Man ska aldrig jämföra, fast det är oundvikligt. Var med Mia och Jenny på den svenska versionen av "Complete works of Shakespeare (abridged)". Den var inte alls lika rapp, tajt och hysteriskt rolig som den i London. Killarna gjorde det bra, även om de inte alls var lika improvisatoriska som sina engelska kollegor, översättningen var lyckad, men tempot saknades. Många skratt låg ju just i tempot och de förvecklingar som händer i farten. Det är jättekul när en snubbe rusar av scen som kung och sekunden senare återvänder som drottning, med håret på sned och brösten i hand. Men när snubben rusar av och inte återvänder på flera sekunder så blir det inte alls jätteskoj, man undrar bara om han inte kunnat rätta till peruken lite medans han ändå väntade i kulissen.
Hade gärna sett "Samlade böcker" också. Där drar de igenom alla gamla klassiker på 100 min. Fast den går på tisdagar och nu har jag inga tisdagar kvar här. Får ta en EasyJet-weekend i London i sommar istället. :-)
Före teatern - vilken vi lurade in Mia på med förevändningen att vi skulle låna toaletten, det var nämligen en present - käkade vi middag på kära gamla Götis. Mackedonken jag och Jenny träffades på. Den var sig lik. Uteliggarna, mentalfallen och knarkarna var kvar. En kvinna hukade sig helt enkelt bakom ett bord mitt i retaurangen och urinerade. Det kändes precis som hemma. Jag vet inte hur många gånger jag skrapat bort blod och bajs från taket på toaletterna i den restaurangen...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment