Tankar i en aldrig vilande samhällsdebatt

"Utöka vårdplatserna. Det är synd om de psykiskt sjuka - de behöver vård!"

Samma människa i samma andetag när hon vänt på sidan i tidningen:

"Va, fick han bara psykiatrisk vård?! Det är skandal, det borde blivit livstids fängelse - minst!"

Bestäm er nu va!

Där man minst anar det...

...finner man ett bra citat:

"Jag hade ofta svårt att förstå, hur människor, som, när man talade med dem en och en, alltid hade förnuftiga åsikter, plötsligt kunde förlora dessa, så snart de råkade i massornas trollkrets. Det var ofta så man kunde bli förtvivlad. När jag efter flera timmars övertalningsförsök redan var övertygad om, att jag för en gångs skull brutit genom isen eller lyckats få dem ur en villfarelse och redan hjärtligt gladdes åt min framgång, måste jag till min sorg nästa dag börja från början igen; allt hade varit förgäves. Som en evig pendel tycktes det idiotiska i deras åsikter alltid återkomma på nytt."


- Adolf Hitler, Mein Kampf, s 71 -


Jag kunde inte ha förklarat min erfarenhet av nynazister bättre själv...

Enögda supportrar

Jag var 12 år och vi mötte upp inför ett hockeyderby (MoDo – Björklöven). Vår granne var MoDoit så vi retades så där som man gör när man håller på olika lag. Retandet var mer ett sätt att presentera fakta, som visade att "mitt lag är bäst". Grannen så något om vårt försvar, tror jag, och jag tyckte själv att det var vår svaga punkt så jag svarade:
"Ok, det är sant, men å andra sidan…"
Grannen svarade:
"Säg inte så, Carina. En riktig supporter erkänner aldrig att laget har svagheter."
Jag minns att jag sa;
"Men det (försvaret) är verkligen ett problem för oss, alla kan se det, även jag. Jag skulle vara korkad om jag förnekade det."
Men han repeterade att en riktig supporter aldrig erkänner svagheter.
"Det är det som utmärker en riktig supporter, att man alltid stöttar och försvarar sitt lag."

Jag har tänkt på det där. Min teori är att vad han försökte lära mig (men misslyckades med, eftersom jag fortfarande kritiserar mitt eget lag, samtidigt som jag kan erkänna andra lags fördelar) var inte hur man är en "riktig" supporter, utan en "enögd". Tankarna kom tillbaka idag när jag var i Gävle och såg Brynäs – Djurgården. Den publiken är riktigt enögd! De buar så fort motståndarna tacklar, skriker på domaren så fort de får en utvisning emot sig och håller de på att förlora matchen är det stor risk att motståndarlaget får program och kaffemuggar nerslängda i båset…

Enögdheten är förvisso nationell (kanske t o m global) men jag har varit i varenda ishall i elitserien, flera gånger, och min teori är att det inte var en slump att min gamla granne höll på MoDo. Av alla lag är min känsla att de mest enögda hittas i Gävle (Brynäs), Karlstad (Färjestad) och Örnsköldsvik (MoDo). Deras ignorans finner inga gränser! Det är ingen slump att DIF kände sig tvingade att placera ut egen säkerhetspersonal bakom spelarbåsen i Karlstad och Gävle för några år sedan…Jag kan bara inte bestämma mig för om de verkligen är så enögda och ignoranta eller om de "spelar" för att skapa en hotfull atmosfär för att påverka domare och motståndare. Tyvärr möter jag dock ofta samma enögdhet även utanför arenan, flera timmar efteråt. Man skulle ju kunna tro att man ska kunna erkänna vissa saker efter så lång tid, jag menar, det påverkar ju inte matchen ändå.

