Jag har en tidsmaskin!

Jag har noll koll på mode, men något har hänt med byxdesign och material sedan slutet på 80-talet. På den tiden satt alla mina byxor tajt i midjan så jag knappt kunde andas vare sig jag gick, stod eller satt. Benen var ok, men slutade vid anklarna, vilket innebär att man väntar på högvatten när man sitter ner... Byxbenen var raka och lite smalare nertill. Byxorna satt perfekt när jag stod upp, men det kraftiga tyget tryckte ihop låren när jag satt och det var ännnu svårare att andas. Dessutom hängde halva magen över linningen oavsett om jag satt eller stod och jag flåsade när jag gick. Inte så konstigt, tyckte jag då, eftersom jag var tjock.

De senaste fem-tio(?) åren har byxorna suttit bekvämt, med alla magar inne i byxan. Jag har kunnat andas, byxorna har räckt ner till fötterna även när jag sitter ner och jag har sluppit ihoptryckta lår. Enda nackdelen är väl att stretchtyget just inte håller låren smala i sittande ställning utan låter dem bre ut sig...

Jag har köpt ett par nya byxor. Eftersom modet nu föreskriver "low cut" så var det lite klurigt. Jag vill gärna fortsätta ha mina magar innanför linningen, tack så mycket. Det blev ett par "regular" byxor på Bhs för motsvarande 225 spänn. Jag måste varit trött eller desperat eller bara inte tänkt, för i morse upptäckte jag det; Jag hade köpt en tidsmaskin!

Det var som att åka 15 år bakåt igen. Kraftigt icke-stretchtyg som gör att undre magen, upp till naveln, blir jätteplatt medan man helt plötsligt får en ny andra-mage, som sväller över linningen som en utlöst air-bag! Var kom allt den huden ifrån?!? Benen var raka och lite smala nertill och gav mina ben ett graciöst och snyggt utseende. När jag satte mig och klarat mig undan svimning p.g.a. syrebrist såg jag dock att jag väntade syndaflod på hallgolvet. Kunde t o m läsa texten högst upp på strumporna! Låren var ihoptryckta, såg visserligen lite smalare ut, men tyget satt som ett korvskinn. Jag andades stötvis och bestämde mig för att dölja både smala magen och tjocka magen under en skjorta, så ingen upptäckte sido-magarna och den bak i ryggen också... Jag suckade och småflåsade sedan min väg uppför den svaga backen vid t-banan. Visserligen hade jag gått upp 0,3 kg sedan förra veckan men hur kunde jag ha tappat så mycket kondis sedan igårkväll då jag halvsprang uppför utan minsta skifte i andning?

Svarat är naturligtvis - tidsmaskinen. Byxorna kunde lika gärna varit från Tempo, H&M eller Variant 1989 som från Bhs 2003. Jag köpte rätt storlek, dock, den ovanför var ett tält i benen och snudd på för stor i midjan. Jag undrar bara vilka kvinnor dessa "regular" modeller är skapta för. Jag menar, den dagen jag gått ner så alla mina magar ryms innanför linningen på de här så kommer byxbenen vara tält igen... Jag har haft en intressant förmiddag, men redan nu bestämt mig för att låta tidsmaskinen stanna där den hör hemma. I garderoben.