Fin tanke - fel handling

Med tanke på vad jag skrivit om medias bevakning av 35-åringen och min ståndpunkt i, så kom ju dagens artikel i Aftonbladet som ett brev på posten. Som sagt, inte första gången det hänt i Storbritannien, och den här gången handlar det ändå om dömda personer. Jag kan förstå tankegången, samtidigt inte.

Varna kvinnor för dessa våldsverkare - vet ni hur många som döms? Även om det är på tok för få så är det många i nummer räknat. Hur många ansikten och namn kan DU hålla reda på i huvudet? Hur kan du komma ihåg alla dessa och samtidigt inte blanda ihop dem med män med liknande utseenden och liknande namn? Dessutom är mörkertalet större, dem som inte blir dömda alls, och dem får du inte alls någon varning för.

Något slags hänga-ut-och-skämma-ut taktik? - Jag trodde skampålen på torget avskaffades av en orsak... Dessutom ställer jag mig oerhört kritisk till detta tillvägagångssätt. Det finns belägg för att hustrumisshandel ofta inte är ett engångsbrott, men jag tror absolut inte man kommer till rätta med problemet på detta sätt. Att tro att publicitet skulle få dessa män att tvärt sluta vore att tro att detta problem är enklare än vad det är. Att tro att kvinnor skulle sluta dejta dem likaså, oavsett om de vet vilka de är eller inte. De är ofta charmen själv dessa herrar... Snarare får man en ny brottslighet - lynchmobben - som dessutom alltför ofta slår i blindo, bokstavligt.

En gång brottsling alltid brottsling - Jag tror på ideologin att avtjänat straff är avtjänat. Det tilltalar inte alltid, själv skulle jag aldrig förlåta/försonas med någon som gjort något dylikt mot mig, men principen bör råda officiellt. Jag tror det är viktigt av en mängd orsaker som inte ryms att ta upp här. Jag tycker dock det kan vara ok att meddela den han misshandlade när han blir frisläppt, ett slags inofficiell notis, men där bör det stanna. Det blir lite väl farligt om man ska varna hela samhället för varenda våldsverkare. Hur får de då chans till en nystart? Hur vet man vilka som kommer fortsätta (och bör varnas för) och vilka som kommer sluta (och därmed blir stämplade i onödan)? Vilket samhällsklimat skulle vi få om vi skulle gå runt och känna till/känna igen/tro oss känna igen alla dessa puckon. Du vet inte vilka de är idag, ändå står du bredvid dem på t-banan varje dag, jag lovar! Känner du dig otryggare nu mot om du vetat om att han är hustrumisshandlare??? Istället för att publicera en varning kan man väl lika gärna bränna in ett märke i pannen på dem!

Varna för en farlig människa - hur vet man det? Som en överläkare på Säter sa en gång; "Jag skulle lugnt kunna släppa ut 50% av klienterna här och de skulle inte göra en fluga förnär i resten av sitt liv. Problemet är bara att jag inte vet vilken hälft jag kan släppa." Poäng; du kan aldrig bedömma en människas framtida beteende på förhand. Det är ett dilemma, men så är det. Dessutom vet vi inte historien bakom dessa domar. Först efter upprepad misshandel, helst med olika offer, kan man tala om ett mönster, men var går gränserna och bråkade båda parter lika friskt men han vann (dvs hon frick stryk i fighten men var lika stor kombatant)??? Världen är inte svart och vit. Tål att sägas igen.

Tanken är fin, att skydda oskyldiga kvinnor mot män som slår (dessa avskum jag själv anser bör dömas till att bli sparringspartner för proffsboxare istället för fängelse. Men det är min personliga åsikt), men tyvärr missar denna metod målet med flera meter.