En 24-årig man dog på Ben Lui (1130m) förra söndagen. Han föll ca 150m nerför den branta östsidan, ner i den karaktäristiska 'gullyn'. Den där jag i påskas tog ett kort på en obeslutsam man som tänkte åka skidor...Varje gång jag läser om dödsfall som dessa så stannar hjärtat upp en aning. Framförallt när det sker på berg som jag varit på, när jag känner till omgivningen. Ni vet hur det här, det kommer så tätt inpå en, det känns som om det kunde ha varit jag...
Då och då kan man i och för sig läsa mellan raderna att det är någon galenpanna som tänkt sig göra "De tre systrarna" i dimma och utan karta, men då och då - som i det här fallet - så är det en erfaren vandrare med maximal otur. Kanske gick han nära branten för att kika ner, tappade fästet och kanade. För ett par år sedan var det en kvinna som dog när hon halkade och föll nerför Ben Lawers. Jag begriper fortfarande inte hur hon lyckades för berget är inte direkt spektakulärt och det finns motorvägsbreda stigar att gå på, men det hände.
Mannen hittades inte förrän på tisdagen då två vandrare stötte på honom. Han vandrade ensam och familjen trodde att han återvänt till universitetet istället för att komma hem. Vad jag förstod så hade han inte frusit ihjäl utan dött av fallet (eh, eller snarare nedslaget) så till försvar för alla ensamma vandrare så måste jag påpeka att det inte hade hjälpt
honom om han vandrat ihop med någon. Han hade hittats fortare bara.För att lugna dem med dåliga nerver så kan jag också berätta att jag tacklade Ben Lui från västra sidan, den är snällare (om än dryg, men det är säkert östra sidan också). Östra ser maffig ut på håll, men snön ligger kvar större delen av året, den är skitbrant och man kan behöva scrambla (klättra) vissa bitar - och det kan jag lova att jag inte gör ensam! Men killen kunde klättra, så han valde den "snygga" sidan. Och tyvärr föll han. Må han vila i frid.
http://news.bbc.co.uk/1/hi/scotland/highlands_and_islands/7014666.stm
http://news.scotsman.com/scotland.cfm?id=1543962007
2 comments:
Otur. Men, det måste ju ändå vara "roligare" att dö medan man gör nåt man älskar - än att tex bli påkörd av en buss på väg till jobbet eller dö av tristess på jobbet.
Vaddå? Jag hatar mitt jobb? Nähä?
Makabert nog, det är vad jag brukar peppa/trösta mig med när jag ska ta mig förbi ett ovanligt tricky parti fast på ett mäktigt berg med fantastisk utsikt en underbar dag - "nåja, hon dog i alla fall när hon trivdes som bäst". Eh.
Det funkar inte riktigt när man sitter i en buss körd av en racerförare.
Fast finns det egentligen något sätt man föredrar, det är ju liksom slut i alla fall?
Post a Comment