Pa rygg for Celtic - Skotska Mastare 2007!

Det blir sa nar man inte kan bestamma sig. Kilmarnock - Celtic, om Celtic vann skulle de sakra titeln - redan.

Forst hade jag tankt aka till Kilmarnock (mindre an en timme med pendeltaget) och chansa pa att lyckas lura in mig pa Rugby Park. Kilmarnock hade beslutat sig for att INTE avsatta fler biljetter an 'den normala bortalaktaren' for Celticsupportrarna. Kilmarnocks matcher brukar gapa tomma och tydligen kande de att de inte behovde de sakra extrapengar det hade betytt om de t ex flyttat hemmapubliken till bortalaktaren bara for denna match. Den hade i alla fall inte fyllts, men Celtic hade latt fyllt resten av arenan. Naval, beslutet var taget och jag tankte att jag kanske kunde passera som Kilmarnocksupporter och sedan sitta tyst tills segern var ett faktum.

Men sedan fick jag hora att de, Kilmarnock, inte tankt salja biljetter pa matchdagen. Helt enkelt for att de inte ville riskera att folk gjorde precis vad jag tankt gora...

Sa da tankte jag promenera till Gallowgate och kolla pa matchen pa nagon av alla Celticpubar.

Imorse var jag inte alls pa humor langre. Jag var slo, jag hade fatt en plotslig slang av varstadarvirus och tanken pa att sitta 1.5 timme fore match och smutta Irn Bru tilltalade mig inte. Tro mig, kommer man senare kommer man inte in. Pubarna fylls i en handvandning fore match.

Sa jag stannade hemma, varstadade och lyssnade pa matchen pa radion.

Fick ett rosenskimrande nostalgimoln runt huvudet nar jag tankte pa att detta anda var hur jag oftast faktiskt foljt mina lag till framgang. Jag var pa plats forra aret nar Celtic vann och en gang med Djurgarden, men i ovrigt har jag firat pa avstand sa att saga. Jag tankte pa alla ganger sportradion bidragit med rafflande referat och sag fram emot nagot liknande.

Det tar emot att saga det, men... jag saknade Lasse Kinch. Jag vet, han har forstort fler matcher an vad som borde vara manskligt mojligt, men han talade atminstone - nagorlunda - om vad som hande pa plan! De skotska kommentatorerna diskuterade spelare, statistik och fan och hans moster, men handelserna namndes i paranteser, i efterhand. "Jo, forresten, Celtic hade ett inkast nyss".

Det var anda rafflande, och slutet var som taget ur Buster. Nakamura, denna japanska (jo, ni laste ratt) bollkonstnar och frisparksstankare fick en frispark pa ett for honom perfekt avstand fran malet (20m). Matchen var i princip slut, det stod 1-1, Nakamura hade precis idag blivit utsedd till Arets Spelare i Skottland, alla forvantade Celtic att sakra titeln, da... slar han en typisk Nakamura-frispark i bortre andan av malet - 2-1 - SEGER!!!

Och jag lag pa rygg pa sangen och strackte armar och ben rakt upp i luften i ett euforiskt YYYEEEEEAAAAHHHH!!!!!

Och sedan hallde jag upp en single malt och njot segerns starka, fruktiga sotma.

Men nasta ar tar jag banne mig 15-minuterspromenaden till Gallowgate sa jag kan vandas och fira med alla andra Celticsupportrar.

Bara det att, varje gang jag foljer en upplosning pa en pub sa torskar de...

Jag far se till att vara pa plats!