Hur som helst, det är efter matchen den riktiga matchen börjar – den att ta sig ut från parkeringsplatsen. Det finns nämligen bara två regler i Kriget Om Utfarterna: Inga regler och att aldrig släppa in någon i din kö. Stockholm är känt för Blixtlåsmodellen, vilken innebär att när det finns flera parallella köer så släpper man förbi varandra som i ett blixtlås. Smidigt, rättvist och lätt kommer alla fram och, viktigast av allt, man VET att man gör det någorlunda snabbt. Den här modellen funkar dock BARA i Stockholm! I Gävle, t ex, har man femtiotvå köer till den enda utgången, så antingen placerar du dig i en av dem och väntar i timmar, eller så hittar du en lucka utan kö och startar en femtiotredje, och väntar i timmar, för ingen släpper förbi dig. Poängen är; om du har mörsare i din kö så kommer du fram fort, men om du har blyga/oerfarna förare framför dig kan du lika gärna slå upp ett tält. De som är minst rädda om sina bilar vinner och eftersom vi har hyrbilar, som vi inte ens betalar för… he, he, vi kommer alltid ut. :-)

Jag gillar formulär - av alla slag :-)

Sånt här gillar jag! Kolla gärna in de andra på bloggen Ettanolla:version noll, man funderar ofta inte på en fråga förrän man får den...

1. Skriv en skandalblaskerubrik som handlar om dig.
2. Vilken skandal skulle du mest troligt orsaka?
3. Vilken medlem av kungahuset (svenskt eller utländskt) skulle du synas umgås med regelbundet?
4. Vid vilket generande tillfälle skulle en paparazzo fotografera dig?

1) "Hon sa du till kungen på Nobelmiddagen, sedan gick hon på hockey!"
2) Fel (ingen) etikett på offentlig tillställning...
3) Troligen prinsarna i Danmark - slurp!
4) På fotbolls/hockeyläktaren efter att ha gått hem från jobbet p.g.a. "sjukdom"...

Blandat småblogg

Var i Göteborg igår, sov 2,5 timme i natt, så är bloggen ostrukturerad så beror det på det.

Första gången jag var på Nya Ullevi. Trist arena. Dessutom torskade vi, så det var ännu tristare. Före match höll en galen Göteborgare på att köra på fem av oss på en bensinmack. Vi tankade och stod vid bilen. Jo, vi såg när denna bil kom rullande och vi började maka på oss. Helt plötsligt bara gasade han! Tre av oss hoppade undan och en kille blev bortdragen i sista seuknd. Killen lackade ur, sprang efter bilen, öppnade bildörren och frågade vad i helvete mannen höll på med. Mannen stammade att han gled av kopplingen.... det var vääääldigt höga varvtal för att glida av kopplingen... Tur för honom att Stockholmare inte är ett våldsamt släkte!

Fundering nånstans på en motorväg halv tre på natten; varför heter det cockpit på flygplanet? I svensk översättning blir det ju kuk-grop! "Hej lilla du, vill du komma fram till kaptenen i kukgropen...?" Beror det på att flygplanen ser ut som långa penisar?

Varför är kvinnor generade över att byta tröja i samma rum som det finns män i, samtidigt som de helt ogenerade solar topless på Tylösand på somrarna?

Det är en sak att besitta kunskap, en annan när man finner en naturlig situation att applicera den på verkligheten. Det var en olustig känsla att behöva/kunna förklara för en människa hur det kommer sig att hans polare bara somnar in och dör när han varit normalt krog-full, är ung och inte har några fel i övrigt. Forensic Medicine i verkligheten låter så... tekniskt och hårt.

Jesper Blomqvist är sötare utan golvmopp på skallen.

Se Kalenderflickorna! Ta med er mamma, moster, mormor, tjejkompisar och flickvänner och se den!!!

Anna Lindhs mördare kan vara glad. Nu är 35-åringen släppt (som väntat, om man inte tror på att media alltid/nånsin har rätt...) och frågan är om vissa medier VÅGAR gräva och skriva lika mycket om den nya snubben, alternativt efterföljare till honom? Geez... fast å andra sidan... man blir ju rik! :-)

Intressant iakttagelse; I ett klassrum sitter 16 tjejer och 4 killar. Killarna tycker inte det är någon big deal att utropa "hora" utan att "det beror på sammanhanget, hur det sägs, hur det menas och om det finns tjejer som kan ta illa upp närvarande". Deras argument är att det har samma innebörd som "Fan och jävlar". 16 tjejer menar att bara det synsättet i sig innebär att språbruket gått för långt. Samma killar tycker inte att man kallar en straight kille för bögjävel, kuksugare eller säger att han luktar pungsvett... Hm... Intressant...

Tydligen ringde det folk flera dagar efter Lindh-mordet och tipsade om att mördaren stod i just de kläderna vid NK, grillen, delade ut City-tidningar i t-banan, drog barnvagn och handlade på NK livs. ÄR folk verkligen så här puckade?!?! Folk höll på att bli gripna av Svensson för att de hade NIKE-tröja och keps - åsså finns det folk som vill hänga ut brottslingar i tidningarna!!! Tänk er bara vad alla dessa puckon kommer göra med dem!

Känns trevligt att veta att man kan lita på Åhlens, Mega, Buylando, Mix, SFC, DVD.com och två andra internetköpställen jag inte kommer ihåg. Samtliga sa att datorn sa att Rabbit-proof fence inte kommer till Sverige, åtminstone inte inom överskådlig framtid. Idag såg jag trailer i Expert-fönstret. Den kommer i Oktober. Dåså - då ska ni se den också!

Nu ska jag förbereda för Cirklen som slutade läsa - ett tv-program ni också ska se!

Det är mycket ni ska idag... ;-)

Fin tanke - fel handling

Med tanke på vad jag skrivit om medias bevakning av 35-åringen och min ståndpunkt i, så kom ju dagens artikel i Aftonbladet som ett brev på posten. Som sagt, inte första gången det hänt i Storbritannien, och den här gången handlar det ändå om dömda personer. Jag kan förstå tankegången, samtidigt inte.

Varna kvinnor för dessa våldsverkare - vet ni hur många som döms? Även om det är på tok för få så är det många i nummer räknat. Hur många ansikten och namn kan DU hålla reda på i huvudet? Hur kan du komma ihåg alla dessa och samtidigt inte blanda ihop dem med män med liknande utseenden och liknande namn? Dessutom är mörkertalet större, dem som inte blir dömda alls, och dem får du inte alls någon varning för.

Något slags hänga-ut-och-skämma-ut taktik? - Jag trodde skampålen på torget avskaffades av en orsak... Dessutom ställer jag mig oerhört kritisk till detta tillvägagångssätt. Det finns belägg för att hustrumisshandel ofta inte är ett engångsbrott, men jag tror absolut inte man kommer till rätta med problemet på detta sätt. Att tro att publicitet skulle få dessa män att tvärt sluta vore att tro att detta problem är enklare än vad det är. Att tro att kvinnor skulle sluta dejta dem likaså, oavsett om de vet vilka de är eller inte. De är ofta charmen själv dessa herrar... Snarare får man en ny brottslighet - lynchmobben - som dessutom alltför ofta slår i blindo, bokstavligt.

En gång brottsling alltid brottsling - Jag tror på ideologin att avtjänat straff är avtjänat. Det tilltalar inte alltid, själv skulle jag aldrig förlåta/försonas med någon som gjort något dylikt mot mig, men principen bör råda officiellt. Jag tror det är viktigt av en mängd orsaker som inte ryms att ta upp här. Jag tycker dock det kan vara ok att meddela den han misshandlade när han blir frisläppt, ett slags inofficiell notis, men där bör det stanna. Det blir lite väl farligt om man ska varna hela samhället för varenda våldsverkare. Hur får de då chans till en nystart? Hur vet man vilka som kommer fortsätta (och bör varnas för) och vilka som kommer sluta (och därmed blir stämplade i onödan)? Vilket samhällsklimat skulle vi få om vi skulle gå runt och känna till/känna igen/tro oss känna igen alla dessa puckon. Du vet inte vilka de är idag, ändå står du bredvid dem på t-banan varje dag, jag lovar! Känner du dig otryggare nu mot om du vetat om att han är hustrumisshandlare??? Istället för att publicera en varning kan man väl lika gärna bränna in ett märke i pannen på dem!

Varna för en farlig människa - hur vet man det? Som en överläkare på Säter sa en gång; "Jag skulle lugnt kunna släppa ut 50% av klienterna här och de skulle inte göra en fluga förnär i resten av sitt liv. Problemet är bara att jag inte vet vilken hälft jag kan släppa." Poäng; du kan aldrig bedömma en människas framtida beteende på förhand. Det är ett dilemma, men så är det. Dessutom vet vi inte historien bakom dessa domar. Först efter upprepad misshandel, helst med olika offer, kan man tala om ett mönster, men var går gränserna och bråkade båda parter lika friskt men han vann (dvs hon frick stryk i fighten men var lika stor kombatant)??? Världen är inte svart och vit. Tål att sägas igen.

Tanken är fin, att skydda oskyldiga kvinnor mot män som slår (dessa avskum jag själv anser bör dömas till att bli sparringspartner för proffsboxare istället för fängelse. Men det är min personliga åsikt), men tyvärr missar denna metod målet med flera meter.

Jag heter Carina och är 10 år gammal...

Oj, nu har jag hittat min favoritsida. Dyra terapiräkningar är ett minne blott, nu kan jag i lugn och ro få veta vem jag är. Egentligen. T ex att jag är 10 år gammal. Känns bra. :-)

My inner child is ten years old!

The adult world is pretty irrelevant to me. Whether
I'm off on my bicycle (or pony) exploring, lost
in a good book, or giggling with my best
friend, I live in a world apart, one full of
adventure and wonder and other stuff adults
don't understand.


How Old is Your Inner Child?
brought to you by Quizilla

Och visst understryker denna test min tes att jag egentligen är Peter Pan, något jag hävdade långt innan Michael Jackson vred hela konceptet ur led... jag kommer aldrig bli vuxen - och vill det inte heller. Jag vill alltid vara nyfiken, äventyrlig, drömmande, rättrådig och leva i en fantasivärld. :-) (Dobby, sluta lek med min telefonsvarare!!!) Måtte den grå vuxenheten aldrig få överhand...

Hjälp, är det här jag?!?

Och jag som vill vara en Teenage Mutant Ninja Turtles... hmpf! Nåja, men n-ä-r-a en cool Turtles är jag allt! :-)


Power Rangers Movie!


What movie Do you Belong in?(many different outcomes!)
brought to you by Quizilla

Tack Jenny för tipset!

En härlig känsla av brist på självinsikt

Jag måste få berätta om en underbar sak som hände på jobbet idag. Jag satt i kassan när en liten tjej, ca 5 år gammal, plötsligt skrek med den där bubblande glädjen bara en femåring kan uttrycka:
"9, 10, 11, 14, 18, 20 – nu kommer jag!"

Jag kunde inte hålla mig för skratt. Så sött. Så underbart! Hon var mitt i ett köpcenter bland hundratals människor. Hon kunde inte räkna. Hon gav blanka fan i det.

Det är SÅ vi ska behandla våra tillkortakommanden. Vi ska ge blanka fan i dem. Istället för att dölja och avhålla oss från att räkna så ska vi räkna högt!

Vem bryr sig om du inte kan måla som Da Vinci – måla!
Om du sjunger värre än en misstämd fiol – sjung högre!
Om du är sämre skådis än Victoria Silvstedt… öh, f'låt, ingen kan vara det… nå, spelar roll, där har du poängen – hon kan inte agera, men gör det ändå!

"9, 10, 11, 14, 18, 20 – Här kommer jag!"

Lästips och en tankenöt

Jag brukar sällan hålla med eller uppskatta debattinlägg från Jan Guillou, men det här var riktigt bra skrivet!

Oj, oj, oj, borde någongång skriva en blog om alla tankar Kriminologin och Rastänkandets historia väcker inom mig. Har upptäckt att det är oerhört intressant att läsa de kurserna parallellt. De har rätt många gemensamma gubbar och teorier...

En sak vi kan klura på är varför många/vi/samhället betraktar brottslighet som något avvikande. Varje gång det gjorts självdeklarationer hos niondeklasser har stadiga ca 75% av allihop svarat "JA" på frågan ifall de under de senaste 12 månaderna gjort något (uppräknat) som klassas som brott under Brottsbalken. 75%. Så varför är brottslighet ett avvikande beteende, är det inte snarare minoriteten på 25% som INTE begår brott som avviker??? Intressant...

Oskyldig till motsatsen bevisats?

Det är tur att vi har ett rättsväsende. Detta konstaterar jag efter ett par dagars tjuvlyssnande i lunchrum, bussar och andra ställen med folk i. Den s.k. 35-åringen, som varenda människa med Internet har ett namn på, är redan lika skyldig för mordet på Lindh som Christer Petterson för mordet på Palme. Ingen av dem har blivit fälld i domstol.

Detta är skälet till varför jag vill att man ska hålla tyst om identiteten på misstänkta personer tills de fått sin dom. Den mänskliga naturen vill ha en syndabock, något eller någon att hålla ansvarig för sinnesfridens skull. Ju grövre, uppmärksammat eller obehagligt brott, desto större behov av att det "klaras upp". En misstänkt är stekt, har han dessutom en osympatisk bakgrund och/eller personlighet är han knaperstekt. Oavsett hur domstolen dömer.

