Tappa inte rösten!

Lägg den i valurnan istället.

Det gjorde jag idag, på väg till en kurs på universitetet. Men ärligt talat fanns en risk för att det inte blev nåt röstande för mig i år. Det var sjutton vilka märkliga valställen de hittade på när de lade ner posten! Att gå och rösta på en söndag kan vi glömma, för då gör jag antingen nåt helt annat eller sitter inne när det regnar, så då går jag banne mig inte till någon skola. Återstår då förtidsrösta. Det gillar jag, för det kan jag göra när jag går förbi något valställe någon gång i veckan. Eller? Icke numera. På min valsedel hade jag tre ställen att välja mellan; två bibliotek som stänger kl 16(!) och ett köpcentrum på en sån där bilvänlig handelsplats som ligger HELT offside om man åker kommunalt.

Tur då att det fanns en valhörna på universitetet. Och det visade sig att man inte behövde ha med röstkortet. (Hallå, jag har missat ett riksdagsval när jag bodde utomlands - och då vande jag mig vid det skotska systemet istället.) Tack för personnumret! Det enda jag missade med att rösta utom kommungränsen var att jag inte kunde kryssa för något roligt namn för personröstningen. Äh, det kan jag ta.

De hade en låda med fack för valsedlarna i de olika valen. Jag kan förstå om man la sedlarna i bokstavsordning, men... vad var syftet med att lägga Sverigedemokraterna längst fram? Om de ville att det ska sticka folk i ögonen så lyckades de med mig.

Saken är nämligen att de stack i mina ögon under en lååååång stund. Jag hade nämligen inte alls bestämt mig... Eller snarare, jag hade fortfarande inte hittat något parti som jag vill ska ha makten, något vars arbete går åt samma håll som dit jag vill gå. Det kändes som att stå och välja mellan bussarna till Jönköping och Umeå när jag egentligen vill åka till Västerås.

Jag övervägde faktiskt till slut att ta valsedlar från de två partier jag känner att jag står "minst långt ifrån" och sedan faktiskt blunda och lägga ett i kuvertet. Sedan kan jag ärligt säga att jag inte vet vad jag röstat på! Hm, jo, jag hörde hur det lät. Det var därför jag till slut gjorde något slags slutgiltigt val.

Det blev S.

Fast lustigt nog kan jag inte alls säga att jag definierar mig med det partiet. Jag har ju både blått och rött i mig. Som jag sa i ett tidigare inlägg; jag är ju lila! Fast de sociala värdena väger över och jag betalar gärna någon hundring mer i skatt om vi får tillbaka lite av all den mänsklighet jag tycker att vi någonstans tappat på vägen när vi slog oss fria från det radikalsocialistiska samhället (som jag inte vill ha tillbaka!) och sprang blint i raketfart mot ett amerikanskinspirerat och egoistiskt radikalblått samhälle (och de vill jag inte heller ha). Jag vill ha ett lila samhälle där privata alternativ av t ex skola och äldrevård kan få loss skattekronor till sjukhus och social hjälp.


Nåväl, nu är i alla fall rösten lagd. Inte tappad.