Sjuk 3 gånger - sedan blir det sjukdomstol

I november ifjol var jag sjukskriven åtta dagar p.g.a. en helt sanslös influensa som satte sig på bihålorna. Jag var inte bra på sex veckor, men stannade bara hemma den inledande perioden (trots att läkaren ville sjukskriva mig en vecka till) då jag likt en skygg vampyr vare sig stod ut med ljud eller dagsljus utan låg med mitt sprängande huvud i sovrummet med persiennerna nere och drog mig för att gå på toaletten eftersom solen sken in genom badrumsfönstret.

I mars var jag hemma en dag (plus en kompdag) med feber och illamående för att sedan vara zombie på jobbet resten av veckan under tiden jag tillfrisknade.

Förra veckan var jag hemma tre dagar med historiens värsta magsjuka, som jag fortfarande återhämtar mig efter.

Nu ska jag på "Hearing" på jobbet och stå till svars för varför jag varit borta 12 dagar och 3 tillfällen under ett kalenderår. Båda siffrorna anger nämligen den överskridna tillåtna gränsen.

Chefen, som måste hålla ett "tillbaka till jobbet efter sjukdom-möte" när man kommer tillbaka, kunde inte dölja hur löjligt strikt byråkratiskt hon ansåg att det hela var. Hon hade påpekat för sin chef att det där tillfället ifjol faktiskt låg ett par fjuttiga veckor kort av ett år och att en läkare hade sjukskrivit mig, men överchefens händer var bundna. Eftersom de tre tillfällena inföll inom ramen för tolv månader så måste vi följa företagets procedurer.

Man kunde tro att jag var kriminell.

Så. Chefen måste ge mig ett brev och minst tre arbetsdagars varsel inför detta möte/hearing/domstol... Till vilket jag har rätt att ta med ett biträde; jag kunde inte låta bli att fråga om hon menade advokat. Först trodde jag att jag skulle möta några företagsrepresentanter men med illa dold grimas suckade chefen att det var hon som skulle hålla i mötet och en annan avdelningschef skulle föra protokoll. Vi tyckte båda det vore smidigast om vi kunnat klara av allt medan vi ändå satt där i fredags, men procedur är procedur. Hon kommer ta upp min frånvaro och typ poängtera hur detta påverkar mina kollegor, företaget bla bla bla och sedan kommer jag få ge min syn på saken och sedan... nu kommer det bästa, och chefen skrattade medan hon berättade det, sedan kommer mötet ajourneras under tjugo minuter - och de minuterna är fast bestämda - innan jag får komma tillbaka in och, typ, få höra domen.

"Men gå inte hem och våndas nu, det låter värre än vad det är, se det som ett vanligt möte. Det är bara det att [företaget] gör allt så inihelvete komplicerat och officiellt." Hon tillade sedan viskande och med en menande grimas att, "säg inget till någon men jag har redan bestämt att utslaget kommer bli 'ingen vidare åtgärd'." Fast om jag är borta vid ett tillfälle till innan det där datumet i Mars så måste de ändå göra en anteckning mot min sjukfrånvaro i arbetsbetyget.

Så vi får väl hoppas att jag inte blir påkörd av en bil eller åker på hjärntumör eller något, för det görs ju tydligen ingen åtskillnad mellan genuina sjukdomar då man omöjligt kunnat släpa sig till jobbet - och ännu mindre ens kunnat göra ett halvhyfsat jobb - och simulerande måndagsförkylningar. Uppenbarligen vägs det heller inte in att man kommit tillbaka innan man varit helt bra - just för att man förstår hur ens frånvaro påverkar arbetskamrater och företaget och därmed bara stannar hemma när man absolut måste. Jag vill poängtera att jag under året jobbade mig igenom två förkylningar. Jag vill också kommentera att företaget inte direkt är flexibla nog att låta en reparera denna hemska skada man åsamkat dem. I mars föreslog jag att jag kunde ta den där dagen som semesterdag, men se det gick ju inte alls för det blev konstigt i böckerna. Tja, i så fall finns inte så mycket mer jag kan göra.

Jag kan inte lova förbättring, för det finns inget jag rimligtvis kan göra för att motbygga dylika hastigt påkomna sjukdomar i framtiden. Och jag tänker definitivt inte be om ursäkt för att jag är hemma när jag spyr upp inälvorna. Bäst jag får ett nytt jobb snarast möjligt. Innan jag åker på något oförutsett igen.