The Fringe

Tyska kompisen fick slaganfall när jag meddelade att jag tänkte besöka The Fringe (festivalen som körs i Edinburgh varje år) - utan att först ha inhämtat program och planerat dagen till punkt och pricka. Nä, för tänk att jag tänkte åka dit och bara se vad jag stötte på. Bara så där.

Jag stötte på gatuartister, konstnärer, jonglörer, akrobater, en kille som böjde varenda led i märkliga vinklar, musikanter, stå upp-komiker, märkliga människor och ännu märkligare varelser. Turister, kallas de. Och förutom dem fanns det märkliga människor och varelser som klätt ut/upp sig med vilja.

Shower, pjäser och uppträdanden pågick överallt runt Old Town, men allt jag fick upp ögonen för var naturligtvis slutsålt. Eller så kördes de på kvällen, och jag var tvungen att åka hem lagom tid för jag skulle upp dötidigt nästa morgon.

Men det gjorde egentligen inte så mycket för eftermiddagen var en enda stor show i sig! Hela stan var full av gratis underhållning. I vartenda hörn stod någon och höll låda, så avslappnat spenderade jag 15 min med några keltiska trummisar, en halvtimme med en halvgalen jonglör, lika länge med en rolig jonglör, fyrtio minuter med en galet rolig stå upp-komiker som stod utanför en klubb och promotade sin egen show (som jag av tidsbrist inte kunde kolla på även om jag var duktigt sugen), osv osv. Inte ett öre spenderade jag men förutom en del oooh och ahhh så fick jag en hel del gapskratt också.

Utan att jag visste om det så hade jag tydligen prickat in Fringe Sunday, dagen då ovanligt många artister visar upp sig ute på stan. Tackar! Det enda jag nu skulle vilja se också är Tattoon, men de biljetterna säljer ju, typ, slut innan de ens släppts... Vi försökte köpa plåtar i Januari, en månad efter att de släpps, men till och med då var det för sent.

Nåja, det får väl bli nästa år.