Jag tror hela kontoret drabbats av vårkänslor. Det brukar vara det som spökar när folk blir som skvatt galna. Förra fredagen utbröt ett gummibandskrig. Ett gerillakrig bakom chefernas ryggar och där de värsta förövarna var - förebilderna, teamet som de andra teamen ska kunna se upp till på alla sätt - Vi.He, he.
Och det har fortsatt i smyg sedan dess. Kollegorna är inte dumma, och medan kvinnorna lämnat mig ifred så har männen försökt locka fram mitt vanliga Jag i veckan genom att kort sagt driva mig till vansinne. Ja, och blir man attackerad måste man ju gå till motattack, eller hur!
Så nu ligger gummiband bakom dataskärmar, i kaffekoppar och bland yucca-palmer. Och i eftermiddags lämnade jag kontoret med en fullträff - rakt i kollegans öra. Han sa "aj" så högt att han var tvungen att förklara att han stötte i tån... Jag flinade bara stort. Jag sköt honom mitt i prick - med 'pistolgreppet'. Yesssss!
Tur att vi inte är barnsliga av oss. Tänk vilket kaos det skulle bli...
No comments:
Post a Comment