St Andrew's Day Top 10

Bara för att det är Skottlands nationaldag idag så tänker jag lista tio saker som jag just nu saknar från Skottland. Inte alla är självklara, en del verkar nog rent vansinniga, men ändå... samtidigt som jag i vissa fall uppskattar den bekväma tillvaron här så kan jag sakna omständigheterna därifrån, på sitt lilla sätt. I andra fall har jag vant mig så pass att jag nu kan tycka det är lite jobbigt att vänja om mig. Eller snarare, jag försöker hitta balansen.

Det här är ingen lista över vad som skulle vara bättre på det ena eller andra stället. Sverige och Skottland har sin charm. Inte heller är det en uttömmande lista, men jag kan ändå sakna:

1. Jag tänker tanken nästan varje morgon och kväll. Det är sjukt att jag sitter på sängkanten i bara trosor - och tycker lägenheten är så varm att jag öppnar balkongdörren! Jag menar, i Skottland hade jag för det första sovit i både långkallingar, strumpor och polotröja, och dessutom huttrat under två täcken. För det andra hade det nog inte spelat någon roll om jag öppnat fönstret, för det var väl typ lika kallt inne som ute... Sjukt att jag nu har balkongdörren öppen i princip varje dag! För att inte tala om hur sjukt det känns att kunna knalla runt naken i badrummet och söla ordentligt vid duschandet. Det gör inte ens något att vi har fått en energisnål duschslang, vilken ger mindre sprutt, för det är ändå varmt i luften!

2. Kappan med pälsmuddar som kompisar där borta kallade för "road kill", en skål full med hål som är gjord av kaktus och som jag fått av J när hon var i sydamerika - och nu senast mjukisrenen med griffeltavlan där man räknar ner till jul. Allt detta och lite till kände jag mig tvungen att offra i flytten för att orka baxa kartongerna till fraktfirman. Idag ångrar jag att jag inte skickade en kartong till.

3. "w/c (week commencing) 30 Nov" vet jag precis när det är - men när sjutton är "vecka 49"?! På tal om tid så var det ju så att jag lärde mig att om något började kl 7 så var det bäst att bestämma tid till halv sju, eller till och med kl 6, för antingen kom folk en kvart sent eller Prick, men det var inget man visste från en gång till annan. Nu har jag dock upptäckt att jag så småningom föll in i denna skotska tidsuppfattning själv. Döm om min förvåning när jag en dag upptäckte att jag Alltid var sist till mötena på jobbet - när jag kom prick på utsatt tid eller en minut före! Tydligen ska man vara på plats fem minuter innan, minst, svensk tid...

4. Det rycker i armen nästan varje gång jag ska ut och åka buss. Och varje gång en chaufför bromsar in och stannar för att sedan behöva starta om igen eftersom ingen vid hållplatsen skulle med, då tänker jag att jag borde föreslå för SL att införa "vinkning" här också. Det är inte bara vinkningen jag kan sakna, jag kan till och med sakna de skrangliga bussarna (så trånga, men märkligt nog verkade det rymmas lika mycket folk som på en SL-buss), "thanks, driver" och till och med fifflet med att kolla om man hade jämn växel. Fast det behöver inte SL införa.

5. Det är trist att följa diskussionerna på "Trail Magazines" bergsvandrarforum, kolla på film/tv eller bläddra i böcker när man sedan inte kan bestämma sig för att testa "den" rutten eller det berget till helgen. Inte nästa helg heller.

6. Inga maskerader eller frågesporter på fredagarna. Ingen "Food Friday" eller pubrundor. Ingen karaoke och inga löptävlingar i kontorslandskapet. Inga dekorationstävlingar. Ja, knappt några dekorationer alls. Jag saknar uppsluppenheten på min förra arbetsplats. Det blev liksom kul att gå till jobbet även när jobbet inte var något kul...

7. Det är flottigt, kvalmigt och sitter kvar i näsborrarna i åratal, men jag kan ändå sakna lukten/stanken av chip shops när man går hem om kvällarna i Glasgow. Just för att det doftar, tja, Glasgow.

8. Tennents. Vi som inte är jätteöldrickare utan vill ha lättdrucken lager som i princip inte smakar något, vad ska vi dricka när det inte finns Tennents att välja på? F ö saknar jag - faktiskt - den superäckliga jäststanken från bryggeriet när vinden låg åt fel håll... Och när man kom till bryggeriet visste man att man nästan var hemma. Jo, det var väl just det, Tennents blev som 'hemma'. Ja, och så saknar jag "Jabhi Kushi Tabhi Tennents"-reklamen. Fast vem gör inte det?

9. Stålskrot vs. juleljus vid George Square. Varje höst såg det ut som om Skrot-Nisse varit framme, och varje december lös George Square upp hela vinternatten. Mysigt och gräsligt på samma gång.

10. Jag tänker på det varje dag, och saknar det lika ofta. Skottarnas humor, engagemang och stolthet. Visst, jag kan väl tycka att de beter sig som obstinata tonåringar ibland när de "Försvarar sin Ära" i tid och otid (män + bråk eller kvinnor + höga röster är exempel på hur det kan ta sig uttryck) men ändå. Å andra sidan visar sig engagemanget genom att de ständigt tar sig tid för småprat och att människor faktiskt kan lägga sig i t ex på bussen, både när någon behöver hjälp och när någon beter sig illa. Ibland kan dock det sista övergå till att "försvara sin ära" och då blir situationen ännu värre... och ännu mer intressant för en reflekterande själ som jag! Humorn brukar dock genomsyra även dessa situationer - om inte annat genom att resten av bussen skrattar, åtminstone när det hela är över. För att inte tala om humorn i reklam, tidningar, tv och hos alla samhällsaktörer. Jag minns så väl när skotska polisen fick en kurs i polskt lynne, för att polackerna hade svårt för skämtande poliser...

Jag kan sakna det. Framförallt idag, på skotska nationaldagen.

Kulturfrågan om Klimatfrågan

1. Vad tror du? Är det domedagsprofeter som pratar om klimatkrisen, eller är det ett reellt hot för mänskligheten? Tycker du att klimatfrågan är en av de viktigaste samhällsfrågorna, eller någon annan fråga viktigare?
Nej, jag tror inte på domedagsprofeterna. Och här är varför:
* vikingarna bosatte sig på Grönland för att det var så varmt och det fanns bördig och fin jord. De fick flytta mot Kanada för att isen tog över.
* Det var inte alls länge sedan i tidshistorien som nästan hela Sverige låg under vatten. Höga Kusten heter höga kusten just för att långt där uppe på berget så gick en gång kustlinjen.
* Det har varit mycket varmare i t ex Sverige.
* Det har också varit mycket kallare.

Kort sagt, det är helt naturligt att klimatet svänger mellan århundranden och årtusenden och att det både blir tropik, hav och istid på samma plats. Och hur förklarar man alla dessa "klimatkriser" före 1700-talet då bilar och allsköns utsläpp inte fanns? Nej, jag tror förändringen är helt naturlig, precis som jag alltid hävdat. Vi får bara lära oss att anpassa oss efter svängningarna. Nu är det kanske dags att befolka Lappland igen! F ö minns vi väl alla istidsvarningarna för tio år sedan...

Jag tycker svält, snedfördelade resurser, utsugning av svaga stater, människor som varken har mat eller husrum samt AIDS är viktigare frågor i dagsläget.

2. Hur långt är du beredd att gå för att hindra att vi hamnar på - innan år 2100 - sex grader (= total humanitär/jordlig katastrof eller åtminstone 2 meters vattenhöjning (hejdå kustnära städer hejdå arkipelager)? Sluta köra bil? Sluta flyga? Sluta prylkonsumera? Bo mindre, och mindre varmt?
Som sagt, jag tror inte det är nödvändigt. F ö skulle jag bara vara beredd att bo mindre varmt, för jag har ändå vant mig vid Storbritanniens svinkalla hus. Ah, och de bor svinkallt men skitar ändå ner. :-)

3. Apropå hot och undergång: Har du tips på någon bok som tar upp det och som du tycker är bra?
Det vimlar inte direkt av undergångsböcker i min bokhylla... Någon gång ska jag läsa "Liftarens guide till galaxen". Jag gillade filmen, så den kan jag väl rekommendera!

4. Om det blev förbud mot bilar, för att rädda klimatet: skulle du ställa upp på det?
Inte en chans, för de som föreslår detta ser uppenbarligen inte den stora bilden. Världen så som den ser ut idag bygger på att man INTE ska vara isolerade som för tre hundra år sedan.

