Alles klart.

Vid 12 kom sista gubben och kollade på lägenheten. Han ville ha den möblerad. Han ville ha alla fyra bokhyllor! Han var lugn och harmonisk och gav ett mycket bra intryck. Han kändes helt rätt. En timme senare hade vi skrivit papper.

Jag kände mig äckligt juristisk när jag gick igenom kontraktet punkt för punkt och modifierade och lade till. Allt ska finnas på pränt. Snubblade vid formuleringen att depositionen återbetalas vid kontraktstidens slut om.... jajustdet. Det heter inte "om allt är ok", den saken är klar. Det stod helt still i huvudet. Igår visste jag vad det skulle stå! Jag tror jag skrev nåt i stil med om när alla förpliktelser fullgjorts, typ, och tänkte att det stod ju tidigare i kontraktet att hyresgästen hade skyldighet att inte spränga skiten i luften. Måtte inte min formulering behöva prövas...

En halvtimme senare upptäckte jag en svaghet hos mig (något att komma ihåg inför anställningsintervjuer!); jag gillar inte att göra folk besvikna. Förut ringde jag ju en av tjejerna och nobbade henne. Nu ringde jag de andra två. Jag hörde hur otroligt besviken och sammanbiten den ena blev, den andre höll skenet uppe men jag hörde ändå att det inte var ett svar hon ville ha. Jag gillade inte alls den situationen. Den förste tog förresten det hela rent personligt, verkar det som. Hon blev skitsur. Så jag fick några SMS, inte helt olika de mail som ibland poppar ner från ingenstans efter ett blogginlägg man inte trodde att någon läst. (Kommentarer och Trackbacks i all ära, men ibland önskar man att det stod antal Mail också...)

Alldeles nyss adressändrade jag. Eller, ja, det heter "särskild postadress", för jag vill bara att posten går till föräldrarna. Förutom några småsaker så ska väl det här vara det. Flygbiljett köpt, lägenhet uthyrd, adressändring gjord. Alles klart.