Oskyldig till motsatsen bevisats?

Det är tur att vi har ett rättsväsende. Detta konstaterar jag efter ett par dagars tjuvlyssnande i lunchrum, bussar och andra ställen med folk i. Den s.k. 35-åringen, som varenda människa med Internet har ett namn på, är redan lika skyldig för mordet på Lindh som Christer Petterson för mordet på Palme. Ingen av dem har blivit fälld i domstol.

Detta är skälet till varför jag vill att man ska hålla tyst om identiteten på misstänkta personer tills de fått sin dom. Den mänskliga naturen vill ha en syndabock, något eller någon att hålla ansvarig för sinnesfridens skull. Ju grövre, uppmärksammat eller obehagligt brott, desto större behov av att det "klaras upp". En misstänkt är stekt, har han dessutom en osympatisk bakgrund och/eller personlighet är han knaperstekt. Oavsett hur domstolen dömer.

Under mitt år i Skottland såg jag flera exempel i brittisk media på vart jag inte vill att vi ska komma, dit man kommer om man ruckar på principen om namnpublicering. T ex mannen som (eventuellt, fallet är inte klart) våldtog och mördade de två 10-åriga flickorna i England ifjol. Hans föräldrar har tvingats flytta och skaffa hemlig identitet efter alla trakasserier p.g.a. att media gick ut med mannens namn! Ponera att mannen är oskyldig, och även om han inte är det, varför ska tredje man straffas för hans brott? Och ta nu inte upp den gamla slagdängan att flickornas föräldrars liv också är förstörda för det har inget med mannens föräldrars sak att göra. Deras tragik är en tragik i sig.

Överlag i brittisk media går man ut med namn och bild så fort man kan, gärna på både offer och gärningsman. Jag mådde riktigt illa när jag såg tre stora bilder på framsidan till en seriös dagstidning; ett på den medelålders mannen som sexuellt utnyttjat och två på de ca 12-14 åriga pojkar som blivit utsatta. I texten fick man detaljerna. Tack ska ni ha, nu är inte bara mannen märkt utan även pojkarna, vilka inte är döda som ovanstående flickor utan ska försöka fortsätta sina liv. Trots sneglande blickar på Tesco varje gång de köper mjölk.

Jag var då glad över att vår media inte är lika galen. Tyvärr har detta "Anna Lindh-fall" visat vilka våra journalisters förebilder är. Jag blev minst sagt bestört när jag såg nyhetskamerorna filma den då "eftersökte", ej misstänkte, ej häktade, 35-åringens mamma som under munkjacka togs in för att höras upplysningsvis av polisen. Observera, hon är inte misstänkt för brott! Även de i denna västsvenska stad som inte visste att dessa två personer är släkt fick nu veta exakt vilket hus hon bodde i och folk i de närmaste fem kvarteren kunde inte heller undgå att upptäcka alla mediabilar. Det måste kännas trevligt för henne att gå på ICA idag.

Vidare vet jag inte om det är mest pinsamt eller mest beklagligt det media håller på med nu. Deras Hänt i Veckan-journalistik kallad "kartläggning". Mannen är en radiostyrd bil mitt bland alla yllekoftorpaket på julafton, javisst, men ursäktar det att publicera, förlåt, jag menar gotta sig i, hela denna mans livshistoria, inklusive expertkommentarer om hans privatliv? Om igen, ponera att han är oskyldig.

Whoa, hold your horses, det finns faktiskt en chans att han är det! Jag ska inte göra misstaget som medierna redan gjort och spekulera för mycket i bevisningen, eftersom jag, liksom de, inte har en aning om vad de består av och innehåller. Jag vill bara göra en personlig reflektion över att jag tror det kritiska är ifall man kan koppla både mannen och Lindh till kniven, exempelvis genom fingeravtryck. Eftersom offer och gärningsman måste ha befunnit sig mycket nära varandra, t o m haft kroppskontakt, så kan man hitta spår av honom på Lindhs kläder också och, ifall han inte tvättat, henne på hans. Lockard’s exchange principle. Låt mig bara påminna om att mannen kan ha burit handskar och aldrig rört kniven utan, någon kan ha rört den efter att den blev slängd och ifall mannen och Lindh stött på varandra tidigare under dagen så kan spår komma från den händelsen. Inget är svart och vitt, vilket lunchrumsdomstolen verkar tro.

I Skottland finns tre domslut; Guilty, Not Guilty och den typiskt skotska Not Proven. Det sistnämnda är en historisk lapsus som hängt kvar men som perfekt beskriver Folkdomstolens domslut i dessa fall. Utslaget har samma verkan som ett Not Guilty men kastar in en brasklapp; "du bedöms som oskyldig, vår bevisning räcker inte för att döma dig som skyldig, men vi tror nog ändå att du är skyldig, åtminstone lite, bara så du vet". Den praktiska effekten blir att rättsväsendet ser honom som oskyldig (kan ej ställas till svars igen osv) men resten av samhället ser honom som skyldig.

Personligen är jag så tråkigt pragmatisk att jag faktiskt betraktar folk som oskyldiga tills motsatsen bevisats – och den här 35-åringens största brott just nu, som jag ser det, är hans frisyr. Den måste vara kriminell.