En val dold talang

Vem kunde tro att jag, manniskan utan vare sig oga eller intresse for mode, en dag skulle bli trendsetter!

Jag har burit ryggsack sedan jag var liten. Det ar praktiskt, det ar bekvamt, man har handerna fria. Kanske ar det brist pa traning, men aven om jag skulle vilja kopa en av alla de dar haftiga handvaskorna sa skulle jag inte kunna bara dem. De glider av axeln.

Jag har lange tankt att jag borde kopa en normal vaska, for de dar tillfallena da ryggsacken inte riktigt skickar de ratta signalerna. Brollop, begravning, utekvall, anstallningsintervju...

Men nu ska man helt plotsligt inte bara vaskan i axelband utan antingen i handen eller i armhalan. Inget av dem tilltalar mig. Jag vill ha handerna fria och i armhalan ryms inte mycket.

I onsdags gick jag forbi en stadig tygvaska i lagom storlek med precis sa manga fack som jag vill ha, dragkedjor och "flapp" for sakerhet och vattentatt foder for vaderlek. Och den hade justerbar axelrem sa att jag bade kan bara den bade over ena axeln och tvarsover kroppen. Den kom i tre olika farger, jag foll for en beigebrun variant med rosa foder. Lagom "kvinnligt" fast anda sportigt. £8. Jag slog till.

I torsdags sag jag med forvanad min pa medan arbetskollegorna utforskade vaskan och fragade efter inkopsstalle och pris. Pa lunchen gick ena chefen och kopte sig en egen, pa fredagen dok en arbetskollega upp med annu en, i gar kom en fjarde.

Shit. Jag har skapat ett mode. Ett vaskmode! Det bor alltsa en kvinna nagonstans inom mig trots allt...