Man ska aldrig jämföra, fast det är oundvikligt. Var med Mia och Jenny på den svenska versionen av "Complete works of Shakespeare (abridged)". Den var inte alls lika rapp, tajt och hysteriskt rolig som den i London. Killarna gjorde det bra, även om de inte alls var lika improvisatoriska som sina engelska kollegor, översättningen var lyckad, men tempot saknades. Många skratt låg ju just i tempot och de förvecklingar som händer i farten. Det är jättekul när en snubbe rusar av scen som kung och sekunden senare återvänder som drottning, med håret på sned och brösten i hand. Men när snubben rusar av och inte återvänder på flera sekunder så blir det inte alls jätteskoj, man undrar bara om han inte kunnat rätta till peruken lite medans han ändå väntade i kulissen.
Hade gärna sett "Samlade böcker" också. Där drar de igenom alla gamla klassiker på 100 min. Fast den går på tisdagar och nu har jag inga tisdagar kvar här. Får ta en EasyJet-weekend i London i sommar istället. :-)
Före teatern - vilken vi lurade in Mia på med förevändningen att vi skulle låna toaletten, det var nämligen en present - käkade vi middag på kära gamla Götis. Mackedonken jag och Jenny träffades på. Den var sig lik. Uteliggarna, mentalfallen och knarkarna var kvar. En kvinna hukade sig helt enkelt bakom ett bord mitt i retaurangen och urinerade. Det kändes precis som hemma. Jag vet inte hur många gånger jag skrapat bort blod och bajs från taket på toaletterna i den restaurangen...
28 February 2005
A-kassa till utlandet - räkna inte med det.
"Det har visat sig finnas goda möjligheter för arbetslösa från Sverige att få jobb i andra EU-länder, men det är oväntat få som utnyttjar möjligheterna", säger IAF:s generaldirektör Bo Jangenäs, läser jag på IAF's hemsida. (IAF = Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.) Han uttrycker viss förvåning över att inte fler svenskar tar med sig A-kassan till ett annat land och söker jobb.
Joru, Bosse, jag ska tala om varför det inte är fler; det är framförallt ett krav som är rent orimligt. Häng med så ska jag förklara.
Arbetslösa har möjlighet att ta med sig A-kassan under en period av högst 3 månader till ett annat EU-land för att söka jobb. Kraven för att få göra detta är följande;
1) Man ska vara inskriven på arbetsförmedlingen minst 4 veckor före man åker. Låter ok för mig.
2) Man ska vara helt arbetslös minst 4 veckor innan man åker. Alltså, jobbar man, som jag, 5 timmar i veckan - vilket motsvarar smått fantastiska 12,5% av heltid (*flämt*) - så är man inte helt arbetslös. Jag kan tycka att det inte borde spela någon roll hur mycket arbetslös man är, för så länge man lyfter A-kassa så saknas ju heltidsförsörjning, samtidigt ser jag faktiskt komplikationer med 50% halvtidare och uppåt. Ändå, en viss in casu bedömning borde man kunna göra. Det står väl rätt klart att en som jobbar 10-15 varje lördag är, typ, arbetslös. Hela vardagsveckan är ju tom. En som jobbar 20% är också rätt arbetslös i mina ögon. Kunde man inte sätta en gräns vid 50% istället? Eller, göra bedömning från fall till fall. Är jag 87,5% arbetslös så kan jag väl helt enkelt bara få 87,5% A-kassa, hur svårt kan det vara att räkna ut?
Nåväl, vi fortsätter.
3) Man ska inkomma med ansökan tidigast två veckor innan man beräknar att åka. Det här var en regel jag trodde att jag läste fel på. Tidigast. Jag ska fylla i en del, AF en och A-kassan en - sedan skickar man ansökan till IAF. Tidigast två veckor före. Vet de hur lång tid det tar att bolla samma papper mellan mig, AF, mig, A-kassan, mig och dem? Och om något måste kompleteras, överklagas, ändras? Ingen sömnsmån här inte. För kommer sedan ansökan in dagen efter att man åkt så behandlas den inte!
4) Man måste ha en adress i det andra landet som inte är campingplats, vandrarhem, hotell eller dylikt. Eh... va?! A) Vilken hyresvärd är intresserad av att skriva kontrakt innan man har försörjning? B) Vem är sådan risktagare att han skriver på ett kontrakt innan han vet att han har försörjning? C) För det fall att både A och B uppfylls, vem köper grisen i säcken och skriver på ett hyreskontrakt innan man kommit på plats och kollat in rummet/lägenheten/huset?
Detta krav innebär ju att bara dårar eller sådana som har familj/vänner i det andra landet är aktuella för att få ta med sig A-kassan. Sådana som jag får åka på egen risk. Jag kan förstå om man vill förebygga att folk tar med sig A-kassan till Hotell Scandinavia på Teneriffa en månad, men, jag upprepar: In casu bedömning!
När man kommer på plats måste man anmäla sig hos den lokala Arbetsförmedlingen. Man får heller inte ha A-kassan längre än 3 månader. Om jag då tycker att jag har råd att bo på vandrarhem denna tid så är väl det upp till mig, är det inte? Vill man kontrollera ytterligare att folk inte åker på semester så är det väl bara att kräva dem att fylla i ett sånt där blått papper där man redogör för alla jobb man sökt. Så kan man göra stickprovskontroll om man vill.
Dagens regler uppmuntrar ju bara till mygel. Oseriösa som känner någon på plats kan i vilket fall som helst åka dit på semester, eftersom de har en adress att uppge. Seriösa som vill skaffa jobb, men inte har en adress, uppmuntras ju bara till att ragga kontakt på ICQ och uppge den nye bekantes adress. Eller att stanna hemma. Eller att åka på egen risk.
Jaru, Bosse, det är underligt att inte fler svenskar utnyttjar den här möjligheten.
Joru, Bosse, jag ska tala om varför det inte är fler; det är framförallt ett krav som är rent orimligt. Häng med så ska jag förklara.
Arbetslösa har möjlighet att ta med sig A-kassan under en period av högst 3 månader till ett annat EU-land för att söka jobb. Kraven för att få göra detta är följande;
1) Man ska vara inskriven på arbetsförmedlingen minst 4 veckor före man åker. Låter ok för mig.
2) Man ska vara helt arbetslös minst 4 veckor innan man åker. Alltså, jobbar man, som jag, 5 timmar i veckan - vilket motsvarar smått fantastiska 12,5% av heltid (*flämt*) - så är man inte helt arbetslös. Jag kan tycka att det inte borde spela någon roll hur mycket arbetslös man är, för så länge man lyfter A-kassa så saknas ju heltidsförsörjning, samtidigt ser jag faktiskt komplikationer med 50% halvtidare och uppåt. Ändå, en viss in casu bedömning borde man kunna göra. Det står väl rätt klart att en som jobbar 10-15 varje lördag är, typ, arbetslös. Hela vardagsveckan är ju tom. En som jobbar 20% är också rätt arbetslös i mina ögon. Kunde man inte sätta en gräns vid 50% istället? Eller, göra bedömning från fall till fall. Är jag 87,5% arbetslös så kan jag väl helt enkelt bara få 87,5% A-kassa, hur svårt kan det vara att räkna ut?
Nåväl, vi fortsätter.
3) Man ska inkomma med ansökan tidigast två veckor innan man beräknar att åka. Det här var en regel jag trodde att jag läste fel på. Tidigast. Jag ska fylla i en del, AF en och A-kassan en - sedan skickar man ansökan till IAF. Tidigast två veckor före. Vet de hur lång tid det tar att bolla samma papper mellan mig, AF, mig, A-kassan, mig och dem? Och om något måste kompleteras, överklagas, ändras? Ingen sömnsmån här inte. För kommer sedan ansökan in dagen efter att man åkt så behandlas den inte!
4) Man måste ha en adress i det andra landet som inte är campingplats, vandrarhem, hotell eller dylikt. Eh... va?! A) Vilken hyresvärd är intresserad av att skriva kontrakt innan man har försörjning? B) Vem är sådan risktagare att han skriver på ett kontrakt innan han vet att han har försörjning? C) För det fall att både A och B uppfylls, vem köper grisen i säcken och skriver på ett hyreskontrakt innan man kommit på plats och kollat in rummet/lägenheten/huset?
Detta krav innebär ju att bara dårar eller sådana som har familj/vänner i det andra landet är aktuella för att få ta med sig A-kassan. Sådana som jag får åka på egen risk. Jag kan förstå om man vill förebygga att folk tar med sig A-kassan till Hotell Scandinavia på Teneriffa en månad, men, jag upprepar: In casu bedömning!
När man kommer på plats måste man anmäla sig hos den lokala Arbetsförmedlingen. Man får heller inte ha A-kassan längre än 3 månader. Om jag då tycker att jag har råd att bo på vandrarhem denna tid så är väl det upp till mig, är det inte? Vill man kontrollera ytterligare att folk inte åker på semester så är det väl bara att kräva dem att fylla i ett sånt där blått papper där man redogör för alla jobb man sökt. Så kan man göra stickprovskontroll om man vill.
Dagens regler uppmuntrar ju bara till mygel. Oseriösa som känner någon på plats kan i vilket fall som helst åka dit på semester, eftersom de har en adress att uppge. Seriösa som vill skaffa jobb, men inte har en adress, uppmuntras ju bara till att ragga kontakt på ICQ och uppge den nye bekantes adress. Eller att stanna hemma. Eller att åka på egen risk.
Jaru, Bosse, det är underligt att inte fler svenskar utnyttjar den här möjligheten.
Oscars bland flyttkartonger
Senaste tiden har jag lärt mig två saker:
1) Det är inte alls konstigt att saker "försvinner i flytten". Det är snarare konstigt att inte mer gör det. Jag försöker vara metodisk och organiserad, men det är inte klokt vilket kaos de blir bland alla kartonger och grejer!
2) När man går upp i något så totalt som när man försöker pussla ihop en flytt så slutar världen utanför att existera. Flyttning är egocentrism i sin renaste form. Jag har knappt bläddrat i DN ens.
Så därför höll jag ju på att missa Årets Viktigaste Natt - Oscarsgalan! Det var bara ren tur att jag såg en notis på AB's sida om vilken klänning hon-i-såsom-i-himmelen skulle ha på sig. Då var klockan nästan halv nio och min sega dagen-efter-dag höll äntligen på att ta slut. Så jag gick tacksamt och la mig och ställde klockan på 02.00.
Sedan hade jag min lilla hedersstund framför tv:n. Själva "tävlingen" är ju inte vidare intressant (se alla inlägg jag skrivit alla andra år...) men det är ändå en speciell natt. Undrar om inte halva nöjet är just att man sitter uppe - en natt mot arbetsdag - för sig själv. Jag och min film. Typ.
Piratbyrån får väl tuppjuck nu, men just nu älskar jag Direct Connect mer än någonsin. Min packning har reducerats med massor i och med att jag laddat ner varenda skiva jag kan tänkas vilja lyssna på och sedan bränt dem i MP3-format. En sisådär 10 skivor på varje CD underlättar packningen väsentligt. Dessutom har man en backup om CD-samlingen skulle bli stulen.
Inatt förberedde jag dessutom min första tid i Glasgow filmledes också. Jag har en rätt konkret aning om hur många ensamma kvällar utan TV det kommer bli, och jag vet att mitt konto inte tillåter biobesök förrän ett jobb är säkrat. Alltså satt jag under Oscarsgalan och brände filmer. Det bästa med Oscars är alla filmtips man får.
Och jag måste få göra ett inlägg i nedladdningsdebatten. Jag tror inte alls på att filmindustrin skulle förlora på att jag bränner ner filmer. De enda som finns på Direct Connect är de stora Blockbusterna och de superfåniga komedierna. De sistnämnda skulle jag aldrig ha betalt för att se i vilket fall och att ladda ner blockbusterna betyder att jag väljer en av de mindre filmerna på bion istället. Dessa skulle jag annars ha väntat med tills de kom ut på video. Oftast för att sedan glömma bort helt, eftersom videobutiken i bästa fall tar in ETT ex och gömmer undan i ett hörn. Genom att ladda ner de fåniga actionfilmerna så får jag tid och ekonomiskt utrymme för att se mer film. Sant.
Jag tänker inte tycka så mycket om nattens utdelning, det är ju ändå som det är och det är inte de bästa filmerna som får pris. Det är mer svågerpolitik och rövslickeri inblandat än så. Men ingen kunde väl på allvar ha trott att Såsom i himmelen hade en chans? Med de konkurrenterna? Slutligen, ska man välja film att se så skulle jag vilja ge rådet att välja bland "Bästa utländska film" före "Bästa film"-kategorin. Världens bästa film görs inte nödvändigtvis i Hollywood. Men det visste nog alla redan.
1) Det är inte alls konstigt att saker "försvinner i flytten". Det är snarare konstigt att inte mer gör det. Jag försöker vara metodisk och organiserad, men det är inte klokt vilket kaos de blir bland alla kartonger och grejer!
2) När man går upp i något så totalt som när man försöker pussla ihop en flytt så slutar världen utanför att existera. Flyttning är egocentrism i sin renaste form. Jag har knappt bläddrat i DN ens.
Så därför höll jag ju på att missa Årets Viktigaste Natt - Oscarsgalan! Det var bara ren tur att jag såg en notis på AB's sida om vilken klänning hon-i-såsom-i-himmelen skulle ha på sig. Då var klockan nästan halv nio och min sega dagen-efter-dag höll äntligen på att ta slut. Så jag gick tacksamt och la mig och ställde klockan på 02.00.
Sedan hade jag min lilla hedersstund framför tv:n. Själva "tävlingen" är ju inte vidare intressant (se alla inlägg jag skrivit alla andra år...) men det är ändå en speciell natt. Undrar om inte halva nöjet är just att man sitter uppe - en natt mot arbetsdag - för sig själv. Jag och min film. Typ.
Piratbyrån får väl tuppjuck nu, men just nu älskar jag Direct Connect mer än någonsin. Min packning har reducerats med massor i och med att jag laddat ner varenda skiva jag kan tänkas vilja lyssna på och sedan bränt dem i MP3-format. En sisådär 10 skivor på varje CD underlättar packningen väsentligt. Dessutom har man en backup om CD-samlingen skulle bli stulen.
Inatt förberedde jag dessutom min första tid i Glasgow filmledes också. Jag har en rätt konkret aning om hur många ensamma kvällar utan TV det kommer bli, och jag vet att mitt konto inte tillåter biobesök förrän ett jobb är säkrat. Alltså satt jag under Oscarsgalan och brände filmer. Det bästa med Oscars är alla filmtips man får.
Och jag måste få göra ett inlägg i nedladdningsdebatten. Jag tror inte alls på att filmindustrin skulle förlora på att jag bränner ner filmer. De enda som finns på Direct Connect är de stora Blockbusterna och de superfåniga komedierna. De sistnämnda skulle jag aldrig ha betalt för att se i vilket fall och att ladda ner blockbusterna betyder att jag väljer en av de mindre filmerna på bion istället. Dessa skulle jag annars ha väntat med tills de kom ut på video. Oftast för att sedan glömma bort helt, eftersom videobutiken i bästa fall tar in ETT ex och gömmer undan i ett hörn. Genom att ladda ner de fåniga actionfilmerna så får jag tid och ekonomiskt utrymme för att se mer film. Sant.
Jag tänker inte tycka så mycket om nattens utdelning, det är ju ändå som det är och det är inte de bästa filmerna som får pris. Det är mer svågerpolitik och rövslickeri inblandat än så. Men ingen kunde väl på allvar ha trott att Såsom i himmelen hade en chans? Med de konkurrenterna? Slutligen, ska man välja film att se så skulle jag vilja ge rådet att välja bland "Bästa utländska film" före "Bästa film"-kategorin. Världens bästa film görs inte nödvändigtvis i Hollywood. Men det visste nog alla redan.
27 February 2005
Har ni fest eller...
Idag är hela världen täckt av vit snö. Himlen är blå och solen skiner. Och jag känner mig som Gizmo. Bright light! Bright light!
Jag skulle ha flyttfest igår. Skåpen måste rensas och förutom barskåpet så fanns både snacks och dricka kvar sedan 30-årsfesten. Jag kan ju inte dra i mig allt själv. Men det var nästan så att jag fick det. Nästan dagligen kom det återbud och sista dagen fick samtliga kvarvarande kottar bacillusker och hemskheter. Helt plötsligt kunde jag bara räkna med en person. Det stod klart att vi skulle bli busfulla.
"Nu drar vi i oss så vi får följa med minst tre hockeyspelare hem inatt." Sa jag och Jenny och började hinka bål. (Fyllorna har fått en helt ny måttstock, det är tydligt...) Mina två bröder och en flatmate till en av dem dök upp lagom till schlagerfestivalen och vi började pimpla Jägermamas. (En shot Jäger sänks i ett glas med redbull och sveps. Swoosh!)
Vi blev jätteglada.
Fäktgänget skulle ut, så vi beslöt att joina dem inne i stan. En kulturkrock uppstod.
"Bussen går om 15 minuter, drick upp." sa jag.
"Buss? Vafan vi taju bulle." sa mina bröder.
Taxi? Från Sollentuna in till Södermalm? Skämtar de eller??? Men det gjorde de inte. Och de betalade. Drygt 500 spänn. Det är tydligt vilka som har jobb i vår familj.
Fäktgänget bestod av tre pers som sista timmen bara hade väntat på att vi skulle ramla in. Det var lustigt vad suddiga konturerna var inne på Fenix... Stället stängde nån timme senare och kulturkrock nr två uppstod.
"Vi drar till Golden. Hötorget."
"Ok, kom, den här tunnelbanan är närmre."
Tre fågelholkar tittar på mig.
"Tunnelbana? Nä, vi taju bulle. Jag har ingen remsa."
Men den här gången stod kollektivåkarproffsen på sig och taxisnobbarna fick vackert gå ner i tunnelbanan. 500 spänn för att åka taxi från förorten gick bra, men att pröjsa 24 spänn till Hötorget funkade inte. Taxisnobbarna plankade. Kollektivåkarproffsen fattade inte logiken.
Jag går inte ut ofta, men blir lika trött varje gång på krogkulturen. Nä, inga undantag från 25-årsregeln. Det spelar ingen roll att man är ett gäng och 23-åringen uppträder moget. Nähä, men skititdå.
Så vi drog till nåt tonårshak som nu för tiden tydligen heter Chaplin. Jag känner det som Överskottsbolaget, aka Bäckahästen. Först där började ögonen hitta fokus. Skit också, det fick jag åtgärda med en alkoläsk. Javafan, det var ett sånt ställe där man dricker sånt. Sedan limmade jag på brorsans flatmate.
Någonstans där, på dansgolvet på Chaplin, någon gång mellan tryckaren med flatmaten och halv-buggen med brorsan, när Jenny och jag skrålade duett, så dök en tanke helt oannonserat upp i huvet; vafan gör jag? Varför flyttar jag ifrån det här? Varför lämnar jag familj och vänner? Glasgow är en kanonskön stad, Skottland är ett underbart land, skottarna är helt ok människor. Det tyckte jag redan förra gången. Men redan förra gången saknade jag familj och vänner. Det var det som fattades i Skottland. Så varför gör jag det här? Varför nöjer jag mig inte bara med att åka dit varje år på semester? Varför väljer jag att åka hit på semester istället?
Jag hoppas att jag inte gör något nu som jag kommer ångra.
Fast då går det ju flyg tillbaka, förstås.
I förmiddags när jag vaknade såg jag festen på soffbordet. Så mycket flaskor. Jag lyfte lite på dem på måfå, sedan pirrade det till i magen. Allt var tomt. Hur mycket hade vi druckit egentligen??? Jag vet att yngsta brorsan och flatmaten bara drack en Jägermama var. Resten av 750ml-flaskan måste vi andra tre ha delat på. Och så var det bål på en kvarting på det... Och... Uj, uj, uj. Jag tror fortfarande att något inte stämmer, för vi kan omöjligt ha dragit i oss allt det där på soffbordet. Huvudvärk och illamående till trots så minns vi ju faktiskt allihopa varenda minut från igår. Och ingen av oss fick följa med en enda hockeyspelare hem. Så såå fulla kan vi alltså inte ha varit.
Jag skulle ha flyttfest igår. Skåpen måste rensas och förutom barskåpet så fanns både snacks och dricka kvar sedan 30-årsfesten. Jag kan ju inte dra i mig allt själv. Men det var nästan så att jag fick det. Nästan dagligen kom det återbud och sista dagen fick samtliga kvarvarande kottar bacillusker och hemskheter. Helt plötsligt kunde jag bara räkna med en person. Det stod klart att vi skulle bli busfulla.
"Nu drar vi i oss så vi får följa med minst tre hockeyspelare hem inatt." Sa jag och Jenny och började hinka bål. (Fyllorna har fått en helt ny måttstock, det är tydligt...) Mina två bröder och en flatmate till en av dem dök upp lagom till schlagerfestivalen och vi började pimpla Jägermamas. (En shot Jäger sänks i ett glas med redbull och sveps. Swoosh!)
Vi blev jätteglada.
Fäktgänget skulle ut, så vi beslöt att joina dem inne i stan. En kulturkrock uppstod.
"Bussen går om 15 minuter, drick upp." sa jag.
"Buss? Vafan vi taju bulle." sa mina bröder.
Taxi? Från Sollentuna in till Södermalm? Skämtar de eller??? Men det gjorde de inte. Och de betalade. Drygt 500 spänn. Det är tydligt vilka som har jobb i vår familj.
Fäktgänget bestod av tre pers som sista timmen bara hade väntat på att vi skulle ramla in. Det var lustigt vad suddiga konturerna var inne på Fenix... Stället stängde nån timme senare och kulturkrock nr två uppstod.
"Vi drar till Golden. Hötorget."
"Ok, kom, den här tunnelbanan är närmre."
Tre fågelholkar tittar på mig.
"Tunnelbana? Nä, vi taju bulle. Jag har ingen remsa."
Men den här gången stod kollektivåkarproffsen på sig och taxisnobbarna fick vackert gå ner i tunnelbanan. 500 spänn för att åka taxi från förorten gick bra, men att pröjsa 24 spänn till Hötorget funkade inte. Taxisnobbarna plankade. Kollektivåkarproffsen fattade inte logiken.
Jag går inte ut ofta, men blir lika trött varje gång på krogkulturen. Nä, inga undantag från 25-årsregeln. Det spelar ingen roll att man är ett gäng och 23-åringen uppträder moget. Nähä, men skititdå.
Så vi drog till nåt tonårshak som nu för tiden tydligen heter Chaplin. Jag känner det som Överskottsbolaget, aka Bäckahästen. Först där började ögonen hitta fokus. Skit också, det fick jag åtgärda med en alkoläsk. Javafan, det var ett sånt ställe där man dricker sånt. Sedan limmade jag på brorsans flatmate.
Någonstans där, på dansgolvet på Chaplin, någon gång mellan tryckaren med flatmaten och halv-buggen med brorsan, när Jenny och jag skrålade duett, så dök en tanke helt oannonserat upp i huvet; vafan gör jag? Varför flyttar jag ifrån det här? Varför lämnar jag familj och vänner? Glasgow är en kanonskön stad, Skottland är ett underbart land, skottarna är helt ok människor. Det tyckte jag redan förra gången. Men redan förra gången saknade jag familj och vänner. Det var det som fattades i Skottland. Så varför gör jag det här? Varför nöjer jag mig inte bara med att åka dit varje år på semester? Varför väljer jag att åka hit på semester istället?
Jag hoppas att jag inte gör något nu som jag kommer ångra.
Fast då går det ju flyg tillbaka, förstås.
I förmiddags när jag vaknade såg jag festen på soffbordet. Så mycket flaskor. Jag lyfte lite på dem på måfå, sedan pirrade det till i magen. Allt var tomt. Hur mycket hade vi druckit egentligen??? Jag vet att yngsta brorsan och flatmaten bara drack en Jägermama var. Resten av 750ml-flaskan måste vi andra tre ha delat på. Och så var det bål på en kvarting på det... Och... Uj, uj, uj. Jag tror fortfarande att något inte stämmer, för vi kan omöjligt ha dragit i oss allt det där på soffbordet. Huvudvärk och illamående till trots så minns vi ju faktiskt allihopa varenda minut från igår. Och ingen av oss fick följa med en enda hockeyspelare hem. Så såå fulla kan vi alltså inte ha varit.
24 February 2005
McDonaaaaargh!!!
Ok om sextonåringen vid dressbordet inte förstår orden "utan sås" på grillordern, men måste missförstånden ingå i företagskulturen?
Exakt vad i "jag behöver ett arbetsgivarintyg för hela 1997" är så vagt att man gör en egen tolkning?
A-kassorna är inget tålmodigt släkte. Deras krav är lag och deras deadline är - verkligen deadline. Så man har inte tid med administratörer som glömmer ens begäran. Och när denne blivit påmind så har man definitivt inte tid med att få fel arbetsgivarintyg.
Idag fick jag ett för Juli-December 1997 och Januari-Oktober 1998.
"Jag behöver ett arbetsgivarintyg för hela 1997." Notera punkten.
Nu är människan på lunch. Det kanske är bäst. När jag själv höjt blodsockret kanske jag kan få henne att förstå vikten av snabb leverans - av rätt intyg - denna gång, utan att låta som en jugoslavisk maffiatorped. Fast det kanske skulle hjälpa.
Uppdatering 17:41;
Jo ni, jag ska nog vara glad att jag fick det (felaktiga) intyget över huvud taget. Precis idag hade de fått tillbaka ett brev de skickat till mig. Ett arbetsintyg! Detta hade de skickat till mitt namn, på Koppar-nånting-gatan i Västerås! Inte en siffra rätt. Kvinnan sa att hon skulle skicka det till rätt adress nu. Nej, tack. Intyget sträcker sig över hela min anställning och A-kassan är inte heller ett smart släkte. De skulle bara bli förvirrade av alla siffror.
Jag lyckades övertyga människan om att läsa upp de saknade månaderna i telefon, så fyllde jag i dem på mitt ofullständiga intyg. Då vet jag att saken är klar och nu kan jag skicka in bunten.
Det är då fan att man ska göra allting själv.
Exakt vad i "jag behöver ett arbetsgivarintyg för hela 1997" är så vagt att man gör en egen tolkning?
A-kassorna är inget tålmodigt släkte. Deras krav är lag och deras deadline är - verkligen deadline. Så man har inte tid med administratörer som glömmer ens begäran. Och när denne blivit påmind så har man definitivt inte tid med att få fel arbetsgivarintyg.
Idag fick jag ett för Juli-December 1997 och Januari-Oktober 1998.
"Jag behöver ett arbetsgivarintyg för hela 1997." Notera punkten.
Nu är människan på lunch. Det kanske är bäst. När jag själv höjt blodsockret kanske jag kan få henne att förstå vikten av snabb leverans - av rätt intyg - denna gång, utan att låta som en jugoslavisk maffiatorped. Fast det kanske skulle hjälpa.
Uppdatering 17:41;
Jo ni, jag ska nog vara glad att jag fick det (felaktiga) intyget över huvud taget. Precis idag hade de fått tillbaka ett brev de skickat till mig. Ett arbetsintyg! Detta hade de skickat till mitt namn, på Koppar-nånting-gatan i Västerås! Inte en siffra rätt. Kvinnan sa att hon skulle skicka det till rätt adress nu. Nej, tack. Intyget sträcker sig över hela min anställning och A-kassan är inte heller ett smart släkte. De skulle bara bli förvirrade av alla siffror.
Jag lyckades övertyga människan om att läsa upp de saknade månaderna i telefon, så fyllde jag i dem på mitt ofullständiga intyg. Då vet jag att saken är klar och nu kan jag skicka in bunten.
Det är då fan att man ska göra allting själv.
23 February 2005
En Top 5 som slog mig i snöyran idag
5 saker jag inte behöver ta med mig till Skottland
1) Vinterkängor
2) Tjock dunjacka
3) Mössa
4) Halsduk
5) Vantar
5 saker jag behöver ta med mig till Skottland
1) Fleecetröja (att sova i)
2) Långkalsonger (att sova i)
3) Termo-sockor (att sova i)
4) Tjockt duntäcke (att ha när jag sover)
5) Tjock filt (att ha på täcket när jag sover)
Skillnaden mellan Sverige och Skottland är att i ena landet är det frysgrader ute men varmt inne medan det i det andra är varmt ute men frysgrader inne.
1) Vinterkängor
2) Tjock dunjacka
3) Mössa
4) Halsduk
5) Vantar
5 saker jag behöver ta med mig till Skottland
1) Fleecetröja (att sova i)
2) Långkalsonger (att sova i)
3) Termo-sockor (att sova i)
4) Tjockt duntäcke (att ha när jag sover)
5) Tjock filt (att ha på täcket när jag sover)
Skillnaden mellan Sverige och Skottland är att i ena landet är det frysgrader ute men varmt inne medan det i det andra är varmt ute men frysgrader inne.
Helt ok att bli nobbad per telefon.
Fotbollsmuseet i Glasgow skulle höra av sig förra veckan ifall jag fått jobbet. När inget samtal kommit på fredagen så drog jag ju slutsatsen att karln stod fast vid sin åsikt att jag var överkvalificerad. Suck.
Satt och doppade - man fikar inte, man doppar - hos farmor idag när mobilen ringde. Det var fotbollsmuseet. Hjärtat tog ett skutt.
"I'm afraid I got bad news fer ye."
Hjärtat sjönk tillbaka med en suck. Fobollsmuseet uttryckte - igen - sina tvivel över ifall jag skulle finna jobbet stimulerande nog och han funderade - igen - över att jag skulle behöva ett extrajobb med den låga inkomsten. Han vägde skäl i flera minuter. Jag gillar inte när andra tar mina beslut. Jag hade ju inte stått fast vid mitt intresse om jag inte trodde att jag skulle tycka jättemycket om ett tråkigt jobb - efter alla stressiga år i servicebranschen vore det snarare skönt med ett års lugn och ro - eller trodde att jag skulle fixa ekonomin ändå, jag hade nästan sett fram emot att ta på mig guljackan igen... Låg inkomst är ändå bättre än ingen inkomst.
Men det spelade ju ingen roll, för tjänsten hade tillfallit en annan kvinna redan, så varför motivera så långdraget?
Hjärtat skuttade upp igen när han nämnde att det kunde finnas en möjlighet till extrajobb på helgerna, i butiken eller vid visningarna. Det kritiska var ju fotbollskunnandet. Jag erkänner att jag inte ens är amatörexpert på skotsk fotboll, men det viktigaste är det ju bara att plugga in. Resten kommer automatiskt. Jag har en viss förmåga att lägga vissa uppgifter på minnet ganska så lätt... Nåväl, jag vet inte riktigt vad vi kom fram till. Jag tror han nämnde något om att höra av sig när jag var på plats om behov uppstod, eller något sånt.
Sedan började vi prata väder och vind. Det är snö i Glasgow också. Men de har inte -10 grader.
Samtalet tog i alla fall över 4 minuter. Hur många svenska arbetsgivare har ens bemödat sig med ett mail när man fått nobben?
Satt och doppade - man fikar inte, man doppar - hos farmor idag när mobilen ringde. Det var fotbollsmuseet. Hjärtat tog ett skutt.
"I'm afraid I got bad news fer ye."
Hjärtat sjönk tillbaka med en suck. Fobollsmuseet uttryckte - igen - sina tvivel över ifall jag skulle finna jobbet stimulerande nog och han funderade - igen - över att jag skulle behöva ett extrajobb med den låga inkomsten. Han vägde skäl i flera minuter. Jag gillar inte när andra tar mina beslut. Jag hade ju inte stått fast vid mitt intresse om jag inte trodde att jag skulle tycka jättemycket om ett tråkigt jobb - efter alla stressiga år i servicebranschen vore det snarare skönt med ett års lugn och ro - eller trodde att jag skulle fixa ekonomin ändå, jag hade nästan sett fram emot att ta på mig guljackan igen... Låg inkomst är ändå bättre än ingen inkomst.
Men det spelade ju ingen roll, för tjänsten hade tillfallit en annan kvinna redan, så varför motivera så långdraget?
Hjärtat skuttade upp igen när han nämnde att det kunde finnas en möjlighet till extrajobb på helgerna, i butiken eller vid visningarna. Det kritiska var ju fotbollskunnandet. Jag erkänner att jag inte ens är amatörexpert på skotsk fotboll, men det viktigaste är det ju bara att plugga in. Resten kommer automatiskt. Jag har en viss förmåga att lägga vissa uppgifter på minnet ganska så lätt... Nåväl, jag vet inte riktigt vad vi kom fram till. Jag tror han nämnde något om att höra av sig när jag var på plats om behov uppstod, eller något sånt.
Sedan började vi prata väder och vind. Det är snö i Glasgow också. Men de har inte -10 grader.
Samtalet tog i alla fall över 4 minuter. Hur många svenska arbetsgivare har ens bemödat sig med ett mail när man fått nobben?
22 February 2005
En dag ett liv - åtminstone intensitetsmässigt
Tiden är en märklig tingest. Vissa dagar går man upp, det blir kväll och man har inte hunnit någonting. Andra dagar - som idag - så måste jag tänka efter om jag verkligen hunnit allt på en dag eller om idag har varit två.
Fast det jag gjorde i förmiddags var ändå bara måste-grejer. Som att fixa tillstånd till andrahandsuthyrning och ringa till McDonald's och påminna dem om mitt arbetsgivarintyg. Som de såklart hade glömt bort.
Det var underbart att köra ut prylar till grovsoporna i alla fall. Jag fattar inte; för ett par veckor sedan var mitt vindsförråd fullt. Nu står tre flyttkartonger och två banankartonger där uppe. Resultatet av min storrensning. Ska bli skönt att imorgon kunna flytta upp alla kartonger i lägenheten dit. Just nu ser vardagsrummet ut som en lagerlokal...
Mitt på dagen hann jag både med ett långt samtal med morsan över en fika och en fika med ett långt samtal med brorsan. Då undrade jag också om idag var idag; för när hade jag ett långt, personligt samtal om kärlek och relationer med min lillebror sist? Kändes ovant, men trevligt. Han ska skaffa en kärlekstaktik. Citat; "Det är ingen bra idé att vara sig själv för alla tjejer tröttnar efter ett halvår. Så jag tänker vara en skithög i början så hon bara blir positivt överraskad med tiden. Då kanske hon precis börjat bli kär i mig efter ett halvår och så får jag ha henne ett år åtminstone." Vad svarar man på det? Du ska nog se att du hittar någon som gillar dig för vem du är... *kräkaaaarrrgghh*
Jobbade på DIF-HV 71, eller "LHV 71" som det stod i programmet. (Nåt samarbete med Linköping som jag missat?) (Det var ett skämt!!!) Hängde in jackan i samband med det. Det fick jag ju inte. Blev kallad till hytten mitt under match. Ett sisådär 10 minuter övertalningssamtal, skulle jag vilja kalla det. Men finns det inga jobb så gör det inte, och flygbiljetten är bokad. Ett tag riktigt såg man hjärnorna arbeta där inne. Trodde nästan cheferna skulle kläcka ur sig ett jobberbjudande, och åtminstone en av dem verkade gå igenom hela kontaktnätet i huvudet för att se om någon annan kunde göra det. Jo tack, då hamnar ju saken i ett annat läge. Men det vore ju onekligen att ta till väääldigt drastiska metoder för att hålla kvar en sketen publikvärd.... Nåväl, det 10 minuter långa mötet slutade med att jag lovade att komma och jobba en match till. De två sista perioderna åtminstone. Vad man nu skulle tjäna på det. Men jag haaar lite svårt att slita mig, så... helt ok för mig.
Det var en kul match. Jo, kul. Tacklingar jag inte tror jag sett förut - två(!) gånger flög klubborna över sargen, en målvakt agerade dörrvakt och fick smaka på en flygande mara och så några plexiböjande köttsmällar. Och jag vet inte hur många klubbor som gick av, ett tag trodde jag nästan att laget var utsatta för ett practical joke, eller sabotage. Seriöst, killen är fri, helt naken framför öppen kasse, då klyvs klubban. Rakt av. Det händer definitivt inte ofta! Hela Globen skrattade.
Fick skjuts hem av en mycket speciell kille. Hur många känner du som kör exakt, verkligen exakt, vad det står på hastighetsskylten. Inte en km under eller över, utan exakt på linjen. Jag blev så faschinerad att jag kom på mig själv att stirra på hastighetsmätaren. Killen räddade mitt liv förresten. Jag har haft svårt med alla codecsar för filmer jag laddar ner. T ex har jag aldrig fått ner en Garden State som inte skakar. Men killen tipsade om mediaspelaren "LVC", den skulle tydligen klara allt. Det gör den. Ett tips bara.
Fast det jag gjorde i förmiddags var ändå bara måste-grejer. Som att fixa tillstånd till andrahandsuthyrning och ringa till McDonald's och påminna dem om mitt arbetsgivarintyg. Som de såklart hade glömt bort.
Det var underbart att köra ut prylar till grovsoporna i alla fall. Jag fattar inte; för ett par veckor sedan var mitt vindsförråd fullt. Nu står tre flyttkartonger och två banankartonger där uppe. Resultatet av min storrensning. Ska bli skönt att imorgon kunna flytta upp alla kartonger i lägenheten dit. Just nu ser vardagsrummet ut som en lagerlokal...
Mitt på dagen hann jag både med ett långt samtal med morsan över en fika och en fika med ett långt samtal med brorsan. Då undrade jag också om idag var idag; för när hade jag ett långt, personligt samtal om kärlek och relationer med min lillebror sist? Kändes ovant, men trevligt. Han ska skaffa en kärlekstaktik. Citat; "Det är ingen bra idé att vara sig själv för alla tjejer tröttnar efter ett halvår. Så jag tänker vara en skithög i början så hon bara blir positivt överraskad med tiden. Då kanske hon precis börjat bli kär i mig efter ett halvår och så får jag ha henne ett år åtminstone." Vad svarar man på det? Du ska nog se att du hittar någon som gillar dig för vem du är... *kräkaaaarrrgghh*
Jobbade på DIF-HV 71, eller "LHV 71" som det stod i programmet. (Nåt samarbete med Linköping som jag missat?) (Det var ett skämt!!!) Hängde in jackan i samband med det. Det fick jag ju inte. Blev kallad till hytten mitt under match. Ett sisådär 10 minuter övertalningssamtal, skulle jag vilja kalla det. Men finns det inga jobb så gör det inte, och flygbiljetten är bokad. Ett tag riktigt såg man hjärnorna arbeta där inne. Trodde nästan cheferna skulle kläcka ur sig ett jobberbjudande, och åtminstone en av dem verkade gå igenom hela kontaktnätet i huvudet för att se om någon annan kunde göra det. Jo tack, då hamnar ju saken i ett annat läge. Men det vore ju onekligen att ta till väääldigt drastiska metoder för att hålla kvar en sketen publikvärd.... Nåväl, det 10 minuter långa mötet slutade med att jag lovade att komma och jobba en match till. De två sista perioderna åtminstone. Vad man nu skulle tjäna på det. Men jag haaar lite svårt att slita mig, så... helt ok för mig.
Det var en kul match. Jo, kul. Tacklingar jag inte tror jag sett förut - två(!) gånger flög klubborna över sargen, en målvakt agerade dörrvakt och fick smaka på en flygande mara och så några plexiböjande köttsmällar. Och jag vet inte hur många klubbor som gick av, ett tag trodde jag nästan att laget var utsatta för ett practical joke, eller sabotage. Seriöst, killen är fri, helt naken framför öppen kasse, då klyvs klubban. Rakt av. Det händer definitivt inte ofta! Hela Globen skrattade.
Fick skjuts hem av en mycket speciell kille. Hur många känner du som kör exakt, verkligen exakt, vad det står på hastighetsskylten. Inte en km under eller över, utan exakt på linjen. Jag blev så faschinerad att jag kom på mig själv att stirra på hastighetsmätaren. Killen räddade mitt liv förresten. Jag har haft svårt med alla codecsar för filmer jag laddar ner. T ex har jag aldrig fått ner en Garden State som inte skakar. Men killen tipsade om mediaspelaren "LVC", den skulle tydligen klara allt. Det gör den. Ett tips bara.
19 February 2005
Lopp-bruden
220 spänn på två timmar. Schysst timlön. Jag borde ha loppis oftare!
Och varför inte? Jag tror banne mig att jag gillar det här. Just nu har jag loppis i köket. Böcker i ena hyllan, video- och DVD-filmer i den andra. LP-skivor i ena banankartongen på bordet, Empire och Tidningen Hockey i den andre och Knasen och Buster i den tredje. Jag gillar att gå runt och plocka, och så kommer det en kund, och så plockar man lite till. Jag borde öppna Second Hand affär. (Nja, jag har ju lite svårt att se hur det skulle bära sig som affärsverksamhet, men ändå.)
En kvinna fick mig t o m att sälja en grythängare på väggen som jag inte ens tänkt sälja. Jag hoppas det kommer fler människor imorgon. Och någon borde väl komma hit och plocka på sig serietidningar för 1:- styck, tycker man!
Och varför inte? Jag tror banne mig att jag gillar det här. Just nu har jag loppis i köket. Böcker i ena hyllan, video- och DVD-filmer i den andra. LP-skivor i ena banankartongen på bordet, Empire och Tidningen Hockey i den andre och Knasen och Buster i den tredje. Jag gillar att gå runt och plocka, och så kommer det en kund, och så plockar man lite till. Jag borde öppna Second Hand affär. (Nja, jag har ju lite svårt att se hur det skulle bära sig som affärsverksamhet, men ändå.)
En kvinna fick mig t o m att sälja en grythängare på väggen som jag inte ens tänkt sälja. Jag hoppas det kommer fler människor imorgon. Och någon borde väl komma hit och plocka på sig serietidningar för 1:- styck, tycker man!
18 February 2005
Fika hos mommo & moffa
Nu vet jag vad jag kommer sakna mest när jag flyttar.
Mormor och morfar.
Jag kände det så starkt när jag åkte ifrån dem nu ikväll. Mina vänner, föräldrar och syskon känns lugna, de finns där. Men mormor och morfar känns inte lika säkra. Och jag vill bara krama dem ända in till tidens ände.
Morfar är rolig. Gammal kriminalkommisarie som han är. "Berätta nu från början, i kronologisk ordning, vad som hände. Vi lämnade fikat den 3 Februari, så mycket vet vi. Så... vad hände lördagen 5 Februari? Vi börjar där." (Och så får jag bara en sån där känsla av att han bakom sina lugna och uppriktigt intresserade ögon sitter och iakttar en på förhörsledarmanér. Han gör säkert inte det, men det är en känsla jag får vid såna här öga-mot-öga-samtal.) När man sedan dragit de senaste veckorna - i kronologisk ordning - så avslutar han med; "Bra, nu har vi inte bara andrahandsuppgifterna att gå på, mormor och jag, nu har vi så att säga hört det från ursprungskällan också." *skratt* Han är så söt.
Jag är skitförbannad, för jag skrev ett rätt långt och välformulerat brev rakt från hjärtat - men när jag skulle publicera det så hakade sajten upp sig! FAN! Jag kommer aldrig komma ihåg vad jag skrev igen...
Jag kan bara säga att mina morföräldrar är helt underbara, jag älskar dem djupt och de har betytt oerhört mycket för mig i mitt liv - och jag kommer sakna dem vansinnigt mycket. Samtidigt gav morfar mig hopp, för han föreslog att mormor och han skulle fira deras Guldbröllop i Skottland i sommar. Mormor bara tittade på honom, men han menade att det vore mer romantiskt än en Ålandskryssning. "Vem fan har talat om en Ålandskryssning? Det är väl inge' romantiskt." sa mormor. "Nä, jag sa ju det." svarade morfar. (eh... ja just det.) Hur som helst, det gav mig jättehopp, för jag har trott att de känt sig för gamla för att flyga/resa. Morfar med hans ben och mormor med hennes höft... Men då betyder det att de kan det och det betyder att när jag kommit på fötter så kan jag faktiskt bjuda över dem! TJOHO!
Och så ses vi till jul.
Och tills dess får vi brevväxla. Och mormor och morfar skriver vansinnigt roliga brev. Mormor skriver hur de mår och kommenterar mitt brev. Sedan tar morfar över och skriver om AIK och klistrar in tabeller, historier och bilder bara för att retas, jävlas eller muntra upp mig.
Det kommer bli bra.
Mormor och morfar.
Jag kände det så starkt när jag åkte ifrån dem nu ikväll. Mina vänner, föräldrar och syskon känns lugna, de finns där. Men mormor och morfar känns inte lika säkra. Och jag vill bara krama dem ända in till tidens ände.
Morfar är rolig. Gammal kriminalkommisarie som han är. "Berätta nu från början, i kronologisk ordning, vad som hände. Vi lämnade fikat den 3 Februari, så mycket vet vi. Så... vad hände lördagen 5 Februari? Vi börjar där." (Och så får jag bara en sån där känsla av att han bakom sina lugna och uppriktigt intresserade ögon sitter och iakttar en på förhörsledarmanér. Han gör säkert inte det, men det är en känsla jag får vid såna här öga-mot-öga-samtal.) När man sedan dragit de senaste veckorna - i kronologisk ordning - så avslutar han med; "Bra, nu har vi inte bara andrahandsuppgifterna att gå på, mormor och jag, nu har vi så att säga hört det från ursprungskällan också." *skratt* Han är så söt.
Jag är skitförbannad, för jag skrev ett rätt långt och välformulerat brev rakt från hjärtat - men när jag skulle publicera det så hakade sajten upp sig! FAN! Jag kommer aldrig komma ihåg vad jag skrev igen...
Jag kan bara säga att mina morföräldrar är helt underbara, jag älskar dem djupt och de har betytt oerhört mycket för mig i mitt liv - och jag kommer sakna dem vansinnigt mycket. Samtidigt gav morfar mig hopp, för han föreslog att mormor och han skulle fira deras Guldbröllop i Skottland i sommar. Mormor bara tittade på honom, men han menade att det vore mer romantiskt än en Ålandskryssning. "Vem fan har talat om en Ålandskryssning? Det är väl inge' romantiskt." sa mormor. "Nä, jag sa ju det." svarade morfar. (eh... ja just det.) Hur som helst, det gav mig jättehopp, för jag har trott att de känt sig för gamla för att flyga/resa. Morfar med hans ben och mormor med hennes höft... Men då betyder det att de kan det och det betyder att när jag kommit på fötter så kan jag faktiskt bjuda över dem! TJOHO!
Och så ses vi till jul.
Och tills dess får vi brevväxla. Och mormor och morfar skriver vansinnigt roliga brev. Mormor skriver hur de mår och kommenterar mitt brev. Sedan tar morfar över och skriver om AIK och klistrar in tabeller, historier och bilder bara för att retas, jävlas eller muntra upp mig.
Det kommer bli bra.
Fredagsfyran v. 07
Såhär i sportlovstider måste ju Fredagsfyran handla om någonting sportigt. Alltså, tema: friluftsliv.
1. Fick du möjlighet att ägna dig åt friluftsliv när du var barn?
Vi bodde i ett litet samhälle i Norrland, så skogen fanns ju runt knuten, och vattnet. Alla började åka längdskidor när de lärde sig gå och slalom när de var 5, 6 år och plugget drog ju iväg en på utflykter, orientering och tjafs. Så nog fick man möjlighet alltid. Om jag tyckte det var kul alla gånger är en annan fråga...
2. Har du fortsatt med friluftsliv nu när du inte är barn längre?
Skulle vilja säga att jag börjat med friluftsliv nu när jag inte är barn längre. I Skottland blev jag riktigt fast i bergsvandring och vandring över huvud taget. Och nu är jag öppen för det mesta som får ut mig på äventyr i naturen.
3. Hur viktig är utrustningen?
Vad menar du att vi ska göra? Vad gäller bergsvandring har jag stor respekt för bergen och tar med mig både kompass, visselpipa, kniv, ficklampa och allsköns krafs som kan behövas om dimman slår till. Folk dör trots allt där uppe varje år, många gånger p.g.a. dåliga förberedelser. En vindtät jacka med kapuschong är guld värd. Och rejäla kängor med vriststöd är ett måste. Har jag märkt.
4. Har du något favoritställe där du ägnar dig åt friluftsliv när du får möjlighet?
Skotska högländerna. Vad trodde du? :-)
1. Fick du möjlighet att ägna dig åt friluftsliv när du var barn?
Vi bodde i ett litet samhälle i Norrland, så skogen fanns ju runt knuten, och vattnet. Alla började åka längdskidor när de lärde sig gå och slalom när de var 5, 6 år och plugget drog ju iväg en på utflykter, orientering och tjafs. Så nog fick man möjlighet alltid. Om jag tyckte det var kul alla gånger är en annan fråga...
2. Har du fortsatt med friluftsliv nu när du inte är barn längre?
Skulle vilja säga att jag börjat med friluftsliv nu när jag inte är barn längre. I Skottland blev jag riktigt fast i bergsvandring och vandring över huvud taget. Och nu är jag öppen för det mesta som får ut mig på äventyr i naturen.
3. Hur viktig är utrustningen?
Vad menar du att vi ska göra? Vad gäller bergsvandring har jag stor respekt för bergen och tar med mig både kompass, visselpipa, kniv, ficklampa och allsköns krafs som kan behövas om dimman slår till. Folk dör trots allt där uppe varje år, många gånger p.g.a. dåliga förberedelser. En vindtät jacka med kapuschong är guld värd. Och rejäla kängor med vriststöd är ett måste. Har jag märkt.
4. Har du något favoritställe där du ägnar dig åt friluftsliv när du får möjlighet?
Skotska högländerna. Vad trodde du? :-)
Alles klart.
Vid 12 kom sista gubben och kollade på lägenheten. Han ville ha den möblerad. Han ville ha alla fyra bokhyllor! Han var lugn och harmonisk och gav ett mycket bra intryck. Han kändes helt rätt. En timme senare hade vi skrivit papper.
Jag kände mig äckligt juristisk när jag gick igenom kontraktet punkt för punkt och modifierade och lade till. Allt ska finnas på pränt. Snubblade vid formuleringen att depositionen återbetalas vid kontraktstidens slut om.... jajustdet. Det heter inte "om allt är ok", den saken är klar. Det stod helt still i huvudet. Igår visste jag vad det skulle stå! Jag tror jag skrev nåt i stil med om när alla förpliktelser fullgjorts, typ, och tänkte att det stod ju tidigare i kontraktet att hyresgästen hade skyldighet att inte spränga skiten i luften. Måtte inte min formulering behöva prövas...
En halvtimme senare upptäckte jag en svaghet hos mig (något att komma ihåg inför anställningsintervjuer!); jag gillar inte att göra folk besvikna. Förut ringde jag ju en av tjejerna och nobbade henne. Nu ringde jag de andra två. Jag hörde hur otroligt besviken och sammanbiten den ena blev, den andre höll skenet uppe men jag hörde ändå att det inte var ett svar hon ville ha. Jag gillade inte alls den situationen. Den förste tog förresten det hela rent personligt, verkar det som. Hon blev skitsur. Så jag fick några SMS, inte helt olika de mail som ibland poppar ner från ingenstans efter ett blogginlägg man inte trodde att någon läst. (Kommentarer och Trackbacks i all ära, men ibland önskar man att det stod antal Mail också...)
Alldeles nyss adressändrade jag. Eller, ja, det heter "särskild postadress", för jag vill bara att posten går till föräldrarna. Förutom några småsaker så ska väl det här vara det. Flygbiljett köpt, lägenhet uthyrd, adressändring gjord. Alles klart.
Jag kände mig äckligt juristisk när jag gick igenom kontraktet punkt för punkt och modifierade och lade till. Allt ska finnas på pränt. Snubblade vid formuleringen att depositionen återbetalas vid kontraktstidens slut om.... jajustdet. Det heter inte "om allt är ok", den saken är klar. Det stod helt still i huvudet. Igår visste jag vad det skulle stå! Jag tror jag skrev nåt i stil med om när alla förpliktelser fullgjorts, typ, och tänkte att det stod ju tidigare i kontraktet att hyresgästen hade skyldighet att inte spränga skiten i luften. Måtte inte min formulering behöva prövas...
En halvtimme senare upptäckte jag en svaghet hos mig (något att komma ihåg inför anställningsintervjuer!); jag gillar inte att göra folk besvikna. Förut ringde jag ju en av tjejerna och nobbade henne. Nu ringde jag de andra två. Jag hörde hur otroligt besviken och sammanbiten den ena blev, den andre höll skenet uppe men jag hörde ändå att det inte var ett svar hon ville ha. Jag gillade inte alls den situationen. Den förste tog förresten det hela rent personligt, verkar det som. Hon blev skitsur. Så jag fick några SMS, inte helt olika de mail som ibland poppar ner från ingenstans efter ett blogginlägg man inte trodde att någon läst. (Kommentarer och Trackbacks i all ära, men ibland önskar man att det stod antal Mail också...)
Alldeles nyss adressändrade jag. Eller, ja, det heter "särskild postadress", för jag vill bara att posten går till föräldrarna. Förutom några småsaker så ska väl det här vara det. Flygbiljett köpt, lägenhet uthyrd, adressändring gjord. Alles klart.
"Informationsmötet"
Kom 15 min sent till "Informationsmöte" på Arbetsförnedringen förra månaden, så då fick jag en ny tid idag. Döm om min förvåning (ironi!) när jag upptäcker att jag inte alls missade viktig och oumbärlig information under den där kvarten. Kollade, efter 20 min hade vi fått veta att AF har en hemsida... Under hela mötet, som tog 50 min, lärde jag mig... eh... jorå, men förutom det som redan stod i pappren så fick vi veta att... eh... Nånting nytt fick jag väl veta?! Eh...
...
eh...
nä.
Men nu har jag varit där och på torsdag ska jag träffa en handledare. Och vi ska "tillsammans" komma fram till en handlingsplan för mig. Joråsåatt.
Har frågat vid disken om det där med att ta med A-kassan till utlandet. De hänvisar till handledaren. Jag påtalade att det brinner i knutarna, men de envisades med att jag var tvungen att gå genom handläggaren. Kan ju ge mig fan på att han/hon/den/det på torsdag kommer säga "det här måste du komma med i goood tid före". Kyss mig. Jag har varken tid eller råd att vänta på dem.
...
eh...
nä.
Men nu har jag varit där och på torsdag ska jag träffa en handledare. Och vi ska "tillsammans" komma fram till en handlingsplan för mig. Joråsåatt.
Har frågat vid disken om det där med att ta med A-kassan till utlandet. De hänvisar till handledaren. Jag påtalade att det brinner i knutarna, men de envisades med att jag var tvungen att gå genom handläggaren. Kan ju ge mig fan på att han/hon/den/det på torsdag kommer säga "det här måste du komma med i goood tid före". Kyss mig. Jag har varken tid eller råd att vänta på dem.
17 February 2005
Beslut (snart) utan återvändo
Jag har ju inte riktigt hunnit/prioriterat träning senaste tiden, så det kändes rätt upplyftande att möblera om kartonger, kånka och ta ut skräpet till grovsoporna idag. Puh, jag fick mig en riktig genomkörare! Och ett nästan tomt vindsförråd!!
En lustig detalj; Jag tog nu beslutet att faktiskt slänga stereon jag köpte för min första sommarjobbslön när jag var 15. Den har skivspelare, dubbel kassettbandspelare, radio som inte håller de inprogrammerade stationerna och en CD-spelare som själv bestämmer vilka låtar den vill spela. Jag lämnade racket (jodå, kommer ni ihåg när stereos hade det?) och stereon i grovsoprummet och gick för att hämta högtalarna (jodå, kommer ni ihåg när de var så stora?). När jag kom tillbaka - max 5 min senare - var stereon borta! Jisses, någon måste stå på balkongen och ha det där rummet under järnuppsikt! Men det kändes faktiskt rätt bra. Någon ville ha min stereo! :-) Han har fått ett nytt hem. Bara det inte är en skändare a la Toy Story som tänker skruva sönder den till oigenkännlighet...
Min plan är nu snart utan återvändo. Imorse sa jag upp mig på jobbet. Ikväll köpte jag enkel flygbiljett till Glasgow den 8 Mars. (Har aldrig köpt en enkel förut! Förresten var den helt klart prisvärd. 1:-. Plus avgifter. 213:- totalt. Kändes nästan lite för billigt för en emigration...) Imorgon kommer sista snubben och kollar på lägenheten. Jo, han ville hyra möblerat så jag vill ge honom en chans. I annat fall står två tjejer i kö och väntar på besked. Imorgon kommer lägenheten hyras ut.
Det känns verkligen som att jag är på väg! Det enda som gnager i magen är att jag inte har ett jobb som väntar. Det hade onekligen känts bättre, även om jag vet att det löser sig.
Åh, glömde, ska ju till Arbetsförnedringen imorgon. Bäst att sitta av det där mötet ifall jag är berättigad till A-kassa. Kunde ju vara ett välkommet tillskott. Men nu börjar jag undra om det är värt allt jobb. Jisses, de nöjer sig verkligen inte med vilka intyg som helst! Dessutom vill de ha arbetsgivarintyg från jobbet jag hade innan jag började plugga. Det är 1998. Det är McDonald's! Jomentjena, jag tror jag hade en timlön på 58 spänn, vilken A-kassa får jag på det då?! Äh, man måste ju ha en hobby. Min är Arbetsförnedringen.
En lustig detalj; Jag tog nu beslutet att faktiskt slänga stereon jag köpte för min första sommarjobbslön när jag var 15. Den har skivspelare, dubbel kassettbandspelare, radio som inte håller de inprogrammerade stationerna och en CD-spelare som själv bestämmer vilka låtar den vill spela. Jag lämnade racket (jodå, kommer ni ihåg när stereos hade det?) och stereon i grovsoprummet och gick för att hämta högtalarna (jodå, kommer ni ihåg när de var så stora?). När jag kom tillbaka - max 5 min senare - var stereon borta! Jisses, någon måste stå på balkongen och ha det där rummet under järnuppsikt! Men det kändes faktiskt rätt bra. Någon ville ha min stereo! :-) Han har fått ett nytt hem. Bara det inte är en skändare a la Toy Story som tänker skruva sönder den till oigenkännlighet...
Min plan är nu snart utan återvändo. Imorse sa jag upp mig på jobbet. Ikväll köpte jag enkel flygbiljett till Glasgow den 8 Mars. (Har aldrig köpt en enkel förut! Förresten var den helt klart prisvärd. 1:-. Plus avgifter. 213:- totalt. Kändes nästan lite för billigt för en emigration...) Imorgon kommer sista snubben och kollar på lägenheten. Jo, han ville hyra möblerat så jag vill ge honom en chans. I annat fall står två tjejer i kö och väntar på besked. Imorgon kommer lägenheten hyras ut.
Det känns verkligen som att jag är på väg! Det enda som gnager i magen är att jag inte har ett jobb som väntar. Det hade onekligen känts bättre, även om jag vet att det löser sig.
Åh, glömde, ska ju till Arbetsförnedringen imorgon. Bäst att sitta av det där mötet ifall jag är berättigad till A-kassa. Kunde ju vara ett välkommet tillskott. Men nu börjar jag undra om det är värt allt jobb. Jisses, de nöjer sig verkligen inte med vilka intyg som helst! Dessutom vill de ha arbetsgivarintyg från jobbet jag hade innan jag började plugga. Det är 1998. Det är McDonald's! Jomentjena, jag tror jag hade en timlön på 58 spänn, vilken A-kassa får jag på det då?! Äh, man måste ju ha en hobby. Min är Arbetsförnedringen.
16 February 2005
Fylla är en förklaring, ingen ursäkt
En ung kille går på krogen och blir redlöst berusad. Han träffar ett gäng coola killar som pratar om graffitti och att de ska ut på spåret nu inatt. De undrar om killen vill hänga med. Killen säger ja. Det coola gänget sprayar tunnebanetåg. Killen sitter på marken, för att han är för full för att stå, och håller i sprayburkar. Väktarna kommer och griper ett flertal i gänget, däribland killen.
Killen sprayade inte graffitti, han minns knappt vad som hände den där natten. Ingen, vare sig hans familj, vänner eller polis, hävdar att han var ett offer för omständigheterna. (Jag känner den där killen.) Han får ju faktiskt vakta sin egen fylla. Han gick självmant med gänget, att han var full är ingen ursäkt för vad som sedan hände.
Men den stackars 22-åringen som självmant gick med tre hockeyspelare upp på hotellet är det synd om.
Många får en sådan black out någon gång, de flesta lär sig av det. Killen borde ha förstått vad gänget tänkte göra när han hängde med, precis som att tjejen rimligtvis inte kunde tro att tre killar bjuder med henne upp på rummet för att spela yatzy. Man kan ha minnesluckor efteråt men ändå vara kapabel under minnesluckans gång. Varken killen eller tjejen är oskyldig till händelseutvecklingen. Båda har fått en minnesbeta.
Killen sprayade inte graffitti, han minns knappt vad som hände den där natten. Ingen, vare sig hans familj, vänner eller polis, hävdar att han var ett offer för omständigheterna. (Jag känner den där killen.) Han får ju faktiskt vakta sin egen fylla. Han gick självmant med gänget, att han var full är ingen ursäkt för vad som sedan hände.
Men den stackars 22-åringen som självmant gick med tre hockeyspelare upp på hotellet är det synd om.
Många får en sådan black out någon gång, de flesta lär sig av det. Killen borde ha förstått vad gänget tänkte göra när han hängde med, precis som att tjejen rimligtvis inte kunde tro att tre killar bjuder med henne upp på rummet för att spela yatzy. Man kan ha minnesluckor efteråt men ändå vara kapabel under minnesluckans gång. Varken killen eller tjejen är oskyldig till händelseutvecklingen. Båda har fått en minnesbeta.
Kill your darling
Håll för ögonen nu, alla biblioteksvänner där ute. Igår tog jag tag i vindsförrådet - för att bereda plats för alla kartonger. Oj, vad med prylar jag har. Och oj vad jag kunde göra mig av med dem.
En kartong böcker är nu reserverad för den Flyttloppis jag ska försöka ha här hemma i helgen. Tja, går det så går det, och då får jag några kronor till reskassan (20:- för inbundna, 10:- för pocket), i annat fall får väl Röda Korset ett tillskott till sin butik. Till denna kartong kan adderas de två hyllrader med böcker som jag redan nu har. Plus tre hyllrader med filmer. Här ska rensas!
Raskt och rationellt slängde jag också bort fem säsonger med Matchprogram. Det ÄR kul att gå tillbaka och se Henrik Petré som 16-åring eller Marcus Nilson som junior, men någon gång måste man väl dra ett streck. Jag har ju liksom inte gått upp på vinden och kollat igenom samlingen de senaste 18 månaderna. Nu är det bortrensat.
Men det krävs kraft att slänga, har jag märkt. Det gäller att stänga av nostalgiventilen och blockera grubbelkanalen. Kunde jag skulle jag naturligtvis vilja sitta på min ålders höst, omgiven av matchprogram, serietidningar och Coq Rouge-böcker. Men vem idag har en Villa Villerkulla-vind? Då och då måste man nog döda sin älsklingar.
En kartong böcker är nu reserverad för den Flyttloppis jag ska försöka ha här hemma i helgen. Tja, går det så går det, och då får jag några kronor till reskassan (20:- för inbundna, 10:- för pocket), i annat fall får väl Röda Korset ett tillskott till sin butik. Till denna kartong kan adderas de två hyllrader med böcker som jag redan nu har. Plus tre hyllrader med filmer. Här ska rensas!
Raskt och rationellt slängde jag också bort fem säsonger med Matchprogram. Det ÄR kul att gå tillbaka och se Henrik Petré som 16-åring eller Marcus Nilson som junior, men någon gång måste man väl dra ett streck. Jag har ju liksom inte gått upp på vinden och kollat igenom samlingen de senaste 18 månaderna. Nu är det bortrensat.
Men det krävs kraft att slänga, har jag märkt. Det gäller att stänga av nostalgiventilen och blockera grubbelkanalen. Kunde jag skulle jag naturligtvis vilja sitta på min ålders höst, omgiven av matchprogram, serietidningar och Coq Rouge-böcker. Men vem idag har en Villa Villerkulla-vind? Då och då måste man nog döda sin älsklingar.
15 February 2005
Flyttkarusell
Det känns verkligen som om det snurrar när det är mycket att ta tag i och man helst skulle vilja vara klar med allt redan.
Idag har jag haft 3 visningar av lägenheten. Det känns lite som att vänsterprassla (tror jag...) när man ska försöka få in folk på olika tider utan att de ska behöva träffas i trappan. Nä, det kanske inte är någon fara, men det känns ändå bäst om den enes efterhandssnack inte behöver ske inför öronen på den andre.
Den förste kändes bra, men hon ville inte ha några möbler och hon ville ha tillgång till förråd. Hm, kan bli svårt om mina möbler ska stå där.
Den andre kändes upprymd men helt ok, fast hon ville varken ha möbler, bredband eller telefon. Det kostar skjortan att återinstallera allt... Hon var så angelägen att hon tog med referenser.
Den tredje kändes också bra, hon ville ha möblerna och bredband, men inte telefon. Dessutom finns ett visst osäkerhetsmoment i och med att hon initialt bara har uppehållstillstånd tills i Juni. Å andra sidan har hon jobb och med det där tillståndet är det ju så det går till; man får först för fem månader för att sedan få förlängt ett eller fem år, typ. Jag kände viss samhörighet med polskan. Hon gör ju precis vad jag gör! Hon sticker till Sverige för att det inte finns jobb i Polen. Jag sticker till Skottland för att det inte finns jobb i Sverige... Hm... oj, vad konstigt det lät... Nåja, det var ju det enda osäkerhetsmomentet, annars kändes både hon och pojkvännen helt reko.
Det är lite kul, för jag har aldrig sett tre människor så upprymda över min lägenhet förut. Jisses, om den är så toppen borde jag kanske stanna! :-)
Uppdatering morgonen efter:
Vaknade redan 4.40 och funderade över vem jag ska välja. Alla tre har en stor nackdel, men jag har nu kopplat bort mitten-tjejen. Nu är frågan om man ska ta en svensk som kan ta emot all post (ja, räkningar vill säga), men då jag måste packa ner precis varenda grej, eller en polsk där jag kan låta möblerna stå kvar, men då jag nog gör bäst i att eftersända posten (till föräldrarna) eftersom hon inte kan svenska, bara engelska. Dessutom ville de inte ha telefon.
Jag hatar beslut!
Idag har jag haft 3 visningar av lägenheten. Det känns lite som att vänsterprassla (tror jag...) när man ska försöka få in folk på olika tider utan att de ska behöva träffas i trappan. Nä, det kanske inte är någon fara, men det känns ändå bäst om den enes efterhandssnack inte behöver ske inför öronen på den andre.
Den förste kändes bra, men hon ville inte ha några möbler och hon ville ha tillgång till förråd. Hm, kan bli svårt om mina möbler ska stå där.
Den andre kändes upprymd men helt ok, fast hon ville varken ha möbler, bredband eller telefon. Det kostar skjortan att återinstallera allt... Hon var så angelägen att hon tog med referenser.
Den tredje kändes också bra, hon ville ha möblerna och bredband, men inte telefon. Dessutom finns ett visst osäkerhetsmoment i och med att hon initialt bara har uppehållstillstånd tills i Juni. Å andra sidan har hon jobb och med det där tillståndet är det ju så det går till; man får först för fem månader för att sedan få förlängt ett eller fem år, typ. Jag kände viss samhörighet med polskan. Hon gör ju precis vad jag gör! Hon sticker till Sverige för att det inte finns jobb i Polen. Jag sticker till Skottland för att det inte finns jobb i Sverige... Hm... oj, vad konstigt det lät... Nåja, det var ju det enda osäkerhetsmomentet, annars kändes både hon och pojkvännen helt reko.
Det är lite kul, för jag har aldrig sett tre människor så upprymda över min lägenhet förut. Jisses, om den är så toppen borde jag kanske stanna! :-)
Uppdatering morgonen efter:
Vaknade redan 4.40 och funderade över vem jag ska välja. Alla tre har en stor nackdel, men jag har nu kopplat bort mitten-tjejen. Nu är frågan om man ska ta en svensk som kan ta emot all post (ja, räkningar vill säga), men då jag måste packa ner precis varenda grej, eller en polsk där jag kan låta möblerna stå kvar, men då jag nog gör bäst i att eftersända posten (till föräldrarna) eftersom hon inte kan svenska, bara engelska. Dessutom ville de inte ha telefon.
Jag hatar beslut!
13 February 2005
Kulturkrock
I tonåren bodde jag i en mellansvensk småstad. Sedan jag flyttade hem till Stockholm igen har jag varit i denna småstad 2-3 gånger, men ingen har varit hos mig i Stockholm. Jag har därför, under mina 2-3 besök, reflekterat över kulturkrockarna då jag som utböling hamnat i ett för mig ovant element. Förra helgen fick jag för första gången betrakta det motsatta.
En kompis från småstadstiden kom till min överraskningsfest. Det var inga stora saker, men en rad småsaker jag reflekterade över. Saker som skiljer sig. Som samtalsämnen, sätt att uttrycka sig, referensramar.
Vi spelade "jag har inte..." En omgång löd påbudet; "Jag har aldrig varit på en internetdate". Alla drack. Utom kompisen. Hon såg snarare ut som om hon tänkte: "internet...?" Närå, visst har de internet, men i en stad med 12500 invånare funkar liksom inte internetdater. Vem skulle man träffa, som man inte redan träffat på Konsum? Konceptet var för henne helt obekant.
Det var väl ungefär som när jag kom till en fest i småstaden och ombads bidra med dricka. Jag tog med ett sexpack alkoläsk, med tanken att själv dricka två eller tre. De bara tittade på mig. Första frågan var; "ett sexpack, ska du inte dricka mer?" Andra frågan var; "var är dunken?"
En kompis från småstadstiden kom till min överraskningsfest. Det var inga stora saker, men en rad småsaker jag reflekterade över. Saker som skiljer sig. Som samtalsämnen, sätt att uttrycka sig, referensramar.
Vi spelade "jag har inte..." En omgång löd påbudet; "Jag har aldrig varit på en internetdate". Alla drack. Utom kompisen. Hon såg snarare ut som om hon tänkte: "internet...?" Närå, visst har de internet, men i en stad med 12500 invånare funkar liksom inte internetdater. Vem skulle man träffa, som man inte redan träffat på Konsum? Konceptet var för henne helt obekant.
Det var väl ungefär som när jag kom till en fest i småstaden och ombads bidra med dricka. Jag tog med ett sexpack alkoläsk, med tanken att själv dricka två eller tre. De bara tittade på mig. Första frågan var; "ett sexpack, ska du inte dricka mer?" Andra frågan var; "var är dunken?"
Det finns ingen sanning, bara olika vinklar
Det finns alltid två sidor av samma story, och det är rätt intressant att vara tredje part i en sådan situation. En grupp kände förra helgen att de inte blev så väl mottagna av resten av sällskapet. Gruppen kom in i ett pressat läge, då nerverna var utanpå och tiden knapp. Sällskapet var helt fokuserade på att få "saker att klaffa". Den lilla gruppen upplevde det som om de blev bemötta med taggarna utåt. De slog sig ner och tydde sig helt naturligt till varandra, där de kände samhörighet. Sällskapet upplevde det som om gruppen höll sig för sig själva och inte var öppen för att släppa in andra i sin gemenskap.
Jag förstår båda sidors upplevelser och jag förstår var de kommer ifrån. "Vi kom alla in fel i situationen." Det är vid sådana situationer man vill sätta upp händerna i ett T och utbrista; "Timeout! Nu tar vi det från början!"
Men då var jag nog för omtumlad för att lägga märke till denna schism, den har jag fått förklarad för mig i efterhand.
Även två personer upplever ju saker annorlunda. Ibland tror man att man förstår sammanhanget, men så en dag inser man hur fel man haft. Jag har svårt att känna mig helt bekväm i till synes öppna relationer. Gång på gång försöker man få grepp om vad den andra personen tänker och känner, man tycker att man visar när man blir irriterad över saker som hänt och förväntar sig att få veta samma reaktion tillbaka. Gång på gång bedyrar personen att allt är ok, att det inte finns några irritationsmoment. Men så en dag får man veta att det faktiskt gör det, men inte vad det är för något. Jag vill veta sådant. Jag vill veta vad folk irriterar sig på så att jag kan tänka på det. Jag kanske inte ändrar mig, troligen inte, men jag kan väl få bli medveten om mina egna brister? Jag föredrar faktiskt öppna relationer där man faktiskt kan utbrista "åh, jag blir galen när du..." Det betyder inte att man blir ovänner. Det betyder inte att man kränker någons person. Det betyder bara att man är tillräckligt bekväm i relationen för att tillåta sig att uttrycka sina känslor. Jag är övertygad om att jag också driver folk till vansinne. Men jag vet inte så noga. Det är bara en person som brukar berätta det för mig.
Jag förstår båda sidors upplevelser och jag förstår var de kommer ifrån. "Vi kom alla in fel i situationen." Det är vid sådana situationer man vill sätta upp händerna i ett T och utbrista; "Timeout! Nu tar vi det från början!"
Men då var jag nog för omtumlad för att lägga märke till denna schism, den har jag fått förklarad för mig i efterhand.
Även två personer upplever ju saker annorlunda. Ibland tror man att man förstår sammanhanget, men så en dag inser man hur fel man haft. Jag har svårt att känna mig helt bekväm i till synes öppna relationer. Gång på gång försöker man få grepp om vad den andra personen tänker och känner, man tycker att man visar när man blir irriterad över saker som hänt och förväntar sig att få veta samma reaktion tillbaka. Gång på gång bedyrar personen att allt är ok, att det inte finns några irritationsmoment. Men så en dag får man veta att det faktiskt gör det, men inte vad det är för något. Jag vill veta sådant. Jag vill veta vad folk irriterar sig på så att jag kan tänka på det. Jag kanske inte ändrar mig, troligen inte, men jag kan väl få bli medveten om mina egna brister? Jag föredrar faktiskt öppna relationer där man faktiskt kan utbrista "åh, jag blir galen när du..." Det betyder inte att man blir ovänner. Det betyder inte att man kränker någons person. Det betyder bara att man är tillräckligt bekväm i relationen för att tillåta sig att uttrycka sina känslor. Jag är övertygad om att jag också driver folk till vansinne. Men jag vet inte så noga. Det är bara en person som brukar berätta det för mig.
Femman är ute och flyger
1. När och vart flög du senast?
Förra söndagen flög jag till Glasgow, kom hem i torsdags.
2. Vilket ögonblick föredrar du; start eller landning? Varför?
Det beror nog på vart jag ska. Det är skönt att starta för då är man på väg och det är skönt att landa för då är man framme. Jag föredrar nog ändå landning, då vet jag att resan gått bra... Nej, förresten! Jag föredrar nog starten, för då har jag allt framför mig. Och är det en resa jag inte vill göra så har den ännu inte hunnit pågå speciellt länge. Jo, starten känns alltid bäst.
3. Längst bak, mitten eller fram? Fönstret, mitten eller vid gången? Varför?
Långt bak, men inte allra längst bak, vid fönstret. Det är färre som trycker mot bakre utgången, det känns tryggare (chansen att överleva kraschar är större längst bak) och vid fönstret kan jag luta mig mot något när jag sover. Även om nacken alltid slår knut på sig själv.
4. Är du/har du någongång varit flygrädd?
Vid ett tillfälle. Jag flög med ett pyttelitet propellerplan från Skyways mellan Halmstad och Stockholm. Det var så ostadigt att jag var övertygad om att vi skulle störta. Jag var faktiskt på allvar på väg att ta upp mobilen för att ringa familjen och säga att jag älskar dem. Men jag kunde inte avgöra vem jag skulle ringa först, så det blev inget.
5. Vart ska/vill du flyga härnäst?
Jag både vill och ska flyga tillbaka till Glasgow.
Femman hittar du här.
Förra söndagen flög jag till Glasgow, kom hem i torsdags.
2. Vilket ögonblick föredrar du; start eller landning? Varför?
Det beror nog på vart jag ska. Det är skönt att starta för då är man på väg och det är skönt att landa för då är man framme. Jag föredrar nog ändå landning, då vet jag att resan gått bra... Nej, förresten! Jag föredrar nog starten, för då har jag allt framför mig. Och är det en resa jag inte vill göra så har den ännu inte hunnit pågå speciellt länge. Jo, starten känns alltid bäst.
3. Längst bak, mitten eller fram? Fönstret, mitten eller vid gången? Varför?
Långt bak, men inte allra längst bak, vid fönstret. Det är färre som trycker mot bakre utgången, det känns tryggare (chansen att överleva kraschar är större längst bak) och vid fönstret kan jag luta mig mot något när jag sover. Även om nacken alltid slår knut på sig själv.
4. Är du/har du någongång varit flygrädd?
Vid ett tillfälle. Jag flög med ett pyttelitet propellerplan från Skyways mellan Halmstad och Stockholm. Det var så ostadigt att jag var övertygad om att vi skulle störta. Jag var faktiskt på allvar på väg att ta upp mobilen för att ringa familjen och säga att jag älskar dem. Men jag kunde inte avgöra vem jag skulle ringa först, så det blev inget.
5. Vart ska/vill du flyga härnäst?
Jag både vill och ska flyga tillbaka till Glasgow.
Femman hittar du här.
12 February 2005
(O)villkorlig kärlek
Jag sitter på pendeltåget då ett par i 60 årsåldern sätter sig mitt emot mig. De är uppklädda, damen är välsminkad och herrn bär på en påse med någonting i. De ser ut som om de ska på fest. Så säger damen något om posttåg och pekar ut genom rutan till höger. Herrn tittar tvärt över gången åt vänster och säger att han vet hur tågen ser ut för sådana har han sett hundratals gånger.
"Men, titta då när jag pekar. Nu åkte vi förbi." förebrår damen och fortsätter; "Jag tycker det känns obehagligt när du inte tittar då jag pekar."
"Jag tittade ju." säger mannen.
"Nej, det gjorde du inte. Du tittade åt andra hållet."
"Jag såg på reflektionen i det där fönstret istället."
"Nää, det gjorde du inte."
Mannen flinar. Damen ser sur ut. Så säger mannen med len stämma, för att skyla över, tror jag:
"Imorgon, älskling. Då är det 30-årsjubileum..."
"Nä-ä, inte om du inte skärper dig." säger damen bestämt.
Jag fnittrade till. De är så söta; gamla, gifta par.
"Men, titta då när jag pekar. Nu åkte vi förbi." förebrår damen och fortsätter; "Jag tycker det känns obehagligt när du inte tittar då jag pekar."
"Jag tittade ju." säger mannen.
"Nej, det gjorde du inte. Du tittade åt andra hållet."
"Jag såg på reflektionen i det där fönstret istället."
"Nää, det gjorde du inte."
Mannen flinar. Damen ser sur ut. Så säger mannen med len stämma, för att skyla över, tror jag:
"Imorgon, älskling. Då är det 30-årsjubileum..."
"Nä-ä, inte om du inte skärper dig." säger damen bestämt.
Jag fnittrade till. De är så söta; gamla, gifta par.
De tre kronorna och flickan
Bara en kvick kommentar innan Tant Carina tar på sig värdinnerollen för kvällens kafferep(!):
"Jag måste ha blivit drogad", säger tjejen. Eller hur. Det är så det känns att vakna upp och ha ågren, lille vän.
"Spelarna flyr hem och vilar upp sig hos sina familjer". Om JAG vore deras sambo/fru/flickvän skulle det banne mig inte bli mycket vila av!
Jag har varit med alldeles för länge för att tro att någon av de inblandade - samtliga inblandade - är det minsta oskyldig till vad som hände den där natten. Tolka det hur ni vill.
"Jag måste ha blivit drogad", säger tjejen. Eller hur. Det är så det känns att vakna upp och ha ågren, lille vän.
"Spelarna flyr hem och vilar upp sig hos sina familjer". Om JAG vore deras sambo/fru/flickvän skulle det banne mig inte bli mycket vila av!
Jag har varit med alldeles för länge för att tro att någon av de inblandade - samtliga inblandade - är det minsta oskyldig till vad som hände den där natten. Tolka det hur ni vill.
11 February 2005
Internationella nyheter
Det är lite roligt att åka utomlands ett kort tag. Nyhetsmässigt, alltså.
Jag noterade i Glasgow att nyheterna faktiskt är ungefär desamma i Sverige och Storbritannien. T ex oroar sig de också jättemycket för "social turism". (Så till den grad att den polska kvinnan jag träffade på vandrarhemmet inte kunde flytta dit och jobba p.g.a urkrångliga regler. Hon har pluggat 3 år i USA, bott två år i Belgien och är utbildad psykolog(!). Nu driver hon egen praktik i Bryssel. Är det verkligen välutbildade polacker man ska vara rädd för?) Engelska parlamentet diskuterar skärpta invandringslagar, liknande det poängsystem man har i Australien. Men det ska bara tillämpas mot öst-Européer... undrar vad EU-rätten säger om det... hm.
