(O)villkorlig kärlek

Jag sitter på pendeltåget då ett par i 60 årsåldern sätter sig mitt emot mig. De är uppklädda, damen är välsminkad och herrn bär på en påse med någonting i. De ser ut som om de ska på fest. Så säger damen något om posttåg och pekar ut genom rutan till höger. Herrn tittar tvärt över gången åt vänster och säger att han vet hur tågen ser ut för sådana har han sett hundratals gånger.
"Men, titta då när jag pekar. Nu åkte vi förbi." förebrår damen och fortsätter; "Jag tycker det känns obehagligt när du inte tittar då jag pekar."
"Jag tittade ju." säger mannen.
"Nej, det gjorde du inte. Du tittade åt andra hållet."
"Jag såg på reflektionen i det där fönstret istället."
"Nää, det gjorde du inte."
Mannen flinar. Damen ser sur ut. Så säger mannen med len stämma, för att skyla över, tror jag:
"Imorgon, älskling. Då är det 30-årsjubileum..."
"Nä-ä, inte om du inte skärper dig." säger damen bestämt.

Jag fnittrade till. De är så söta; gamla, gifta par.