Magsjuka för Guinness Rekordbok

Undrar hur länge historiens värsta magsjuka har hållit i sig? Jag börjar nämligen tro att jag är på väg att slå något slags rekord. I söndags fick jag ont i magen - nä, det är ingen liknelse, jag fick faktiskt ont. Först trodde jag att kotletten med bearnaisesås och rabarberpajen med vaniljsås gett nåt slags gallstensutslag, men värken satt längre ner. I magen. Kunde inte sova den natten och... sedan började det. Fick inte behålla någonting, inte ens vatten. Inga detaljer, men det kom ut från alla håll.

Idag onsdag är jag fortfarande inte helt bra. Har slutat spy men magen låter konstigt, den gillar inte det jag dricker/äter och... ja. Men jag har sagt till chefen att jag kommer imorgon så det måste jag nog göra. Nej, jag har inte varit hos läkaren. Det är ju bara magsjuka.

Men hur länge håller de i egentligen? Det finns väl nån regel som säger att om man inte kan behålla något på X antal dagar så bör man uppsöka läkare trots allt? Jag minns att min syster torkade ut när vi hade magsjuka ihop som små en gång och hon inte behöll något. Men än så länge studsar huden tillbaka när jag drar i handryggen, så det borde inte vara någon fara. Eller?

Jag är medveten om att bloggen börjar bli en hälso- och drömblogg, men så fort jag fått ordning på maggen så lovar jag att jag ska se till att leva lite så att jag har något att skriva om! Som det är nu har jag i princip sovit konstant i två dagar (mellan rusningarna...) så det enda jag gjort är egentligen att drömma. Märkliga drömmar... Man vet att man mår dåligt när man ligger i sängen och tror att man är en legogubbe som måste ligga i en viss position för att rymmas under täcket! Sedan när jag skulle ringa mig sjuk till jobbet så tänkte jag "hur många magsjuka legogubbar var det nu igen? 1, 2, 3..." och sedan kom jag ju på att det bara var jag, vi var bara EN som var sjuk! Duh...

Men nu börjar jag bli trött på det. Förvisso är boken jag läser rätt bra, men det är inget kul när man inte ens orkar läsa ett helt kapitel. Nåväl, är på bättringsvägen. Idag har jag varit uppe, jag menar vaken, fyra timmar redan och först nu känner jag att det nog är dags för en liten tupplur igen. Imorgon ska jag till jobbet. Det kommer inte gå i många knop, men jag är åtminstone där. Bara det slutat smitta...