Och så klagas det på dåliga vägar (jo tack), höga hyror, stigande huspriser i storstäderna, ouppfostrade skolungar, våldtäkter (fast deras media ifrågasätter inte definitionen, vilken är bra mycket snävare än den svenska), dyr mat och att staten inte gjort tillräckligt för folk som drabbades av stormarna tidigare i vintras samt av Tsunamin.
Känns precis som att slå upp Aftonbladet.
Skillnaderna jag noterade var väl att huvudnyheten i onsdags/torsdags var Tony Blair's offentliga ursäkt till de som blev felaktigt dömda för att ha varit inblandade i två IRA-sprängattentat på 70-talet. En av dem satt 15 år i fängelse, en annan dog där, fast båda var oskydliga.
Eller... jag vet inte riktigt om de faktiskt var det. Jag snabbläste bara artiklarna, men det verkade som om det snarare var polisens behandling (tortyr...) och märkliga utredningar man kritiserade. Eftersom bevisen inte togs fram enligt reglerna så gick inte rättegången rätt till (de har helt andra regler än vi på det området, för de har ett annorlunda domstolsförfarande) men däremot vet vi inte om de faktiskt var oskyldiga eller inte. Nåja, tortyr är ju inte ok i vilket fall.
Och så skrevs det lite mer om Charles och Camilla - förstås. De ska ju tydligen gifta sig nu. Se där, jag visste inte ens att han hade tjej...
Jag noterade i Glasgow att nyheterna faktiskt är ungefär desamma i Sverige och Storbritannien. T ex oroar sig de också jättemycket för "social turism". (Så till den grad att den polska kvinnan jag träffade på vandrarhemmet inte kunde flytta dit och jobba p.g.a urkrångliga regler. Hon har pluggat 3 år i USA, bott två år i Belgien och är utbildad psykolog(!). Nu driver hon egen praktik i Bryssel. Är det verkligen välutbildade polacker man ska vara rädd för?) Engelska parlamentet diskuterar skärpta invandringslagar, liknande det poängsystem man har i Australien. Men det ska bara tillämpas mot öst-Européer... undrar vad EU-rätten säger om det... hm.
Och så klagas det på dåliga vägar (jo tack), höga hyror, stigande huspriser i storstäderna, ouppfostrade skolungar, våldtäkter (fast deras media ifrågasätter inte definitionen, vilken är bra mycket snävare än den svenska), dyr mat och att staten inte gjort tillräckligt för folk som drabbades av stormarna tidigare i vintras samt av Tsunamin.
Känns precis som att slå upp Aftonbladet.
Skillnaderna jag noterade var väl att huvudnyheten i onsdags/torsdags var Tony Blair's offentliga ursäkt till de som blev felaktigt dömda för att ha varit inblandade i två IRA-sprängattentat på 70-talet. En av dem satt 15 år i fängelse, en annan dog där, fast båda var oskydliga.
Eller... jag vet inte riktigt om de faktiskt var det. Jag snabbläste bara artiklarna, men det verkade som om det snarare var polisens behandling (tortyr...) och märkliga utredningar man kritiserade. Eftersom bevisen inte togs fram enligt reglerna så gick inte rättegången rätt till (de har helt andra regler än vi på det området, för de har ett annorlunda domstolsförfarande) men däremot vet vi inte om de faktiskt var oskyldiga eller inte. Nåja, tortyr är ju inte ok i vilket fall.
Och så skrevs det lite mer om Charles och Camilla - förstås. De ska ju tydligen gifta sig nu. Se där, jag visste inte ens att han hade tjej...
9 February 2005
Job hunting in Glasgow, del 3
Idag har jag akt berg-och-dalbana. Var inte pa humor att ga ut och ragga i morse. Inte mina fotter heller. De var som tva trilskande tva-aringar nar jag forsokte tvinga ner dem i skorna igen.
Men sedan gick vi, battre och battre. Funderade pa Radisson SAS, men de sag sa fancy ut att jag avstod. Nar jag hade tva detaljerade formular att fylla i - vilket verkar vara det vanliga med stora hotellkedjor - sa kopte jag med mig nal och trad och gick tillbaka till hotellet. Tankte sy upp byxbenen sa jag kunde ha de bekvama skorna, till mina fotters gladje. Jag kande mig helt ok. Da ringde Colin fran fotbollsmuseet. Han ville se mig igen. Sa jag akte dit. Jag var pa toppenhumor! Det visade sig att lonen var 5.50 per timme, 30 timmar per vecka. Tjohej, 8500 pund om aret!!! Jag som haft problem att fa 10'000 om aret att lata acceptabelt. Jag klarar mig bara inte. Jag behover da ett extrajobb ocksa. Det vill jag ju inte! FAN!
Men jag hoppas att mitt blanka ansiktsuttryck inte avskrakte honom. I varsta fall ar det ju en borjan. Jag kommer ju bara snabba pa att skaffa nytt...
Forresten far garna SnabbaKvinnan fran Luton hora av sig nu. Nu later 17'000 i en okenhala ratt lockande. Da ar jag ocksa i UK.
Nu ar bade jag och fotterna sa slut att vi tar en skon innekvall. Luften har gatt ur. Jag tror inte att dromjobbet dyker upp imorgon. (En raffig underkladesbutik behover personal, forresten...) Nu vill jag bara hem. Och packa. Sa jag kan aka tillbaka igen!
En jattetrevlig polska har forresten kommit till var dorm. Pratade i over en halvtimme. Bara sa dar.
Nasta gang vi hors ar jag i Sverige igen. Och behover inte betala 1 pund per kvart for att ga ut pa internet...
Men sedan gick vi, battre och battre. Funderade pa Radisson SAS, men de sag sa fancy ut att jag avstod. Nar jag hade tva detaljerade formular att fylla i - vilket verkar vara det vanliga med stora hotellkedjor - sa kopte jag med mig nal och trad och gick tillbaka till hotellet. Tankte sy upp byxbenen sa jag kunde ha de bekvama skorna, till mina fotters gladje. Jag kande mig helt ok. Da ringde Colin fran fotbollsmuseet. Han ville se mig igen. Sa jag akte dit. Jag var pa toppenhumor! Det visade sig att lonen var 5.50 per timme, 30 timmar per vecka. Tjohej, 8500 pund om aret!!! Jag som haft problem att fa 10'000 om aret att lata acceptabelt. Jag klarar mig bara inte. Jag behover da ett extrajobb ocksa. Det vill jag ju inte! FAN!
Men jag hoppas att mitt blanka ansiktsuttryck inte avskrakte honom. I varsta fall ar det ju en borjan. Jag kommer ju bara snabba pa att skaffa nytt...
Forresten far garna SnabbaKvinnan fran Luton hora av sig nu. Nu later 17'000 i en okenhala ratt lockande. Da ar jag ocksa i UK.
Nu ar bade jag och fotterna sa slut att vi tar en skon innekvall. Luften har gatt ur. Jag tror inte att dromjobbet dyker upp imorgon. (En raffig underkladesbutik behover personal, forresten...) Nu vill jag bara hem. Och packa. Sa jag kan aka tillbaka igen!
En jattetrevlig polska har forresten kommit till var dorm. Pratade i over en halvtimme. Bara sa dar.
Nasta gang vi hors ar jag i Sverige igen. Och behover inte betala 1 pund per kvart for att ga ut pa internet...
8 February 2005
Job hunting in Glasgow, dag 2
I would walk 500 miles,
and I would walk 500 more...
Sa kanns det i alla fall. Vet inte hur manga miles jag knallat idag, men rutten runt hela West End fick i vart fall fotterna att knorra. Efter 15 min. Det var en lang dag idag...
Med nagra fa undantag har det idag varit Hotellens dag. Na, jag har inte sokt allt som rort pa sig. Hilton ar for fancy och efter 2 forsok insag jag att familjehotell ar for sma. I basta fall kan man fa deltidsjobb, sedan nagon gang. De snodde CV:t i alla fall. Har gett ut 9 CV pa tva dagar - hinner inte mer med alla promenader... - sa nu har jag tryckt upp 6 nya for imorgon.
De ar bra pa att ta CV, men daliga pa att ge nagra besked. Jag hatar desutom att behova ge ifran mig CV utan att tala med nagon, eftersom CVt inte visar nagon erfarenhet fran "deras" omrade, men far jag snacka med dem kan jag motivera varfor jag kan klara att boka in gaster i vilket fall. Ska tillbaka till ett stalle imorgon av det skalet, jag vill faktiskt snacka med tanten sjalv.
Och sa spontansokte jag ett jobb pa en maklarbyra. De annonserar i fonstret om sadant har.
Imorgon ar det Operation Desperation. Da blir det fik och allt mojligt. Problemet, har jag markt, ar att antingen drar de oronen at sig for att man inte bor har, eller sa ar det en process pagaende, sa jag far inga svar den har veckan, eller sa vill de att man ska borja NU.
Darfor vet jag nu att nar jag kommer hem ska jag packa och dra tillbaka. Jobb finns. Rum med ok hyra finns. Det kommer losa sig.
Skulle bara vara skont att ha inkomsten sakrad pa forhand...
F o kan jag rekommendera "Dear Frankie". Det ar en skotsk film med Emily Mortimer och (snygging-fantomen!) Gerard Butler. En gullig film om en liten pojke vars mamma fabricerar en pappa at honom. Sag den pa bio ikvall. Mina fotter gillade att sitta ner. :)
Nu ska de fa ligga.
and I would walk 500 more...
Sa kanns det i alla fall. Vet inte hur manga miles jag knallat idag, men rutten runt hela West End fick i vart fall fotterna att knorra. Efter 15 min. Det var en lang dag idag...
Med nagra fa undantag har det idag varit Hotellens dag. Na, jag har inte sokt allt som rort pa sig. Hilton ar for fancy och efter 2 forsok insag jag att familjehotell ar for sma. I basta fall kan man fa deltidsjobb, sedan nagon gang. De snodde CV:t i alla fall. Har gett ut 9 CV pa tva dagar - hinner inte mer med alla promenader... - sa nu har jag tryckt upp 6 nya for imorgon.
De ar bra pa att ta CV, men daliga pa att ge nagra besked. Jag hatar desutom att behova ge ifran mig CV utan att tala med nagon, eftersom CVt inte visar nagon erfarenhet fran "deras" omrade, men far jag snacka med dem kan jag motivera varfor jag kan klara att boka in gaster i vilket fall. Ska tillbaka till ett stalle imorgon av det skalet, jag vill faktiskt snacka med tanten sjalv.
Och sa spontansokte jag ett jobb pa en maklarbyra. De annonserar i fonstret om sadant har.
Imorgon ar det Operation Desperation. Da blir det fik och allt mojligt. Problemet, har jag markt, ar att antingen drar de oronen at sig for att man inte bor har, eller sa ar det en process pagaende, sa jag far inga svar den har veckan, eller sa vill de att man ska borja NU.
Darfor vet jag nu att nar jag kommer hem ska jag packa och dra tillbaka. Jobb finns. Rum med ok hyra finns. Det kommer losa sig.
Skulle bara vara skont att ha inkomsten sakrad pa forhand...
F o kan jag rekommendera "Dear Frankie". Det ar en skotsk film med Emily Mortimer och (snygging-fantomen!) Gerard Butler. En gullig film om en liten pojke vars mamma fabricerar en pappa at honom. Sag den pa bio ikvall. Mina fotter gillade att sitta ner. :)
Nu ska de fa ligga.
7 February 2005
"Job hunting in Glasgow", dag 1
Hi, my name is Carina ***. Do you know whom I should talk to...
Hi, my name is Carina ***. I would like to talk to...
I would like to speak to....
May I speak to someone in Human Resources, Please...
Hi, I'd like to talk to....
Jisses, det rackte inte med bussresan. Jag stod sakert 20 min utanfor och forsokte formulera mig innan jag gick in. Var? Tja, ska det vara sa kan det lika garna vara, sa jag tog en chansning pa Hampden Park. :) Fick ett telefonnummer, men det var det. Inget namn, inget hopp, bara ett nummer till SFA's vaxel.
Sa jag gick ut och in genom dorren bredvid. It's all about timing. Just nu hoppar tydligen guiderna in i receptionen. Sa jag fick tala med en trevlig man och vi hade en 25 min lang intervju/samtal om ett receptionistjobb pa Skottlands fotbollsmuseum! Han trodde inte att det skulle vara stimulerande nog for mig, for det kunde bli langa stunder med lite att gora, men jag tror (hoppas!) att jag lyckades overtala honom om att jag kunde halla mig sysselsatt och att det anda vore det perfekta jobbet - i den perfekta miljon! - for mig. Samtalet kandes bra. Han verkade gilla mitt CV och mina arbetsbetyg. Han ska ringa pa torsdag.
Fick hora nagot nytt. "you're a versatile, aren't you" skrattade han mot slutet. "Yes, I am." sa jag och hoppades att det var ratt. Det var det. Nar jag slog upp ordet lite senare betydde det nagon som kunde gora eller som man kunda anvanda pa manga olika satt. Japp, det ar jag, jag ar som Hakan Mild. :) Undrar vad Skottlands motsvarighet till Hakan Mild heter? Kunde ju anvanda det... Hi, hi.