Under mitt år i Skottland såg jag flera exempel i brittisk media på vart jag inte vill att vi ska komma, dit man kommer om man ruckar på principen om namnpublicering. T ex mannen som (eventuellt, fallet är inte klart) våldtog och mördade de två 10-åriga flickorna i England ifjol. Hans föräldrar har tvingats flytta och skaffa hemlig identitet efter alla trakasserier p.g.a. att media gick ut med mannens namn! Ponera att mannen är oskyldig, och även om han inte är det, varför ska tredje man straffas för hans brott? Och ta nu inte upp den gamla slagdängan att flickornas föräldrars liv också är förstörda för det har inget med mannens föräldrars sak att göra. Deras tragik är en tragik i sig.

Överlag i brittisk media går man ut med namn och bild så fort man kan, gärna på både offer och gärningsman. Jag mådde riktigt illa när jag såg tre stora bilder på framsidan till en seriös dagstidning; ett på den medelålders mannen som sexuellt utnyttjat och två på de ca 12-14 åriga pojkar som blivit utsatta. I texten fick man detaljerna. Tack ska ni ha, nu är inte bara mannen märkt utan även pojkarna, vilka inte är döda som ovanstående flickor utan ska försöka fortsätta sina liv. Trots sneglande blickar på Tesco varje gång de köper mjölk.

Jag var då glad över att vår media inte är lika galen. Tyvärr har detta "Anna Lindh-fall" visat vilka våra journalisters förebilder är. Jag blev minst sagt bestört när jag såg nyhetskamerorna filma den då "eftersökte", ej misstänkte, ej häktade, 35-åringens mamma som under munkjacka togs in för att höras upplysningsvis av polisen. Observera, hon är inte misstänkt för brott! Även de i denna västsvenska stad som inte visste att dessa två personer är släkt fick nu veta exakt vilket hus hon bodde i och folk i de närmaste fem kvarteren kunde inte heller undgå att upptäcka alla mediabilar. Det måste kännas trevligt för henne att gå på ICA idag.

Vidare vet jag inte om det är mest pinsamt eller mest beklagligt det media håller på med nu. Deras Hänt i Veckan-journalistik kallad "kartläggning". Mannen är en radiostyrd bil mitt bland alla yllekoftorpaket på julafton, javisst, men ursäktar det att publicera, förlåt, jag menar gotta sig i, hela denna mans livshistoria, inklusive expertkommentarer om hans privatliv? Om igen, ponera att han är oskyldig.

Whoa, hold your horses, det finns faktiskt en chans att han är det! Jag ska inte göra misstaget som medierna redan gjort och spekulera för mycket i bevisningen, eftersom jag, liksom de, inte har en aning om vad de består av och innehåller. Jag vill bara göra en personlig reflektion över att jag tror det kritiska är ifall man kan koppla både mannen och Lindh till kniven, exempelvis genom fingeravtryck. Eftersom offer och gärningsman måste ha befunnit sig mycket nära varandra, t o m haft kroppskontakt, så kan man hitta spår av honom på Lindhs kläder också och, ifall han inte tvättat, henne på hans. Lockard’s exchange principle. Låt mig bara påminna om att mannen kan ha burit handskar och aldrig rört kniven utan, någon kan ha rört den efter att den blev slängd och ifall mannen och Lindh stött på varandra tidigare under dagen så kan spår komma från den händelsen. Inget är svart och vitt, vilket lunchrumsdomstolen verkar tro.

I Skottland finns tre domslut; Guilty, Not Guilty och den typiskt skotska Not Proven. Det sistnämnda är en historisk lapsus som hängt kvar men som perfekt beskriver Folkdomstolens domslut i dessa fall. Utslaget har samma verkan som ett Not Guilty men kastar in en brasklapp; "du bedöms som oskyldig, vår bevisning räcker inte för att döma dig som skyldig, men vi tror nog ändå att du är skyldig, åtminstone lite, bara så du vet". Den praktiska effekten blir att rättsväsendet ser honom som oskyldig (kan ej ställas till svars igen osv) men resten av samhället ser honom som skyldig.

Personligen är jag så tråkigt pragmatisk att jag faktiskt betraktar folk som oskyldiga tills motsatsen bevisats – och den här 35-åringens största brott just nu, som jag ser det, är hans frisyr. Den måste vara kriminell.

Jag har en tidsmaskin!

Jag har noll koll på mode, men något har hänt med byxdesign och material sedan slutet på 80-talet. På den tiden satt alla mina byxor tajt i midjan så jag knappt kunde andas vare sig jag gick, stod eller satt. Benen var ok, men slutade vid anklarna, vilket innebär att man väntar på högvatten när man sitter ner... Byxbenen var raka och lite smalare nertill. Byxorna satt perfekt när jag stod upp, men det kraftiga tyget tryckte ihop låren när jag satt och det var ännnu svårare att andas. Dessutom hängde halva magen över linningen oavsett om jag satt eller stod och jag flåsade när jag gick. Inte så konstigt, tyckte jag då, eftersom jag var tjock.

De senaste fem-tio(?) åren har byxorna suttit bekvämt, med alla magar inne i byxan. Jag har kunnat andas, byxorna har räckt ner till fötterna även när jag sitter ner och jag har sluppit ihoptryckta lår. Enda nackdelen är väl att stretchtyget just inte håller låren smala i sittande ställning utan låter dem bre ut sig...

Jag har köpt ett par nya byxor. Eftersom modet nu föreskriver "low cut" så var det lite klurigt. Jag vill gärna fortsätta ha mina magar innanför linningen, tack så mycket. Det blev ett par "regular" byxor på Bhs för motsvarande 225 spänn. Jag måste varit trött eller desperat eller bara inte tänkt, för i morse upptäckte jag det; Jag hade köpt en tidsmaskin!

Det var som att åka 15 år bakåt igen. Kraftigt icke-stretchtyg som gör att undre magen, upp till naveln, blir jätteplatt medan man helt plötsligt får en ny andra-mage, som sväller över linningen som en utlöst air-bag! Var kom allt den huden ifrån?!? Benen var raka och lite smala nertill och gav mina ben ett graciöst och snyggt utseende. När jag satte mig och klarat mig undan svimning p.g.a. syrebrist såg jag dock att jag väntade syndaflod på hallgolvet. Kunde t o m läsa texten högst upp på strumporna! Låren var ihoptryckta, såg visserligen lite smalare ut, men tyget satt som ett korvskinn. Jag andades stötvis och bestämde mig för att dölja både smala magen och tjocka magen under en skjorta, så ingen upptäckte sido-magarna och den bak i ryggen också... Jag suckade och småflåsade sedan min väg uppför den svaga backen vid t-banan. Visserligen hade jag gått upp 0,3 kg sedan förra veckan men hur kunde jag ha tappat så mycket kondis sedan igårkväll då jag halvsprang uppför utan minsta skifte i andning?

Svarat är naturligtvis - tidsmaskinen. Byxorna kunde lika gärna varit från Tempo, H&M eller Variant 1989 som från Bhs 2003. Jag köpte rätt storlek, dock, den ovanför var ett tält i benen och snudd på för stor i midjan. Jag undrar bara vilka kvinnor dessa "regular" modeller är skapta för. Jag menar, den dagen jag gått ner så alla mina magar ryms innanför linningen på de här så kommer byxbenen vara tält igen... Jag har haft en intressant förmiddag, men redan nu bestämt mig för att låta tidsmaskinen stanna där den hör hemma. I garderoben.

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Skottland på bloggkartan.se

Verbalt utbrott efter jobbet

"Och drickabacken fick du med." säger karln när jag ger honom kvittot. Nej, det är väl klart som fan att jag inte fick när du säger det nu!
"Nej, det fick jag inte."
"Inte, men den står ju här under vagnen."
Jahaja, nere vid golvet, och jag som knappt ser handtaget över kassalinjen.
"Jo, men jag har lite svårigheter med att se i vinkel, ser du."
"Men oj vad krångligt det blev nu. Jag tog ju för givet att du fick med den. Du fick ju pantkvitton."
Jahaaa... tre pantkvitton = en ny back = slå in det automatiskt. Vafan, tror han jag är en jävla tankeläsare eller?!?

