Igår hade vi "halvårssamtal" då de ger en "halvårsrating", vilken senare ligger till grund för bonusberäkningen vi får i Mars varje år. Skalan ligger mellan A-E och det är i princip bara C:n som delas ut. Cheferna hade tillsammans med högsta chefen bestämt att jag skulle få ett B. (A är det bara högre snubbar som får.) De tyckte det var det enda rättvisa efter vad jag gjort med utbildningen av nyanställda, sammanställningar, frivilliga senioruppgifter et c. Enligt henne har jag "tagit utbildningen till en helt ny nivå" och gav mig sån positiv feedback att jag nästan rodnade.
Vilket jag faktiskt gjorde förra veckan. Allra högsta hönset (chefens chefs chefs chef...) kom förbi och sa något jag tyckte lät som "They're singing Amazing Grace", men när hon slutat skratta åt mitt goddag yxskaft svar (hallå, det var sen eftermiddag!) upprepade hon att "They're singing your grace, everyone is". Mina chefer, deras chef, chefer från andra avdelningar... Jag visste inte hur jag skulle bemöta det. Det är ju jättekul om mitt arbete uppskattas och om de gillar mig som person, men, vad säger man... Jo, erkände jag på en direkt fråga, jag älskar verkligen att utbilda folk, så om det skiner igenom så är det väl toppen. Kan de inte tillverka en - bättre betald - tjänst där jag bara ägnar mig åt sånt?!
Nåväl, kanske inte. Men chefen sa under mötet igår "Jag skjuter mig säkert i foten nu men, varför är du inte Senior än?" Well... Nåväl, nu går det snabbt som gatan. Idag kom en tjänst upp på internutskicket och jag hann inte ens öppna länken - som chefen pekade ut åt mig innan jag ens fått mailet - innan chefen skrivit ut annonsen också. En Seniortjänst i ett annat team. Jag vill inte byta team... men jag vill verkligen ta ett steg upp (och bli mellanchef, mellan 'golvet' och 'managern'. Och enligt chefen skulle intervjun vara enklaste biten för om hon såg mitt namn i en ansökningslista skulle hon ge mig jobbet direkt, och hon antydde att andra managers känner till mitt värde också.
Men då så, då kanske det bara dröjer ett par veckor innan jag får mer i lönekuvertet - och mindre tid på telefon. :-)
Lustigt nog, nu när det känns som att jag verkligen kan det här så är det nästan så att jag vill ta samtal. Eftersom jag vet att jag kan förklara och hjälpa folk. Å andra sidan, som senior så får jag ju nöjet (sic!) att ta hand om alla arga kunder som kräver att få tala med chefen.... Tjoho, jag kan knappt bärga mig.
Undrar när jag ska tala om att jag vill bort från kontaktcentret helt...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Amazing graaaace....superkul!! Grattis, det är dig väl unnat att gå vidare. Särskilt med tanke på att du faktiskt vågar införa glasspauser när du lär upp dem. Jag skojar inte, det är viktigt med lek på jobbet annars sunkar man ihop fullständigt. Jag är säker på att du lyckas så bra för att du balanserar inlärning med lek!! Grattis igen!!
Hej, hittade ditt inlägg "Vardagsjuridik" om garderober och ansvar för inlämnade saker från nov 2004, kunde inte kommentera där så gör det här istället. Intressant läsning. Det är ju någonting man har fått anledning att fundera över ibland. Det blir ju säkert svårt att styrka vad man haft i sin jacka/väska när man drar krogen inför rätta för ja vad blir det, kanske kontraktsbrott. Jag snodde hela din text till min sida för vidare utveckling. Hoppas du inte misstycker. /2MM
2mm - Hade varit intressant med en länk för att se vad lånet leder till. Tror säkerligen läget har ändrats igen sedan 2004, för redan då dök nya rättsfall upp som svampar... skulle gärna vilja veta hur rättsläget är idag - fast nu är jag för långt borta för att kunna gräva...
Mimmi - tja, man vet väl vilka lärare som lyckades pränta in något i en och vilka som misslyckades... och varför. :-/ DET har man lärt sig åtminstone!
Post a Comment