Naja, sedan ringde jag fotbollsforbundet och Celtic, men dar fick jag inget napp. Ja vadda, de kan ju bara saga nej! Och det gjorde de. Besokte en arbetsformedling idag och vet nu en del stallen jag ska soka hos imorgon. Nagra hotell tanker jag sa dar lagligt bara ga forbi och erbjuda mina tjanster. "Oj da, annonserade ni?" :)
Idag sokte jag pa jobbstallen jag JATTEgarna vill ha. Imorgon blir det hotell etc som jag kan tanka mig. de desperata stallena tar jag pa onsdag/torsdag. That's my plan.
Sa jag forresten att jag gar omkring i varjacka och inte fryser? Ah, sydliga breddgrader... :)
Vill man kan man forresten se "A whole in my heart" av Lukas Moodyson i helgen. Sag affischen. Du vet, det var nat bekant over den...
Nar jag knallat omkring idag sa kanner jag hur starkt jag faktiskt hor till Glasgow. Jag ar helt klart hemma i mina kvarter, till och med luften kanns helt ratt. Det ma vara 17000 pund i Luton, men nar jag upp till 12000 i Glasgow sa ar det inget snack om saken. It's NOT about the money!
For att sno ihop sacken. Det ar lustigt vilken tid det tar att samla ihop sig infor forsta hoppet - forsta kontakten - men sedan kanns det som om man inte gjort annat. Det blir som en tavling, en roll. Jobbsokarrollen.
Sov forresten som en gud inatt. Kan rekommendera Eurohostel. Har all service man kan onska - inkl tvattmaskiner och internet. Och stor frukost. Ett tips bara. Forresten tanker jag soka jobb har ocksa - pa torsdag. Det vore ju pinsamt om det funkade och sa fortsatter jag springa ut och in i kostym. :/
Hi, my name is Carina ***. I would like to talk to...
I would like to speak to....
May I speak to someone in Human Resources, Please...
Hi, I'd like to talk to....
Jisses, det rackte inte med bussresan. Jag stod sakert 20 min utanfor och forsokte formulera mig innan jag gick in. Var? Tja, ska det vara sa kan det lika garna vara, sa jag tog en chansning pa Hampden Park. :) Fick ett telefonnummer, men det var det. Inget namn, inget hopp, bara ett nummer till SFA's vaxel.
Sa jag gick ut och in genom dorren bredvid. It's all about timing. Just nu hoppar tydligen guiderna in i receptionen. Sa jag fick tala med en trevlig man och vi hade en 25 min lang intervju/samtal om ett receptionistjobb pa Skottlands fotbollsmuseum! Han trodde inte att det skulle vara stimulerande nog for mig, for det kunde bli langa stunder med lite att gora, men jag tror (hoppas!) att jag lyckades overtala honom om att jag kunde halla mig sysselsatt och att det anda vore det perfekta jobbet - i den perfekta miljon! - for mig. Samtalet kandes bra. Han verkade gilla mitt CV och mina arbetsbetyg. Han ska ringa pa torsdag.
Fick hora nagot nytt. "you're a versatile, aren't you" skrattade han mot slutet. "Yes, I am." sa jag och hoppades att det var ratt. Det var det. Nar jag slog upp ordet lite senare betydde det nagon som kunde gora eller som man kunda anvanda pa manga olika satt. Japp, det ar jag, jag ar som Hakan Mild. :) Undrar vad Skottlands motsvarighet till Hakan Mild heter? Kunde ju anvanda det... Hi, hi.
Naja, sedan ringde jag fotbollsforbundet och Celtic, men dar fick jag inget napp. Ja vadda, de kan ju bara saga nej! Och det gjorde de. Besokte en arbetsformedling idag och vet nu en del stallen jag ska soka hos imorgon. Nagra hotell tanker jag sa dar lagligt bara ga forbi och erbjuda mina tjanster. "Oj da, annonserade ni?" :)
Idag sokte jag pa jobbstallen jag JATTEgarna vill ha. Imorgon blir det hotell etc som jag kan tanka mig. de desperata stallena tar jag pa onsdag/torsdag. That's my plan.
Sa jag forresten att jag gar omkring i varjacka och inte fryser? Ah, sydliga breddgrader... :)
Vill man kan man forresten se "A whole in my heart" av Lukas Moodyson i helgen. Sag affischen. Du vet, det var nat bekant over den...
Nar jag knallat omkring idag sa kanner jag hur starkt jag faktiskt hor till Glasgow. Jag ar helt klart hemma i mina kvarter, till och med luften kanns helt ratt. Det ma vara 17000 pund i Luton, men nar jag upp till 12000 i Glasgow sa ar det inget snack om saken. It's NOT about the money!
For att sno ihop sacken. Det ar lustigt vilken tid det tar att samla ihop sig infor forsta hoppet - forsta kontakten - men sedan kanns det som om man inte gjort annat. Det blir som en tavling, en roll. Jobbsokarrollen.
Sov forresten som en gud inatt. Kan rekommendera Eurohostel. Har all service man kan onska - inkl tvattmaskiner och internet. Och stor frukost. Ett tips bara. Forresten tanker jag soka jobb har ocksa - pa torsdag. Det vore ju pinsamt om det funkade och sa fortsatter jag springa ut och in i kostym. :/
6 February 2005
Surprise!
Ville bara säga att mina vänner är de bästa vänner i hela världen och att gårdagens Totalt Oväntade Överraskningsfest var hur kul som helst!!! Från det att M och J kidnappade mig på jobbet (att chefen inte ens ändrat mina arbetstider på schemat, snyggt) till vattenrutschkanorna på Sydpoolen, till förespeglingen att vi skulle hem till mig så jag fick byta mina sjaskiga jeans mot nåt snyggt "inför utekvällen" till Överraskningsfesten hemma hos mig(!) - och alla som kunde var verkligen där! - till att vi var FEM pers som sov kvar, fördelade på två sängar.
Skit samma att jag inte hann tvätta, fixa CV, packa och allt annat jag tänkt göra. Efter 4 timmars sömn ina... imorse är det nu fixat och om 20 minuter drar jag till Skottland.
Trött, nervös - men lycklig.
Skit samma att jag inte hann tvätta, fixa CV, packa och allt annat jag tänkt göra. Efter 4 timmars sömn ina... imorse är det nu fixat och om 20 minuter drar jag till Skottland.
Trött, nervös - men lycklig.
4 February 2005
Korta noteringar bara
Underbar kväll igår. Födelsedagsfika med hela stora familjen. Hade bakat två tårtor (hade så mycket bär sparade sedan i somras och vi var så många igår) och på morgonen fick jag spatt och bakade kakor också. Tja, man kan göra mycket med en sats mördeg... Fick så mycket blommor att jag trodde att jag fyllde 50, men morfars årliga historia om dagen då jag föddes ("jag var först på plats. Jag var kom för pappa till och med.") påminde mig om att jag bara hört den 30 gånger. Morfars historia är födelsedagens Kalle Anka.
Blev överraskad på jobbet idag och fick blommor och presentkort på DUKA. Det är kul att fylla år. :-) Och de lurade mig verkligen. Jag hade precis fått tomt med folk i min kassa och sa "nä, jag stänger nog och hittar på något" då en kollega ringde chefen och sa att jag hade tomt och undrade om det fanns något för mig att göra. Eftersom jag imorse retade upp mig på en kollegas bossiga stil så tänkte jag "vad är det med folk idag, skulle inte jag kunna sysselsätta mig själv" och så tänkte jag en massa svarta tankar om idioter som tror att man själv är idiot. Nåja, jag skulle ta mig till informationen och få mig en uppgift. Så jag gjorde det - utan brådska. Jag hatar fåniga order, så eftersom jag redan bestämt att tejpa fast skyltarna med kassanummer (som samtliga sitter lösa och fladdrar) så arbetade jag mig ner mot informationen. Det tog några minuter. Och väl där fick jag blommor. De hade följt mig med ögonen hela vägen ner och undrade vad tusan jag höll på med som tog sådan tid... He, he. Där blev jag lurad minsann.
Nu ska jag på inflyttningsfest hos en kompis, så jag har inte ro att skriva idag heller.
Och jag har fortfarande inte skrivit om bröllopet förra helgen... Nåja, jag får ta det sen. Det var ett sagobröllop i alla fall.
Fick ett mail av en kompis som bor i England, hon kunde skriva några lugnande saker angående jobbsökeriet. Nyckeln verkar vara att flytta dit - hon tror att många ratat mig just för att jag inte redan bor där. Och så sa hon att jag var överkvalificerad som "Office Junior"... Well... tyckte jag också, men vafan, nånstans ska man väl börja. Nåja, jag hoppas på en snabb lösning nästa vecka.
Har nu översatt två arbetsbetyg - trots pinsamma formuleringar från chefernas sida - och en kompis har intygat att de överensstämmer med originalet. Om inte annat borde väl uppvisandet av dessa papper visa på god vilja nästa vecka.
Märklig detalj; har varit "utbildare" av en tjej som börjat i kassan. Två dagar satt jag och sov bredvid henne. Jag vet inte, det är jättebra att företagen ger tid åt nybörjare att komma in i saker, men de flesta är inga idioter. Efter ett par timmar - första dagen - var jag överflödig. Jag tror på att lära genom att jobba, så det hade räckt att sätta mig i en kassa bredvid, ifall hon måste fråga om nåt. Hur som helst, idag fick jag höra vilket bra jobb jag gjort med henne! Men snälla... det var inte kärnfysik det handlade om. Och tjejen är normalbegåvad. Ibland känns det som om man kanske försöker få saker att verka svårare än vad de är. Av prestige?
Blev överraskad på jobbet idag och fick blommor och presentkort på DUKA. Det är kul att fylla år. :-) Och de lurade mig verkligen. Jag hade precis fått tomt med folk i min kassa och sa "nä, jag stänger nog och hittar på något" då en kollega ringde chefen och sa att jag hade tomt och undrade om det fanns något för mig att göra. Eftersom jag imorse retade upp mig på en kollegas bossiga stil så tänkte jag "vad är det med folk idag, skulle inte jag kunna sysselsätta mig själv" och så tänkte jag en massa svarta tankar om idioter som tror att man själv är idiot. Nåja, jag skulle ta mig till informationen och få mig en uppgift. Så jag gjorde det - utan brådska. Jag hatar fåniga order, så eftersom jag redan bestämt att tejpa fast skyltarna med kassanummer (som samtliga sitter lösa och fladdrar) så arbetade jag mig ner mot informationen. Det tog några minuter. Och väl där fick jag blommor. De hade följt mig med ögonen hela vägen ner och undrade vad tusan jag höll på med som tog sådan tid... He, he. Där blev jag lurad minsann.
Nu ska jag på inflyttningsfest hos en kompis, så jag har inte ro att skriva idag heller.
Och jag har fortfarande inte skrivit om bröllopet förra helgen... Nåja, jag får ta det sen. Det var ett sagobröllop i alla fall.
Fick ett mail av en kompis som bor i England, hon kunde skriva några lugnande saker angående jobbsökeriet. Nyckeln verkar vara att flytta dit - hon tror att många ratat mig just för att jag inte redan bor där. Och så sa hon att jag var överkvalificerad som "Office Junior"... Well... tyckte jag också, men vafan, nånstans ska man väl börja. Nåja, jag hoppas på en snabb lösning nästa vecka.
Har nu översatt två arbetsbetyg - trots pinsamma formuleringar från chefernas sida - och en kompis har intygat att de överensstämmer med originalet. Om inte annat borde väl uppvisandet av dessa papper visa på god vilja nästa vecka.
Märklig detalj; har varit "utbildare" av en tjej som börjat i kassan. Två dagar satt jag och sov bredvid henne. Jag vet inte, det är jättebra att företagen ger tid åt nybörjare att komma in i saker, men de flesta är inga idioter. Efter ett par timmar - första dagen - var jag överflödig. Jag tror på att lära genom att jobba, så det hade räckt att sätta mig i en kassa bredvid, ifall hon måste fråga om nåt. Hur som helst, idag fick jag höra vilket bra jobb jag gjort med henne! Men snälla... det var inte kärnfysik det handlade om. Och tjejen är normalbegåvad. Ibland känns det som om man kanske försöker få saker att verka svårare än vad de är. Av prestige?
1 February 2005
Snart officiell kärring
Fattar fortfarande inte varför - pliktkänsla, kanske - men jag åkte och jobbade på DIF-Timrå idag. (Vilken jävla skitmatch, förresten.) Efteråt skulle vi ha eftermöte, fast inte i värdrummet utan inne på Globen. Nåja, vi har ju en fotbollsmatch(!) om två veckor, så det skulle väl handla om det.
Icke.
"Någon" skulle om ett antal timmar bli "en riktig kärring". "Någon" skulle snart vara närmare 60 år gammal än 0 år gammal. Jag försökte finta bort folk genom att titta omkring mig på samma sätt som de gjorde.
Men då höll en av cheferna upp en hockeytröja med "30 Carina" på ryggen. Avslöjad.
Nåja, lite skoj var det. Och skönsång fick man ju ta emot. Tur bara att det bara var delegater och funktionärer kvar där inne...
Fast otroligt kul att få en sån otroligt snygg matchtröja. Den i år är ju verkligen en klassiker! Kommer passa den här kärringen perfekt. :-)
Icke.
"Någon" skulle om ett antal timmar bli "en riktig kärring". "Någon" skulle snart vara närmare 60 år gammal än 0 år gammal. Jag försökte finta bort folk genom att titta omkring mig på samma sätt som de gjorde.
Men då höll en av cheferna upp en hockeytröja med "30 Carina" på ryggen. Avslöjad.
Nåja, lite skoj var det. Och skönsång fick man ju ta emot. Tur bara att det bara var delegater och funktionärer kvar där inne...
Fast otroligt kul att få en sån otroligt snygg matchtröja. Den i år är ju verkligen en klassiker! Kommer passa den här kärringen perfekt. :-)
Subscribe to:
Posts (Atom)