"Och du drog av 3 kr på kexen." säger kvinnan när jag ger henne kvittot.
"Eh... 3 kr på vaddå?"
"Det var 3 kr rabatt på kexen."
"Njaoe... det är inget draget här på kvittot. Är du säker på att det var rabatt på just de kexen?"
"Ja, det är klart jag är, jag har ju kupongen här i fickan."
Men ge mig den då din dumma fan!!! Tror du jag kan se genom kläderna och gissa mig till vilka jäkla kupponger du går runt med?!? Dra av lite rabatt på måfå - IFALL kunden har en rabattkupong i handväskan!?!

Och dessa genier var tvungna att komma till mig samma kväll... AAAAARRGGGHHH!!!!!! Så ja, nu har jag gjort av med lite aggressioner. Nu känns det bättre. Nu kan jag gå och lägga mig.

P.S Grattis Tellan på 24 årsdagen! D.S

Vågar du göra IKEA-testet?

"Inga problem" sa jag och fick hela kallduschen skrivet på näsan. Tänk att IKEA vet hur min karriär med 99% säkerhet kommer se ut - eller varför jag inte ringer riktigt lika ofta som jag tänkt...

Jag är matbordet Norden. Tyvärr till större del än jag kanske vill erkänna. Det är bara en sak jag undrar; Om jag sägs vara bästa vän med golvlampan Skyar, hur kommer det sig då att Skyar tycker jag verkar "tillgjord till gränsen på löjlig" och att jag icke behöver göra mig besvär? Om DEN inställningen är den av min bäste vän så vill jag inte ha någon bäste vän!

Gör testet själv - om du vågar

"Polisens bild på misstänkte mördaren"

Och under rubriken en liten suddig bild med ett blurr till ansikte. "Har du sett denna person? Hör i så fall av dig till polisen" Jag lovar, så fort jag ser en suddig man med blurr till ansikte på gatan så ringer jag. Direkt.

Å andra sidan kanske jag inte behöver det, för polisen hoppas ju att han ska höra av sig själv. "Vi är mycket angelägna att komma i kontakt med denna person." Jahapp, no problem, klart jag, en suddig man med blurr till ansikte, tar bussen till polisstationen på direkten. Jag menar, jag är ju bara misstänkt för att ha dödat en minister. Oavsett om jag gjort det eller inte så kommer det bli mig ett rent nöje att sitta där med stämpeln i pannan och de kommer säkert släppa mig på rekordtid och avskriva mig. De kommer inte alls utgå ifrån att jag gjort det (eftersom det är en minister och man måste hitta ett spår. Vilket som helst. Om så PLO den här gången också!) och sätta alla klutar till att hitta minsta lilla indicium eller minsta lilla fläck i min bakgrund (som pressen verkar känna till mer om än jag). Och eftesom de inte har ett enda bevis även efter detta möte så kommer de säkert inte sätta en spanare på mig så fort jag lämnat stationen... Dessutom kommer inte alls media bosätta sig på min balkong och luska reda på den där gången när jag sa "Die motherfucker" när vi lekte scharader i femte klass och de kommer inte alls analysera mig som en desperado trots att jag är lika farlig/ofarlig idag som i måndags. Oavsett om jag gjort det där, som sagt.

Så, jag förstår inte varför jag egentligen tvekar.

*suck*

Far jag lov att presentera...

Det har ar egentligen bara for att se om jag kan anvanda bilden som profilbild. Sa inlagget ar poanglost!

(Man maste ha bilden "online" for att kunna ha den i profilen, av nagon anledning kan man inte ladda upp den fran datorn - som jag gjorde for att lagga in den har! Dumt. Men nu ska vi se om vi inte kan fa lite farg pa bloggen ocksa. Och det har inlagget gommer vi...)

Säg NEJ till JA-sekten!

Valstugor är helt ok, pajkastardebatter också. Propaganda som missar målet och missförstått själva frågan kan jag också leva med. Vad jag inte kan acceptera är nyfrälsta, välfriserade ungdomar med välbetald lojalitet (Richard III släng dig i väggen...) som invaderar våra innecentrum, attackerar människor och klänger fast vid dem som trånsjuka fjortisar en rockidol hela vägen från Din Sko till McDonald's, trots att människan sagt "nej tack" redan vid ingången. Jag kan inte finna någon som helst sympati för Ja-sekten.

Har suttit och studerat dem i tre dagar nu och jag vet ibland inte om jag ska skratta, sucka eller blir rädd. Deras jeans är välstrukna, deras JA-t-shirt lika perfekt instoppad i byxlinningen som vore de klippta ur en reklamaffisch. Deras välklippta hår ligger sprayat som på en Ken-docka. Deras unga ansikten har persikohy, rosor på kinderna och solsken i blick. De är överglada, supertrevliga och hyperkäcka. Och vägrar att släppa taget om sina offer.

"Ställ en fråga om EMU, vilken som helst, jag kan svara på allt." kvittrar de uppfordrande.
Jag har lust att fråga;
"Har ni käkat LSD till frukost eller blir alla lika läskiga sektmänniskor som ni om vi går med i EMU?"
Isåfall, count me out!

De vill säkert få oss positivt ställda till den där felformulerade frågan. (Ni vet, frågan är inte OM vi ska gå med, för det har vi redan gått med på i och med att vi gick med i EU, frågan är "Ska vi lämna in en ansökan nu eller ska vi avvakta ett par år till?") Problemet är att dessa sektungdomar fått det att krypa i min kropp och jag funderar på att rusa till posten imorgon och kräva att mitt valkuvert öppnas - jag måste ändra min röst innan det är för sent, innan hela Sverige blivit uppslukad av ja-sektens långa, klibbiga armar!

Denna valtaktik är ungefär lika märklig som ja-gruppens på universitetet i onsdags; De delade ut ja-knappar tillsammans med ett paket snabbnudlar. Säg ja till EMU. Få ett paket snabbnudlar. Ja. Nudlar. Ja... vänta nu, vaddå, menar de att om man röstar ja så kommer man få leva på snabbnudlar sedan???

Jag röstade JA. Inte p.g.a. valkampanjer, knappar, kakor eller informativt (hö, hö) och sakkunnigt (HÖ, HÖ) material utan för att jag följde debatten i Storbritannien i våras. Och deras parliament sa till slut NEJ. DÄRFÖR säger jag ja. Storbritannien är inget föregångsland. I Storbritannien måste fortfarande drottningen skriva under alla nya lagar innan de blir giltiga. I Storbritannien kör man fortfarande på vänster sida. I rest my case.

Det blir en bra dag idag

Jag var ute i god tid och visste att jag inte skulle behöva jäkta för att hinna till jobbet. Sommaren hade fått ett tillfälligt återfall så det var närmare +20 grader när jag steg ut genom porten. Byxorna och tröjan var moderna enligt modet i Glasgow i vintras, för mig kändes de jättemoderna fortfarande. Skorna var stilrent läckra och värmen fick mig att lämna höstjackan hemma och nöja mig med en munkjacka. Med den gråspräckliga, fräsiga hjälmen på huvudet och den öppna munkjackan fladdrande i den ljumma vinden när jag susade nerför backen kände jag mig minst 10 år yngre! Fast hade jag varit 10 år yngre hade jag inte burit hjälm förstås.

Längs en gata stod lövträd och förmiddagssolen sken genom lövverken. Man kunde se solen gå ända ner i asfalten. Jag cyklade genom solen. "Angel rays" skulle Evelyn kallat dem. Evelyn, den lilla tjejen i den irländska filmen med samma namn. Jag log inombords. Det värmde att cykla genom angel rays.

Det var då det hände. Det blev alldeles tyst runtom mig, förutom några morgonpigga småfåglar som kvittrade lite försynt. Som om de aktade sig för att förstöra stämningen. Träden bäddade in världen och bland skuggspelen på marken dansade Angel rays runt hjulen på min cykeln. I huvudet rullade texten;

"För solen stiger upp även idag
och flera tusen mil kan jag gå idag
tänker på vad min far alltid sa
Det blir en bra dag idag"

Leendet inombords spred sig till mina läppar, mina ögon och runt om i hela min kropp. Medan benen trampade lite extra av ren glädje visslade jag Jumpers melodi. Jag ville svänga ner mot Norrviken, strunta i jobbet och bara cykla längs stranden och njuta av livet tills jag inte orkade längre. Men... jag fortsatte rakt fram mot mitt mål. Fast jag visste. Och ingen kan ändra på det. Det blir en bra dag idag.

P.S Inte ens när jag 18.00 fick veta att jag inte alls skulle sluta 18 utan 19 ändrades mitt humör... Vilken annan dag som helst, men idag satt jag kvar och hälsade lite extra käckt. Det var ju en bra dag trots allt. D.S