Sökmotorstopp November 2009

Det var ett tag sedan sist, men nu tyckte jag det var dags att se hur Googlarna hittar hit. Alltid lika intressant att se hur sjutton vissa har hamnat här! Och som vanligt är jag inte sen att hjälpa till där jag kan:

Lejonkungen om haggis - Ja, vad kan han ha sagt? Skicka svaret på ett vykort markerat "dåliga djungelvitsar".
Irland Nordirland skillnader - Det ena ligger norr om det andra...
Hur hög är Globen - 85m. Och fråga mig fortfarande inte hur jag vet det.
Glasgow politik - Det roligaste är väl att det är omval i ett eller annat kvarter stup i kvarten, för varje gång en politiker lämnar ska en ny i just det distriktet väljas, och de verkar lämna närhelst de har lust...
Pc carina anirac - Inte för att jag vet om det är Politiskt Korrekt (pc) men Carina baklänges blir faktiskt Anirac!
Globen r hg - Vad den än är, nog sjutton är den i kg i alla fall?
Argyle uttal - I Skottland ligger betoningen på andra stavelsen, d.v.s "argYle". Hos Dressmans tröjor ligger betoningen tydligen på första stavelsen...
Fotbollstaktik enkla tips - 1) Full fart framåt. 2) Håll tätt bakåt. 3) Gör fler mål än motståndarna.
Skillnad E301 och E104 - Om det inte är tillsatser vi talar om utan blanketterna när man byter land inom EES så kan jag hjälpa till. E301 visar om man varit försäkrad för arbetslöshetsersättning och E104 om man varit försäkrad för sjukpenning och föräldrapenning i landet man nyss bott och arbetat i. Jag kan också upplysa om att det tog mig över två månader att få ett från Storbritannien, så ansök i god tid...
Pepparkaksdeg test - Jag hänvisar till mitt eget test från 2003, det står sig än!
Att ta vid tandinflammation - En redig whisky skulle jag rekommendera!
Pölsa med lamm - Med får så hade det varit Haggis, så... med lamm...? Turkisk haggis?
Opponering på uppsats pappa kom hem - För jag längtar efter dig.
Tresemme sverige - He, he, jo det har jag nog skrivit om på min blogg... Finns på ICA och Konsum - gå och köp! Och känn hur mjukt och glansigt håret blir. Och glöm inte att emaila TRESemme och säg att "Carina i Sverige" ska ha provision...
Bästa adventsångerna - 1) Nu tändas tusen juleljus 2) När vi tända första ljuset i advent 3) Hosianna Davids son
Säng drottningholm kommentar kungssängen - Åh, jag slår vad om att det är en rolig punchline på den historien! Nån som kan den?!
flickmusar - Eh, jag visste inte att de hade kön... trodde de bara hette datamusar...

Hem ljuva hem

Ibland vet man var man hör hemma. I måndags fick jag en sådan påminnelse när jag besökte polisen med anledning av min examensuppsats. Jag kom in i huset och redan där kändes det rätt. Det låg liksom i luften, hemkänslan. Till min överraskning fick jag dessutom ett eget kontor(!) att sitta i de timmar det tog för mig att gå igenom materialet jag fått tillgång till. Där fick jag obegränsat med tid att känna in mig i stolen, skärmsläckaren, anslagstavlan... Det tog mindre än en kvart innan det kändes Rätt, innan jag kände mig Hemma.

Jag fick nästan lägga band på mig för att inte släntra ut i personalrummet, ta mig en kopp och snacka skit en stund med 'arbetskamraterna'. Framförallt när jag överhörde ett gäng som med mycket barnslig och grabbig humor filosoferade över kroppsliga besynnerligheter som jag banne mig bara tror att karlar funderar över...

Jag jobbar på en annan myndighet nu. Inget fel på den myndigheten, det är lika fullt med regler och undantag att balansera där, men... det är liksom inte Rätt. Det är inte Hemma.

Nu ska banne mig uppsatsen bli klar, så jag kommer Hem någon gång!

Har du sett denna man?

Eller hans vän Rudolf eller Nisse? Eller pepparkakor, granar, paket, snögubbar, tomteluvor, kulörta kulor eller något annat juligt på en rulle kökspapper?

Jag är i den lägliga positionen att både kökspapper och toapapper måste inhandlas. Eftersom jag har myspysig jul hela december så tänkte jag för en gångs skull köpa riktigt kitchigt papper med julmotiv. I normala fall har jag vid den här tiden haft hela skåpen fulla av papper så det har känts dumt att inhandla enkom.

Affärerna håller ju nu på att svämma över av julgrejer. Döm därför om min förvåning när jag kikat in i en handfull affärer av olika storlek och koncern - utan att hitta det jag söker!

Toapappret är fixat. Lambi sålde toapapper med snögubbar som bar tomteluva. Jag trodde i och för sig att Lambi var ett "bra" märke, men det är ju rena flisfabriken att torka sig i baken... Nåväl. Så mycket papper man behöver så kommer ju de där sex rullarna åtminstone vara slut till trettonhelgen.

Efter mycket letande hittade jag även Lambis, tja, ursäkt till kökspapper. Det var EN sträng i ena kanten med typ mistlar... kunde lika gärna ha passerat för lingon...

Jag vill ha tomtar och pepparkakor och glada julmotiv. Någon som har sett det på kökspapper i någon affär inom Stor-Stockholm? Ge mig adressen så åker jag dit bums!

Jungfrulyssning

Hur gör ni när ni precis har köpt en ny CD? Har ni någon procedur, något speciellt sätt att så att säga jungfrulyssna på den?

Jag tänkte på detta för en stund sedan när jag hade köpt Kents nya (tjoho!) CD "Röd".

I tonåren hade jag en speciell tradition. När jag köpt en ny CD kunde jag inte bara lägga den i stereon och slölyssna i bakgrunden, eller herreminje, behöva avbryta och bara lyssna på några låtar då och då. Nä, istället låste jag in mig på rummet och släckte lampan. Sedan lade jag mig på sängen, skruvade upp volymen (för första gången måste musiken få fylla rummet), blundade och sedan lyssnade jag igenom skivan från början till slut. Sedan kunde jag börja hoppa runt, lyssna på favoriter, kolla igenom texthäfte och slölyssna.

Det var så där i flera år, att första gången jag lyssnade på en CD så släckte jag lampan och lyssnade från början till slut.

Det första jag gör idag - är att stoppa in CD:n i datorn, rippa den och stoppa in den på ipoden så att jag kan lyssna "på språng". Sedan kan jag lyssna på stereon, fast oftast inte lika koncentrerat. Som när man lyssnar på ipoden.

Intressant utveckling...

5-årsplan

Pratade livet med brorsan och hans fru i helgen, och kom på en sak. För första gången i mitt liv så har jag en femårsplan. Jag hörde liksom mig själv prata och det var mer än bara löst prat om "det vore kul ifall" eller "jag önskar att" eller "tänk om". Man vet ju att när människor börjar meningar med något av dessa så är det troligen inget som kommer ske, för det är inte konkret klart ens i deras huvuden, det är ingen plan.

Men när jag pratade om framtiden så var det i termerna "först ska jag" och "sedan ska jag"... och det var då jag insåg att jag inte bara pratade drömmar och önskningar utan planer för saker jag konkret planerer att göra. Med tidsplaner, för att planerna skulle funka inom avsatt tid. Fem år.

Som att flytta till en tvåa - inte för att få plats med en massa grejer. Utan för vad som kommer Sedan. Av samma skäl är jag inte längre lika flexibel vad gäller bostadsområde. Jag har t o m insett att huset tvärs över gatan nog skulle duga. För det är ett bra område för vad som kommer Sedan. Dessutom är mina arbetsplaner att ha ett fast heltidsjobb i en viss tid, och ett jobb jag vill komma tillbaka till. Det är min ambitionsnivå, att ha ett jobb jag trivs såpass med att jag gärna kommer tillbaka - efter barnledigheten.

För det är min plan. Inte min önskan eller dröm, utan plan. Nu ska gudarna veta att det inte är lätt, än mindre utan karl och i den här åldern, men... fem år. Det är dags att den här mamman får barn att vara mamma åt också.

Det kostar... pengar?

Det är ju inte så konstigt att man byter grundvaluta, d.v.s. valuta man jämför allt mot, när man byter land. Det konstiga händer just i själva bytet. Det är en tid av ovisshet, när man går runt och chansar på att saker kostar rätt...

Jag har snart bott i Sverige i ett halvår (bara ett halvår?!) men har inte riktigt kommit in i svenska kronan än. Dessutom har jag bara fått en och en halv lön så jag har inte riktigt... jag menar, jag har inte någon som helst koll på hur den förhåller sig. Hur långt den räcker och vad som är prisvärt i förhållande till lönen. Det är det jag försöker lära mig, och det är det som gör mig till tillfällig drottning i korkade affärer.

Låt mig ta några exempel. Vi antar att £1 = 12kr. Jag vet att kursen ligger lite lägre nu, men den låg där förut så jag är van att räkna med det... Ok, ni ser, redan där justerar jag så att jag "vet hur jag tänker". Nåväl:

A) En viss vara kostar i Skottland 50p. Jag vet då att den går att få för 35p så jag tycker det är dyrt och köper den inte. I Sverige ser jag samma vara och ser att den kostar 5.90kr. Spontant så låter det inte så farligt, så jag köper den. Men 5.90kr och 50p är samma sak... Har jag gjort en dålig affär, eller är den bra med svenska mått mätt?

B) Jag ser en vara i Sverige som kostar 24.90kr. Jag gapar och frustar att jag aldrig i livet skulle köpa något så dyrt. 24.90 - för det där?! Men 24.90kr är drygt £2. Det är ju inte så farligt, det skulle jag lugnt kunnat unna mig, för den varan är så bra/god/ett så sällsynt köp.

Och så fortsätter det. 119kr för en t-shirt? Va, skulle jag lägga £10 på det där när man kan få två t-shirts för £10 på New Look!

295kr för en bokhylla? Oj, det var billigt! Men... samma bokhylla i Skottland, för lite under £25, det tyckte jag var alldeles för dyrt.

I slutändan går jag därför runt i ständig monetär förvirring. Jag försöker jämföra med vad jag hade sagt om priset stod i £, samtidigt som jag försöker lära mig hur priset i kronor förhåller sig till andra priser i kronor, och hur de priserna förhåller sig till vad jag har att spendera...

Jag har upptäckt en vattendelare runt 10-12kr. Under det så skulle priset ha stått i pence i Skottland, och jag antar på något sätt att priset i kronor är prisvärt, oavsett hur det förhåller sig... 3.90 ser inte så dyrt ut - även om det kanske är det om jag vetat att det i "alla andra affärer" kostar 2.50kr. Pence är liksom småpengar, så ören hit och dit får min hjärna för sig inte spelar så stor roll.

Så fort priset är över 10-12kr dock. Då! Om något kostar 59kr så tvekar jag, för det ser så himla mycket ut... Men hade detta något kostat en "fiver" i Skottland så hade jag nog slagit till utan att tveka. Kanske hade jag köpt två.

I förlängningen innebär detta att jag försöker övertyga mig själv om att jag tänker fel, vilket leder till att jag tänker, just det, fel. Ser jag en vara för 59kr så tvekar jag - men så kommer jag på mig själv och tvingar mig själv att inse att det säkert inte vore så farligt i "skotska pengar" - så köper jag varan trots att det svider - och så inser jag att det nog var lite dyrt i alla fall...

Det är en lite läskig tid just nu. Det känns som att jag går runt med skygglappar, balanserar med tungan i mungipan, håller andan och hoppas att saker går runt. Fast det börjar sätta sig mer och mer - tack och lov. Tills dess... tja, det lär knappast vara mitt fel om svenska folket inte spenderar tillräckligt för att vända på lågkonjunkturen!

Atchjoo nöff nöff!

Till min förtret måste jag erkänna att den här svininfluensagrejen påverkar. Även mig. Jag tror att det som gör att jag långt om sider börjat hålla ett öga på den trots allt (till skillnad mot vad jag gjorde t ex med fågelinfluensan...) är att det är sådana märkliga fall som det går dåligt för. Friska 60-åringar, 30-åringar och 3-åringar. Och dessa friska fall blandas friskt (sic!) med många som haft underliggande medicinska problem. D.v.s. svininfluensaviruset har påverkat denna underliggande grej och gjort saken ännu värre än vad den varit om människan varit frisk. En av dem som dog i Storbritannien hade cancer utan att veta om det.

Och det är nog det som slagit rot i mig. Han visste inte om att han hade cancer. Så även om vi kanske känner oss friska till vardags - tänk om man ändå går runt med en liten tumör man inte hunnit känna till?!

Då kan jag inte riktigt rycka på axlarna längre. Det var ungefär då min inställning till influensavaccin gick från Tvärnej till Tvärkanske. Jo, för än säger jag inte tvärja... Jag har gått så långt som att anmäla mig på jobbet så att jag får spruta via företagshälsovården. Då köper jag ännu lite tid, och så får vi se hur jag gör när jag väl står där i kön vid lunchrummet. Eller var de nu kan tänkas utföra denna massvaccinering.

Har jag tur har baconfebern blåst över tills det är min tur. Eller så passerade den min nos alldeles nu. För just nu är jag sjuk så då är jag räddad. Jag trodde det var en förkylning i helgen men efter att ha varit död i två dagar tror jag nu att det är något slags influensa. Och jag läste någonstans att kroppen bara kan handskas med en influensa i taget, så om man redan blivit attackerad av ett virus när svininfluensaviruset attackerar, då får det inget fäste. Tadaa! Anfall är bästa försvar.

Fast så var det ju det där med att veta vilket virus man blivit attackerad av. Det är ju inte som att man ser på uniformerna vilken sida de tillhör, virustrupperna.

Just därför har jag hållit ett vakande öga på min hosta och andning, eftersom jag förstått att svininfluensan ger andningsproblem. Och eftersom man inte kan/får ta prover om man inte visar starka symptom så tänker jag att det först är när jag fått svåra andningssvårigheter som man kan bringa klarhet i vad jag har. Som extra åtgärd har jag därför varit noga med att inte sova på rygg, utan i framstupa sidoläge... ja, ungefär som jag brukar sova dårå. För jag tänker ändå, om... tänk om...

Just därför känns det även tryggt att min ömma mor insisterar på att vi hörs på telefon varje dag. Utifall att. För det är väl just det som till min förtret är hela kraxet i kråksången - man vet inte förrän det gått alldeles för långt. Och man vet inte om man är så frisk som man tror. Man vet bara att nya fall konstaterat hela tiden, så...

Nöff, nöff på er, nu har jag hållit mig uppe i en hel timme så nu ska jag gå och tryna under täcket igen.

En vink om vad jag pysslat med under helgen...

Och ja, jag vet att bokhyllan är vit. Men det finns tre skäl till det. För det första att jag är trött på mörka möbler där dammet syns en timme efter att man dammat. För det andra att jag inte gillar Björk och att den snygga mörkbruna som sagt är mörk. Och för det tredje att de där träslagen har en förmåga att Tas Ur Bruk så fort man börjat köpa dem.

Kort sagt; med vitt så syns inte dammet och dessutom kan jag fortsätta köpa till och bygga ut vid behov eftersom det ju faktiskt bara är vitt och svart som aldrig försvunnit ur sortimentet...

Dessutom, med färgade tapeter och färgglada detaljer så blir det vita snarare en kontrast än färglöst. Fast helst hade jag gärna haft lilarödorangegula möbler!

Hur som helst. Ääääälskar mitt nya, varma rum. Mysigt!

Nu ska jag bara få färdigt soffan, därav pryttlar mitt i rummet. Men först ska jag reklamera en armstödsdel som har felgängade skruvhål... Hopp!

Kvalrysare

Jag ska villigt erkänna att jag trodde vi (DIF) skulle åka rakt ner i Superettan i år. Jag har sett nästan varenda hemmamatch sedan början av juni och har inte sett någonting som tyder på att vi skulle kunna spela oss till att hålla oss kvar.

Att då sluta på kvalplats och få chans att kvala mot Assyriska såg jag som en bonus.

I en tid då jag annars brottas med starka lustar att "knalla ner till Celtic Park" så fick kvaldramatiken en i det närmaste romantisk lyster. Långkalsonger, mössa, halsduk, lätt snöfall och spel på konstgräs... Jag kunde inte låta bli att le lite bakom den uppdragna polokragen när jag tillsammans med brorsan och farsan gick in på JallaJalla-vallen. Ja, eller vad Assyriskas hemmaarena nu heter på riktigt.

Vi var bedrövliga. Skitdåliga, helt enkelt. Och förlorade välförtjänt med 0-2.

Igår var det returmöte på Stockholms Stadion. Jag hade svårt att tro på 3-0. Kunde knappt tänka mig 2-0. Men sport är sport och undrens tid är inte förbi och allt det där. Så det var fram med långkalsonger, mössa, halsduk och vantar när jag, syrran, brorsan och farsan knallade in på läktaren.

Sedan fick vi se ett Djurgården jag inte sett på hela säsongen! Kämpaglöd, jävlaranamma, offensiv vilja. Jag bara gapade. Ja, och så gapade jag tills jag tappade rösten. Vi vann, på bästa möjliga sätt! 2-0 efter full tid, sedan 1-0 i slutet av andra förlängningskvarten. Just då när man började be högre makter om att avhålla oss från straffsparksläggning.

Säsongen kunde knappast ha slutat bättre. Halva jag tyckte det var så underbart att äntligen se allt det där jag saknat tidigare under säsongen - halva jag tänker cyniskt att det är typiskt att det ska behövas ett superettalag för att vi ska få fram de kvaliteterna...

Ny allsvensk säsong om några månader. Och ett nytt Djurgården, om jag får be!

Tack för en kul avslutning. :-)

Gör Det Själv - avsnitt 64

Idag ska vi prata om lampor. Omoderna lampor.

Tänk er två enkla fönsterlampor. Svarvad träfot, vit lampskärm. De har hängt med i över tio år och gör sina jobb bra. De är både mysiga och ger ljus.

Men med tiden torkar plasten i skärmarna och till slut är det dags att köpa nytt. Nya lampskärmar, alltså.

Så nästa gång man är på IKEA passar man på att köpa två vita skärmar á 49kr. Och så åker man hem.

Och upptäcker att de inte alls passar till träfötterna.

Fötterna visar sig vara sådana där skärmen ska klämmas åt på själva glödlampan. Såna skärmar finns knappt idag... De nyinköpta skärmarna ska fästas på sockeln, men hålet i stålringen har inget att vila på eftersom de svarvade fötterna är släta.

Hm. Vad göra? Jo!

1. Tag tre gummisnoddar.
2. Snurra två varv runt sockeln där man vill att stålringen i skärmen ska stanna.
3. Sätt på skärmen.
4. Voila! Den vilar på gummisnoddarna och sitter på plats.

Så tar man fram den andra skärmen och... upptäcker att plastgrejen som smalnar av stålringen är borta! Den är nu formad för en bred sockel och därmed skulle det behövas en hel gummisnoddboll för att hålla den på plats! Suck och stön, jag oooorkar inte åka tillbaka till IKEA...

Vad göra? Jo!

1. Tag tre gummisnoddar.
2. Snurra två varv runt sockeln där man vill att stålringen i skärmen ska stanna.
3. Klipp till en rund bit stadig kartong.
4. Använd lampsockeln som mått och håll den upp och ner mot mitten av kartongbiten.
5. Rita med en penna på kartongen runt om sockeln.
6. Klipp ut hålet.
7. Trä kartongbiten över sockeln tills den stannar mot gummisnoddarna.
8. Sätt på lampskärmen.
9. Voila! Den vilar på kartongbiten och sitter på plats.

Jag brukar säga att allt går att fixa med lite tejp, men nu är jag beredd att lägga till - "eller gummisnoddar".

Trevligt höstmys!

Pausfågel

Två veckor sedan jag bloggade sist? Ooops!

Fast det har ju sina förklaringar. Tänker inte gå in på dem här, fast tänk er dem tillsammans så kan ni sedan döpa bilden till Sherwoodskogen!

Ja, och sedan kan ni ju hugga ner träden i skogen och slipa till dem. Så får ni kanske de 7 bokhyllor, 6 överdelar (extravåning till bokhyllorna) och 1 soffa som jag imorgon ska köpa på IKEA - och skruva ihop under helgen...

Så, det var kul att ses, men nu kan det dröja lite till nästa inlägg igen. Ska ju packa upp kartongerna sen (vad har jag för grejejer nu igen?!) och så går ju livet vidare. Typ.

Med eller utan Djurgården i Allsvenskan...