Fika hos mommo & moffa

Nu vet jag vad jag kommer sakna mest när jag flyttar.

Mormor och morfar.

Jag kände det så starkt när jag åkte ifrån dem nu ikväll. Mina vänner, föräldrar och syskon känns lugna, de finns där. Men mormor och morfar känns inte lika säkra. Och jag vill bara krama dem ända in till tidens ände.

Morfar är rolig. Gammal kriminalkommisarie som han är. "Berätta nu från början, i kronologisk ordning, vad som hände. Vi lämnade fikat den 3 Februari, så mycket vet vi. Så... vad hände lördagen 5 Februari? Vi börjar där." (Och så får jag bara en sån där känsla av att han bakom sina lugna och uppriktigt intresserade ögon sitter och iakttar en på förhörsledarmanér. Han gör säkert inte det, men det är en känsla jag får vid såna här öga-mot-öga-samtal.) När man sedan dragit de senaste veckorna - i kronologisk ordning - så avslutar han med; "Bra, nu har vi inte bara andrahandsuppgifterna att gå på, mormor och jag, nu har vi så att säga hört det från ursprungskällan också." *skratt* Han är så söt.

Jag är skitförbannad, för jag skrev ett rätt långt och välformulerat brev rakt från hjärtat - men när jag skulle publicera det så hakade sajten upp sig! FAN! Jag kommer aldrig komma ihåg vad jag skrev igen...

Jag kan bara säga att mina morföräldrar är helt underbara, jag älskar dem djupt och de har betytt oerhört mycket för mig i mitt liv - och jag kommer sakna dem vansinnigt mycket. Samtidigt gav morfar mig hopp, för han föreslog att mormor och han skulle fira deras Guldbröllop i Skottland i sommar. Mormor bara tittade på honom, men han menade att det vore mer romantiskt än en Ålandskryssning. "Vem fan har talat om en Ålandskryssning? Det är väl inge' romantiskt." sa mormor. "Nä, jag sa ju det." svarade morfar. (eh... ja just det.) Hur som helst, det gav mig jättehopp, för jag har trott att de känt sig för gamla för att flyga/resa. Morfar med hans ben och mormor med hennes höft... Men då betyder det att de kan det och det betyder att när jag kommit på fötter så kan jag faktiskt bjuda över dem! TJOHO!

Och så ses vi till jul.

Och tills dess får vi brevväxla. Och mormor och morfar skriver vansinnigt roliga brev. Mormor skriver hur de mår och kommenterar mitt brev. Sedan tar morfar över och skriver om AIK och klistrar in tabeller, historier och bilder bara för att retas, jävlas eller muntra upp mig.

Det kommer bli bra.