Helt sjukt del 2

Hade det inte varit för att jag själv är objektet för stolleskapen så hade jag skrattat åt eländet.

Var på "steg 1 Frånvaro"-möte idag för att tillsammans med chefen diskutera min enorma och oroväckande sjukfrånvaro under de senaste 12 månaderna. En annan chef förde protokoll och chefens chef satt med för att liksom utvärdera chefen eftersom det var första gången hon höll i dylikt möte. Cheferna såg smått förvirrade ut när jag kom utan representation. Allvarligt, jag tror varken fackföreträdare, advokat, kompis eller mamma hade gjort någon skillnad.

Under tio minuter gick vi igenom varje sjuktillfälle grundligt. Alla tre. (Nov '06, Mars '07, Okt '07)

Sedan ajournerades mötet under 20 minuter medan chefen skulle bestämma utslag. För en vecka sedan sa hon att valet stod mellan "ingen åtgärd" och "vidare åtgärd", men huxflux på mötet så visade det sig att det stod mellan Muntlig eller Skriftlig varning! Men jisses!

Efter 20 minuter fick jag komma in igen och höra att utslaget stannade vid Muntlig varning. Eh, som i sann byråkratisk anda skulle konfirmeras i ett brev. Skriftligt.

Chefen sa att ingen vidare åtgärd kommer att tas såvida jag inte är borta igen under de närmsta 2 månaderna, men att prövotiden snarast sträcker sig till Mars 2008. Domen (kom igen, det är det det är) avslutades med ett "does that sounds fair to you?" Eh, nej.

Men istället för att riskera liv och lem genom att säga att jag inte alls tycker Företagets policy är rättvis så nöjde jag mig med att helt ärligt säga att jag inte kan lova att jag inte kommer vara sjuk igen före Mars, att jag naturligtvis är medveten om implikationerna men att om jag blir däckad av flunsan i Februari... jag sa att jag naturligt skulle göra mitt bästa för att inte vara borta och definitivt inte mer än absolut nödvändigt - precis som jag gör nu. Chefen menade att jag ju kunde försöka ta mig till jobbet även om jag bara kände mig lite "dodgy" och då fick jag räkna till tre för att inte explodera för hon hade precis innan etablerat att mina frånvarotillfällen var genuina! Så jag poängterade att jag inte är hemma för en sån bagatell, inte ens när jag är förkyld, jag är bara hemma när det fysiskt sett är rent omöjligt för mig att ta mig till jobbet.

Första tillfället blev jag sjukskriven av en läkare och de andra två tillfällena rusade jag mellan sängen och toan med magsjuka. (Och nej, jag tror inte att det finns en "underliggande medicinsk koppling" mellan en magsjuka i Mars och en i Oktober!!!) Det är rätt uppenbart att det i det här fallet inte handlar om någon som lite bekvämt ringer sig sjuk upprepande måndagar så I'm sorry, men om ingen åtskillnad görs mellan när man har doktorns order, när man spyr upp inälvorna och när man tar sig lite extra semester för att kurera baksmälla, tja, då finns det inte mycket mer jag kan göra.

Än att byta jobb.