Korta noteringar bara

Underbar kväll igår. Födelsedagsfika med hela stora familjen. Hade bakat två tårtor (hade så mycket bär sparade sedan i somras och vi var så många igår) och på morgonen fick jag spatt och bakade kakor också. Tja, man kan göra mycket med en sats mördeg... Fick så mycket blommor att jag trodde att jag fyllde 50, men morfars årliga historia om dagen då jag föddes ("jag var först på plats. Jag var kom för pappa till och med.") påminde mig om att jag bara hört den 30 gånger. Morfars historia är födelsedagens Kalle Anka.

Blev överraskad på jobbet idag och fick blommor och presentkort på DUKA. Det är kul att fylla år. :-) Och de lurade mig verkligen. Jag hade precis fått tomt med folk i min kassa och sa "nä, jag stänger nog och hittar på något" då en kollega ringde chefen och sa att jag hade tomt och undrade om det fanns något för mig att göra. Eftersom jag imorse retade upp mig på en kollegas bossiga stil så tänkte jag "vad är det med folk idag, skulle inte jag kunna sysselsätta mig själv" och så tänkte jag en massa svarta tankar om idioter som tror att man själv är idiot. Nåja, jag skulle ta mig till informationen och få mig en uppgift. Så jag gjorde det - utan brådska. Jag hatar fåniga order, så eftersom jag redan bestämt att tejpa fast skyltarna med kassanummer (som samtliga sitter lösa och fladdrar) så arbetade jag mig ner mot informationen. Det tog några minuter. Och väl där fick jag blommor. De hade följt mig med ögonen hela vägen ner och undrade vad tusan jag höll på med som tog sådan tid... He, he. Där blev jag lurad minsann.

Nu ska jag på inflyttningsfest hos en kompis, så jag har inte ro att skriva idag heller.

Och jag har fortfarande inte skrivit om bröllopet förra helgen... Nåja, jag får ta det sen. Det var ett sagobröllop i alla fall.

Fick ett mail av en kompis som bor i England, hon kunde skriva några lugnande saker angående jobbsökeriet. Nyckeln verkar vara att flytta dit - hon tror att många ratat mig just för att jag inte redan bor där. Och så sa hon att jag var överkvalificerad som "Office Junior"... Well... tyckte jag också, men vafan, nånstans ska man väl börja. Nåja, jag hoppas på en snabb lösning nästa vecka.

Har nu översatt två arbetsbetyg - trots pinsamma formuleringar från chefernas sida - och en kompis har intygat att de överensstämmer med originalet. Om inte annat borde väl uppvisandet av dessa papper visa på god vilja nästa vecka.

Märklig detalj; har varit "utbildare" av en tjej som börjat i kassan. Två dagar satt jag och sov bredvid henne. Jag vet inte, det är jättebra att företagen ger tid åt nybörjare att komma in i saker, men de flesta är inga idioter. Efter ett par timmar - första dagen - var jag överflödig. Jag tror på att lära genom att jobba, så det hade räckt att sätta mig i en kassa bredvid, ifall hon måste fråga om nåt. Hur som helst, idag fick jag höra vilket bra jobb jag gjort med henne! Men snälla... det var inte kärnfysik det handlade om. Och tjejen är normalbegåvad. Ibland känns det som om man kanske försöker få saker att verka svårare än vad de är. Av prestige?