Jag måste få berätta om en underbar sak som hände på jobbet idag. Jag satt i kassan när en liten tjej, ca 5 år gammal, plötsligt skrek med den där bubblande glädjen bara en femåring kan uttrycka:
"9, 10, 11, 14, 18, 20 – nu kommer jag!"
Jag kunde inte hålla mig för skratt. Så sött. Så underbart! Hon var mitt i ett köpcenter bland hundratals människor. Hon kunde inte räkna. Hon gav blanka fan i det.
Det är SÅ vi ska behandla våra tillkortakommanden. Vi ska ge blanka fan i dem. Istället för att dölja och avhålla oss från att räkna så ska vi räkna högt!
Vem bryr sig om du inte kan måla som Da Vinci – måla!
Om du sjunger värre än en misstämd fiol – sjung högre!
Om du är sämre skådis än Victoria Silvstedt… öh, f'låt, ingen kan vara det… nå, spelar roll, där har du poängen – hon kan inte agera, men gör det ändå!
"9, 10, 11, 14, 18, 20 – Här kommer jag!"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment