopa den, for den ar ju heeelt olik fjolarskittet. Arets ar ju... eh... gron-vit-randig.

Trevlig helg pa er. Jag siktar pa en duktig baksmalla imorgon sa vi far se om jag orkar krypa till Edinburgh eller inte. Isafall kommer en Live 8-rapport fran gatan. Bokstavligt talat, for jag vann ju inga biljetter heller.