24 February 2005

McDonaaaaargh!!!

Ok om sextonåringen vid dressbordet inte förstår orden "utan sås" på grillordern, men måste missförstånden ingå i företagskulturen?

Exakt vad i "jag behöver ett arbetsgivarintyg för hela 1997" är så vagt att man gör en egen tolkning?

A-kassorna är inget tålmodigt släkte. Deras krav är lag och deras deadline är - verkligen deadline. Så man har inte tid med administratörer som glömmer ens begäran. Och när denne blivit påmind så har man definitivt inte tid med att få fel arbetsgivarintyg.

Idag fick jag ett för Juli-December 1997 och Januari-Oktober 1998.

"Jag behöver ett arbetsgivarintyg för hela 1997." Notera punkten.

Nu är människan på lunch. Det kanske är bäst. När jag själv höjt blodsockret kanske jag kan få henne att förstå vikten av snabb leverans - av rätt intyg - denna gång, utan att låta som en jugoslavisk maffiatorped. Fast det kanske skulle hjälpa.

Uppdatering 17:41;
Jo ni, jag ska nog vara glad att jag fick det (felaktiga) intyget över huvud taget. Precis idag hade de fått tillbaka ett brev de skickat till mig. Ett arbetsintyg! Detta hade de skickat till mitt namn, på Koppar-nånting-gatan i Västerås! Inte en siffra rätt. Kvinnan sa att hon skulle skicka det till rätt adress nu. Nej, tack. Intyget sträcker sig över hela min anställning och A-kassan är inte heller ett smart släkte. De skulle bara bli förvirrade av alla siffror.

Jag lyckades övertyga människan om att läsa upp de saknade månaderna i telefon, så fyllde jag i dem på mitt ofullständiga intyg. Då vet jag att saken är klar och nu kan jag skicka in bunten.

Det är då fan att man ska göra allting själv.

No comments: