Vad finns i slutet av Roslagsbanan?

Den frågan ställde jag mig en dag under semestern, efter att ha suttit inne tre dagar i rad och skrivit från morgon till sen kväll. (Det fina med att ge sig hän åt något är att passionen snart går över och man fungerar som en normal människa igen. Alltså, efter tre dagars intensivt skrivande kände jag för att ge mig ut i friska luften och röra på mig.)

För er som inte bor i Stockholm; Roslagsbanan är liksom Saltsjöbanan ett gulligt litet hybridtåg som liknar en spårvagn (inklusive konduktör) men fungerar som ett pendeltåg. Roslagsbanan utgår från Östra Station i centrala Stockholm och har tre förgreningar; Kårsta, Näsby park och Österskär, samtliga i den lantliga del norr om Stockholm som går under det poetiska namnet Roslagen.

Med matsäcken packad gensköt jag tåget vid Mörby Station. Jag hoppade på första bästa, vilket skulle gå till Ormsta. Var det nu ligger.

Det visade sig ligga långtbortomstan mitt ute på landet, ett par stationer från linjens ändhållplats Kårsta. Vägen var rätt lång och gick förbi Djursholm, Täby och Vallentuna. En inte alls tråkig resa! Framförallt inte om man som jag gillar att kika på folks hus och trädgårdar och med fantasins hjälp lista ut vilka som bor där, eller ranka favorithusen, eller peka ut roliga eller intressanta detaljer. Eller varför inte bara betrakta landskapet, notera den skiftande bebyggelsen och upptäcka fina kyrkor, sjöar och annat man en dag skulle kunna besöka. Jag var fullt upptagen.

I slutet av linje 1 - Kårsta

Från stationen i Ormsta såg jag en parkering, en massa cyklar och helt vanliga villaområden. På rak arm kunde jag inte upptäcka något att titta närmare på. Inte heller verkade en lugn sjöpromenad eller liknande finnas inom räckhåll. Jag stod och funderade när ett tåg kom och vilket gick till ändhållplatsen Kårsta. Jag hoppade på tåget.

Kårsta var Landet. Ett riktigt idylliskt Landet med åkrar, hagar, bondgårdar och röda stugor med vita knutar. Det visade sig att tågen till Landet gick en gång i timmen, så det gav mig lagom tid att utforska trakten. Här var det i varje fall så pass lantligt att jag skulle kunna äta matsäck bortom bebyggelsen.

Karta över "Torparrundan"

Vid stationen, halvt gömd under en ek, satt en skylt med en karta. En lokal pensionärsförening hade märkt ut något de kallade "Torparrundan". Enligt kartan var den 7,5km och gick förbi flertalet torp, ruiner och begravningsplatser från bronsåldern m.m. Något som alldeles speciellt fångade min uppmärksamhet var tre soldattorp som låg på rad längs samma 'gata'. Mitt i skogen, alltså. Vill se!

Fast jag var inte klädd för en heldagsutflykt en halvregnig dag. Jag var ju klädd för att åka tåg! Så jag tog bara en kort runda - till en gravplats, ett torp och en ruin. Jag var helsåld! Kårsta ville jag utforska närmare.

Nr 4 på kartan, Sättratorp. Vill ha!

Men åkte ändå tillbaka mot Roslagsnäsby en timme senare. Där bytte jag tåg till Österskär, vilket ligger bortom Åkersberga. Jag såg framför mig skärgårdsidyll. Vad jag kom till var ett villaområde. Enligt en karta låg det på en udde, som man kan promenera runt längs vattnet. Tja varför inte?

I slutet av linje 2 - ett regnigt Österskär.

Därför att det spöregnade. Precis när jag börjat traska öppnade himlen sig. Så det blev te och mackor i en hållplatskur i väntan på nästa tåg hem. Ja, jag hade lyckats fördriva nästan hela dagen, så nu lockade hemmaplan.

Där jag redan började planera för ett återbesök till Kårsta. (Separat inlägg kommer.) Tänk vilka smultron man kan hitta som upptäcksresande!